Jag lyssnade för en stund sedan på en intressant intervju med Malin Masterton. En kompis gav mig podcastversionen från vetenskapsradion.nånting och den blev som så ofta liggande ett tag. Jag gör saker klumpvis.

Att ett program som på ytan handlar om drottning Kristina blir liggande en stund borde inte göra så mycket, drottningens bäst-före-datum var för ett bra tag sedan. Programmet var intressantare än drottningen, visade det sig, för det handlade om hur man kan och ska hantera människor efter döden. Är det verkligen OK att rota i någons DNA? Kan man inte förvänta sig att få vara i fred när man gjort sitt här? Hur är det med griftefriden egentligen? Det förvaras mängder av mänskliga kvarlevor i packlådor i museer och forskningslab. Hur balanserar man nyfikenheten på våra föregångare mot deras rätt att vila oskändade?

Det där fick mig att tänka på hur hotad griftefriden kan vara hos oss, här och nu. Tänk efter: om du inte blir behandlad med respekt när du lever, vad är oddsen för att du blir behandlad med respekt efter döden när lagstiftare och byråkrater inte längre behöver fjäska för att få din röst?
Om och om igen visar B- Ask att din integritet är helt ointressant för henne. Lagarna som skrivs nu gör att du kan kem-testas (på egen bekostnad), övervakas, kartläggas och besnokas. Register som upprättats för strikt medicinska syften används av polisen till saker som vi lovades aldrig skulle ske.
Kom ihåg just det, förresten. PKU-registret skulle bara användas för forskning. Namnet kommer av fenylketonuri, en sjukdom som sägs drabba en på 20.000. Tror ni registret har använts flitigare av polis eller forskare? Ser ni varför det är VIKTIGT att inte låta våra nuvarande (nästan) pålitliga och (ibland) vettiga politiker fatta beslut som är tveksamma? Även om de råkar hålla vad de lovar så ersätts de framöver av folk som har en annan inställning, och det behöver inte vara så extremt som nazister. Det kan vara en rabiat justitieminister som vill förbättra siffror i statistiken och tycker att hans eller hennes matematiska eftermäle är viktigare än etik och integritet.

Men i dessa dagar, när staten betraktar dig omväxlande som misstänkt förbrytare och pedofil, som snyltare och fuskare och som spion och terroristledare, hur tror du att dina kvarlevor kommer att behandlas?
Kommer staten att ta sig rätten att gräva upp dina ben om du retroaktivt bedöms vara en otrevlig, okristen, o-produktiv person? Kommer man att radera namn på gravstenar för att sanera historien från jobbiga personer som är pinsamma för sittande politiker? När kommer LO att ha tillräckligt med makt för att stryka Hans Ericson ur historien rent fysiskt?
När masspartiet VSCFMK konsoliderat sig och får 94% av rösterna även officiellt, och de avreglerat och privatiserat alla sociala system, kommer de då att låta försäkringsbolagen gräva upp dina föräldrar för DNA-prov för att se vad du kan ha för ärftliga problem? Kommer de att bara femtiofaldiga dina premier så du själv "väljer" att vara utan sjukförsäkring?

Om någon sån där avvikande homotransbi-ogudaktig-person (som en stor del av kristdemokraterna har så svårt för) visar sig ha blivit begravd på en vanlig kyrkogård, kommer de att få ligga kvar? Kommer kyrkan att ha mandat att gräva upp och helt enkelt kasta kvarlevorna på tippen om de hittar någon icke önskvärd?
Ett par av de roligaste människor jag känner är ett lesbiskt par. De har varit ett par i evigheter känns det som. Vi pratar decennier. Kommer de att få vila i frid tillsammans, eller kommer någon retroaktiv lag att riva upp deras partnerskap och deras rätt till familjegrav och få dem dumpade någonstans som varande mindre värda?

När staten har den människosyn den visar upp i dessa dagar; när omänskligheten visar sitt ansikte på sämsta möjliga sätt med en återupplivning av gamla DDR:s livsstil och ideal, vad betyder det för hur vi minns och behandlas efter döden?
Det är värt att tänka på, för vi kommer alla att dö förr eller senare. Den regeln kan inte ens Ask urholka.