När jag jobbade i USA mitt under IT-bubblan på det glada 90-talet så såg jag vid ett tillfälle ett müslipaket på en hylla i en supermarket i Virginia. Banana Nut Crunch hette den. Den värsta kastrationsångesten har lagt sig, men jag kom att tänka på den igen nu.

Imorgon röstar nämligen riksdagen om FRA ska få koppla in kablarna och börja massavlyssna all vår privata kommunikation till tveksam nytta och den så kallade vuxenmobbingen har satt igång igen. Jag skriver "så kallade" därför att jag känner inga vuxna som skulle bete sig så vidrigt mot andra människor. Inga barn heller, för den delen. Myror kanske är så jävliga med varandra, men jag är skeptisk.

Att fler borgerliga ledamöter än Camilla skulle hinna "grow a pair" som jänkarna så finkänsligt uttrycker sig är vad vi hoppas på just nu. Att totalt minst åtta riksdagsmän, valda av svenska folket, ska ta sitt uppdrag på allvar och dels läsa på om vad lagen innebär i praktiken (syfte och konsekvens är sällan samma sak) och dels ha modet att stå upp för det i en, ska vi säga, suboptimal arbetsmiljö.

Hoppet är det sista som överger människan. Imorgon hoppas vi alla.