Watch my intervention in the debate on Youtube

Yesterday we had a debate in the European Parliament on the ongoing negotiations on the Anti-Counterfeiting Trade Agreement ACTA. The negotiating parties are trying to keep the agreement secret, but the latest draft has been leaked on the net. Transcripts and videos from the debate can be found here.

Most or all of the Members of the European Parliament, from all the political groups, were critical of various aspects of the agreement, and the lack of transparency surrounding the process.

Conservative MEP Syed Kamall pointed out that the digital world of the Internet is a different thing from combating counterfeit physical products:

We need to understand the difference between the digital world and the world of atoms. As Chris Anderson, the editor of Wired magazine, once said, in a world of increased bandwidth, cheaper storage and cheaper processing power, digital products tend over time towards free or towards zero. What this means is that many of the industries which are complaining about the digital world have to understand that they must look to new business models. In particular, the phonographic industry and similar industries cannot rely on old business models.

I got 60 seconds of speaking time towards the end of the debate. This is what I said:

Mr President,

We all agree that counterfeiting is a bad thing and that combating counterfeit goods is good. It is good for European consumers and citizens, and it is also important for European businesses, as has been pointed out. It is good that we protect trademarks and the trademark acquis, including geographical indications.

So far, so good. But as Mr Kamall has pointed out, there is a difference between the world of atoms and the world of bits. When it comes to the Internet chapter [of the ACTA agreement], legitimate concerns have been raised by Internet service providers and other businesses involved in that area. There are concerns that the agreement may in fact harm development, harm European businesses and harm the way we take advantage of this new technology.

I would therefore urge the Commission to go ahead, by all means, with the anti‑counterfeiting part, but to scrap the Internet chapter. That would be the best solution for everyone.

…………

Press release on ACTA from the Greens/EFA group

Andra som skriver om debatten: Henrik Alexandersson, Eva-Britt Svensson (V), Ring Broman

Tags: piratpartiet, eu, politik, informationspolitik

Piratpartiet verkar för att alla skall kunna känna sig trygga i samhället. Fri kommunikation är en grundbult i ett demokratiskt samhälle. Du skall kunna lita på att din privata kommunikation är just privat, oavsett om du surfar på internet, mejlar, skickar brev, sms:ar eller pratar i telefon. Idag är det en självklarhet att dina brev inte skall vara sprättade när de kommer med posten i din brevlåda men detta gäller inte om du skickar ett mejl.

läs mer

DN ska ha all heder för att de lyfter frågan om Datalagringsdirektivet. Gammelmedia har inte velat ta i den heta potatisen sedan valrörelsen satte igång på riktigt.

Det är hög tid att Datalagringsdirektivet lyfts fram i all sin fulhet. Ännu bättre är det att man granskar de andra partiernas låtsasmotstånd mot direktivet. DN har låtit riksdagspartierna och Piratpartiet besvara en enkät om hur de förhåller sig till Datalagringsdirektivet.

Kontentan är, sorgligt nog, att det bara är Piratpartiet som är beredda att stå upp för medborgarnas privatliv och rätt att slippa datalagring.

Tyvärr valde DN att fråga om partierna “vill” införa Datalagringen. De borde ha frågat hur de tänker rösta i frågan. Miljöpartiet och Vänsterpartiet kommer nämligen undan med att svara att de inte “vill” genomföra datalagringen. Om DN istället valt att fråga partierna hur de tänker rösta i datalagringsfrågan så skulle nämligen både MP och V ha tvingats svara mer sanningsenligt och säga att de tänker rösta för.

Det finns nämligen en myt om att Sverige måste implementera Datalagringsdirektivet. Den myten har de andra partierna svalt med hull och hår. Men faktum är att det går alldeles utmärkt. Den straffavgift till EU som det skulle innebära är en bråkdel av kostnaden för att införa direktivet. Piratpartiets EU-parlamentariker Christian Engström och riksdagskandidaten Mikael Nilsson förklarar det hela närmare:

För vad är det värsta som kan hända om Sverige inte implementerar datalagringsdirektivet? Ja, vi kan få betala böter på mellan 25 och 30 miljoner kronor till EU. Vilket låter som en rätt bra affär, med tanke på att det skulle kosta hundratals miljoner för vårt rättsväsende och för vårt lands tele- och internetoperatörer att bygga upp den teledatalagring som beskrivs i den läckta lagrådsremissen.

Mellan 25 och 30 miljoner. Det är ungefär tre kronor per svensk. Så lite kostar det att bevara den lilla smula av din och min integritet som kanske finns kvar efter FRA och IPRED. Det tycker de andra partierna är för dyrt, trots att det är tio gånger dyrare att införa datalagringseländet. Finns det inga gränser för hur dumsnåla politiska partier får vara?

Piratpartiet kommer aldrig att stå och se tyst på medan man slösar bort hundratals miljoner för att demolera medborgarnas integritet. Vi betalar hellre en spottstyver om tre kronor för att låta en medborgare få behålla sitt privatliv. Det tjänar både integriteten och statskassan på.

Läs debattartikeln hos DN

Datalagringsdirektivet leder till en aldrig tidigare skådad övervakningsstat. Men i valdebatten är det tyst. Inget av blocken är berett att ta politiskt ansvar eller ställa sig på medborgarnas sida, skriver jag och Piratpartiets riksdagskandidat Mikael Nilsson i en debattartikel hos DN idag.

Läs debattartikeln hos DN.

Piratpartiet ställer upp i riksdagsvalet som pågår nu, eftersom Sverige behöver politiker som står upp för vår rätt till privatliv, och som begriper varför de gör det.

…………

Tags: piratpartiet, eu, politik, informationspolitik

Chatta med mig ikväll onsdag klockan 18

Ikväll onsdag klockan 18 kan du chatta med mig direkt på Europaportalens Facebook-sida.

Europaportalen skriver:

Gör Piratpartiet någon skillnad i EU-parlamentet? Vad tycker Christian Engström om censur på internet? Och har partiet någon chans att ta sig in i riksdagen?

Chatta med Christian Engström, EU-parlamentartiker och vice ordförande i Piratpartiet, på Europaportalens Facebook-sida, nu på onsdag klockan 18.

Här kan du läsa tidigare artiklar med Christian Engström på Europaportalen.

Piratpartiet ställer upp i riksdagsvalet som pågår nu. Jag berättar gärna varför.

Uppdatering: Nu finns chatten utskrivern här.

…………

Tags: piratpartiet, eu, politik, informationspolitik

Så här i valtider när politiska budskap snuttifieras och kokas ner till sliskigt insmickrande löften i lättsmält förpackning känner jag att mina tankar drar åt ett helt annat håll. Jag funderar mer och mer på framtiden, på större sammanhang.

Ni som läst mitt bidrag till 2022 vet att jag inte är så bekymrad över om hur det kommer att gå med reformationen av upphovsrätten. Den kampen har den nya tekniken redan vunnit åt oss, det är bara själva lagen och förlegade attityder som släpar efter. Vårt jobb är att skynda på lagförändringen för att minimera skadorna på kultur och integritet tills lag och teknik är i synk.

Jag är mer bekymrad för medborgarnas integritet. Integritet är nämligen känsliga saker. Om man skadar den, tar det lång tid för den att återhämta sig. Det handlar dels om att det alltid är svårare att rulla tillbaka lagar än att stoppa dem innan de är införda, men framför allt handlar det om de psykologiska effekter en nedmonterad integritet leder till.

Integritet handlar om förtroende. Som medborgare har man en förväntan att staten ska respektera ens privatliv och ens integritet. Om man sedan upptäcker att staten missbrukat det förtroendet, så är det lite som en otrohet. Det är inget som bara blåser över. Jag tror att man kan förlåta svek av den typen, men det är inget som är självklart, det är inget som görs i en handvändning. Det tar tid. Massor av tid. När det gäller statens svek mot medborgarna så kan det ta flera generationer.

Det kanske låter dystert och på sätt och vis är det också det. Men jag väljer att se det som en sporre att jobba vidare. Ju snabbare vi kan vända utvecklingen, desto kortare blir läkningsprocessen. Det är därför vi aldrig får ge upp. Varje litet framsteg gör skillnad och banar väg för fler framsteg. Det är viktigt att hålla blicken på målet och för att orka göra det är det lika viktigt att minnas de framsteg man redan gjort. Emma skrev riktigt bra om det igår.

Oavsett valutgången, så kommer tiden efter valet att bli en tid för eftertanke, inte bara för Piratpartiet, utan för alla partier. Jag kan inte låta bli att undra om detta egentligen inte är den mest intressanta perioden. Före valet flyger flosklerna högt och lågt. Det är inte förrän efter valet man ser vilka av dem som faktiskt hade en gnutta substans som man vat vad man kan bygga vidare på.

Även om Piratpartiet inte lägger ut bombmattor av tunna vallöften som andra partier, så är den här processen även viktig för oss. Vi fokuserar och vet redan nu vart vi själva står, men i politiken flyter allt. Min förhoppning är att man i oss ska kunna ha en fixpunkt att utgå från i integritetsfrågan. Till viss del är vi redan där, men nu är vi mest en pinne som varnar de andra från att köra på grund. Jag vill att vi tillsammans ska bygga upp något större.

Jag vill att vi inte bara ska förbli en pinne som varnar för grund. Jag vill att Piratpartiet ska bli en stadig fyr som skickar ut ljus över grumliga och stormiga vatten.

Jag har varit borta från blogg och politik några dagar, det var lite skönt. Eller borta och borta, vad man än gör dessa dagar har en politisk antrykning hur man än bär sig åt. “Hur går det för Piratpartiet?” är en fråga som dyker upp flera gånger per dag nu. Ingen konstig fråga alls, men får mig att få lite funderingsöverslag varje gång.

Vad menas egentligen med “hur går det”? Det handlar såklart om vi syns i några mätningar eller så, men det förhindrar mig inte från att ta frågan lite längre. Hur går det för Piratpartiet? Jag svarar på den implicerade frågan säger som det är, jag har ingen aning. Mig veterligen dyker vi inte upp i några undersökningar — i vart fall särredovisas inte våra siffror.

Men i bakhuvudet surrar tanken om att det egentligen går jättebra för själva partiet, så utarbetade som de flesta ändå är, vid det här laget. Vi är hederliga, raka, bjuder på oss själva — om än känslomässiga och inte särskilt mediavana. Vi har korta beslutsbanor och en platt organisation på riktigt, även om vi lite till mans skulle vilja kunna platta till det lite till. Vi går från klarhet till klarhet, lär oss massor och passar på att förändra saker som varit heliga i hundratalet år när det gäller hur man arbetar politiskt.

Tar vi oss inte in i riksdagen den här gången hoppas jag åtminstone på såpass högt väljarantal att vi i alla fall får partistöd. För vi revolutionerar i princip politiskt arbete och påverkan, och vi är emellanåt hemmablinda och missar det. Vi behöver skala upp det arbetet och jag ser exempelvis fram emot att bygga ett ordentligt politiskt community (tänk “facebook” typ) baserat på de lärdomar vi gjort hittills.

Dessa funderingar i kombination med alla valaffischer man stöter på var man än rör sig gör att livet blir smått…. surrealistiskt. Ingen i PP har t.ex. kommit på tanken att det är viktigt att sälja vår partiledning i photoshoppade, förtroendeingivande närbilder. Det har aldrig ens diskuterats, mig veterligen.

Några har kört personvalskampanjer med bilder i regionalval, men det är inte en känsla som genomsyrar organisationen att vi har några galjonsfigurer allt hänger på. Det har däremot utomstående tänkt om partiet, att det saknas.

Eller Piratpartiets officiella valfilmer, som består av en massa verksamma pirater som delar med sig av sina tankar. Som ska jämföras med de reklamfilmer de etablerade partierna gjort där anonyma ansikten används, lattjo nog.

En knepig sak att tackla eftersom jag inte nödvändigtvis upplever att det som görs traditionellt är vad som är bäst. Kanske är deras metoder strategiskt bra osv, men vette fanken om det är bäst för oss alla för det?

Nåväl.

Styrkan i mångfalden och det ständiga politiska byggandet i Piratpartiet syns inte och det skulle jag jättegärna vilja förändra. Ett eventuellt nederlag vad gäller framgång att komma in i riksdagen får inte påverka det viktiga underliggande utvecklingsarbete som påbörjats.

Det ska sägas att det är lite vanskligt att säga såna saker. Det kan låta som att jag förbereder mig på nederlag. Men egentligen så handlar det om att grunda för den politiska samhällsvinsten i längden.

Jag vet faktiskt inte om vi kommer in i riksdagen. Jag förbereder mig för det. Men jag förbereder mig också för att satsa på de politiska landvinningar Piratpartiet gjort hittills — ofta utan att ens vara medvetna om det själva, eftersom det skett helt naturligt.

Sakfrågorna vi debatterar är viktiga och vi behöver nog bli lite bättre på att lyfta de andra sakerna vi är världsmästare på just nu: politisk utveckling. Vi har tagit sjumilakliv och märker det inte ens själva — trots växtvärk och skoskav.

Även där har vi ett ansvar. För vi jobbar och bygger redan, medan de etablerade har jätteaffischer på kritvita tänder. Och jag kan inte låta bli att tänka att det gör oss till vinnare i längden.

Det går jättebra för Piratpartiet, även om det nu inte råkar finnas måttstickor för det jag associerar till. Tanken svindlar lite ibland, när jag funderar på det.

läs mer

På onsdag besöker Piratpartiets partiledare Västerås. Han kommer hålla tal på Torgscenen kl 17:00, och efterföljs av västmanländska riksdagskandidater, landstingskandidater och kommunkandidater.Före talet kommer Falkvinge att finnas vid Piratpartiets valstuga på Hantverkargatan 10. Rick Falkvinge och de övriga kandidaterna kommer vara tillgängliga för intervjuer i samband med detta.

läs mer

Så var det dags igen. Just nu pågår en stor polisrazzia mot webbhotellet PRQ i Solna. Av de mycket knapphändiga uppgifter jag fått av de journalister som ringt, så rör det sig antagligen om en del i en stor européisk fildelningsrazzia, men det är ingenting jag fått bekräftat.

Saken är dock mer komplicerad än så. Wikileaks har fortfarande kvar sina gamla servrar hos PRQ. Det är ju inte utan att man undrar vad som kommer att hända med dem. I vems händer riskerar de att hamna?

Med tanke på att Wikileaks lovat att inom kort släppa fler dokument om kriget i Afghanistan är det inte konstig att spekulationer om påtryckningar från amerikanskt håll redan kommit igång. Hur det än må vara med den saken så kan jag i alla fall konstatera några saker:

Nu sker exakt det som Reinfeldt lovade inte skulle hända. Man trappar upp jakten på en hel ungdomsgeneration.

Det är val om mindre än två veckor. Minns detta när ni går till valurnorna.

href="http://www.annatroberg.com/2010/09/07/send-in-the-clowns-igen/">

En razzia pågår just nu mot bland annat webbhotellet PRQ i Solna. Webbhotellet inhyser bland annat WikiLeaks servrar. Orsaken sägs vara ett fildelningstillslag. Piratpartiet är starkt kritiska.

Läs pressmeddelandet från Piratpartiet.

SvD: Internationell polisrazzia mot fildelare
SR: Razzia mot misstänkta fildelare
Expressen: Polisen slog till mot webbhotell där Wikileaks finns

…………

Tags: piratpartiet, eu, politik, informationspolitik

En razzia pågår just nu mot bland annat webbhotellet PRQ i Solna. Webbhotellet inhyser bland annat WikiLeaks servrar. Orsaken sägs vara ett fildelningstillslag. Piratpartiet är starkt kritiska.
– Tolv dagar före valet ser vi hur mycket Reinfeldts vallöfte att inte kriminalisera en hel generation var värt, säger Rick Falkvinge, partiledare för Piratpartiet. Det var exakt det här Alliansen lovade dyrt och heligt att inte göra. Det visar också att de är helt opålitliga i informationspolitiska frågor i detta val.

läs mer

The leeks in the picture are unrelated to the article

The text of the ACTA agreement from the negotiation round in Washington has now been leaked on the site of activist organisation Knowledge Ecology International.

You can download the text as a pdf here. It is also available on a wiki here.

Read initial comments from Michael Geist and Torrentfreak.

It appears that secondary liability for Internet service providers has been downgraded from ”shall” to ”may” in the text, but there are still many problems with the text. It still calls for stronger copyright enforcement carried out by businesses (as opposed to the legal system).

Further analysis of the text will no doubt appear as activists get the chance to go through it in detail.

And it is still a disgrace that both Members of the European Parliament and citizens in general have to rely on unofficial leaks to get information about new legislation being proposed for Europe.

…………

Andra som skriver: Stand up diggers all, Xorbot, Stenskott, Henrik Alexandersson

Tags: piratpartiet, eu, politik, informationspolitik

I helgen var jag på blixtvisit på Irland för att gå på bröllop. Jag har inte varit på speciellt många kyrkbröllop. Jag har nog aldrig tidigare varit på ett bröllop där det faktum att bröllopet gått av stapeln i kyrkan faktiskt spelat en religiös roll. I Sverige tenderar kyrkan att agera vacker kuliss. Så är det inte på Irland. Där spelar kyrkan roll. Och prästen. Och Gud.

Även om jag själv inte anser mig vara religiös, så respekterar jag dem som är det. Därför tycker jag också att man ska ta det hela på allvar eller låta bli. Jag tycker till exempel att det är lite märkligt att massor av svenskar gifter sig i kyrkan fast de aldrig sätter sin fot där annars. En kyrka är ingen kuliss. Den är förkroppsligad passion och även om jag inte är religiös, så är jag väl bekant med passion och dess kraft. Den är något man bör visa en hälsosam respekt för.

Denna respekt gjorde det dock en smula svettigt för mig i helgen. Ett irländskt bröllop är nämligen inte bara ett bröllop. Man passar på att baka in en hel mässa i det hela. Det betyder nattvard och hela konkarongen. Där satt jag i godan ro och insöp den passionerade atmosfären när prästen plötsligt plockade fram vin och oblater. Han började med att ge brudparet nattvarden och så långt var allt väl. Det var inte förrän det gick upp för mig att det inte bara var brudparet som förväntades mumsa i sig Kristi kropp och blod, utan även alla andra, även jag, som jag förstod situationens allvar.

Men jag är, som sagt inte religiös. Jag är inte ens konfirmerad. Jag kvalificerar mig helt enkelt inte för någon nattvard. Men att inte gå fram och ta nattvarden när alla andra gör det är något man bara inte gör på Irland. Att låta bli skulle innebära en uppenbar risk att genera brudparet och det vill man ju inte göra när de varit snälla och bjudit in en.

Medan de andra bröllopsgästerna reste sig upp i kyrkbänkarna och gjorde sig redo för att gå fram och bli utfodrade med lite andlig spis, for alternativen genom mitt huvud.

Jag kunde låta bli att ta nattvarden. På så sätt skulle jag inte förarga Gud, utan bara genera brudparet, men det är ju inte så bara…

Jag skulle kunna strunta i min respekt för det religiösa och gå gå fram och ta nattvarden och hoppas på att inte få en blixt i huvudet.

Jag hade nästan bestämt mig för det senare alternativet. Om nu Gud finns, så får man ju anta att han skulle uppskatta att jag inte ville genera brudparet på deras stora dag och se mellan fingrarna på det faktum att jag tog emot en nattvard som jag egentligen inte kvalificerade mig för. Jag tänkte helt enkelt riskera liv och lem i hopp om att Gud, om han finns, är en förlåtande gud.

Men så kom jag på att oblater i bakas på en deg som i princip bara består av vetemjöl och vatten. Det har jag minsann sett i en dokumentär för en massa år sedan och lagt på minnet. Vete och jag kommer inte alls överens. Vete upprör mina histaminer till den milda grad att det brukar sluta med att ambulansen får komma och hämta mig. Det var ett fullkomligt otänkbart scenario.

Att genera brudparet är en sak. Att störa hela bröllopsfirandet med att få en allergichock och kräkas i kyrkan går helt enkelt inte an. Dessutom befann vi oss i en mycket vacker liten landsortskyrka långt från allt vad civilisation, ambulanser och sjukhus heter. Jag insåg plötsligt att vetebakade oblater var en långt mer reell fara än risken att få en blixt i huvudet av en gud på gammeltestamentligt humör.

Kyrkbänkarna tömdes snabbt på folk som köade upp framför altaret för att få nattvarden. Jag greps av panik. Kanske kunde jag gå fram och sippa lite vin och ta emot en oblat. Om jag listigt behöll den på tungan utan och svälja, skulle jag i ett obemärkt ögonblick kunna spotta ut den lite diskret och stoppa den i fickan.

Men även om Gud nu skulle vara förlåtande nog att inte slå mig till golvet med en blixt om jag tog nattvarden utan att vara konfirmerad, så var jag ganska säker på att han inte skulle se på mitt agerande med lika blida ögon om jag först tog emot Kristi kropp och sedan spottade ut den och knölade ner den tillsammans med fickluddet i min ficka. Inte ens det mest älskvärda, nytestamentliga humör skulle stå pall för något så okristligt. Folk har blivit nypta med glödgade tänger för mindre.

Jag började bli allt mer desperat. Kön började sina framme vid altaret och prästen skulle vilken sekund som helst börja titta uppfordrande på mig. Folk kom tillbaka och började fylla bänkraderna igen.

Så plötsligt, som om Gud till slut sett min vånda och förbarmat sig över mig, så uppenbarade sig en räddande ängel. Den kom i en något oväntad skepnad, men jag har förstått att det är så änglar brukar uppenbara sig. Min ängel kom i form av min svärmor. Medan alla andra rest sig upp och masat sig fram till prästen satt min svärmor kvar i kyrkbänken med huvudet högt.

I hela sitt liv hade hon tvingats gå till kyrkan mot sin vilja. Först som barn, sedan med sina egna barn. Medan vi i Sverige helt sonika struntar att gå i kyrkan om vi inte vill gå, så hade hon aldrig haft det alternativet. I Irland struntade man inte i att gå i kyrkan ostraffat. Man hamnade utanför gemenskapen. Barnen fick uppförsbacke i skolan. Kyrkan hade och har till viss del fortfarande ett finger i allt. Men varje tid och omständighet har sina rebeller. Kan man inte visa sin rebelliska ådra genom att helt strunta i att gå till kyrkan, så gör man det genom att stolt sitt kvar i kyrkbänken medan alla andra reser sig upp för att få nattvarden.

Jag slappnade av och lutade mig tillbaka i kyrkbänken. Gudsfruktan i all ära, men det finns något alla fruktar mer än Gud: svärmor. Så länge man har svärmor på sin sida, så spelar det ingen roll vad någon annan tycker. Brudparet skulle förstå, de andra gästerna likaså. Till och med Gud skulle förstå.

Det första budordet må vara: ”Du må inga andra gudar hava jämte mig.” Men om Gud finns och om han i sin visdom skapat hela världen, så är han vis nog att veta att det finns ett pinnhål som är högre än hans i universums rangordning och det innehas av alla svärmödrar här i världen.

(Bilderna är tagna av mig och får gärna användas.)

Det var oundvikligt att det skulle komma, men jag trodde inte det skulle komma så här fort. Nu har det alltså börjat. Nu sätter offentliga myndigheter upp övervakningskameror i medborgares sovrum för att se att “allt är okej”.

Rent konkret är det hemtjänsten i Backa som tyckte att det var bättre att sätta upp kameror i vårdbehövandes hem än att komma ut och hälsa på, som man gjort tidigare. “För trygghetens skull.” Just den ursäkten har vi hört många, många gånger förut. I många olika sammanhang. Som allihop har slutat med fler kameror, mer avlyssning och mer buggning.

Det här är fel på hur många plan som helst. Om ingen reagerar nu — när byråkrater sätter upp kameror i hemmets sovrum, riktade mot sängen — när ska folk då reagera?

Fler: Fredrik, Sysadmin, Anders Lindbäck, Scaber Nestor.

Pingat på Intressant. Andra bloggar om privatliv, piratpartiet, backa, hemtjänst, val 2010, anmäl fanskapen

Piratpartiet menar att de frågepaket som blocken har utmanat varandra med inte täcker några av valets viktigaste frågeställningar kring internet, övervakning och integritet. Därför vill nu Piratpartiet ställa 14 enkla frågor till blocken om deras politik de närmaste fyra åren.

läs mer

Valförrättarna i Uppsala har fått tydliga direktiv från valnämnden om att valsedlar från så kallade “enprocentspartier” ska behandlas annorlunda än valsedlar från etablerade partier, trots att JO förra året avfärdade tillvägagångssättet som brott mot vallagen. Därför JO-anmäler Piratpartiet i Uppsala valnämnden.

läs mer

När detta postas, kl 20 den 5 september, så är det exakt två veckor tills vallokalerna stänger. De två sista veckorna är alltid det som definierar en valrörelse.

Nu måste vi ha bättre svar än någonsin på varför någon ska rösta pirat. För den frågan kommer vi att få, ofta.

Vi vet inte exakt var vi ligger i opinionen. “Övriga partier”, där vi vet att vi är dominerande, flackar mellan 2,0 och 3,5 procent. Men det är traditionella opinionsmätningar som ringer fasta telefoner. (Hur många förstagångsväljare idag har sådana?) Undersökningar på nätet ger oss mer, ibland betydligt mer. Den största undersökningen av alla, den på Facebook med 150.000 tillfrågade, gav oss 5,3%. Visst kan det kännas frustrerande att inte ha tydliga och konsekventa indikationer på att vi är över fyra procent, som vi hade inför EU-valet. Men det förändrar inget i sak på hur vi agerar. Jag återkommer till det.

Det bästa svaret på varför man ska rösta pirat kommer ofta från människor som nyligen gjort den rationella och känslomässiga resan från ett annat parti, och dessutom kan uttrycka det i ord. Jag vill upprepa vad jag sagt tidigare och uppmana alla att ta till sig vad Henrik Brändén skriver. Om man kan förklara det som händer nu på ett sätt som gör att man inte behöver förklara tekniken, utan i stället på ett sätt som gör att de som lyssnar kan relatera till vad som händer utifrån egna erfarenheter, så går det mycket lättare. Henrik valde att jämföra med sin egen ungdom och hur man då träffades på caféer, och jämförde med om statens säkerhetsstjänst skulle monterat mikrofoner under borden på alla stans caféer, ångat upp alla brev och avlyssna alla telefonsamtal. Detta är vad den nätbaserade generationen utsätts för idag — med redan införda lagar. Och sakligt är det ingen överdrift — snarare en kraftig underdrift: vi har inte ens gått in på att samma säkerhetstjänst också avlyssnar vilka tidningar du läser, vilka artiklar i tidningarna, hur länge och i vilken ordning.

När man pratar om att säkerhetstjänsten sätter mikrofoner under alla cafébord, och lyckas tränga igenom att det är Sverige man pratar om, så har man människors uppmärksamhet.

Nya lagförslag tar bort valhemligheten. Det uttrycks inte så, förstås, men det är effekten. Det är då man måste ställa sig frågan; är verkligen en höjning av bensinskatten med 49 öre en fråga som är av samma dignitet som att avskaffa valhemligheten? För de andra partierna behandlar sådana frågor som precis likvärdiga när man kompromissar mellan dem. Vi har massor av lagar precis bakom hörnet som ökar Storebrors insyn i våra liv.

Det andra argumentet vi måste kunna bemöta är det om “bortkastad röst”. Att vi “ändå inte kommer in i riksdagen”. (Nej, det är klart vi inte gör om alla resonerar så. Snacka om självuppfyllande profetia. Därför måste vi kunna bemöta den.)

De flesta vill göra skillnad med sin röst. Det är viktigt att ha varit med och påverkat vad som händer i Sverige under de kommande fyra åren. Och då gör det enormt mycket mer skillnad att rösta på Piratpartiet än vad det gör att byta eller behålla statsminister — för Sahlin och Reinfeldt för faktiskt precis samma politik, till och med enligt dem själva. Om vi hypotetiskt antar det mest frustrerande möjliga valresultatet för Piratpartiet, tre komma nio procent: skulle det då vara bortkastat? Skulle det inte ha någon effekt? Tvärtom! Alla de andra partierna skulle få panik över hur viktigt det visade sig vara med integritet, kultur och kunskap, och skulle inse att Piratpartiet garanterat kommer in nästa gång om de inte svänger om hela sin politik. Därför skulle de också göra exakt det. Lite idealiserat skulle vi kunna lägga om den politiska kursen i Sverige bara genom att få ett tillräckligt högt resultat även om vi inte når fyra procent, som de traditionella opinionsmätningarna påstår just nu. En röst på Piratpartiet driver med andra ord alltid integritetsfrågorna, just för att de andra partierna lyssnar redan när de börjar förlora en halv procent av rösterna, och anpassar sin politik när de börjar förlora hela procent.

Vårt mål är riksdagen. Svenska riksdagen. Vi ska förändra Sverige, Europa och världen, i den ordningen. Men för att komma dit, så måste vi paradoxalt nog kunna kommunicera att vi gör skillnad även om vi inte kommer till riksdagen. (Det är förvisso också så att vi får gratis valsedlar och partistöd och annat strössel vid andra procentsatser än fyra procent. Men det är inte så intressant som argument i valrörelsens slutskede. Människor vill göra skillnad på politiken som förs i Sverige, och bryr sig inte speciellt mycket om vad vi som organisation har för intern ekonomi.)

Jag är enormt stolt över att vara en del av en organisation som syns så mycket i hela landet som vi gör just nu. Dessutom börjar jag alldeles strax min sista turné innan valet, och det vore jättekul att träffa så många som möjligt av alla hängivna integritetskämpar. Nu tar vi hem det här!

Rick

(Detta brev finns också som video. Jag experimenterar lite med format här — tala gärna om ifall det var användbart eller inte, och om jag ska ändra något.)

Nu har jag varit och röstat. Klockan 13, på Centralstationen i Stockholm. (Sedan blev jag tyvärr påmind om att jag inte är helt på benen ännu. Men det är en annan historia. Några dagar till, så.)

Så här lätt är det att rösta:

Man tar en valsedel som det står Piratpartiet på,

kryssar någon om man vill — eftersom jag hoppas att många ska kryssa mig (förstås) så gör jag ju samma sak själv,

lägger valsedeln i ett valkuvert, och räcker över den till valförrättaren tillsammans med ID-kort och röstkort.

Man FÅR förstås gå in i båset och gömma vilken valsedel man stoppar ner i valkuvertet. Men jag tycker det känns lite onödigt för mig.

15 dagar till valdagen.

Fler som röstat: Christian, JRL,

Pingat på Intressant. Andra bloggar om piratpartiet, val 2010

Moderaterna hade också en egen Informationsbyrå.

Ja, den var inte ägd direkt av Moderaterna, förstås, på samma sätt som Informationsbyrån inte var ägd av Socialdemokraterna. Men den ingick i hela klustret kring SAF, M, etc på samma sätt som IB ingick i klustret kring S och LO.

Så båda våra två bärande partier har en historia i närtid av att systematiskt åsiktsregistrera meningsmotståndare i stor skala. Det är därför det finns anledning att vara på sin vakt — nej, livrädd — när de driver på för lagar för att staten ska börja registrera meningsmotståndare.

Moderaternas IB hette inte IB, utan UB. Utredningsbyrån för Samhällsfrågor, eller bara Utredningsbyrån. Precis som IB var den omgiven av massor av hysch-hysch. Lite skämtsamt kallades den därför för “hemliga byrån” bland partifunktionärer.

Kartläggningen och åsiktsregistreringen på byrån tog sin fart ordentligt efter en nyckelperson från IB hoppat av till UB. Enligt en trovärdig källa ska tiotusentals personer, framförallt människor i vänsternätverk, ha kartlagts. Enligt en tryckt uppgift från 80-talet ska SAF ha använt kartläggningen i stor skala.

Verksamheten på Utredningsbyrån gick så småningom upp i Timbro.

Pingat på Intressant. Andra bloggar om informationsbyrån, utredningsbyrån, piratpartiet, val 2010, moderaterna