Pirates, arr!

Internet är det största sedan tryckpressen

Christian Engström - 11 juli, 2014 - 13:12

Internet är det största som har hänt mänskligheten sedan tryckpressen, troligen ännu större. Det är inte konstigt att det ger upphov till ett antal nya politiska frågor som är av genomgripande betydelse för samhällsutvecklingen. Som jämförelse kan vi titta på vad som hände förra gången.

Gutenbergs tryckpress såg dagens ljus i mitten av 1400-talet. Gutenbergs vision (förutom att starta en verksamhet som han kunde tjäna pengar på) var att kunna trycka högkvalitativa biblar på latin. Det var någonting som det fanns ett skriande behov av. Den som lyckades knäcka den teknologiska nöten skulle med all sannolikhet kunna se fram emot många lukrativa kontrakt med den katolska kyrkan, som vid den här tiden var den mäktigaste och rikaste organisationen i hela den kända världen.

Fram tills Gutenberg hade alla exemplar av biblar (och de få andra böcker som fanns) framställts av munkar som skrev av texten för hand. De handkopierade biblarna var för det första ofantligt dyra. Hur många timmar skulle du själv behöva för att skriva av hela Bibeln för hand i vacker frakturstil, och vad skulle det kosta till en timpeng som du kunde överleva på? Den järnhårda lönelagen (alltså att man inte kan betala mindre i lön än priset för mat och hyra) gällde även på 1400-talet. Varje handskrivet exemplar av den heliga skrift representerade en produktionskostnad motsvarande miljoner i dagens penningvärde.

Ett ännu allvarligare problem (med den tidens sätt att se det) var att de handkopierade biblarna innehöll ett antal felaktigheter som uppstod vid kopieringen. Munkarna som skötte kopieringen tillhörde den tidens absoluta intellektuella elit. De kunde inte bara läsa och skriva (vilket bara en mycket liten del av befolkningen kunde), de kunde också latin och hade en mångårig utbildning i teologi för att förstå innebörden i Skriftens ord.

Men hur välutbildade munkarna än var, var de trots allt inte mer än människor, så här och där blev det fel. Och eftersom avskrifterna de gjorde i sin tur användes som förlagor för nya avskrifter, kunde felen som smög sig in spridas vidare.

I en tid när dogmen sa att Bibeln var den yttersta sanningen och att varje ord var dikterat av Gud personligen, var det här allvarliga grejer. Blev Guds ord tillräckligt förvanskat skulle det i värsta fall kunna äventyra hela mänsklighetens möjlighet till frälsning. Det var (med den tidens sätt att se det) ett skräckscenario som får dagens allra mest dystra klimatprofetior att förblekna i jämförelse.

Gutenberg såg framför sig en tid då Guds ord kunde predikas på exakt samma sätt överallt, utan några felaktigheter eller variationer.

Men tji fick han på den punkten. Själva teknologin fungerade utmärkt och spreds som en löpeld över Europa. Inom några decennier fanns det hundratals boktryckerier i Europa, som producerade böcker i aldrig tidigare skådad mängd, både religiösa texter och annat.

Men målet att Guds ord i framtiden skulle predikas överallt på exakt det sätt som den romersk-katolska kyrkan hade bestämt centralt, det gick fullständigt åt pipan.

Den 31 oktober 1517 spikade en katolsk präst vi namn Martin Luther upp 95 religiösa tester på en kyrkport i den tyska staden Wittenberg. Det blev början till protestantismen, som inte bara tyckte att Bibeln skulle översättas till språket som folk talade, utan också menade att det var möjligt för människan att finna Gud direkt genom Bibeln, utan att nödvändigtvis behöva den katolska kyrkan och det katolska prästerskapet som mellanhand.

Aldrig mer i historien skulle kristna gudens ord predikas så likformigt som det hade gjort innan Gutenberg tryckte sin första latinska bibel. Bara för att Gutenberg var genialisk nog att uppfinna boktryckarkonsten betydde inte att han hade en chans att förutspå hur den skulle komma att påverka samhället.

De politiska förändringar som skedde som en direkt följd av den nya revolutionerande informationsteknologin, boktryckarkonsten, blev minst sagt omfattande. Fram till boktryckarkonstens genombrott hade den romersk-katolska kyrkan haft ett nästan totalt informationsmonopol i hela Europa. I princip de enda tankar och nyheter som nådde ut till byarna där folk bodde var de som lästes upp från predikstolen på söndagen.

Men med boktryckarkonstens hjälp kunde även andra tankar spridas. Den romersk-katolska kyrkans makt över informationen var hotad. Det tänkte kyrkan inte låta ske utan vidare.

Följden blev 300 år av krig i Europa mellan protestanter och katoliker. Miljontals människor dog i vad som i grunden var en informationspolitisk diskussion. Krig är det i särklass sämsta sättet att få till stånd politiska förändringar som behövs för möta en förändrad verklighet, men det fungerar.

När det mesta av den katolsk-protestantiska krutröken hade lagt sig några århundraden efter Gutenbergs uppfinning, var det över ett helt nytt informationspolitiskt landskap.

Den romersk-katolska kyrkan hade gått från ett närmast totalt informationsmonopol till att bli en kanal av många. I takt med att dogmen kunde ifrågasättas kunde den moderna vetenskapen börja spira, för att sedan (med boktryckarkonstens hjälp) växa upp till det kunskapens träd som är grunden för världen vi lever i idag. Och parallellt med vetenskapen växte upplysningstidens politiska idéer fram om demokrati, jämlikhet och respekt för mänskliga rättigheter.

Internet är minst lika revolutionerande som boktryckarkonsten var på sin tid. Boktryckarkonsten gjorde det flera storleksordningar lättare att sprida information. Istället för en sändare (kyrkan i Rom) fanns det tusentals. Det fick världen att förändras i grunden.

Internet gör det också flera storleksordningar lättare att sprida information. Istället för tusentals bokförlag och nyhetsredaktioner, som var situationen på 1900-talet, är det nu för första gången möjligt för miljontals enskilda människor att göra sin röst hörd och få ut ett budskap.

Det är ofrånkomligt att det kommer leda till att vårt samhälle förändras. Hur vi ska möta den förändringen, och i vilken riktning vi vill att förändringen ska gå, är politiska frågor.

Piratpartiets mål är att vi ska klara av de informationspolitiska diskussionerna som behövs med anledning av internet på ett billigare och snabbare sätt än vad som skedde med boktryckarkonsten. Vi vill inte bara slippa fullskaliga krig mellan dem som vill behålla eller tillskansa sig informationsmonopol å ena sidan, och dem som vill se en annorlunda och bättre värld å den andra. Vi hoppas också kunna lösa den politiska knuten på lite snabbare tid än flera hundra år.

Piratpartiet anklagas ibland för att vara ”bara ett internetparti”. Det är i och för sig inte sant, men även om så vore, vad är det för ”bara” med det? I så fall är hela upplysningstidens idétradition om demokrati och frihet ”bara en boktryckningsfilosofi”.

Det finns inget ”bara” med frågan om vem som har makten över informationen. Det avgör i mycket hög grad i vilken riktning samhället utvecklas. Som en följd av den teknologiska utvecklingen är de informationspolitiska frågorna mer aktuella just nu än de varit på de 500 år som förflutit sedan bråken som följde av boktryckarkonsten startade, eller kanske någonsin.

Piratpartiet tar de här frågorna på allvar.


Kategorier: Pirates, arr!

Har du generaliserat idag?

Opassande - 11 juli, 2014 - 12:10

På sistone har jag insett att jag dömer ut folk som använder ordet “vänster” eller “liberal” som skällsord. Det här har dragit igång lite tankar hos mig, om generaliseringar. Nu är jag personligen inte fri från det, men jag tänker att det inte handlar om att man aldrig någonsin får generalisera, utan snarare att när man gör det uppstår det konsekvenser.

Ett exempel som jag noterade, är ilskan över Romsons uttalande om vita, medelåldersmän som nån slags miljöbandit, där generaliseringarna som följde imploderade i sig själva. Hon var fel ute, men det var hon som var fel ute. Det var inte feminister, det var inte kvinnor… det var hon som uttryckte sig plumpt generaliserande. Det torde inte vara några problem att förstå den distinktionen även om det antagligen är en gråzon där någon talar för ett parti, men för flera av de som jag såg anmärkte på Romsons uttalande, blev det en retorisk plattform att dra växlar till hela grupper helt okopplade från henne.

Ironiskt nog så blev den typ av generaliseringar hon gjorde sig skyldig till plötsligt helt i sin ordning att använda sig av själv, när man uttryckte sig. Det blev oerhört svårt att känna något slags engagemang, när det uppstår en retorik som på sina ställen går ut på att kvinnor är galna. Eftersom jag är en själv. Kvinna, alltså. Det här är ett jättevanligt fenomen. Någon säger något, och nån annan säger ungefär “typiskt [insert valfri grupp]“. Man tänker sig bygga nån slags sammanhållning där ett stort antal människor stängs ute från gemenskapen — ofta helt utan att förstå det, gissar jag.

Det vimlar av jättearga människor som blir förbaskade varje gång “män” generaliseras kring. Varför är det då så svårt att sluta generalisera själv? Nånting måste ge med sig, för det blir inte trovärdigt i längden. Det är just det här som gör att jag tappar lite respekt för folk ibland — tycker man att någon är ute och cyklar som drar alldeles för många över samma kam, så har man själv satt en gräns, och då borde man föregå med gott exempel. Där nånstans drar jag ett streck i sanden.

Men det finns även andra problem med den här typen av tillhörighetsretorik, som när man används som alibi för extrema element. Där man hamnar i situationer av att anses behöva försvara någon som helt klart går över gränserna för var som ska anses vara okej ur ett demokratiskt perspektiv. Att jag är emot rasism innebär inte att jag ska behöva försvara de antirasistorganisationer som agerar auktoritärt. Jag måste få ha möjlighet att slippa räknas in i den sortens grupperingar.

Vänster är en fördelningspolitisk benämning. Jag skrev lite om det härom sistens, och Christian Engström har utvecklat det i tre olika inlägg som jag rekommenderar att du tittar in på. Liberal är inte samma som höger, men används som det återkommande. Vänster eller höger duger inte som skällsord när det exempelvis handlar om de extrema element som vill sätta demokratin ur spel för att få som de vill. Hade vi ordentliga perspektiv för skillnaden mellan kontroll och rätt att tänka annorlunda, så skulle det inte blandas ihop nån slags lojalitet med om huruvida de kontrollerande intressegrupperna var rotade i höger eller i vänster, misstänker jag.

Jag uttrycker mig själv generaliserande om det dåliga i att tänka auktoritärt. Det innebär att när jag själv drabbas av “alla andra är idioter”-fenomenet (jodå, det har du också tänkt ibland), så vet jag att jag i grund och botten antagligen är nån annans idiot. Jag har inte alltid rätt, bara för att jag vet vad som är rätt för mig. Det är den stora skillnaden mellan att tänka auktoritärt eller inte, för mig personligen.

Hur som helst har generaliseringar konsekvenser — ett slags stereotypiskt bygge helt utan grund som jag undrar om folk verkligen förstår att de bidrar till. De som förstår kan nog exploatera den här sortens språkliga tvång till tillhörigheter, men jag undrar om det verkligen inte behövs genomskådas lite mer. Jag vet bara inte riktigt hur man gör det. Som det är nu så är det helfel med vissa generaliseringar, men helt okej med andra. Det säger rätt många på olika sätt i debatterna, men vi ser inte några tendenser på att det minskar.

Under tiden generaliserar jag friskt i tanken, om de som använder sig av språkvarianter som vänstermuppar och högersvin. Det är en generalisering om åsiktstillhörigheter som jag en gång i tiden antagligen förstod, men som idag blivit något av en barometer för en människas förmåga att kommunicera — och i längden dennes intelligens. Go figure, liksom.

Kategorier: Pirates, arr!

You Can Only Be Against Basic Income Based On Morals, Not Evidence

Rick Falkvinge - 10 juli, 2014 - 12:00

Swarm Economy – Zacqary Adam Xeper: There are all sorts of arguments against an unconditional, universal basic income — that is, the idea of giving everyone a minimum income regardless of whether they work, whether they’re disabled, or whether they’re poor. The problem with these arguments is that the only one that actually stands up to reality is, “I don’t like it.”

Whether it’s in industrialized nations like Canada and the UK, or poorer countries like India and Namibia, experiments with a basic income have challenged fears that it will lead to a culture of dependence, an unsustainable drop in employment, or do anything at all to destroy or kill an economy whatsoever. When given free money unconditionally, time and time again, the results have shown that the only people who quit their jobs are people like students, single mothers, or other people who have better uses of their time than being employed.

There is no catastrophic disincentive to work, or incentive to be lazy, like basic income opponents predict. Everyone does not start sitting around at home. People who are able to work and keep society running continue to do so. The economy does not collapse. The fears of doom-and-gloom just flat-out don’t happen.

Every day, the arguments against alleviating poverty and inequality by just giving everybody money sounds more and more like arguments used against same-sex marriage. It will lead to bestiality. It will be bad for the children. Heterosexual couples will stop getting married. Cats and dogs living together, mass hysteria. None of these things happen. They’re weak attempts to rationalize the argument that, “I just think it’s wrong.”

For opponents of basic income, there is no evidence on their side. Their arguments come entirely from the fact that they believe that giving people money for nothing is icky. They don’t want to live in a world where anybody can make a comfortable living without having to break their back doing work if they don’t want to. They’re not afraid of any real, existing consequences. They just think it’s wrong.

But they’re never going to admit that. When the debate is framed like that — is it right or wrong for everyone to have food, shelter, and security; is it right or wrong for everyone to be free to choose what work they do — it’s no longer a debate they can win.

Kategorier: Pirates, arr!

Pirater arbetar för nätfrihet för att vi gillar frihet, och förstår att makten över informationen är viktig

Christian Engström - 9 juli, 2014 - 16:12

Jag har skrivit tre inlägg om Piratpartiets ideologi och Den politiska kompassen:

  1. Piratpartiets ideologi — Den politiska kompassen
  2. Fler pirater om den politiska kompassen
  3. Makten är alltid auktoritär, så piratrörelsen behövs som motkraft

Här kommer nästa inlägg i serien.

Henrik Brändén kommenterade Den politiska kompassen i ett inlägg där han tar upp ett par intressanta punkter.

Henrik konstaterar att frågan om vem som har makten över informationen är central för pirater, tycker det är synd att det inte finns ett test som mäter inställningen i just den frågan. Jag håller med om det första, men faktiskt inte alls om den andra.

Jag börjar med det jag inte med om. Henrik skrev:

Det har länge hävdats att den gamla höger/vänsterskalan varit utsliten. Under 1980-talet lanserades en grön skala som komplement. I årets valrörelser används en frihetlig/auktoritär skala. Bägge säger de naturligtvis någonting, men jag tror inte att det är någon av de skalorna som med tiden kommer att ersätta höger/vänsterskalan, som den skala alla refererar till. Jag tror att framtidens skala är en som mäter vem som ska ha makten över informationen i samhället. Alla vi vanliga människor, eller stora företags- och myndighetskolosser. (Eller ännu värre, trasselsuddar där företag och myndigheter går samman.)

Om jag har rätt borde vi designa en politisk kompass som inte mäter mot godtyckligt utvalda frågor i vårt sakpolitiska program, utan fokuserar på ideologiska nyckelfrågor som visar var man ligger längs just ”makten över informationen”-axeln.

Henrik har rätt i att ingen ny skala lär ersätta höger-vänster-skalan. Så länge det finns resurser som är knappa  här i världen, kommer frågan om hur de ska fördelas alltid vara aktuell. Det kommer alltid finnas plats till vänster för dem som tycker att man borde ta lite mer pengar från de rika och ge till de fattiga, och plats till höger för dem som tycker att man borde ta lite mindre.

Det är inte frågan om att ersätta höger-vänster-skalan, utan om att komplettera den för att få en tvådimensionell bild som ger oss djupare förståelse. Höger-vänster-skalan är inte fel, den är bara lite för begränsad för att fungera som enda förklaringsmodell.

Henrik har också rätt i att Den politiska kompassen inte är utformad för att specifikt mäta synen på vem som ska ha makten över informationen i samhället. Just den frågan finns inte ens med i testet, i vart fall inte direkt.

Den politiska kompassen ger en allmän bild av hur ens politiska åsikter ligger placerade på de två axlarna höger-vänster och frihet-kontroll (eller frihetlig-auktoritär, om man föredrar de etiketterna på den senare axeln).

Ett par av frågorna som man ska svara på för att bli placerad i den frihetliga dimensionen handlar om klassiska piratfrågor, som synen på övervakning för att bekämpa terrorism, och om den som är oskyldig har något att frukta. Om alla piraters svar på de frågorna går i samma riktning är det inte det minsta konstigt.

Men de flesta frågorna med relevans för axeln frihetlig-auktoritär handlar om andra områden: avkriminalisering av marijuana, inställningen till porr, synen på barnuppfostran och religionens roll i samhället, för att ta några exempel.

Om det enda som förenade pirater världen över vore att vi är kritiska till massövervakningen och vill se en reformerad upphovsrätt, då skulle man förvänta sig ungefär samma spridning på den frihetliga axeln bland pirater som bland befolkningen som helhet. Men så är det inte.

Samtliga pirater, både svenska och utländska, som jag någonsin har sett skriva om var de själva hamnade i den politiska kompassen, har rapporterat att de hamnade långt ut på den frihetliga axel (och att de själva ser den beskrivningen som naturlig och korrekt).

Det tror jag är en viktig observation att ta fasta på.

Om någon utvecklade ett test som fokuserar på ideologiska nyckelfrågor som visar var man ligger längs just ”makten över informationen”-axeln, då är jag övertygad om att pirater som gjorde testet skulle hamna mer eller mindre exakt på samma plats i det testet, långt ut i den frihetliga riktningen. Det skulle i och för sig vara en intressant observation. Den skulle visa att piratrörelsen är ideologiskt väl sammanhållen i just den informationspolitiska kärnfrågan.

Men det är ännu intressantare att piratrörelsen tycks vara nästan lika sammanhållen när man mäter synen på frihet rent allmänt, och inte bara vad gäller informationspolitik. Det är ett tydligt tecken på att vårt engagemang är baserat på en sammanhållen ideologi, och inte bara på vissa åsikter om hur det borde vara på internet.

Därför är jag glad över att den politiska kompassen har en bred ansats, och inte bara siktar in sig på vår profilfråga makten över informationen.

Men jag håller helt med Henrik om att just frågan om makten över informationen är speciellt viktig just nu, i vår tid. Han skriver i samma blogginlägg:

Den centrala frågan för oss är nämligen vem som ska ha makten över informationen.  Alla enskilda människor, eller stora företag, stater och myndigheter?

Piratpartiets svar på den frågan grundar sig i tankarna om demokrati och allas lika värde: Det är varje människa som själv ska få ha makten över informationen. Det är hon själv som ska avgöra vilken information om henne själv som ska få lagras, delas och spridas. Inte stora IT-företag eller staternas säkerhetstjänster. Den information som människor frivilligt släppt ska sedan vara möjlig för alla att nå, utnyttja, sprida och vidareutveckla. Inte bara för företag som köpt monopol på den.

Jag är övertygad om att detta är framtidens sätt att ställa de politiska frågorna. För var dag som går blir makten över informationen blir allt viktigare för frågan om makten i samhället. Företagen gör mer vinster idag av att kontrollera varumärken, patent och upphovsrätter än av att äga fabriker. Säkerhetstjänsters samlande av information om allas vårt privatliv kommer att ge dem en gigantisk makt i samhället om den inte bryts.

Just nu står det politiska slaget om friheten till stor del på informationspolitikens område. Internet och den nya informationsteknologin har givit medborgarna fantastiska nya möjligheter, som rätt använda kan leda till en bättre fungerande demokrati och att staten blir mer transparent inför medborgarna.

Men starka krafter vill använda den nya teknologin för det motsatta syftet, och skapa ett samhälle där staten och storföretagen vet allt om medborgarna, istället för tvärtom.

De här frågorna håller på att avgöras i olika parlament och politiska församlingar just nu. Men många av politikerna från de gamla partierna har inte ens förstått att det pågår en politisk strid om grundförutsättningarna för friheten och det öppna samhället. Det gör det tyvärr alldeles för lätt för olika särintressen, de må vara statliga säkerhetstjänster eller privata storföretag, att driva utvecklingen mot mer kontroll av medborgarna och mindre frihet för oss alla.

Den politiska piratrörelsen behövs som en motkraft, som kan ta den informationspolitiska striden från en frihetlig ideologisk grund. Och som förstår varför den är viktig.

Så för att sammanfatta:

Pirater vill ha frihet på internet för att vi vill ha frihet i samhället. Men vi är extra fokuserade på friheten på internet och makten över informationen, eftersom den striden står just nu, och kommer att avgöra vilken sorts samhälle vi får i framtiden.


Kategorier: Pirates, arr!

Man måste våga för att vinna, även om det kostar på

Opassande - 9 juli, 2014 - 13:26

Jag erkänner rakt av att jag blev i stort ganska nöjd med reportaget över ilskan över det nya kampanjmaterialet för Piratpartiet på Nyheter 24. Jag tog inte fram den för att folk inte skulle reagera, om man säger. Förhoppningen är att folk ska se och reagera, och om det måste ta vägen via uppblåsta rapporter om eventuellt drama, so be it. Dels får folk reda på att den (och partiet) ens existerar, och är de nyfikna kan de kolla in kampanjen själva och skapa sig sin egna uppfattning.

Problemet nånstans är självklart det där med att sånt påverkar hur man uppfattar att man ska känna om saker. Du ska inte tycka att det är bra (eller motsvarande dåligt ur ett allmänt perspektiv) är budskapet. Någon har bestämt det, och beroende på individ har det bäring på vad man sen faktiskt tycker, ingen av oss går fri från att påverkas. Det här är en ganska stor allmänmänsklig grej som vi hanterar både i stort och smått, dagligen, i våra liv.

Man ska vara, tycka, tänka, se ut si eller så. Och som det hampar sig var just det ett starkt metavärde när jag och Göran Widham spånade fram temat. Nu skulle jag vilja claima kattidén som min alldeles egna — på sätt och vis var det min idé, men egentligen har katter alltid varit en välsedd budskapsbärare i det digitala. (Piratpartiet hade till och med en affisch redan förra året, med två katter och budskapet “goda vänner delar med sig”, som var väldigt omtyckt både internt och externt.)

Men såklart, man använder sig helt enkelt inte av katter i en valkampanj. Det är inte norm på något sätt i världen. Och det ger ett utmärkt pedagogiskt tillfälle att lyfta det där med hur normer, att vara “normal till varje pris”, är något som är till nytta för exempelvis säkerhetsindustrin. Vore det så att det inte var “onormalt” att vara si eller så, hade säkerhetsorganisationerna inte så mycket information att samla in och använda som valuta. För de flesta av oss idag så är det t.ex. fullständigt normalt att vara homosexuell, men det anses ändå i det stora hela vara tillräckligt “onormalt” för att en organisation som FRA ska få undantagsregler och samla in sådan information. Till vilken nytta är den sortens information? Den frågan måste våga ställas.

Det går att lyfta det här med hur det som anses vara “normalt” används för att förtrycka människor på flera olika sätt. Ta bara s.k. “slutshaming”. Kvinnor som anses vara lösaktiga, eller på andra sätt inte uppfylla nån slags norm för hur de ska bete sig sexuellt hängs ut och hånas ohämmat. Kyskheten, och värdet som är lagt till det annars är man en sämre människa, är ett maktmedel mot halva mänskligheten. Vore det inte för att vi alla går omkring med nån slags inbyggd norm för hur kvinnor ska vara, skulle inte slutshaming få något fotfäste. Det skulle inte finnas någon publik.

Att våga vara annorlunda kommer med ett högt pris i samhället idag. Jag välkomnar därför gräl om att Piratpartiets kampanj är orimlig ur synvinkeln “så gör man bara inte”. Vem har bestämt det egentligen och vem tjänar på det, hoppas jag att allt fler börjar tänka. Och det är en kärnfråga, luras inte att tro något annat. För att tackla många av de integritetskränkningar som sker, behöver man inse att väldigt mycket handlar om att sociala rättigheter ges att tillåta att någons integritet är mindre värd än någon annans. För att de anses vara annorlunda.

Våga vara annorlunda är inte en floskel, det är en högst ambivalent anmodan. Vågar du? Vågar du gå utanför de inritade fotstegen i livet, när de leder till för individen fel mål? Hur många tvångsmedel ska ett samhälle tolerera i form av morallagstiftningar, som inte handlar om något annat än personliga värderingar om norm och “hur folk borde vara”? Att våga vara annorlunda kommer med ett pris, ibland alldeles för högt.

De närmaste tio åren kommer att innebära stora förändringar. Många av dessa kommer att ses som onormala och stretas emot i onödan trots att det är bra för samhället. Andra kommer knappt märkas av och sen plötsligt vara en del av våra liv som vi måste förhålla oss till utan att vi haft möjlighet att påverka det. Som med övervakningsindustrin, exempelvis. Vi har lärt oss den hårda vägen att vi har anledning att fortsätta förhålla oss informerade och fundera över konsekvenser och proportionalitet — och inte minst hur pass invasivt det får vara i våra privatliv. Då får vi inte vara rädda för att synas. Att våga vara annorlunda.

Kategorier: Pirates, arr!

Makten är alltid auktoritär, så piratrörelsen behövs som motkraft

Christian Engström - 8 juli, 2014 - 12:31

Jag har skrivit två inlägg om Piratpartiets ideologi och Den politiska kompassen:

  1. Piratpartiets ideologi — Den politiska kompassen
  2. Fler pirater om den politiska kompassen

Kontentan hittills är att alla pirater som har kommenterat Piratpartiet och den politiska kompassen är helt överens om att piratideologin ligger långt ut på den frihetliga sidan i den politiska dimensionen frihet-kontroll, och att det är centralt i ideologin.

Här kommer en fortsättning på de två tidigare inläggen.

Johnny Olsson på Enligt min humla skrev i ett inlägg med rubriken Makten är auktoritär:

Börjar det inte bli en smula tröttsamt att rasism och främlingsfientlighet ständigt klumpas ihop som “högerextremism”? Exakt vad i det är det egentligen som anses vara “höger”? Gemene fikarumsrasist jag har råkat på i mina dagar har på det stora hela låtit som vilken sosse som helst. Det är förstås bara min erfarenhet, och jag vill inte på något sätt vill antyda att socialdemokratin skulle vara rasistisk. Jag menar bara att rasismen finns över hela höger-vänsterskalan.

Något annat som också alltid definieras som höger är liberalism. Det har jag förvisso lite lättare att förstå då ägande och ekonomiskt oberoende är starkt kopplat till övriga friheter. Icke desto mindre betraktas liberaler på en del andra håll som vänster, och även i den svenska ankdammen finns det “vänsterliberaler” som ser ett socialt skyddsnät som en garant för övriga friheter. Jag har inte för avsikt att starta ett flame war här heller, jag bara konstaterar att det finns olika syn på hur man bäst värnar individens frihet.

Det intressanta blir då om man accepterar den här indelningen där både liberalism och rasism är höger. Eftersom rasism refereras till som högerextremism får vi anta att det är mer höger än liberalism, vilket ger en bild av att höger om mitten ser ut enligt följande: Frihet – mer frihet – FOLKMORD! Motsvarande utveckling på vänstersidan skulle då vara solidaritet – mer solidaritet – FOLKMORD!

Jag har lite svårt att följa den logiken måste jag medge. Betänk att konservatism också måste klämmas in på högerskalan. Det krävs en hel del vilja, våld och vaselin för att få ihop det. Höger-vänsterskalan är helt enkelt otillräcklig.

Ett mycket bättre sätt att beskriva den politiska faunan är den tvådimensionella skala jag berörde i en tidigare artikel där man förutom en höger-vänsteraxel som mäter graden av ekonomisk centralstyrning också har en vertikal axel som mäter graden av auktoritet. Den är såvitt jag vet framtagen av amerikanska libertarianer och därför också kritiserad för att vara vinklad till deras fördel. Men låt oss ändå använda den för den teori som jag hade tänkt komma fram till.

Vi är många som går omkring med känslan av att den styrande majoriteten i parlamentet tenderar att vara övervägande auktoritär. Att oavsett ideologi så är oppositionen alltid relativt icke-auktoritär i förhållande till regeringspartierna och mer benägen att försvara individens friheter. Så blir det val och regimskifte, och så byter kombattanterna plats. Den tidigare auktoritära regimen är i opposition mycket mer intresserad av individens friheter, något den nytillträdda regimen plötsligt inte alls tycker är särskilt sexigt längre. Jag tror att det finns två huvudsakliga skäl till att vi har den känslan: Dels för att majoriteten är beslutsfattande och det blir lätt ett likhetstecken mellan beslutande och auktoritär, i synnerhet om man inte håller med. Och dels för att det helt enkelt är så. Vilket i sig också har sina skäl.

Makten är alltid auktoritär. Comes with the territory, som man säger. Den som har makten vill fortsätta ha makten, och dessutom är det allmänmänskligt att anse sig ha rätt och vara god, och därför ser inte makten någon fara med att anskaffa sig mer makt, eftersom makten aldrig skulle kunna tänka sig att använda sin makt i ont syfte. Hängde ni med? Makthavare som arbetar för att minska sin egen makt är sällsynta av den enkla anledningen att det är något ganska stört i att kämpa sig till makten utan att vilja ha den.

Det är med andra ord inte konstigt att det då och då kan behövas nya politiska partier som har friheten som första punkt på sin agenda. De partier som har makten tenderar alltid att glida åt det auktoritära hållet, vare sig de blå eller röda eller gröna. Ordet ”kontroll” på skalan frihet-kontroll blir med naturnödvändighet mindre skrämmande för den som ser sig själv som den som ska utöva kontrollen.

Rent allmänt ser vi att partier som är i opposition alltid är mycket mer mottagliga för Piratpartiets tankar och argument än de partier som råkar ha makten för tillfället. Det har vi sett både i Sverige och i andra länder.

Socialdemokraterna röstade mot FRA-lagen 2008, när de var i opposition. Men de vill inte riva upp den om de skulle få makten efter riksdagsvalet i höst. (Hur det kommer gå i ett sådant läge beror på om de tilltänkta stödpartierna, Miljöpartiet och Vänstern, verkligen insisterar på att riva upp FRA-lagen som ett villkor för regeringssamarbete, eller om de viker ner sig i utbyte mot en spårvagn eller en kvoteringslag eller något annat symboliskt.)

Och etablerade maktpartier som ser sig själva som statsbärande är inte nödvändigtvis särskilt starka tillskyndare av frihet och personlig integritet ens när de sitter i opposition. De är ju övertygade om att tiden i opposition är någonting tillfälligt, och att sakernas rätta ordning (alltså att de själva är regeringen) snart ska återställas. De har därför inget intresse av att minska statens kontroll över undersåtarna. De vill ju inte att nästa regering som de själva leder ska få mindre makt än den nuvarande som leds av deras politiska motståndare.

Både Socialdemokraterna och (Nya) Moderaterna är i praktiken lika varma anhängare av mer kontroll och övervakning av medborgarna. I vart fall när de själva har makten, och det är ju då som det är viktigt vad de vill göra. Vägen till helvetet är kantad med goda föresatser, och själva tänker de ju bara använda kontrollsystemen för goda syften.

Trots att de säkert uppriktigt håller med om att vi vill ha ett så öppet och fritt samhälle som möjligt, tenderar deras olika politiska förslag att sammantaget gå i motsatt riktning. Vare sig de egentligen vill eller inte, fastnar de oftast i en autoritär politik bara av det enkla skälet att de är maktparter. Det är inte ens säkert att de är helt medvetna om det själva. Det bara blir så, om de stora pojkarna och flickorna får fortsätta sköta politiken ostört.

Men att låta dem fortsätta sköta politiken själva är just precis vad vi inte ska göra. Både Piratpartiet och piratrörelsen i stort har visat att vi kan påverka politiken och vinna konkreta segrar.

År 2005 (innan Piratpartiet ens var bildat) stoppade en svärm engagerade aktivister EU-direktivet om mjukvarupatent (krångligt att förklara i detalj, men en seger i en fråga som är viktig för friheten på internet). År 2009 gjorde en europeisk piratsvärm tillsammans med pirater inne i EU-parlamentet att vi fick lagstiftning på EU-nivå som förbjuder att någon stängs av från internet utan rättegång efter ”three strikes”.

Och år 2012 stoppade vi det beryktade ACTA-avtalet med hjälp av samma laguppställning och strategi — aktivister på utsidan tillsammans med folkvalda pirater på insidan av EU-parlamentet. På det sättet kan vi fortsätta vinna politiska segrar för friheten även i fortsättningen.

Johnny Olsson avslutar sitt inlägg med de här orden:

Vi har verktygen som behövs för att göra det. Med Internet kan vem som helst nå ut med sina idéer. Vi är inte längre uppdelade i en sändande och mottagande klass. Vem som helst kan sända. Och vi har dessutom all världens kunskap bara ett knapptryck bort. Vi har bara inte lärt oss att utnyttja dess potential än – och det ligger heller inte i maktens intresse att vi gör det heller. För makten är ju alltid auktoritär…

Läs Johnny Olssons inlägg på Enligt min humla


Kategorier: Pirates, arr!

Fler pirater om den politiska kompassen

Christian Engström - 7 juli, 2014 - 16:58

De svenska partierna inplacerade i två politiska dimensioner enligt Politicalcompass.org (klicka för större bild)

För att förstå Piratpartiets ideologi är den politiska kompassen och dimensionen frihet-kontroll helt centrala. Piratpartiet samlar sympatisörer från både höger och vänster, men vi har alla det gemensamt att vi ligger långt ut på den frihetliga skalan, och det är det som är grunden för vår ideologi.

Igår skrev jag om Emmas blogginlägg ”Höger och vänster fungerar inte som enda förklaringsmodell för dagens komplicerade verklighet”, och bilden här bredvid över de svenska partiernas respektive placering. Flera andra pirater har också skrivit om Piratpartiet och den politiska kompassen, och kommit fram till samma slutsatser.

Troed Sångberg skrev 2009 ett inlägg på sin blogg där han gick igenom de (dåvarande) riksdagspartierna, och jämförde deras placering i den politiska kompassen med Piratpartiets. Han kom fram till ungefär samma resultat Emma, och avslutade:

[T]ill skillnad från alla ovanstående [svenska riksdagspartier 2009] – som är uppdelade enligt ekonomisk politik – har Piratpartiet valt en annan dimension som sin viktigaste, den mellan auktoritär och frihetlig. Det här betyder att Piratpartiet har medlemmar med skilda synsätt på ekonomi, men det finns inget konstigt i det!
Jag påstår att den politiska kompassen är det sätt vi bäst kan beskriva Piratpartiets väljarkår, inriktning på politik och är förklaringen till att Partiet inte måste göra som Miljöpartiet och välja ekonomisk inriktning. Det är helt enkelt inte en viktig fråga för oss. Vi är frihetliga, driver en frihetlig agenda och vi kommer att fortsätta göra det framöver.

Vi är dessutom övertygade om att våra medlemmar / våra väljare / våra medarbetare är kritiskt tänkande smarta människor som har överseende med att det kan ta ett tag för gammeljournalistiken att sätta sig in i en helt ny dimension. Vi har redan gjort det.

Leif Ershag på bloggen Ershags eskapader refererade till Emmas inlägg om den politiska kompassen och skrev:

Problemet som Piratpartiet möter är alltså, enkelt förklarat, att samhällskunskapen dom flesta har med sig från skolan ser bara höger-vänster på den här skalan. Så för en med denna syn på världen står SD och PP nära varandra.

Med [den politiska kompassens] modell så blir detta mer mångfacetterat och vi kan tydligt se att PP och SD är långt ifrån varandra, ja tom motpoler.

Men det som gör [frågan om vi är höger eller vänster] så omöjlig för mig som pirat att svara på är att jag inte ser på frågorna såhär heller. Precis som den allmänna bilden är endimensionell är också min det. Där samhället vill se höger-vänster ser jag bara Auktoritär-Frihetlig. Jag ser en lika tillplattad bild som samhället i stort, men i min skala står partierna i, ungefär, den här ordningen: SD-FI-FP-KD-V-S-M-C-MP-PP. Detta är min verklighet. (Med reservation för hur korrekt partierna hamnat på kartan här ovanför.)

Det är dags att byta perspektiv och släppa en föråldrad syn på världen. Det handlar inte längre om kampen mellan rött och blått. Det handlar om kampen mellan brunt och lila!

Gun Svensson, mer känd i bloggosfären som Farmor Gun, skrev:

Ska villigt erkänna att jag en längre tid har haft problem med politiska diskussioner där man måste vara antingen höger eller vänster. Därför blev jag upprymd när jag läste Christian Engströms och Emma Opassandes blogginlägg om ytterligare en dimension Frihetlig – Auktoritär eller Frihet – Kontroll. Testade politicalcompass.org och fick ett kvitto, som jag gillade – Rejält Frihetlig och något till Vänster.

Johnny Olsson på bloggen Enligt min humla skrev till alla som ännu inte hade bestämt sig vad de skulle rösta på i EU-valet 2014:

Så om du inte har bestämt dig, ta då och testa den politiska kompassen. Tyvärr finns det mig veterligen ingen svensk översättning av den så du får hålla till godo med engelska. Fördelen med denna är att den tar ett steg bort från den alldeles för förenklade höger/vänster-skala som är förhärskande i svensk politisk debatt. Här får du åtminstone två axlar att navigera efter, där höger/vänster handlar om ekonomi och fördelningspolitik, medan upp/ned handlar om auktoritet, alltså hur mycket eller lite makt politiken ska ha över ditt liv och hur mycket eller lite var och en ska få bestämma själv. Frågorna är också lite mer allmänna och principiella än de rena sakfrågor som brukar dyka upp i valkompasser.

När du har placerat dig själv på den politiska kompassen, jämför då med [bilden med de svenska partierna inplacerade].
Några intressanta saker att notera med grafen:

  • Socialdemokraterna och Moderaterna är inte så långt ifrån varandra som de låtsas (även om de heller inte ligger varandra riktigt så nära som jag ofta hävdar). Deras skillnader ligger just i fördelningspolitiken, men de är precis lika auktoritära.
  • Folkpartiet Liberalerna är än mer auktoritära än Moderaterna.
  • Centern är Alliansens svarta får. Kanske finns här också förklaringen till varför just Centern fått stå till svars för mycket av den batongpolitik som förts av Alliansen, i synnerhet då övervakningsivern. Man kan tänka sig att det är ett lojalitetstest, samtidigt som det också ses som ett svek av många medborgare som röstat på dem.
  • Sverigedemokraterna är inte ett högerextremt parti, som det ofta påstås. Tvärtom ligger ungefär i mitten på höger/vänster-skalan, med en liten övervikt åt vänster. Däremot är de ett auktoritärt parti och i den bemärkelsen extremt, eller totalitärt.
  • Än mer extremt är emellertid vänsterextrema Feministiskt Initiativ.
  • Piratpartiet är Sverigedemokraternas politiska motpol. Piratpartiet är också det parti som tydligast placerar sig på den frihetliga delen av skalan. Den som säger sig vackla mellan att rösta på PP eller Sd säger faktiskt i praktiken “antingen tycker jag si eller så tycker jag tvärtom”.

Sammanfattningsvis: Placera dig själv på kompassen, jämför med partiernas placering och fundera sedan över hur du ska rösta? Vem ska bestämma över ditt liv – du eller politikerna? Och tänk på att varje gång du vill rösta för att politiker ska lägga sig i någon annans liv röstar du också för att de lägger sig i ditt.

 


Kategorier: Pirates, arr!

Piratpartiets ideologi — Den politiska kompassen

Christian Engström - 6 juli, 2014 - 16:11

Piratpartiets ideologi går inte att placera in på den höger-vänster-skala som är den vanligaste i politiken. Men lägger man till en ytterligare ideologisk axel — frihetlig vs. auktoritär, eller frihet vs. kontroll — då är det lätt att placera in Piratpartiet. Piratpartiet skiljer sig från de övriga politiska partierna genom att vår ideologi och politik konsekvent hamnar på den frihetliga sidan.

The Political Compass är en amerikansk sajt där man kan testa var man själv ligger på de två ideologiska axlarna, både höger-vänster och frihet-kontroll. De skriver som introduktion:

Det är uppenbart att det finns ett skriande behov av det. De gamla endimensionella kategorierna ”höger” och ”vänster”, som har sitt ursprung i hur partierna satt placerade i plenisalen i det franska parlamentet 1789, är för förenklade för dagens komplicerade politiska landskap. Till exempel, vilka är det som är ”konservativa” i dagens Ryssland? Är det de gamla stalinisterna som inte har förändrat sig, eller är det reformatörerna som har anammat högerståndpunkter från konservativa politiker som Margret Thatcher?

På den vanliga höger-vänster-skalan, hur skiljer man på vänsterpolitiker som Stalin och Gandhi? Det räcker inte med att säga att Stalin var mer vänster än Gandhi. Det finns fundamentala politiska skillnader mellan dem som de gamla kategorierna inte räcker till för att förklara. På samma sätt brukar vi beskriva sociala reaktionärer som ”högerextrema”, men då slipper vänsterreaktionärer som Robert Mugabe och Pol Pot undan.

Listan med exempel kan göra hur lång som helst. Nazismen klassas som en högerextrem ideologi och kommunismen är uppenbarligen vänster, så om höger-vänster-skalan vore tillräcklig borde Hitler och Stalin vara varandras motpoler. Men så var det ju inte. De kanske (eller kanske inte) skiljde sig åt vad gäller vilka tomma slogans som stod målade på väggarna i arbetslägren, men både Hitlers nazism och Stalins kommunism var totalitära och auktoritära skitregimer av absolut värsta sort, och hade betydligt fler likheter än skillnader.

Försöker man klämma in de politiska ideologierna enbart höger-vänster-skalan, då blir det obegripligt varför nazism och kommunism var så lika i praktiken, när de borde varit varandras motpoler ur ett ideologiskt höger-vänster-perspektiv. Men eftersom både Hitler och Stalin låg nära den vidriga extrempunkten på den auktoritära skalan i den politiska kompassen, blir det inte alls svårt att förstå hur de kunde bli så lika varandra, även om de hade olika positioner i höger-vänster-riktning.

Gör gärna testetpoliticalcompass.org om du inte redan har gjort det. Det är helt anonymt, tar inte mer än fem minuter, och är om inte annat ganska kul att ha gjort.

Om du hamnar långt ut på den frihetliga skalan är chansen stor att du känner dig hemma inom piratrörelsen, vare sig du hamnar till höger eller vänster eller mittemellan på den traditionella höger-vänster-skalan.

Emma på bloggen Opassande är en av de centrala aktivisterna i Piratpartiet. Hon har varit det från de allra första dagarna i januari 2006 när när Rick Falkvinge startade partiet. Förutom att hon har designat den numera globalt spridda logotypen med pirat-P:et, är hon sedan länge en av de viktigaste svenska piratbloggarna.

Emma skrivit ett mycket bra inlägg om var Piratpartiet står ideologiskt jämfört med de övriga politiska partierna i Sverige. Hon skriver:

Någon använde sig av mätinstrumentet på politicalcompass.org och skapade en graf där ytterligare en skala mättes, förutom höger-vänster, den vi är vana vid. Den är skapad utifrån medelvärden från tester gjorda av uppgivna partisympatitörer står det, och bilden spreds en del inför EU-valet. Får känslan av att vad den visar kanske behöver förklaras lite bättre.

När man pratar höger-vänster så handlar det om fördelning av pengar. När man pratar frihetlig-auktoritär så handar det om fördelning av personlig frihet.

Vi är ganska insatta i vad för slags fördelningspolitiska skillnader det är mellan höger och vänster. Lika naturligt förhåller vi oss antagligen inte till skillnaderna på den skala som mäter auktoritära egenskaper. I hur pass stor utsträckning ska människor få bestämma över sina egna liv, enkelt beskrivet.

Emma presenterar den här grafen över de svenska partiernas ungefärliga positioner i koordinatsystemet som den politiska kompassen spänner upp:

Emma skriver:

För att förtydliga har jag ritat av grafen och lagt färger, som illustration över skillnaderna åt de olika hållen. Vi är vana vid vänster-höger, rött och blått — men vi behöver tänka mer på auktoritär-frihetlig, brunt till lila (som jag tog mig friheten att använda). Nu är det inte så här skarpa skillnader — precis som med höger-vänster är det lite luddiga kanter. Det gäller framför allt att få den här skalan att kännas lika naturlig att orientera sig efter, som höger-vänster.

Höger-vänster är otillräckligt som förklaringsmodell när det gäller de här sakerna. Om frihetlig-auktoritär är rätt valda ord, låter jag vara osagt. Det kanske ska stå demokrati-fascism, eller anarki rent av och fascism. Jag är inte säker på vilka uttryck som funkar bäst för att illustrera just den där skalan. Eller som Henrik beskriver det — informationsmonopol eller informationsfrihet. Att jag är osäker på det är indikativt över hur svårt det är att förhålla sig till just frihetsfördelningen. Hur mycket ska människor få bestämma själva över sina egna liv och/eller ha fri tillgång till kunskap, är en otroligt viktig värdemätare i politiken och behöver lyftas tydligare.

”Frihet-kontroll” brukar jag själv ofta kalla den här politiska dimensionen, snarare än ”frihetlig-auktoritär”. Ordet ”auktoritär” uppfattas som negativt laddat av nästan alla, så det är knappast ett ord som partierna som ligger åt det hållet på skalan skulle använda om sig själva. Då tycker jag det känns lite orättvist, ungefär som om man hade döpt höger-vänster-axeln till ”höger vs. oansvarigt vänsterpack” (eller vice versa).

”Kontroll” uppfattar jag som ett mer neutralt ord, som faktiskt används av partier och personer som förespråkar mer kontroll över saker, vare sig det är internet eller någonting annat.

Men vare sig man säger frihet-kontroll eller frihetlig-auktoritär eller någonting annat, är det i alla fall samma sak vi menar. Det här är en viktig ideologisk dimension som finns tillsammans med höger-vänster-dimensionen.

Höger-vänster-skalan är också en viktig dimension i politiken, så det är ingen som säger att vi ska sluta använda den. Hur samhällets knappa resurser ska fördelas mellan rika och fattiga har alltid varit en central politisk fråga i alla samhällen i alla tider. Så är det idag, och så kommer det alltid att vara. Ur det perspektivet är höger-vänster-skalan sann.

Men bara för att höger-vänster-dimensionen berättar sanningen om politiska ideologier betyder inte att den berättar hela sanningen. Det är två olika saker. Vi kan lägga på den nya dimensionen frihet-kontroll utan att behöva förkasta den höger-vänster-modell som vi har haft sedan urminnes tider (eller åtminstone sedan 1789).

För att förstå Piratpartiets ideologi är den politiska kompassen och dimensionen frihet-kontroll helt centrala. Det är själva startpunkten. Men en ideologi är mer än bara en punkt eller en riktning i ett koordinatsystem. Därför tycker jag att det är roligt att Emmas blogginlägg har givit upphov till kommentarer om samma ämne från flera andra pirater. Jag tänker kommentera några av dem i kommande blogginlägg, men det här får räcka för idag.

Läs Emma på Opassande: Höger-vänster fungerar inte som enda förklaringsmodell i dagens politiska verklighet

Gör testet hos Politicalcompass.org


Kategorier: Pirates, arr!

Piratpartiets ideologi — Den politiska kompassen

Christian Engström - 6 juli, 2014 - 16:11

Piratpartiets ideologi går inte att placera in på den höger-vänster-skala som är den vanligaste i politiken. Men lägger man till en ytterligare ideologisk axel — frihetlig vs. auktoritär, eller frihet vs. kontroll — då är det lätt att placera in Piratpartiet. Piratpartiet skiljer sig från de övriga politiska partierna genom att vår ideologi och politik konsekvent hamnar på den frihetliga sidan.

The Political Compass är en amerikansk sajt där man kan testa var man själv ligger på de två ideologiska axlarna, både höger-vänster och frihet-kontroll. De skriver som introduktion:

Det är uppenbart att det finns ett skriande behov av det. De gamla endimensionella kategorierna ”höger” och ”vänster”, som har sitt ursprung i hur partierna satt placerade i plenisalen i det franska parlamentet 1789, är för förenklade för dagens komplicerade politiska landskap. Till exempel, vilka är det som är ”konservativa” i dagens Ryssland? Är det de gamla stalinisterna som inte har förändrat sig, eller är det reformatörerna som har anammat högerståndpunkter från konservativa politiker som Margret Thatcher?

På den vanliga höger-vänster-skalan, hur skiljer man på vänsterpolitiker som Stalin och Gandhi? Det räcker inte med att säga att Stalin var mer vänster än Gandhi. Det finns fundamentala politiska skillnader mellan dem som de gamla kategorierna inte räcker till för att förklara. På samma sätt brukar vi beskriva sociala reaktionärer som ”högerextrema”, men då slipper vänsterreaktionärer som Robert Mugabe och Pol Pot undan.

Listan med exempel kan göra hur lång som helst. Nazismen klassas som en högerextrem ideologi och kommunismen är uppenbarligen vänster, så om höger-vänster-skalan vore tillräcklig borde Hitler och Stalin vara varandras motpoler. Men så var det ju inte. De kanske (eller kanske inte) skiljde sig åt vad gäller vilka tomma slogans som stod målade på väggarna i arbetslägren, men både Hitlers nazism och Stalins kommunism var totalitära och auktoritära skitregimer av absolut värsta sort, och hade betydligt fler likheter än skillnader.

Försöker man klämma in de politiska ideologierna enbart höger-vänster-skalan, då blir det obegripligt varför nazism och kommunism var så lika i praktiken, när de borde varit varandras motpoler ur ett ideologiskt höger-vänster-perspektiv. Men eftersom både Hitler och Stalin låg nära den vidriga extrempunkten på den auktoritära skalan i den politiska kompassen, blir det inte alls svårt att förstå hur de kunde bli så lika varandra, även om de hade olika positioner i höger-vänster-riktning.

Gör gärna testetpoliticalcompass.org om du inte redan har gjort det. Det är helt anonymt, tar inte mer än fem minuter, och är om inte annat ganska kul att ha gjort.

Om du hamnar långt ut på den frihetliga skalan är chansen stor att du känner dig hemma inom piratrörelsen, vare sig du hamnar till höger eller vänster eller mittemellan på den traditionella höger-vänster-skalan.

Emma på bloggen Opassande är en av de centrala aktivisterna i Piratpartiet. Hon har varit det från de allra första dagarna i januari 2006 när när Rick Falkvinge startade partiet. Förutom att hon har designat den numera globalt spridda logotypen med pirat-P:et, är hon sedan länge en av de viktigaste svenska piratbloggarna.

Emma skrivit ett mycket bra inlägg om var Piratpartiet står ideologiskt jämfört med de övriga politiska partierna i Sverige. Hon skriver:

Någon använde sig av mätinstrumentet på politicalcompass.org och skapade en graf där ytterligare en skala mättes, förutom höger-vänster, den vi är vana vid. Den är skapad utifrån medelvärden från tester gjorda av uppgivna partisympatitörer står det, och bilden spreds en del inför EU-valet. Får känslan av att vad den visar kanske behöver förklaras lite bättre.

När man pratar höger-vänster så handlar det om fördelning av pengar. När man pratar frihetlig-auktoritär så handar det om fördelning av personlig frihet.

Vi är ganska insatta i vad för slags fördelningspolitiska skillnader det är mellan höger och vänster. Lika naturligt förhåller vi oss antagligen inte till skillnaderna på den skala som mäter auktoritära egenskaper. I hur pass stor utsträckning ska människor få bestämma över sina egna liv, enkelt beskrivet.

Emma presenterar den här grafen över de svenska partiernas ungefärliga positioner i koordinatsystemet som den politiska kompassen spänner upp:

Emma skriver:

För att förtydliga har jag ritat av grafen och lagt färger, som illustration över skillnaderna åt de olika hållen. Vi är vana vid vänster-höger, rött och blått — men vi behöver tänka mer på auktoritär-frihetlig, brunt till lila (som jag tog mig friheten att använda). Nu är det inte så här skarpa skillnader — precis som med höger-vänster är det lite luddiga kanter. Det gäller framför allt att få den här skalan att kännas lika naturlig att orientera sig efter, som höger-vänster.

Höger-vänster är otillräckligt som förklaringsmodell när det gäller de här sakerna. Om frihetlig-auktoritär är rätt valda ord, låter jag vara osagt. Det kanske ska stå demokrati-fascism, eller anarki rent av och fascism. Jag är inte säker på vilka uttryck som funkar bäst för att illustrera just den där skalan. Eller som Henrik beskriver det — informationsmonopol eller informationsfrihet. Att jag är osäker på det är indikativt över hur svårt det är att förhålla sig till just frihetsfördelningen. Hur mycket ska människor få bestämma själva över sina egna liv och/eller ha fri tillgång till kunskap, är en otroligt viktig värdemätare i politiken och behöver lyftas tydligare.

”Frihet-kontroll” brukar jag själv ofta kalla den här politiska dimensionen, snarare än ”frihetlig-auktoritär”. Ordet ”auktoritär” uppfattas som negativt laddat av nästan alla, så det är knappast ett ord som partierna som ligger åt det hållet på skalan skulle använda om sig själva. Då tycker jag det känns lite orättvist, ungefär som om man hade döpt höger-vänster-axeln till ”höger vs. oansvarigt vänsterpack” (eller vice versa).

”Kontroll” uppfattar jag som ett mer neutralt ord, som faktiskt används av partier och personer som förespråkar mer kontroll över saker, vare sig det är internet eller någonting annat.

Men vare sig man säger frihet-kontroll eller frihetlig-auktoritär eller någonting annat, är det i alla fall samma sak vi menar. Det här är en viktig ideologisk dimension som finns tillsammans med höger-vänster-dimensionen.

Höger-vänster-skalan är också en viktig dimension i politiken, så det är ingen som säger att vi ska sluta använda den. Hur samhällets knappa resurser ska fördelas mellan rika och fattiga har alltid varit en central politisk fråga i alla samhällen i alla tider. Så är det idag, och så kommer det alltid att vara. Ur det perspektivet är höger-vänster-skalan sann.

Men bara för att höger-vänster-dimensionen berättar sanningen om politiska ideologier betyder inte att den berättar hela sanningen. Det är två olika saker. Vi kan lägga på den nya dimensionen frihet-kontroll utan att behöva förkasta den höger-vänster-modell som vi har haft sedan urminnes tider (eller åtminstone sedan 1789).

För att förstå Piratpartiets ideologi är den politiska kompassen och dimensionen frihet-kontroll helt centrala. Det är själva startpunkten. Men en ideologi är mer än bara en punkt eller en riktning i ett koordinatsystem. Därför tycker jag att det är roligt att Emmas blogginlägg har givit upphov till kommentarer om samma ämne från flera andra pirater. Jag tänker kommentera några av dem i kommande blogginlägg, men det här får räcka för idag.

Läs Emma på Opassande: Höger-vänster fungerar inte som enda förklaringsmodell i dagens politiska verklighet

Gör testet hos Politicalcompass.org


Kategorier: Pirates, arr!

How Newspeak Makes Real Libertarian Thought Impossible In The US

Rick Falkvinge - 5 juli, 2014 - 18:00

United States – Zacqary Adam Xeper: The United States is an Orwellian nightmare, and I don’t mean because of the NSA. Over decades, we’ve destroyed the difference between the words “government” and “state.” This linguistic trick has made it impossible to truly understand what either of those words mean, or to realistically challenge the status quo.

The history of what’s now called “Libertarianism” in the US is rich with language-twisting and thought-constraining propaganda. The term “libertarian” itself is even a corruption of its original meaning. It had been used since 1858 as a synonym for “anarchist” — that is, belonging to the socialist, left-wing, anti-private-property anarchist movement dating as far back as Proudhon. This changed around the 1970s, as the right-libertarian founding father Murray Rothbard boasted in 1979:

One gratifying aspect of our rise to some prominence is that, for the first time in my memory, we, “our side,” had captured a crucial word from the enemy…”Libertari­ans”…had long been simply a polite word for left-wing anarchists, that is for anti-private property anarchists, either of the communist or syndicalist variety. But now we had taken it over…

This was the point at which capital-L “Libertarianism,” the right-wing aligned ideology of extremist individualism, antisocial paranoia, and a religious devotion to the gods of the market, came into its own.

Rothbard went on to say that this was more proper, because “we were proponents of individual liberty” and not the anarchists. To further make this point inarguable, the US Libertarian Party founder David Nolan created his famous chart:

The chart was sold as a more nuanced alternative to the one-dimensional political spectrum, because this one had two spectra: how much personal freedom you advocate, and how much economic freedom you advocate. The “left” were branded as advocates of personal freedom and not economic freedom, the “right” as advocates of economic but not personal freedom, but only the Libertarian Party advocated maximum personal and economic freedom.

The implication, of course, is that if you disagree with the Libertarian Party, you must hate freedom.

Nolan followed in Rothbard’s crusade against traditional libertarian socialism: there’s simply no place for it on his chart. Though classical anarchists identified with the left-wing of their time, it’s reductionist to say that libertarian socialism is opposed to “economic freedom.” But it certainly disagrees with the Libertarian Party definition of “economic freedom,” which is the freedom to own property and be an asshole about it. Alas, the chart’s accompanying “world’s smallest political quiz” takes the existence of private property, corporations, employment, and current social structures as a given. Anyone thinking outside of that paradigm is given a choice to advocate “freedom” and be branded a neo-Libertarian, or be against “freedom” and be branded a liberal.

It wasn’t enough to say that critics of Libertarianism were against freedom. As Libertarianism bled out from its fringe party and flowed into the mainstream right-wing of the Republican Party, rhetoric against the idea of “government” shot up. No longer content to criticize “the state” like the anarchists and libertarian socialists of old, the Libertarian right wanted to get “the government” out of their lives. First laws, rules, and regulations, but soon anything that even sounded like it could be somebody telling you what to do, all became “big government.”

Even as David Nolan and the Libertarian Party advocated for their own form of “self-government,” the idea got away from them and mutated into the monstrosity it is today.

To criticize “the state,” meaning an entity which has a monopoly on the legitimate use of violence in an area, is now interchangeable in the United States with criticizing “government.” Even when you drop the “the,” and refer to the abstract idea of “government,” the right-wing Libertarian way of thinking prevents any opinion but universal distrust and disgust.

In the US, “the state” and “government” have been newspeaked into the same word. We can’t have a reasonable discussion about how people can achieve self-government anymore, because right-wing Libertarianism has made the idea of governing anything taboo. If you’re for government, you’re an authoritarian socialist, and you can’t be a libertarian. If you’re against war and the police, you also have to be against food stamps and social justice. If you start talking about governance without the state, nobody can wrap their heads around what you’re saying. Make any reference to “the state” and people wonder if you’re talking about Louisiana or California. Because those are states, right?

Anyone who’s truly studied or paid attention to how communities operate in a stateless society knows that government is happening. Rules, codes, and standards of behavior — even if they’re unwritten — get enforced all the time in any situation where human beings come together. People enforce “vernacular law,” as David Bollier calls it. This is because government isn’t an institution, an organization, an entity, or any kind of single, concrete thing. It’s a process. It’s something we do, like science, dancing, magic, justice, warfare, or art. “The government” should rarely even be a grammatically correct combination of words.

Discussing that concept — the idea of people governing themselves, without the iron fist of the state — is essential for any realistic plan to achieve real, actual liberty for all of humanity. This was the ground first tread by the anarchists and libertarian socialists of the 19th century, and that tradition is being continued today by commons scholars, the alter-globalization movement, Pirate Parties, indigenous resistance movements, radical democrats, and more. The idea of self-governance is still marginalized and has an uphill battle around the world, but in the United States, we barely even have the language left to express it.

Kategorier: Pirates, arr!

Bombs away

Opassande - 5 juli, 2014 - 17:31

Obs – varning för svordomar.

Eftersom jag ett par dagar innan Amelia postade sitt inlägg hade snackat med henne, så var det inte någon överraskning eller så när det dök upp. Jag visste ju att hon tänkte så här, och mina försök att förstå och hitta en lösning var inte intressant för henne. Hon vill vara “ung och arg” som hon skriver på något ställe. Hela situationen är i ett slags dödläge, kan man konstatera när Anna Trobergs föredömligt konfrontationsfria olivkvist, inte mottas särskilt välvilligt av Amelia. Det är som det är, folk tycker olika, tänkte jag, trots att jag felaktigt blev indragen i postningen med en formulering som uttryckte nåt slags ansvar hos mig för att ha påverkat vilka som anställts av partiet under valrörelserna.

Men ju mer jag tänker på det, desto mer förbannad blir jag. Kalla mig “gammal och arg” rent av. Jag känner möjligen ett behov av att vara mer sakligt korrekt i mitt uttryck av min irritation, men tänkte försöka släppa det för en gångs skull och dra till med icke lösningsorienterade vilda sparkar omkring mig. Gudarna ska veta att jag flera gånger genom åren haft behov av att hänga ut idioter som medvetet gått in för att mobba, antasta och vara allmänt vedervärdiga mot sina partikamrater, men har valt att se det som att det inte skulle hjälpa och försökt rodda mer lösningsorienterat inom partiet efter bästa förmåga.

Vad irriterar jag mig på? Att folk på allvar verkar tycka att det är “uppfriskande att någon våga säga ifrån”. Uppfriskande. Som om det nånsin varit en hysch-hysch-kultur i partiet. Som om det nånsin handlat om att försöka få till lösningsorienterade dialoger. Det har alltid varit ett jävla liv i partiet, från vissa håll. De har alltid — helt öppet — kritiserat och nedvärderat det arbete som genomförs av en rad volontärer. Helt utan hämningar. Ohemult med tid har gått till att sitta fast i diskussioner vars avsikt aldrig varit att hitta en lösning. Uppmärksamhetspotentialen har traditionellt sett inom Piratpartiet varit enorm i att köra grandstanding och vråla ut sitt missnöje. Offentligt.

Inget är hemligt i Piratpartiet. Inte ett jävla dugg. Det rasas helt ohämmat varstans, och det “tycks” friskt runt om. Det har aldrig någonsin handlat om att man inte får kritisera i Piratpartiet. Det har alltid kritiserats. Orelevant likväl som relevant, men det har alltid kritiserats. Det har varit personpåhopp av rejäla mått, helt öppet, och regelmässigt, trots det, dyker det upp folk som anser det vara “uppfriskande att nån vågar”. Sanningen är att få vågar vara normala och mogna i organisationen. För de går i stort sett ohörda.

Ta tjommen som nu är anmäld till styrelsen för ett uteslutningsärende. Jag glömmer aldrig när jag satt i en kanal och han — på allvar — frågar en tjej som nominerats till styrelsen, vem “hon hade knullat med” för att bli nominerad. Folk blev upprörda, såklart, men det bisarra var att situationen ledde fram till att tjejen fick sitta och förklara att hon inte legat med någon, innan jag bröt in och förhindrade det. Hon hade inte ett jävla skit att förklara, och jag kan inte tänka mig att den händelsen ledde till ett särskilt inspirerat engagemang från henne efter den händelsen. Tjommen som nu fått ett uteslutningsärende öppnat, på jävla tiden vill jag säga, antas av flera — inklusive Amelia Andersdotter — handla om hans åsikter. Att de är kritiska. Han används till och med som ett slags bevis för att något är fel på ledningen. Tanken svindlar, fanimig.

Varför i helvete skulle det handla om hans åsikter? Sen när har det någonsin varit aktuellt att kasta ut medlemmar för att de kritiserar ledning eller styrelse? Det har absolut påverkat deras möjligheter att samarbeta med andra. Självklart. Ger du mig en smäll på käften regelbundet, vill jag inte jobba med dig, det behöver man inte vara hjärnkirurg för att begripa. Det är en sak. Ett uteslutningsärende däremot, lär handla om värre saker än att det sitts och kritiseras partipolitik på en facebooksida, är jag helt säker på. Särskilt när det är något av en vardaglig publiksport. Varför antar smarta människor, att det är kritik av ledning det handlar om, i vilket jävla parallellt universum har de befunnit sig i?

Det kanske är så här i alla partier. Alla har antagligen sin Lars Beckman eller Tommy Rådberg, som mer eller mindre sätter sina partier i dålig dager genom att vara helt genom usla företrädare för mänskligheten. Gud vet vad partierna anser sig få ut av den här sortens representanter, men de utesluter dem inte heller. Precis som Piratpartiet inte gör det. Jag gissar att det är ett pris man betalar för nån slags yttrandefrihet, eller nåt slags “high road”-tänk. Men jag undrar jag, hur många det är som blivit förbannade och kanske ännu värre, sårade, över deras tilltag, utan att visa det utåt. Kanske finns en förståelse för det när det sker i etablerade partier. Förstålsen för när det sker i PP verkar dock vara lägre.

Idag är det få som kan hålla saker internt. Internet är här, sociala medier är här — och generellt sett är det lite lagom kittlande med lite drama här och var för att pigga upp i vardagen. Visst finns det människor som aldrig växer upp, som aldrig mognar eller lär sig kommunicera med andra människor. Än mindre hittar nån slags förmåga att samarbeta med andra. Men vad är det som gör att dessa människor är “uppfriskande” i sin warpade sanning? “Tjoho, nån beter sig som en jävla dåre — vad bra, vilken sanningssägare, vad befriande.” Vad säger det om oss, som läser och hejar på? Utan att själva idka nån form av kritiskt tänkande gå in och stötta en rage-postning, utan att ifrågasätta?

Jag blir så jävla arg på Amelia som inte tar chansen att tillföra något, som vevar vilt omkring sig och nöjer sig med det. Jag blir ännu mer illamående arg av svansen som hejar på helt okritiskt, sprider det vidare och vräker ur sig konspiratorisk rappakalja i kölvattnet. Det blir konsekvenser av det. Varken hennes eller mitt inlägg hjälper valrörelsen ett jävla skit, men om det nu är uppfriskande med sanningar så varsågoda. Amelia må vara “ung och arg” och frusterad över att hon inte får sitta i EU-parlamentet och därför vevar vilt. Men vad är er andras anledning? Vad säger ert beteende om er?

Allt sker öppet i Piratpartiet. Det kritiseras jämt. Man hade önskat att världen var mogen för den sortens totala transparens, men så är det inte. Det är såna som ni som får Piratpartiet att framstå som oseriösa pajaser. För ni hittar på, ni skriver dumheter och beter er som att ni inte har någon impulskontroll alls. Vill man företrädas av den typen av människor politiskt? Not so much. Det blir så jävla magstarkt att ni sitter och pratar ledarskap när ni beter er så illa som ni gör och inte minst vägrar samarbeta med folk.

Nu bryter jag min vana att hålla god min, det slutar nämligen vanligtvis med att jag och några till måste försöka få jobbet att fungera i partiet för den stora majoritet av människor som tror på PP men ständigt ignoreras. Det här har hänt förr, folk har gjort det här massor av gånger, så det börjar bli nästan rutinartat. Nu  kritiserar jag er i min tur istället. Vad har ni gjort för att jobba ihop med volontärer och aktivister? Har ni sagt saker som att “de har knullat någon” när de volonterar för något? Har ni kallat folk för idioter som inte haft möjlighet att vara din egna lilla bitch och göra precis som du vill? Har ni kritiserat helt utan kunskap i ämnet, när någon försökt bidra med något? Har du kritiserat när någon försökt bidra, punkt slut? Ser er omkring, vilka volontärer och aktivister är kvar idag? Hur mångas kreativitet har du, personligen, strypt för att du är en jävla uppmärksamhetsknarkare?

Det är alldeles åt helvete för många som inte bidrar med annat än skitkommentarer. Det är en sörja av okunskap att vada genom — och det är särskilt ironiskt när det inte handlar om något annat än att det finns en konsensus om att det finns problem som behöver lösas. Det är inte en enda människa som jobbar mer eller mindre regelbundet med partirelaterade grejer som påstått att saker är problemfria. Skillnaden mellan skrikarna och de som stretar är att de senare försöker göra något, bygga vidare och förändra. Jag är skittrött på att skyffla skit efter er, ni byskrikare som sitter nånstans och leker besserwissers med andra volontärer, med närmast mobbingartade attityder.

Ni borde avgå, varenda jävel.

Det finns massor av suveräna volontärer och aktivister som bryter ryggen av sig, och gör så jävla mycket att mitt hjärta nästan exploderar av kärlek när jag tänker på det. Men det är aldrig de som syns i såna här sammanhang. Om det nu är som så att den skara människor som inte kan sluta se fel överallt inte klarar av sluta pissa på de volontärer som jobbar som fan, så kan åtminstone de som läser deras nedsättande inlägg försöka komma ihåg att inte belöna dem för det. De som skriker högst har inte per automatik rätt.

Det kan allt finnas ett behov av att skrikas ibland, det är mänskligt, jag köper det. Men det är inte uppfriskande, eller värdigt, eller moget, eller ens särskilt genomtänkt — särskilt inte när det sker återkommande och aspirationen är att representera väljare i riksdag, kommun och landsting så småningom. Ta och kamma till er, be om ursäkt, var en jävla medmänniska som omväxling. Låt det som är bra få synas nån endaste gång.

* * *

Uppdatering: Anledningen till “ung och arg”-referensen härrör alltså från en kommentar Amelia själv skrev, och som förvånade mig. Detta handlar alltså inte om att jag har problem med att hon är ung, utan att hon själv väljer att uttrycka det på det viset. Se skärmdump nedan.

Kategorier: Pirates, arr!

Freedom Of Religion Is Obsolete, Superseded, And Harmful

Rick Falkvinge - 3 juli, 2014 - 12:21

Civil Liberties: Freedom of religion was intended to guarantee freedom from governmental persecution because of private beliefs. Today, that freedom has been twisted and perverted into instead creating persecution against individuals, backed up by governmental force. It is time to abolish it as archaic and obsolete, and let the modern freedoms of opinion and speech take its place.

The recent case in the reactionary United States, where the corporation Hobby Lobby was allowed to deny healthcare to its (female) employees based on a reactionary superstitious idea that such healthcare for women should not exist at all, shows how freedom of religion is now used to create governmentally-enforced persecution and oppression, rather than freedom from such persecution and oppression.

In the Middle Ages, a different religion from the king and queen was no different from a subversive political opinion was no different from terrorism, and would get you tortured and killed. After a few centuries of that, “freedom of religion” was established to cement in stone that the government couldn’t persecute you for privately held opinions.

Today, the government doesn’t persecute you no matter whether you are praying for salvation to our All-Seing Allfather Odin on his majestic eight-legged steed, or to His Holy Noodliness, the Flying Spaghetti Monster. You may even believe that the Earth was created by your invisible friend or that the moon is made of fine cheese, all without persecution from the government. This is covered by freedom of opinion.

Further, freedom of speech makes sure that you have the right to express whatever strange beliefs you hold in whatever form you like (but not on any platform you like or with any audience you like, which is a common misconception: you can’t force anybody to listen to you, nor force anybody else to carry or repeat your expression).

The rights to hold any belief you like and to tell others about that belief are fully covered by the freedoms of opinion and speech. They have completely superseded the original freedom of religion.

You have the complete freedom to believe that the moon is made of Emmenthaler Cheese (freedom of opinion) without being persecuted by the government. You also have the full right to argue with your neighbor, who believes the moon is made of Gouda Cheese instead, about this (freedom of speech), without governmental persecution for doing so.

Your right to hold this belief, however, does absolutely not entitle you to re-label Emmenthaler cheeses at your local supermarket, where you work, as “Authentic Holy Moon Cheese”, and to call in the government to enforce this opinion of yours against your employer’s business. This is how “freedom of religion” is being abused today, and much worse:

  • The abovementioned case where an employer denies healthcare to female employees, using governmental force to back that denial up
  • Employees who refuse to shake hands with female customers (yes, these exist)
  • Abortion nurses who refuse to perform abortions “for beliefs”, including when lives are at risk
  • People who refuse to work with X (lotteries, pork, hot dogs, whatever) because of “beliefs” and demand to stay on unemployment benefits instead (note: refusing a job offer while on unemployment insurance normally ends your right to further unemployment benefits)
  • Refusal to follow hygiene procedures in food/healthcare because of “beliefs”
  • Teachers who refuse to allow students (citizens!) to critically examine the information they’ve been given
  • Parents who do the same to their children (also citizens!)
  • …and don’t get me started on infant/toddler genital mutilation, male and female alike. Your right to believe whatever crazyfuckery you want will never, ever, extend to any insane right to cut into the flesh of another citizen and deliberately remove functional tissue, regardless of DNA similarity.
  • …the list goes on.

Freedom of religion was intended to allow you to believe whatever you wanted. It was never intended to legitimize people behaving like assholes against fellow humans and claiming they have a governmentally-backed right to behave like assholes without consequences, because of some weird opinion they hold.

In particular, freedom of religion was never intended to exempt somebody from the law.

Freedom of Religion is used to persecute individuals once again, using governmental threat of force to back up such persecution. It is time to abolish it in name and concept, and instead let the Freedoms of Opinion and Speech carry on its original intention.

Image: midsection of the painting “The Execution of Jeanne d’Arc at the Stake”, Hermann Stilke

Kategorier: Pirates, arr!

Medlemsmöte pågår!

Piratpartiet - 15 oktober, 2012 - 11:47

Just nu pågår ett utav två årliga medlemsmöten i Piratpartiet. På detta möte har alla medlemmar rätt att delta.

läs mer

Kategorier: Pirates, arr!

Amelia Andersdotter pratar i SVT om sitt arbete i EU-parlamentet

Piratpartiet - 8 oktober, 2012 - 09:40

Piratpartiets ena EU-parlamentariker, Amelia Andersdotter, gästade i morse SVT Morgon och pratade om sitt arbete i EU-parlamentet. Det kan du se här.

Kategorier: Pirates, arr!

Anna Troberg pratar om Anonymous i TV4

Piratpartiet - 5 oktober, 2012 - 17:56

I dag medverkade Anna Troberg i TV4 Nyheterna och TV4 Morgon.

läs mer

Kategorier: Pirates, arr!

Träffa nya och gamla pirater!

Piratpartiet - 3 oktober, 2012 - 09:56

På grund av bland annat razzian mot PRQ och partiets deltagande på Bok och Bibliotek i Göteborg kommer det just nu många nya medlemmar till partiet och många nyfikna til

läs mer

Kategorier: Pirates, arr!

Pressmeddelande: "Regeringen har ljugit det svenska folket rakt upp i ansiktet"

Piratpartiet - 18 september, 2012 - 19:35

Regeringen har lagt ett förslag om att låta Säpo och Rikskriminalen få tillgång till FRA:s insamlade information. Piratpartiet är starkt negativa till detta. Läs vårt pressmeddelande här.

Kategorier: Pirates, arr!

Kallelse till Piratpartiets höstmöte 2012

Piratpartiet - 16 september, 2012 - 21:42

 

 

 

 

 

 

 

 

läs mer

Kategorier: Pirates, arr!

Piratpartiet debatterar så att det ryker om det - hjälp oss att sprida våra tankar!

Piratpartiet - 24 augusti, 2012 - 13:56

Piratpartiet debatterar så att det ryker om det. Den senaste veckan har vi hälsat på på inte mindre än fem debattsidor. Dessutom har Anna Troberg gjort något som andra politiska debattörer verkar tro är omöjligt. Hon har tagit sig tid att prata med läsarna i varje artikels kommentarsfält.  Politik ska ju vara dialog och inte monolog.

läs mer

Kategorier: Pirates, arr!
Prenumerera på innehåll