Mattias Lundbäck gör intressanta observationer, men hamnar i helt fel slutsats

Mattias Lundbäck skriver intressant om marginaleffekterna i olika bidragssystem, men hamnar i en helt feltaktig slutsats. Han landar i att vi borde utforma våra bidragssystem som barnbidraget, alltså helt utan avtrappning för folk som har jobb eller är miljardärer. Det är en idé som inte håller alls.

Det är visserligen sant att barnbidraget inte ger några marginaleffekter, och att det iofs är bra. Men det gör också att barnbidraget är otroligt dyrt för staten.

Redan på nivån 1050 kronor i månaden (som inte är i närheten av vad det kostar att försörja ett barn) kostade barnbidraget 25 miljarder om året. Det är lika mycket som hela polisen eller halva försvaret.

Därför är det helt orealistiskt att tro att man skulle kunna höja barnbidraget med tusenlappar (så att det närmar sig den verkliga kostnaden för ett barn), för det skulle bli på tok för dyrt. Ännu mer orealistiskt är att tro att man skulle kunna använda barnbidraget som modell för någon form av generellt trygghetssystem för vuxna.

Barnbidraget är dålig fördelningspolitik. Eller om man ska uttrycka det krångligare: barnbidraget har en mycket begränsad fördelningspolitisk effekt, eftersom nästan alla pengarna går till familjer som egentligen inte behöver dem. Det säger sig självt i och med barnbidragets konstruktion. Om vi definierar de fattigaste 10 eller 20 procenten av familjer som behövande, då följer det automatiskt att 90 eller 80 procent av barnbidraget går till familjer som inte är behövande.

Det skulle gå hur bra som helst att bygga om trygghetssystemen så att vi får bort de nästan-100-procentiga marginaleffekterna, samtidigt som vi garanterar alla en grundtrygghet och kan finansiera det på ett rimligt sätt i budgeten. Men då funkar inte barnbidragsmodellen med mer pengar till alla.

Så länge de som förespråkar ett robustare trygghetssystem (vilket jag håller med om att vi desperat behöver) insisterar på att låtsas som att barnbidraget är ett föredöme bland bidrag, kommer det inte bli någon reform, eftersom det inte går att få ihop kalkylen. Designar man fel händer inget, helt enkelt.

Läs Mattias Lundbäck: Lönar det sig för flyktingar att arbeta?

”Kriget mot narkotika har blivit ett krig mot sjuka, fattiga, utslagna och icke-vita” skriver Ivan Olausson Klatil, känd som artisten och låtskrivaren General Knas.

Läs debattartikeln hos Aftonbladet

Tant Rumptumme, riksdagsledamoten Lena Emilsson (S), vill på alla sätt motverka att patienter med kronisk smärta får tillgång till medicinsk cannabis som hjälper

Satirprogrammet Svenska Nyheter tog upp frågan om medicinsk cannabis i senaste avsnittet (från 12:50 in i videon), och gjorde det på ett alldeles utmärkt pedagogiskt sätt. Det handlar om ryggmärgsskadade patienter som lider av kronisk neuropatisk smärta. Översatt till begriplig svenska betyder det fullständigt outhärdlig överjävlig smärta, som de här patienterna upplever varje sekund av varje minut 24 timmar om dygnet utan uppehåll.

Det har visat sig att cannabis kan hjälpa många av de här patienterna att bli kvitt smärtan och kunna leva ett drägligt liv. Ett exempel är Andreas Thörn, som är rullstolsbunden med skadad ryggrad efter en motorcykelolycka för över 20 år sedan. Han lider av neuropatisk smärta, och han har bokstavligen provat alla smärtstillande medel som finns på apoteket, inklusive de allra tyngsta opiaterna. Men inga av dem hjälper mot smärtan.

Men cannabis fungerar mot smärtan för Andreas Thörn, och för många andra patienter i samma situation. Därför började Andreas odla cannabis, som han använde för att framställa en olja som han tog en tesked av i kaffet varje morgon. Då försvann smärtan, och han kunde återigen börja fungera som far till sina barn och till och med börja jobba 100%.

Men så kom polisen, som tog cannabisplantorna i beslag och åtalade honom för narkotikabrott. Smärtorna kom tillbaka, och Andreas fick sluta jobba och återgå till att sitta i rullstolen och lida helveteskval. I november 2017 fastslog Högsta Domstolen domen mot Andreas. Cannabis är knark, sa domstolen, och att Andreas hade befunnit sig i en nödsituation hjälper inte. Sådan är lagen idag.

Men lagar kan ändras om politikerna i riksdagen bestämmer sig för att göra det, och en liten uppmjukning för medicinsk cannabis har skett. Efter domen i HD har Andreas Thörn blivit beviljad en dispens av Läkemedelsverket som innebär att han kan få cannabisbaserad medicin utskriven av läkare. Han är en av tolv (12) patienter som fått en sådan dispens i Sverige. Det är väldigt lite i förhållande till hur många patienter som kanske skulle kunna få lindring av kronisk smärta med medicinsk cannabis. Men det är en början i alla fall.

Lena Emilsson (S) är en riksdagsledamot som har engagerat sig i frågan om medicinsk cannabis. Men inte för att hjälpa Andreas Thörn och andra patienter i samma situation. Tvärtom. Hon vill på inga villkor göra det möjligt för patienter med nervsmärtor att få tillgång till laglig cannabismedicin som kan hjälpa dem. Hon har skrivit en motion till riksdagen (2017/18:1639) där hon vill göra det ännu svårare för patienter med kronisk smärta att få chansen att prova cannabis för att se om det hjälper. Hon är motståndare till varje försök att mjuka upp lagstiftningen runt medicinsk cannabis.

”På detta vis slås det in en kil i den tidigare så solida svenska narkotikapolitiken” skriver hon i sin riksdagsmotion.

Det är en ganska olycklig formulering, konstaterade Svenska Nyheter när de lyfte fram Lena Emilssons motion i programmet. Den neuropatiska smärtan som de här patienterna upplever kan beskrivas just som att någon har slagit in en kil i den tidigare så solida ryggraden, och sedan håller på och vickar och drar i kilen för att kontrollera att den sitter riktigt ordentligt fast i sagda ryggrad. Den smärtan tycker Lena Emilsson att de får lov att fortsätta utstå, hellre än att hon och andra politiker ska behöva erkänna att de har haft fel och ändra på lagstiftningen.

”Tant Rumptumme” döpte Svenska Nyheter Lena Emilsson till. Inte i första hand för att hon formulerar sig som en rumpnisse när hon skriver ”på detta vis” i riksdagsmotionen. Utan för att Lena Emilssons engagemang mot smärtlindring för ryggmärgspatienter verkar komma sig av att hon var tulltjänsteman innan hon blev invald i riksdagen.

Hon är mot införsel av cannabispreparat i landet. Men hon är för införsel av tulltjänstemäns fingrar i … ja, ni fattar.

Lena Emilsson framstår som ett perfekt exempel på någon som inte borde sitta i riksdagen. Och möjligen har vi en god chans att göra så att hon faktiskt åker ut nu i valet i höst. Om vi kan hitta en bättre kandidat längre ner på Socialdemokraternas lista i Lena Emilssons valkrets, då kan vi driva en personkrysskampanj för den socialdemokraten, och förhoppningsvis göra så att han/hon tar Lena Emilssons mandat och hon åker ur riksdagen. Det vore välförtjänt.

Nu vet vi inte om Lena Emilsson ställer upp till omval och i så fall på vilken plats på listan. Det får vi inte veta förrän runt den 10 april, när riksdagslistorna för de olika partierna publiceras på Valmyndighetens sajt val.se. Men vi kan titta på det förra riksdagsvalet 2014 för att få en bild av hur det var då.

Lena Emilsson stod på plats nummer 4 på Socialdemokraternas lista i valkretsen Skåne läns västra inför valet 2014. Socialdemokraterna tog 4 mandat i den valkretsen, så hon kom in i riksdagen på det sista S-mandatet tack vare sin placering på listan. Hon fick bara 1,5% personkryss, så hon var långt ifrån de 5% som hon skulle behövt för att bli inkryssad på personröster. Med andra ord:

Lena Emilsson var petningsbar i valet 2014.

Om vi hade haft en kandidat på sossarnas riksdagslista i Skåne västra och vi hade lyckats kampanja ihop 5% personkryss till den kandidaten, då hade Lena Emilsson inte suttit riksdagen.

Hur det ser ut inför valet 2018 får vi som sagt veta någon gång runt den 10 april. Kanske kandiderar inte Lena Emilsson till omval, och då slipper vi ju henne automatiskt i nästa riksdag. Eller så har hon blivit uppflyttad så högt på Socialdemokraternas lista att det inte är realistiskt att tro att vi kan få bort henne genom att personkryssa någon annan. Då får vi kämpa mot henne på andra sätt. Men den tredje möjligheten är att hon kandiderar igen och står på samma plats på riksdagslistan som hon gjorde i förra valet.

I så fall kan vi ha en chans att peta ut Lena Emilsson ur riksdagen genom att personkampanja för någon bättre socialdemokrat i hennes valkrets.

Men som sagt, svaret på om det är möjligt får vi runt den 10 april när riksdagspartiernas listor publiceras. Det ska bli spännande.

Håll gärna tummarna – men håll dem borta från andra människors rumpor!

Se Svenska Nyheter – avsnitt 3 (inslaget om medicinsk cannabis börjar 12:50 in i videon)

Riksdagsledamöterna Maria Abrahamsson (M), Anders W Jonsson (C), Hillevi Larsson (S), Karin Rågsjö (V), Christina Örnebjär (L) och Anders Schröder (MP) på seminarium för en förändrad narkotikapolitik

Riksdagsledamöter från sex olika partier (alla utom SD och KD) ordnade ett mycket intressant seminarium om narkotikapolitik i riksdagen igår den 14 mars.

Temat för seminariet var #stoppabegravningarna, alltså vår katastrofalt höga narkotikadödlighet. Det inleddes av tre mammor som alla har förlorat ett barn till följd av en överdos, och som har berättat om sina tragedier i en bok. Det är väldigt gripande att så konkret bli påmind om att bakom varje siffra i statistiken, finns det människor som råkar ut för det värsta man kan tänka sig.

Tonen på seminariet var helt inriktad på att vi måste förändra narkotikapolitiken för att få ner dödligheten. Det pratades mycket om att vi bör avkriminalisera bruket av narkotika, så att brukare med problem vågar söka hjälp, och inte blir behandlade som brottslingar och andra klassens medborgare när de gör det. Alla politikerna på scen var i princip överens om att så bör vi göra, eller i vart fall röra oss i den riktningen. Det var alltså en alltigenom konstruktiv och positiv diskussion, som var inriktad på vad vi ska förändra för att minska skadorna.

Men innan alla som vill se en förändrad narkotikapolitik blir alldeles för glada ska jag lägga till en viktig sak. Med ett enda två undantag var det inte de olika partiernas talespersoner i narkotikafrågor som hade ordnat seminariet, utan enskilda ledamöter som uttryckligen har en annan (och mer progressiv) syn på narkotikafrågan än sina partier. Det är alltså just de här politikerna som är bra, inte deras respektive partier.

– Vill du personligen avkriminalisera? frågade moderatorn uttryckligen, och begärde ett rakt ja/nej-svar av politikerna.

• Anders W Jonsson (C) var den enda av politikerna som svarade nej på om han ville avkriminalisera. Det var inte så förvånande, för han var den enda av politikerna som var sitt partis officiella talesperson i narkotikafrågor, så han svarade vad Centern som parti tycker. Centern vill inte avkriminalisera. Just Anders W Jonsson var iofs vettig inom ramen för vad C står för, och han pratade varmt för att vi måste se till att narkotikapolitiken bygger på vetenskap. Men han verkade mer intresserad av att utreda ytterligare, istället för att försöka sätta in konkreta åtgärder direkt. Och som sagt, han vill inte avkriminalisera, så han är knappast aktuell för några personkryss.
• Maria Abrahamsson (M) hade bra och vettiga åsikter, men hon gjorde väldigt klart att hon sa vad hon själv tycker, inte vad partiet anser. Hon ställer tyvärr inte upp till omval.
• Anders Schröder (MP) vill avkriminalisera, och står på riksdagslistan i Gävleborgs län på plats nummer 6. MP har idag 1 mandat i Gävleborg, så om han inte får tillräckligt med personkryss har han ingen chans att bli omvald.
• Christina Örnebjär (L) vill också avkriminalisera. Hon står på plats 2 på listan i Örebro län, där L bara har 1 mandat. Behöver rimligen personkryss för att ha en chans.
• Hillevi Larsson (S) framstod i mina ögon som att hon ville avkriminalisera när moderatorn frågade alla på scen, men när jag pratade med henne efteråt menade hon att det ville hon nog inte egentligen. Hon sa många bra saker om att vi bör byta till en nollvision för antalet narkotikadöda (istället för nollvision mot bruket), och att vi ska satsa på skademinimering som till exempel sprutbyten och Naloxon, så hon har en vettig inställning i narkotikafrågan rent allmänt. Men det är lite oklart om hon faktiskt vill avkriminalisera cannabis, och det är i vart fall inget hon kommer driva aktivt. Hon står på plats 2 på listan för Malmö. Där har Socialdemokraterna 3 mandat idag, så hon kommer in vare sig hon får kryss eller inte.
• Karin Rågsjö (V) är Vänsterns talesperson i hälsofrågor (vilket innefattar narkotikapolitiken) och vill avkriminalisera allt bruk, precis som V som parti vill. Jag hann tyvärr aldrig säga mer än hej till henne, så jag vet inte exakt vad hon har för inställning till personligt innehav (som V inte vill avkriminalisera). Jag vet inte heller om hon kommer kandidera för omval, men jag hoppas förstås att hon gör det. Vi får se när listorna presenteras på Val.se (vilket jag tror kommer hända i mitten av april).

Så för att sammanfatta: ett mycket bra seminarium som var både gripande och konstruktivt, ordnat av sex riksdagsledamöter som vill lägga om narkotikapolitiken för att #stoppabegravningarna. De har inte sina partier med sig ännu, men det är en början.

Det är på väg att vända i narkotikafrågan!

Video från seminariet (90 min)

Kommentarer i Facebook-gruppen Avkriminalisera Cannabis

Om du blir utsatt för utpressningskrav från advokater som påstår att du fildelat: Betala inte!

Vad gör man om man får ett kravbrev på posten från en juristfirma där de påstår att man har fildelat olagligt, och kräver att man betalar X antal tusen kronor till dem för att slippa bli dragen inför domstol?

Sanna Wolk, professor i upphovsrätt vid Uppsala universitet, ger bra råd i en intervju hos Ny Teknik:

– Betala inte. Du behöver inte ens svara på det. I slutänden är det domstol som ska bedöma om man ska betala eller inte. Vi har sett den här typen av brev tidigare, och det är väldigt få gånger som de som står bakom kraven har tagit det vidare till domstol. Men om ärendet skulle gå vidare till inkasso är det viktigt att meddela inkassobolaget att man bestrider kravet.

Så lyssna på professor Wolk när det gäller att hantera utpressare som använder upphovsrätten:

• Betala inte, utan skit i det första kravet som kommer med posten
• Bestrid fakturan om/när den går till inkasso. Bestridandet kan med fördel vara in blanco, alltså att man inte ger några skäl alls till varför man bestrider, utan bara berättar att man gör det. När jag själv har fått andra orättmätiga krav brukar jag ta en kopia på kravet, skriva BESTRIDES tvärs över med tjock rödpenna och underteckna, och skicka tillbaka.

Om motparten väljer att gå vidare till en domstolsförhandling (vilket inte på något sätt är säkert) kommer den förhandlingen såvitt jag förstår gå enligt det som kallas ”lagen om tvistemål om mindre värden”, eller ”förenklade tvistemål” som den också kallas. Det är en stor fördel för en själv som tilltalad.

Ett inlägg på Domarbloggen.se ger mer information om tvistemål om mindre värden:

• mål som rör tvister vars tvisteföremål uppenbart understiger ett halvt prisbasbelopp, för närvarande 22 400 kr, handläggs som huvudregel som förenklade tvistemål.
• i tvistemål om mindre värden blir man inte skyldig att betala motståndarens advokatkostnader även om man förlorar. Oberoende av utgång står vardera parten för sina egna advokatkostnader om den haft några (tanken är att man inte ska ha någon advokat, utan representera sig själv)
• att lämna in ett tvistemål om mindre värden kostar utpressaren (advokatfirman) 900 kronor. Om man som utpressningsoffer förlorar målet i slutändan får man betala de 900 kronorna förutom själva utpressningskravet. Men mer än så blir det inte ens i värsta fall. Och om man inte förlorar får utpressaren själv stå för de 900 kronorna, vilket förstås försämrar riskkalkylen för denne.

Själv kan jag tillägga att såvitt jag vet har ingen fildelare i Sverige någonsin blivit dömd mot sitt nekande. Alla domar som har fallit har varit mot personer som var dumma nog att själva erkänna att de fildelat olagligt.

Så som sagt, lyssna på professor Wolk och ignorera första kravet, och bestrid in blanco om/när det kommer papper från inkassobyråer och/eller domstolar. Och grips inte av panik, för även om utpressaren mot förmodan drar det till rättegång och vinner, behöver man i vart fall inte betala några dyra advokater.

Disclaimer: Jag är förstås inte jurist, utan det här är bara så som jag har förstått det hela efter att ha följt upphovsrättsfrågan politiskt i ett drygt decennium.

Lagen om upphovsrätt behöver reformeras så att det blir lagligt att fildela.

Sharing is Caring!

Christian Engström, fd EU-parlamentariker för Piratpartiet, pratar om ”Fake news och filterbubblor i politiken”

Äter Hillary Clinton barn i satanistiska riter i källaren på en pizzeria? Hur kunde justitieminister Beatrice Ask gå på fejknyheten att 37 hade dött av överdoser av cannabis? Varför tycker gammelmedia att alla kommentarsfält på internet är kloakrännor? Och hur var det att stå mitt i centrum för medias intresse efter att Piratpartiet hade gjort succé i EU-valet 2009?

Dessa och många andra frågor besvarar jag i den här föreläsningen, som jag höll häromdan för högstadieelever på Campus Manila i Stockholm.

Videon får användas fritt i undervisning.

Se videon: Fake news och filterbubblor i politiken (45 min)