Att förstå och acceptera är två helt olika saker. No, really. Det har hänt alldeles för ofta att man har försökt förstå bakomliggande orsaker och skeenden och fått svaret att man inte kan acceptera sådana beteenden. Öh, va?

Det. Är. Inte. Samma. Sak.

Man kan vilja förstå varför människor bränner bilar utan att tycka att det är OK. Man kan vilja förstå varför Charles Manson mördade utan att man vill göra det själv. Man kan försöka lista ut varför en motor går dåligt utan att man vill ligga i 50 knyck på motorvägen.

Men i vissa fall är tydligen det här väldigt svårt att ta in. Om man säger att man kan ha förståelse för att utanförskap och hopplöshet skapar en grogrund för kravaller så påstås man plötsligt vilja elda bilar för att man fått en fluga i ögat. Det är the mother of all strawmen och det är ett stort hinder för att faktiskt lösa problemen. Om man tror att alla kravaller beror på att invandrarungdomar är dumma i huvudet så kommer kravallerna att fortsätta och trappas upp, oavsett hur hårda tag som polisen använder. Det är ju liksom ett övergrepp från polisens sida som tände den här aktuella krutdurken. Mer våld från båda sidor lär inte hjälpa. Om man inser att det är ett komplext problem som kräver långsiktiga lösningar (och nej, det betyder inte att de ska få mer bidrag eller att man ska uppmuntra dem att bränna bilar) så har man en lösningsorienterad attityd och en sportslig chans att få stopp på skiten.

Det är inte OK att bränna bilar. Det betyder inte att det är omöjligt att förstå varför folk ändå gör det. Det betyder bara att man måste fokusera BÅDE på att stoppa symptomen kortsiktigt (med t.ex. polisinsatser) OCH förebygga dem långsiktigt (med andra insatser som tar längre tid än en mandatperiod).