Brexit. Himlen faller ned, högerhuliganer smyger bakom varje knut och kaos, snörök och mögliga russin kommer att överskölja oss.
Jag såg en tabell i natt där man visade hur många år folk måste leva med det här beslutet. Artonåringarna har 68 år att leva i plågan etc.
För det är ju som bekant att när man väl gått ur är man inte välkommen tillbaka. EU är precis som en MC-klubb och man får inte hålla en omröstning till. Någonsin. En stor otäck EU-byråkrat kommer med en vinkelslip och kapar bort rösträtten på en.

Eller så är det så att det går alldeles utmärkt att göra om det här om tio år. Göra en ny förhandling och arbeta fram nya villkor. Lagar är ord skrivna på papper. Medlemskap likaså.
Just när det gäller EU är saker väldigt binära. När vi - helt felaktigt enligt alla politiker och massor av ekonomer - inte gick med i eurosamarbetet dömde vi Sverige till evig kollaps. När vi röstade om själva medlemskapet var det samma sak: en gång, nu eller aldrig, gör vi fel nu kommer vi ALDRIG ATT FÅ CHANSEN IGEN!!1!

Minns jag fel eller var det inte Irland som helt enkelt höll folkomröstningar tills politikerna fick det svar de ville ha?

GB gör det stora experimentet nu och ser om det finns ett liv utanför EU. De kanske blir en utarmad tredje klassens bananrepublik som till exempel Norge, men det kan ju gå bra också.
Ni vet om fem-sex år, och då kommer det att bli rätt spännande att se hur andra medlemsländer hanterar svaret, oavsett vilket det blir.

I mångt och mycket håller jag med vad Henrik Alexandersson skriver.