Halärm

29 april, 2009 - 14:33 — lholmq42

Jag gillar den gamla TV-serien "Mission Impossible". Den hade en massa fel och brister, men i grund och botten var den konstruerad på samma sätt som "snobbar som jobbar": man hade exotiska miljöer där stiliga agenter gjorde farliga saker, med glimten i ögat vanligen. "Snobbar" hade lyxiga casinomiljöer och exotiska badstränder med bikinibrudar som ingen vanlig dödlig kunde nå. MI hade små operettländer i östblocket som ingen vanlig västerlänning ville uppleva.

En sak som återkom ofta i MI var att Busarna i sista ögonblicket insåg att något muffens var på gång, och då sträcktes en uniformsklädd statistarm fram och tryckte på den stora knappen med röd text: "HALÄRM!". Billig exotism. Tillsammans med de osannolikt fula "öststatsbilarna" var de här larmknapparna en återkommande källa till glädje för mig, och är det faktiskt fortfarande. Jag försöker ha barnasinnet kvar, eller rättare sagt anser jag att man aldrig är för gammal för att ha en bra barndom.

Piratpartiet anklagas ofta för alarmism. Det är en lätt poäng att ta, eftersom Rick (vår partiledare) har en tendens att tala med stora bokstäver när han vill väcka folk. Det gör att folk som redan är lite insatta tycker att han är en så kallad "foliehatt" och tycker att vi är skrikiga och fåniga. Det får de tycka. Det kallas demokrati.
Vad det egentligen handlar om är att vår tids politiker, som inte behövt slåss för någonting någongång någonstans, har glömt att frihet från avlyssning och yttrandefrihet faktiskt har ett värde. Befolkningen, som till 99% inte heller behövt slåss för någonting har precis samma inställning eftersom de inte vet hur det känns att sakna de här grundläggande rättigheterna. Politikerna låter sig köpas och/eller duperas av diverse marknadsintressen till att forma vår nationella politik så den passar marknadskrafterna mer än den passar folkets intressen.

Marknadskrafterna har inget som helst intresse av att folk kan kommunicera med varandra obehindrat. Det gör ju till exempel att folk kan berätta för varandra att senaste filmen med [nåt pucko] är en skitfilm och att den inte är värd pengarna, eller att skorna från Skoia går sönder efter en vecka, eller att pizzorna på Nizzes Nizzeria gör en magsjuk. Sånt gör att intäkterna blir lägre än önskat, och det är dåligt. Marknadskrafterna tycker att det vore smidigast om vi alla teg och konsumerade, och om vi nu måste prata om något kan vi lämpligen prata om TV-reklamen eller dokusåpa-bagateller. Vi ska definitivt inte prata om saker som miljöpåverkan, förtryck, barnarbete eller annat som är lönsamt. Det är inte så att marknadskrafterna aktivt struntar i om vi kan kommunicera med varandra, men de är kallsinniga till konceptet.

Det här vet inte de flesta medborgare, för de har inte behövt fundera i de här banorna. Några har gjort det men struntar i det, och några har gjort det och blivit upprörda och slår på trumman för att väcka andra. En anledning till att Rick verkar ropa "kris" hela tiden är att det faktiskt kommer nya idiotförslag hela tiden. Var för sig är de små klipp i våra friheter, men tillsammans bildar de ett tydligt mönster. Ta fildelningen som ett enkelt exempel.
Oavsett anledning vill inte vissa företag att vi skall kunna skicka vad som helst till varandra. De vill ha ett förbud, och de vill sätta stopp för alla överföringar av saker de inte gillar mellan olika medborgare. Enda sättet för staten (eller andra aktörer) att verkligen garanterat få stopp på alla filöverföringar är att avlyssna ALL trafik. Det betyder att ditt privatliv upphör, vad gäller telefon och internet. Det är inget problem för Marknadskrafterna, men om du inte är en väldigt extrem exhibitionist lär det vara ett problem för dig. Det här är den viktiga sidan av fildelningsdebatten, vilket bland annat visas av att "gammelmedia" inte tar upp den.

Eftersom Marknadskrafterna inte vill bli störda i sitt omstöpande av verkligheten till ett paradis för sådana som vill sälja saker, försöker de mörka de här lagförslagen så länge de kan. Därför är det alltid bråttom när de väl avslöjas. Därför blir det till att ta till den stora megafonen när man väl skall ta upp ärendet, för trots allt är det så att gemene man lägger tio gånger mer av sin uppmärksamhet på Let's dance än de lägger på inrikespolitik. De som redan är engagerade tycker då att mannen med megafonen är skränig, och det stämmer just i deras fall. För resten av befolkningen kommer varje avslöjande av FRA, eller ACTA, eller IPRED eller någon av deras syskon som en fullkomlig blixt från klar himmel. "Gammelmedia" är ovilliga att ta upp såna här frågor eftersom de är en del av problemet. De vill också sälja saker, och skulle tjäna massor på att vi inte fick yttra oss fritt. Därför krävs megafonen för att slå igenom deras tigande.

Så alla ni engagerade, kunniga, motiverade tyckare som anser att vi borde tagga ned lite och lugna oss, ni får helt enkelt bita ihop och försöka stå ut med oväsendet. Det är inte er vi försöker väcka, tvärtom är det bland annat er rätt att kalla oss idioter vi slåss för. Det bjuder vi på. Och alla ni proffstyckare i olika medier som sågar oss för egen vinnings skull, för att vi är era fiender vad gäller rätten att yttra sig fritt, ni kan lika gärna börja vänja er.
I dagsläget är det så enkelt att den som inte är förbannad har inte förstått. Vi måste tyvärr ta i för att få folk att förstå, och det kommer inte att bli tyst på ett bra tag. Vi har ett helt folk att väcka och få iväg till valurnorna.
Halärmknappen kommer att vara intryckt länge.

Trackback URL for this post:

https://webhackande.se/trackback/148

lholmq42's blog

Kommentarer

3 maj, 2009 - 16:11 — Kennie (inte verifierad)

Just det ja..

Det är trevligt att läsa inlägg från folk som klarar av att se helheter. :)
Har själv följt med utvecklingen från andra sidan Östersjön, och i både Sverige och Finland har det under de senaste åren varit en oroväckande utveckling. Nu när man sitter här och ser tillbaka på vad som hänt förefaller det tämligen skrattretande (om inte bara irriterande) att lagar som tar bort vår frihet och exponerar vårt privatliv röstats igenom med ursäkter som exempelvis "för att motarbeta terrorism". Under den senaste tiden har det riktiga målet så som jag ser det klarnat - det verkar allt mer som om det bara är den giriga eliten som, vilket du skriver, öka kontrollen över medborgarna så att vi som meborgare (alltså konsumenter i deras ögon) kan pacificeras och kunna borträknas från ekvationen.
Vill också tillägga att den fria marknad som indirekt förespråkas genom att ta bort/begränsa patent och upphovsrätt är ett väldigt fint mål. (Kapitalismens nutida idéer är inte fri marknad. Skilda saker.)

För att få någon form av avslutning:
Skivbolagen och deras följeslagare tillhör de facto en minoritet inom marknaden, att denna minoritet ges speciella privilegier är absurt. Patenter och upphovsrätt bromsar utvecklingen. Dessa tar bort friheten från den fria marknaden, då man försöker kontrollera.

Även om piratpartiet rätt så långt verkar prata om enbart dessa specifika saker, i samband med fildelning, verkar samma linje gå att hålla längre.

besvara

1 maj, 2009 - 22:28 — Mårten T (inte verifierad)

Varg!

"Den som inte är förbannad har inte förstått." Ja så enkelt är det tyvärr.

Man ska inte ropa varg när vargen inte är på väg. Men när vargen faktiskt kommer måste alla som inser det skrika allt dom bara kan.

Om några år kommer 99% eller mer av alla kommunikation gå över internet. Inte bara sånt som igår gick via brev och telefon, utan även småprat, handel, bankaffärer, tidningsläsande, diskussioner, konferenser, arbete, sociala nätverk och raggande. Det där är bara lite av hur det är idag, vem vet hur det kommer se ut imorgon. Idag kartlägger och avlyssnar redan militären allt detta rutinmässigt. Privat industri har redan nu fått klartecken att leka polis för att kartlägga och bestraffa medborgarna. Vi är redan halvvägs till helvetet. Det allra minsta vi kan göra är väl att skrika och streta emot medan dom försöker dra oss sista biten över tröskeln.

besvara

1 maj, 2009 - 09:27 — Lennart (inte verifierad)

Alla kan vara med

Jag får prestationsångest när jag läser Ditt helt suveräna inlägg. Här var mitt inlägg i samband med PB rättegången:
I min ungdom hörde jag en, då i mitt tycke, rolig historia. Den handlade om hur man bäst botade binnikemask. Jo - med en lakrisbåt! Då masken älskar lakrisbåtar exponerar man denna framför analöppningen och då tittar masken ut och det yppar sig en möjlighet att ta bort den. Kan piratbåten vara en lakrisbåt? Den äckligt räliga giriga masken som planerar att leva på vårt internetsystem inneifrån har stuckit ut och gjort sitt ansikte synligt tack vare piratbåten. Rygga inte tillbaka kamrater! Låt den inte slinka in igen!
Men va shit! Jag är över sextio och för första gången i mitt liv intresserad av något politiskt.

besvara

1 maj, 2009 - 20:57 — lholmq42

Det blir aldrig fullt kring ett runt bord

Det glädjer mig mycket att någon som är sextio hittar saker att engagera sig i när det gäller vår politik. Jag har en teori om att det finns en massa "nysvenskar" (eller vad det heter den här våren) från länder där man inte har yttrandefrihet som också skulle hitta saker de gillar i vår politik, om de bara visste att vi fanns.
Jag tror att vår naturliga väljargrupp är just de mycket yngre och de äldre, samt de som kommer utifrån. De som bara upplevt de "goda åren" i sverige har kanske inte referensramarna så att de verkligen kan uppskatta friheten att samlas, friheten att yttra sig och friheten att protestera. Jag tror att någon från Burma har en helt annan syn på avlyssning än medelsvensson.
Jag funderar ofta på hur vi skall nå ut med budskapet till de fullvuxna, de som är sextio och däröver. Alla förslag är välkomna. I det här partiet finns det nämligen plats för de som har något att säga, och ett absolut minimum av partipiska. Du är varmt välkommen.

besvara

30 april, 2009 - 13:59 — Anaïs (inte verifierad)

Kapitalist-Pokémon

Jag ser det som oerhört lovande att telekom-företag visar tecken på att börja vägra kollaboration. Övervakningslagar, nätfilter, uppgiftslagring - allt detta är bara elände för telekom-företagen, som förutsetts verkställa de politiska besluten - och dessutom betala för det med stora investeringar. De har inget som helst intresse av att förverkliga diverse regimers och frånåkta industriers önskedrömmar. Och telekomföretagen - där har vi en marknadskraft! En stor, mäktig kapitalist-Pokémon som verkligen kan bjuda motstånd mot "underhållningsindustrin". Varför skulle telekom-företagen lägga sig platt för dem, eller ange sina egna kunder som någon slags polisinformatörer? Tvärtom - det finns pengar att tjäna på motsatsen, och om marknadskrafeternas egenytta sammanfaler med våra intressen bör vi vara hoppfulla.

besvara

29 april, 2009 - 22:46 — Rikard (inte verifierad)

Å andra sidan

Hej Lars,

Den kritik jag har och även hör från såväl andra pirater som folk utanför partiet är inte att vi är foliehattar. Folk håller med om sakfrågorna men tycker det blir tröttsamt och fånigt och inte speciellt konstruktivt med alarmismen. Andra tycker vi är rent ut sagt otrevliga eller skrämmande. Jag återkommer till det.

Det finns piratröster som är mer sansade, resonerande och visionära med positiva budskap. Följande är tänkt som en reflektion och som en konstruktiv inlaga i den interna debatten om hur vi kan bli bättre och nå fler medborgare med vårt budskap. Det finns fler än ett sätt att framställa sig själv och sina idéer.

Kritiken innehåller några olika delar. Först så har vi det här med att ropa varg. Hur många gånger kan friheten, demokratin, rättssäkerheten, internets och gud vet vad gå under? Hur många gånger kan de nedmonteras? Skrotas?

Det andra är bristen på lösningar och visioner. Vi är politiker. Politikers uppdrag torde vara att ha en vision om hur samhället ska se ut och bygga lösningar för att nå dit. Det torde inte vara att påpeka fel och brister och nöja sig med stoppa/sluta/lägg ner/riv/dö/ge upp osv. Visst vi har en del visioner om kunskapssamhället och delad kultur. Men vad ska vi ha kunskapssamhället till? Hur ska det fungera? Vad gör det till ett kunskapssamhälle? Stoppa bron!, skrek man när Öresundsbron skulle byggas. Men alla visste att det gick båttrafik...

Sedan har vi den hårda tonen. Det talas om illitterata politiker som inget begriper. Om FRA som ska läggas ned och jämnas med marken med bulldozer. Om stofiler. Om korrupta domare och köpta poliser. Om fascistiska lagar. Om dinosaurier som borde dött för länge sedan. Om maffian som utpressar. Om en slakt av demokratin. Om plattnackar och inkompetens. Om ett krig och om slag som står. Om hetsjakt och våldtäkt (på våra rättigheter). Stora hårda ord. Alla uppskattar inte tonen och bildspråket.

Det öppnar knappast för dialog och samtal. Jag har förstått att alla företrädare för PP inte är intresserade av dialog och samtal med varken konkurrenter, myndigheter, industriföreträdare, branschorganisationer eller kulturarbetare (för att nämna några måltavlor för bredsidan från piratskeppet). Dessutom upplevs den tonen pubertal och allmänt omogen och tas av vissa för arrogans och otrevligheter. Även av piratkamrater.

Det talas om att väcka folk som inte förstått. Det i sig kan uppfattas som arrogant och överlägset. *Kan* uppfattas som, det behöver inte vara det. Men någon gång ska man också fundera på hur saker uppfattas och inte bara fokusera på hur man upplever att saker är.

En grupp som är särskilt viktig att inleda dialog och resonera med är kulturarbetare. Författare, filmare och musiker är i många fall uppriktigt oroliga för vad som ska hända dem personligen om fildelningen släpps fri. Vi måste förstå och framförallt respektera den oron. För att vi är politiker och vill förändra samhället.

Eller är det så att nya tidens politikers uppdrag är att be oroliga människor fara och flyga för de har inget förstått? Minns hur upprörda vi blev över Reinfelds arrogans när han i somras yttrade att oron för FRA var överdriven och att debatten borde lägga sig. Dra er till minnes det och hur arga och upprörda vi var just för att han förminskade och bagatelliserade vår oro och upprördhet och bad oss i förtäckta ordalag att hålla klaffen.

Vi är politiker. Vi är också människor av kött och blod, precis som författare, filmare och musiker. Därför bör vi ta deras oro på allvar och inte be dem hålla tyst och inte heller avfärda dem med att de inget förstått.

I stället bör vi bjuda in dem till samtal och sprida mer resonerande texter och budskap om vad det är vi vill göra, varför och vad effekten blir. Vi bör lyfta fram exempel på lyckad fildelning, på framgångsrika exempel med kultur som erbjuds fritt (eller med fri prissättning, priset spelar mindre roll). Men framför allt bör vi ta bladet från munnen och tala om ifall vår vision av samhället kommer innehålla mer kultur, fler kulturskapare och fler medborgare som tar del av mer kultur.

För de som arbetar med kultur så spelar säkert kulturklimatet många gånger större roll än olika betalmodeller eller teknikaliteter kring betalningsformer och ersättning. I min värld så skapar folk kultur för att de brinner för det och för att deras längtan är att folk ska kunna ta del av och reagera på vad de skapat.

Vi behöver alltså inte leverera en lösning på exakt hur betalning och ersättning ska gå till (det lär ju finnas oändligt många sätt att lösa den saken på om inte internet regleras sönder) men bör nog tala om att kulturen har en stor plats i det kunskapssamhälle vi brinner för. Att folk som skapar kultur kommer ha en plats och att deras verk kommer ha en publik. Att vi gillar kultur, kulturskapare och kulturkonsumenter (även i överförd betydelse och inte bara strikt kommersiellt). Att kulturen kommer blomstra i vårt samhälle. Jag inbillar mig att det gör stor skillnad för hur benägen man är att lyssna på oss överhuvudtaget och för deras oro.

För detta behövs en annorlunda ton och en dialog är min teori. Det kräver att vi vågar mogna som parti och som kommunikatörer. Att vi vågar bjuda in och släppa in till samtal. Att vi vågar stå för och tro på våra visioner.

Det blev mycket fokus på kulturen här och det ska inte uppfattas som om det är vår viktigaste fråga. Det skulle snarare tjäna som exempel på hur vi kan förändra små, små saker för att uppnå stora ting. Tänk den dagen kulturarbetarna lyssnar och står på vår sida. Den dagen kommer det inte vara lönt att försöka stoppa fildelningen. (se så fint det är när motståndarna är de som vill stoppa saker! det är roligare att vara för saker - som kultur - än att vara mot saker - som fildelning)

Integritetsfrågorna och frågorna om det öppna internets är i mitt tycke mycket viktigare än fildelningen. Givetvis hänger de samman men principerna om ett öppet och demokratiskt internets med privat kommunikation fredad, känns överordnade. Det är mer delikat att prata om integritet än om kultur. Det är lätt att fastna i varnandet och fördömandet. Men vi kan bredda debatten där och prata mer om allt viktigt som finns på det öppna fria internets. Vad det betyder för demokrati och medborgardeltagande. För den fria debatten och det kollektiva granskandet av makten. För politiken. Vi kan även ha visioner om vad för ännu bättre saker man kan ha internets till!

Givetvis så måste vi vara kritiska och göra punktinsatser där vi ifrågasätter lagar och förordningar som kommer och som föreslås. Men håll med om att det är mer tyngd i att skriva tillägg och hacka lagen för att kunna patcha den när den är buggig, än att bara säga Stoppa X-lagen! Citizens Rights Amendment är ett lysande exempel (även om det kritiseras från vissa håll) på hur man kan förbättra lagar och till och med hacka om dem, ja remixa dem, så att de faktiskt blir till för att skydda oss och våra värderingar.

Återigen, detta ska ses som ett inlägg i diskussionen och förslag på hur vi kan bli ännu bättre. Det behövs säkert olika slags budskap och stil för att nå olika målgrupper. Men vi måste våga stanna upp och fråga oss om vår väg hittills är den enda rätta eller om vi kan forka processen och komma med fler vägar för att nå fler noder med vår kommunikation.

Mina 25 eurocent!

besvara

30 april, 2009 - 12:19 — Thomas Tvivlaren (inte verifierad)

"Sedan har vi den hårda

"Sedan har vi den hårda tonen. Det talas om illitterata politiker som inget begriper. Om FRA som ska läggas ned och jämnas med marken med bulldozer. Om stofiler. Om korrupta domare och köpta poliser. Om fascistiska lagar. Om dinosaurier som borde dött för länge sedan. Om maffian som utpressar. Om en slakt av demokratin. Om plattnackar och inkompetens. Om ett krig och om slag som står. Om hetsjakt och våldtäkt (på våra rättigheter). Stora hårda ord. Alla uppskattar inte tonen och bildspråket."

Ord är till för att nyttjas. Jag är rätt less på att saker numera ska lindas in och reduceras ned till något som inte stämmer med vad det de facto är. Oavsett om det rör sig om städare som kallas ekonomibiträden, dörrvakter som benämns entrévärdar eller demokratiska terrorister som går under täckmanteln Alliansen. Alla uppskattar inte tonen , bildspråket och de hårda orden. Jag uppskattar inte det orden beskriver och den hårdhet som motiverar dem.

"En grupp som är särskilt viktig att inleda dialog och resonera med är kulturarbetare. Författare, filmare och musiker är i många fall uppriktigt oroliga för vad som ska hända dem personligen om fildelningen släpps fri. Vi måste förstå och framförallt respektera den oron. För att vi är politiker och vill förändra samhället."

Jag håller med samtidigt som jag hävdar att en dialog är ett ömsesidigt ansvar mellan båda parter. När Guillou eller Marklund agerar som de gjort så leder det till att jag numera per automatik hoppar ned i skyttegraven. Det går inte att prata med människor som bevisligen har huvudet till mer saker än att sätta mössan på som Guillou och som ändå intar en rabiat hållning baserat på - upplever jag - sitt egenintresse.

En annan undran är vem det är som respekterar vår oro inför denna repressiva utveckling? Varför ska just vi vara de förståndiga, de ansvarstagande, de lyssnande, de medlande?

Slutligen, den nya tiden och dess möjligheter och förutsättningar står inte och faller med lagstiftningen. Juridiken kan möjligtvis bromsa tiden det tar innan alla frukter kan njutas av informationseran (och konfrontationen med de surkartar som också följer) men inget mer. Mot den bakgrunden spelar det ingen roll om fildelningen släpps fri eller ej. Så är det redan i praktiken och den som tror att det går att stoppa tillbaka den nyfödda i utvecklingslivmodern lär även fortsatt få en skrikande piratmoder att tampas med. I synnerhet som att vara pirat alltmer blir normaltillståndet i informationseran.

"Integritetsfrågorna och frågorna om det öppna internets är i mitt tycke mycket viktigare än fildelningen."
Amen! Fildelningen är ett symptom och en naturlig konsekvens av informationseran. Den går inte att diskutera då den de facto är. Tror det var Peter Sunde som beskrev det som att den är på samma sätt som färgen blå. Kort och koncist! Hade det inte varit för att kampen mot fildelningen är en kamp även mot demokratin och det fria samhället så hade det inte funnits någon kamp att tala om i mina ögon.

besvara

1 maj, 2009 - 09:48 — Ms.N00b (inte verifierad)

Thomas Tvivlaren skriver: Ord

Thomas Tvivlaren skriver:

Det är skillnad mellan att linda in saker och att använda vulgära ord, poängen med att vi bör reagera om människor värjer sig mot ordvalet är att vårt mål är att sända ett budskap om demokrati och frihet det är väl för fan inte värt att misslyckas med bara för att vi inte orkade vårda vårt språk? Att anpassa budskap till en bred målgrupp för att nå ut till en så stor väljargrupp som möjligt är inte ett politiskt ställningstagande utan bara sunt förnuft. Det kostar oss ingenting att inte använda ord som våldtäkt och gör det det så kanske vi bör tänka över vår vokabulär.

En annan undran är vem det är som respekterar vår oro inför denna repressiva utveckling? Varför ska just vi vara de förståndiga, de ansvarstagande, de lyssnande, de medlande?

Vi som pirater representerar vår egen oro, vi tar ansvar för den och vi äger den vilket gör att vi nu förhoppningsvis kan göra något åt den. Om vi kan förmedla det till de kulturarbetare som är oroliga idag, att vi utgör den trygga hamnen där de inte behöver känna oro då kan vi börja snacka om framgång med stormsteg och vind i seglen, för den bistra sanningen är att människor ofta väljer the devil they know framför något som är okänt. På samma sätt som människor tenderar att rösta i enlighet med sitt hopp och inte sina farhågor, därför måste vi ingjuta hopp och just därför kan vi enbart tjäna på att vara de förståndiga, de ansvarstagande, de lyssnande, de medlande.

Frågan vi till syvende och sidst måste ställa oss när det gäller kommunikation är "vad är syftet" och anpassa kommunikationen efter det. Att i allmänhet använda en vokabulär som för tankarna till fulla tonåringar på möllan en söndagsmorgon gagnar ingen och allra minst ett parti som vill öka sin valkrets för att kunna få till stånd förändringen som vi alla skriker om.

Så jo, skrik och för väsen, banka på kyrkklockorna och banka på "halärm"knappen tills den går sönder, men när människor sedan hör larmet men inte uppfattat hela budskapet på grund av allt skrik och skrän ta då tiden att förklara.

besvara

29 april, 2009 - 23:37 — lholmq42

On the other hand there´s a fist

Wow, en till som skriver långt. Jag är inte ensam, trots allt. :-)
Jag hoppas jag fick fram att en del av undergångsretoriken beror på att man förklarar hur det kommer att sluta. "Om de inför det här kommer det att sluta med xxx". Varje litet steg är som sagt bara ett litet gnag i kanten på våra rättigheter, men den samlade effekten är i slutänden oroande. Det var det jag ville få fram i alla fall.
Jag funderade också på det nedlåtande i att betrakta andra som "sovande", men jag delar trots allt Jello Biafras gamla åsikt och motto: When people are asleep we must all become alarm clocks. Jag tar risken att kränka någon för att få möjligheten att skaka liv i ett par personer till. Jag tror att jag skrivit det tidigare, men för säkerhets skull påpekar jag igen att jag är själv stofil och helt enkelt för gammal för att hålla mig i skinnet. Om jag är artig kanske jag hinner dö innan vi förändrat samhället och då kommer jag att dö irriterad. Det vill jag inte. :-)
Partiet behöver fler "mjuka" röster som är resonerande och mindre konfliktorienterade än vad jag och många andra är. Folk som kan visa att partiet är mångdimensionellt och inte bara en hammare. Jag är inte rätt man för det jobbet, men jag hoppas att du har en blog någonstans och kan hjälpa oss att förbättra vår image. Tillskottet av nya partimedlemmar lär med lite tur öka snittåldern en del och leda till fler piratbloggar som inte är "unga-och-arga" eller som jag "rasande-stofiler".
Vi behöver en mildare framtoning, och ve mig att jag inte är rätt man för jobbet. I själ och hjärta känner jag trots allt att den som inte är arg har missat något. Jag försöker hålla mig i skinnet och bli en bättre människa, men som Jules säger i "Pulp fiction"; det är väldigt svårt. Det lär fortsätta att komma raseriutbrott härifrån ett tag till.

besvara

29 april, 2009 - 22:34 — Christophe (inte verifierad)

"Marknadskrafterna"

Mycket väl skrivet, men jag skulle vilja göra en kommentar.

Författaren pratar om “marknadskrafterna” när han menar nöjesindustrin och lagstiftarna som är på nöjesindustrins sida i kriget mot internet.

Jag menar att marknadskrafterna är på piraternas sida, och lagstiftarna har inte förstått att vi måste låta marknaden utveckla sig tillsammans med alla fantastiska kulturella möjligheterna som utgörs av fildelningen. Nöjesindustrin och lagstiftarna jobbar emot marknadskrafterna, som skriker om att få reformera upphovsrätten och kulturdistributionen.

Om lobby och etablissemang lät våran marknadsekonomi och dess mekanismer vara fria att utvecklas, i stället för att stifta stalinistisk planekonomi och övervakning, så skulle det inte finnas några problem.

Länge leve fri marknadsekonomi, länge leve pirater, länge leve fildelning.

Christophe.

besvara

29 april, 2009 - 23:06 — lholmq42

Kraften som förvränger

Jag valde "marknadskrafterna" för att inte måla in mig ett hörn med enbart musik-och-filmlobbyn. Det finns fler som köper och säljer lagar som är anpassade för deras egna behov. Till exempel har vi lätt säregna regler för reklam, speciellt direktreklam och "callcentermaffian".
Du har givetvis helt rätt i att det marknadskrafterna, det vill säga vi konsumenter, vill ha är ett enklare sätt att få vår kultur till ett rimligare pris. Om och när marknaden tillåts arbeta på egen hand kan det här med lite tur lösa sig på bästa sätt, men då måste hela nätkriminaliseringstanken bort redan innan man funderar på att bygga upp något nytt.
Planekonomin och den stalinistiska övervakningen tycker jag har testats fullt ut av andra, och det visade sig vara en usel idé och det vore välgörande om våra sittande politiker insåg det innan det slutar i förskräckelse. Det är värdefullt att lära sig av andras misstag, då slipper man lägga tid på att göra dem själv.

besvara

30 april, 2009 - 11:51 — Thomas Tvivlaren (inte verifierad)

Ännu ett kanoninlägg...

...som bekräftar varför det här är en av mina aboluta favoritbloggar!

Ditt val av ordet marknadskrafter var bra tycker jag. Noterbart är att de korporativa marknadskrafterna per definition är marknadsorienterade eller m.a.o. profit är det som räknas och inget annat. Det är profit som räknas när Bahnhof eller Tele2 tar ställning för att inte lämna ut trafikdata till upphovsrättsmaffian. Det är profit som räknas när "advokatfirman" MAQS har som affärsidé att bedriva selektiv och högst partisk juridik. Det är profit som räknas när media låter sina nyttiga idioter och intressemegafoner spy på allt vad piratrörelsen heter (noterbart är att DN verkar spy långt mer än SvD vilket är intressant mot bakgrunden att Bonnier ligger hopplöst efter Schibsted inom området nya medier samtidigt som man har sina tentakler i en mängd upphovsrättsinriktade branscher). Det är profit som räknas när säkerhetsföretag världen över jublar åt repressiva lagar och mer övervakning etc, etc.