Efter en vända utan riktig nätkontakt (köp aldrig en billig router!) återvänder jag till världen och upptäcker att Aftonbladet gjort hembesök hos Falkvinge, och att de noga påpekar att det minsann är skräpigt och bohemiskt och (skräck, oro) att det finns kondomer i röran. Och att han lever på att tigga. Och att Anna Nånting på Aftonbladet skriver att Piratpartisterna är ömhudade. *gäsp*

Jag orkar inte tugga mig igenom alla de över 80 kommentarerna på Annas artikel, för jag misstänker att de är lika delar "se hur ungjävlarna gör" och "hur fan kan ni skriva så om min kompis" ungefär. De började i alla fall i den stilen.
Nu är det ju å andra sidan så att jag har den här bloggen, som jag måste underhålla om inte Richie skall dra mig i örat, och så var det ju den lilla detaljen att Falkis är min kompis, sedan en massa år. Sedan Chalmerstiden, faktiskt. Man kan säga att jag känner honom rätt väl. Det gör att jag borde ha rätt att ha en åsikt om artikeln, tror jag.
Alla som känner mig sitter och flinar nu, för de vet hur mycket jag uppskattar kvällspressjournalistik. Jag ser den som ungefär lika nyttig som ändtarmscancer. Jag betraktar en hel radda av kvällstidningsanställda som frivandrande ändtarmar, om jag skall vara ärlig. Men jag kan ärligt talat inte bli så upprörd över den där artikeln, för om man bortser från de saker som är rena vanegrepp för en journalist så tror jag att den är ganska rättvisande. Inget i den sticker mig i ögonen som felaktigt.

Att de sätter sidrubriken till "Lever på att tigga" är en sån där rubriksättar-reflex. Det är som när jag påpekar att kvällstidningarna tjänar pengar på döda barn när de skriver spaltmil om spektakulära mord och eventuella obduktionsprotokoll som cirkulerar nånstans. Båda är sanna på varsitt sätt, men varken deras eller min sammanfattning berättar hela storyn.
Att Falkis har det rörigt var ingen nyhet. Han är organiserad i skallen i stället, och har ett återkommande papperskaos i hemmet/kontoret. Några gånger per år plöjer han alla högarna och terminerar dem, och så är det snyggt i två månader innan det börjar växa pappershögar igen. Till skillnad från vad en kommentar hos Anna Aftonbladh antydde så är inte detta ett fall av "curlinguppväxt", utan ett fall av att han gör andra saker hela tiden. Till skillnad från en del andra politiska förgrundsfigurer har han inte en subventionerad (eller svartarbetande) hemhjälp som städar åt honom. När han tröttnar på kaoset fixar han det själv, på bekostnad av jobbtid. Egen bekostnad, alltså.

Och så var det ju det här hemska med kondomerna. Kan man verkligen ha en politiker som har ett sexliv? Är folket redo för det?
Visst låter det som en sexkvart. Hela starten på artikeln är mästerligt konstruerad. "Partiledaren lever på att tigga pengar av medlemmarna. Och raggar tjejer för att få tak över huvudet och sex under valturnén." direkt följt av slitet höghus, kondomer på golvet och obäddade sängar. Hade han rökt hade det antagligen stått "en mängd cancerframkallande fimpar står och stinker i ett askfat".
När jag fick lära mig hur man skriver i tidningar var grundregeln att man tar det viktigaste först, eftersom läsaren kanske vissnar efter femton sekunder. Alltså tycker AB att det där med sängarna och kondomerna är det viktigaste. Sex säljer ju som bekant. Visst är det patetiskt.
Jag råkar som sagt känna honom. Jag vet att det är papper överallt, men inte sopor. Jag vet att det inte är en knarkarkvart. Andra vet det däremot inte. När han kommer hem från en valturne stupar han i säng efter att ha krafsat allt ur väskan, och sedan reder han ut det när han hinner. Jag vet att det är så det funkar när man är upptagen mer än tolv timmar per dag och inte har "marktjänst" fixad på ena eller andra sättet.
Jag skräms betydligt mer av de "perfekta". De som alltid har en välputsad fasad, en blank yta att visa upp. En lagom söt fru och två komma fem söta barn och en mindre hund som är extremt väluppfostrad. Bill Clinton som hade provat marijuana men inte inhalerat. Sverigedemokraternas Allan Preussen-koftor och kristdemokraternas stadiga blickar som aldrig blinkar eftersom De Har Sett Svaret.
Jag litar inte på potemkinkulisser. Jag föredrar riktiga människor, med skavanker och brister, för då ser jag vad jag får. Om någon skall sälja en bil till mig och motorn är rentvättad blir jag misstänksam. Är den dammig så kan jag se om det läcker olja någonstans. Jag föredrar Obamas svar på marijuanafrågan: "Jag inhalerade. Det var ju hela vitsen."

Sist och minst, det här med tiggeriet. Falkvinge lever på bidrag från anhängarna. Andra partiledare lever på egen förmögenhet som mystiskt uppstått på något sätt, eller har lön från partiet. Skillnaden är att i det här fallet vet de som donerar pengar till partiledaren EXAKT vad deras pengar går till. Det är inte frågan om att folk donerar i tron att partiet skall göra en kampanj och så går pengarna till något helt annat. Vi vet precis var Falkis pengar kommer från. De kommer från oss. Var kommer de andra partiledarnas pengar från? Hur kunde Göran Persson, ledare för sveriges kår av underavlönade arbetare, köpa en herrgård som 99% av medlemmarna i hans parti inte ens kan drömma om att äga? Jag ser inga häftiga rubriker i AB om det. Märkligt.
Piratpartiet tror på transparens. Att visa folk ärligt vad som gäller. Ett av partiets axiom är att folket skall bevaka de styrande, inte tvärt om. Jag tror att det är därför Falkis ställer upp utan att städa sin lägenhet först. Det är det ärligaste sättet att visa vem han är.

Han hade åtminstone kläder på sig.