Över någon slags kombinerad frukost och middag läste jag lite i den ena lokaltidningen och såg Maud Olofsson stå och se sammanbiten ut bakom en mikrofon. Det handlade om att Vattenfall skulle få en ny VD. Det hon sade fick mig att skratta gott.

Det intryck jag fått är att någon på vattenfall läst om Enron, men inte orkat fram till sista kapitlet där det står hur det gick för "de smartaste killarna i rummet". Vattenfall har sysslat med mer och mer märkliga affärer, vilket kulminerade i någon slags hugskott att sälja det svenska elnätet och bli störst på norra halvklotet när det gäller kärnkraft. Eller koleldning. Eller nånting.
Folk knorrade. Journalister knorrade. Efter några år började till och med politiker knorra och nu ledde det alltså till att koncernchefen får gå. Det som fick mig att skratta högt var Olofssons kommentar: "Det som är viktigt nu är att det blir lugn och ro i Vattenfall". Eller som husse formulerade det: "Det bästa vore om debatten lade sig" i ett helt annat ärende.

Antagligen tycker bolaget att det vore fint om alla höll tyst och glömde det här. I stället vill nog folk ha en riktig genomgång av vilka beslut som egentligen fattats, vilka direktiv styrelsen haft och hur man egentligen tänkte med en del av de stratosfära planerna. I sann alliansanda tycker däremot politikerna att det här ska vi tiga om.

Några sidor senare är det dags igen: Maud förklarar att vi skall ha uranbrytning. Det vore nämligen bra för sverige. Detta kom möjligen som en nyhet för majoriteten av det gamla gardet i Centern, och definitivt för de som vet något om uranbrytning. Uranbrytning skitar nämligen ned kopiöst. Haverier kanske sker i kraftverk, slutförvaringen kanske läcker, men miljöförstöring vid brytning är garanterad. Lyckligtvis är detta inget problem för Centern längre, sedan man reducerade sitt partiprogram till en enda mening (vilket MiNi rapporterade om): Centerpartiet vill sitta i regering. Punkt. Det är hela partiförklaringen, när all glasyr avlägsnats. Det betyder att Centern i praktiken reducerat sig till att vara en partiavdelning för moderater som hellre velat ha en kvinnlig partiledare. På samma sätt som Folkpartiet är en avdelning av Moderaterna för folk som är lite förtjusta i uniformer.

Om inte Reinfeldt sagt häromsistens att uranbrytning var fint och det skall vi ha, så hade nog inte Maud sagt det nu. Hon hade hellre talat tyst om det, för det viktigaste just nu är ju att debatt inte uppstår, eller nåt.
Några av mina gamla kompisar är Centerpartister. Att säga att de är förbannade är att vara mycket återhållsam. De minns ett parti som tyckte hela sverige skulle leva, att miljön skulle få en chans och att folkets röst skulle man lyssna på. Den nya ledningen har definierat om det lite; alla asfalterade delar av sverige skall leva, miljön har vi att hälla kemikalier och sopor i och folkets röst är nu sammanslagen till en enda röst, och det är Fredrik Reinfeldt.

Genom blockpolitik har sveriges politiska karta reducerats till fyra partier: S, M, MP, KD. Där MP och S sitter fast i varandra i någon slags knappt-symbios och KD är ett slags vingtank med valbränsle för M.
Det behövs fler självständiga alternativ. Inte fler politiker som leker följa John (eller Fredrik i det här fallet).

Sist men inte minst måste jag kommentera B- Asks grepp i sin lugnande klapp på huvet till J Sjödin; mitt i allt har hon ett textblock i fetstil "Det är dessutom direkt okunnigt att påstå att dessa barn frivilligt ställer upp på övergreppen och publiceringarna av någon slags frimodighet. Tvärtom, de flesta har inget val utan tvingas till det.". Jag såg inte Sjödin (eller någon annan heller) påstå att några barn frivilligt ställde upp på övergrepp. Det här är ett klassiskt taktiskt grepp i tidningar när man vill misstänkliggöra någon, och jag tycker att det borde användas oftare, och av fler.
Svenska folket kommer inte att godta ett förslag om att felparkerare skall spetsas på påle på offentlig plats, och inte heller att tortyr används av skatteverket.
Visst blev det snyggt? Man kan ha hur mycket kul som helst med det, när man väl lärt sig grundgreppen. Skriv något som du önskar att din politiska motståndare var galen nog att säga offentligt, och fetstila det så det ser ut som om du bemötte deras åsikt.