Den legendariske journalisten Philbert Desanex arbetade på en tidning som efter diverse sammanslagningar hette "the Muthalode Myopic Post-Intelligent". Jag kommer osökt att tänka på honom när jag läser Joris Luyendijks artikel om orsakerna till att den brittiska folkomröstningen fick det resultat den fick. Inte för att Luyendijk är en dålig journalist eller för att DN skulle vara en dålig tidning. Det handlar mer om de media som nämns i artikeln.

Jag håller med om rätt mycket i den artikel jag läste nyss. Visst är det så att i ett land med en fungerande press skulle det ställts följdfrågor, man skulle inte komma undan med att dra uppenbara lögner. Men Storbritannien har ingen fungerande press.
Det finns ingen neutralitet, ingen som premierar ärligt berättande. Det gör det inte i Sverige heller, så vitt jag vet. Alla ägs av någon, som har en linje som ska drivas. Alla media har en bias.

Anledningen till att väljarna misstror experter, tänkare och allvetare är att alla har en agenda. Alla politiker har något att vinna på sina respektive påståenden. Ekonomerna är diskvalificerade eftersom världsekonomin är en hoppstylta och absolut ingen (utom kommunisterna) vill reglera finanssektorn. "Too rich to be judged" är inte bara ett mem. Hoola bandoola frågade för 45 år sedan "Vem kan man lita på", vilket visar att de var 40 år före sin tid.

Det "brexit-valet" till sist kom att handla om - för många - är om folk litar på EU eller inte. Med tanke på insynsbristen, fulspelet med lagar som stiftas och tvingas på medlemsstaterna, övervakning av medborgare vars enda brott är att bo i Europa och hundratals andra övertramp är det inte konstigt att svaret blev "nej".

Jag tror inte att det är så enkelt som att folk plötsligt är dummare. Det är snarare så att folk tröttnat på myglet, på halvsanningarna, på maktens arrogans. Det var exakt det här som fick Minnesota att för ett antal år sedan välja en berömd wrestler till guvernör. Ett val är det enda sättet att säga FUCK OFF till de som inte lyssnar i vanliga fall, och med handen på hjärtat så vet vi av erfarenhet att politiker inte lyssnar på väljarna. De talar till dem. Högt uppifrån. Det bevisas om och om igen.

Men inte den här gången.