Säga vad man vill om Almedalen, men det är sällan tråkigt här. :-)

Nyheten om att TPB ska säljas kom... Plötsligt. De som fortfarande har svårt att skilja Piratpartiet från The Pirate Bay och tror att vi är samma personer kan fundera på det faktum att jag visade SvD.se för Rick bokstavligt talat två minuter innan hans telefon började ringa med krav på kommentarer. Vi hade alltså två minuter på oss att formulera ett svar eftersom ingen av oss hade hört ett skit om det här innan jag såg det på Svenskans nätupplaga. Svaret var dessutom fel, jag trodde att det här var fejk, en attention grab från ett annars okänt småföretag.

När sedan Peter sunde bekräftade det så började spekulationerna och anklagelserna. Trots att han säger att vi inte ska oroa oss så gör massvis av människor inte annat. Trots att vi egentligen inte vet någonting av substans så är de som spår sitens nära förestående död legio; de har sålt ut (trots att alla pengarna ska gå till någon slags fond), de har släppt kontrollen (det vet vi inget om, men baserat på deras track record så tror jag knappast det) och deras användardatabas kommer att komma på avvägar (ärligt talat, vem fan har nytta av ett par miljoner osorterade username/password som inte går att knyta till varken styrkta brott, åsikter, köpmönster eller personer?).

Det verkar vara så att Aftonbladets rubriksättare delat med sig av fantasigräset. Sharing is caring, men nån måtta får det väl finnas?

Efter allt som de här grabbarna gått igenom, allt som de stått ut med, allt som de stått upp för - är det så här vi lönar dem? Litar vi verkligen så lite på dem? Om brokep säger att jag inte ska oroa mig, då oroar jag mig inte. Jag litar på att de har en plan och att det kommer att bli bra.

Och so what om deras plan skulle slå fel och det skiter sig? Då är det bara att starta thepiratebay2 och fortsätta. Fildeningen står inte och faller med en enda URL. Vi kan bättre än så. Och TPB förtjänar bättre.