Bildesigners är lite som politiska partier, de ska skilja sig från mängden och skapa en unik plattform och profil samtidigt som de ska attrahera den stora massan köpare/väljare och därför stöta sig med så få som möjligt. Det här är två motstridiga krav som begränsar vad man kan göra. Det har blivit lika tydligt på moderna bilar som i dagens politik.

Vad gäller bilar kan man dela in deras design i fyra delar; fronten, bakdelen, interiören och en slags luddig helhet som samtidigt kan påverkas mycket av rätt små detaljer. En sådan liten detalj kan vara en liten spoiler på bakluckan som kan förändra intrycket av hela bilen.

Jag tycker det är riktigt synd att inte nya SAAB 9-5 Sportcombi hann börja produceras, den bakdelen är nog det snyggaste bakpartiet på en kombi som jag sett. Interiören är helt OK, förutom att jag inte riktigt förstår varför de ska envisas med att haka på trenden att sätta den tre-ekrade sportratten från en Snowracer GT i en stor familjebil. Jag minns att det var samma sak när jag funderade på att köpa en BMW 5-serie 1999, den tre-ekrade M-ratten var standard i nåt i övrigt trevligt paket så jag hade fått beställa den fyrekrade multifunktionsratten separat. En ratt som passade mycket bättre ihop med den övriga inredningen och såg betydligt trevligare ut samtidigt som den gav en bra överblick över instrumenteringen och bättre placering av knapparna på själva ratten. Den mest episka felrattningen jag sett utanför en Citroen måste vara nya Jaguar XJ. Tillsammans med de vulgärt kromade luftinsläppen (med blå lysdioder!) som nu formats till förvånade grodögon av Ian Callums treårige son har den blivit en teknobabbelspäckad pastish av XJns klassiska linjeföring -- faktiskt med en ratt som påminner väldigt mycket om den "riktiga" i gamla BMW, ett tecken på att den var gjord rätt. Bra design är bra design, oavsett tillverkare.

Men det är inte lätt att designa bilar, det ser man på alla andra misslyckanden: Nyare Audis som ser ut som kaskelotvalar i nosen. BMW som ser ut som nåt som hamnat i papperskorgen på origamikursen när de köpte fel papper. Mercedes som inte vet hur fan de ska se ut när de försöker slå sig ut ur gubbträsket. Volvo som har ett enda designelement -- Horburys skuldra -- som snart överanvänts så bilarnas kupéer ser ut som små bubblor på ett stort bilflak. Toyota, som försöker låta bli att synas alls - med ett undantag:

Det finns fina bilar. Och så finns det fula bilar. Och så finns det Prius som ser ut som om japanska staten startat en bildesignskola för blinda schimpanser och gett resultatet från inträdesprovet, där den enda sökanden var asfull, till Toyota. De drar så lite bensin därför att de är så jävla fula att de spontanteleporterar stora sträckor för att slippa synas.

Men de snygga bilarna då? Jodå, de finns som sagt. Peugeot 508 är skitsnygg. Fram. Bak, pfft. Om man kunde bygga ihop framdelen från 508:an med nya 9-5:ans stjärt... Eller köpa en Maserati Granturismo. Lite annan målgrupp, men vadtusan. Vill man komma billigare undan köper man en Jaguar XKR cab. De har lyckats med konststycket att ge caben en snyggare linjeföring än coupen, och med tanke på hur snygg coupen är så är det ingen lek. de flesta cabbar (Porsche, jag tittar på dig) ser ju ut som om man kapat av taket och slagit upp ett tvåmannatält från Biltema ovanpå men både Jaguaren och Maseratin är störtsköna både upp- och nercabbade. Plåtcabbar är fusk, även om senare Mercedes SLK och SL är helt OK. :-)