Freudianskt? Intressant artikel i alla fall, även om jag började fnissa lite — samt en liten beskrivning av de tre småpartierna.

Inte särskilt fnissigt men väldigt stark läsning står Henrik Brändén och Markus “Lake” Berglund för. De beskriver i en opinionsartikel hur de inte röstar på sina partier det här valet. Nu har jag varit engagerad i Piratpartiet i fyra år så är “partifierad” men känner ändå igen det de beskriver. Som jag påpekat i tidigare inlägg är knappast PP ett vitt blad som uppstått ur ingenting. Det är f.d. alla-möjliga-partier från riksdagen egentligen.

Jag brukar tänka på det ibland när jag läser/hör kommentarer om att piraterna “dominerar online” på ett eller annat sätt, också. Det ska nog inte underskattas att allsköns olika färgade “nätinvånare” hittade ett nytt parti med frågeställningar som för dessa kändes aktuella. Akuta, till och med.

Idag är det 17 dagar till valdagen.

Många av våra aktivister och funktionärer har precis hämtat sig efter gårdagens frenesi med att få ut valsedlar till alla förtidsröstningslokaler. (Flera håller fortfarande på.) Det är ett enormt fotarbete som vi måste göra själva som utmanarparti.

Samtidigt händer det saker. Idag diskuteras vi flitigt i medier på åtminstone två ställen — i Expressen dissas vi hårt i en debattartikel, vilket är utmärkt, för det betyder att vi får en replik där vi kan förklara vad vi egentligen tycker. (Dessutom är det bra att vi angrips för vår politik i sak. Det är ett tecken på att vi betraktas som en seriös utmanare. Det hade varit mycket värre att inte omnämnas alls.) Sedan kan jag tycka att debattartikeln har missat det grundläggande i vår politik: att medborgare ska ha rätt till ett privatliv samtidigt som maktutövande ska vara transparent. Men men, det är sådant som repliker är till för.

På debattplats i Svenska Dagbladet kommer idag en centerpartist och en socialdemokrat ut, eller före detta sådana, och uppmanar folk att rösta på Piratpartiet i riksdagsvalet. Den ene av dem, Henrik Brändén, lägger ut sina tankar i mycket mer detalj i en personlig bloggpost. Den är väl värd att läsa, hela tankeflödet är utmärkt argumentation att ta med sig själv till vänner och bekanta.

Min och ledningens telefoner ringer hela tiden. Det är extremt positivt. Samtidigt ser vi att stapeln “övriga partier”, där vi vet att vi är dominerande, fortsätter att öka.

Det som gäller nu är att synas. Och där är det var och en av oss som gör skillnad. Särskilt just du, alltså. Det som gör den slutliga skillnaden i hur många som röstar Pirat på valdagen, eller nu under förtidsröstningen, är hur mycket stöd de ser ute på stan bland andra människor. Det är här det är enormt viktigt att vi visar små piratmärken för omgivningen.

Alla sorters piratmärken räknas nu. Allt från att bära lila kläder ute på stan (skjortor, T-shirts) till knappar till tygmärken till klistermärken räknas nu. Eller bildekaler som partiet bjuder på. Allting som syns, syns, syns.

Under september är det viktigt att människor inte kan gå ut på stan utan att se en människa med piratfärger någonstans.

Nu är det slutspurten och om två dagar ger jag mig ut på valturné med start och slut i Göteborg. Hoppas vi ses om och när jag passerar!

Rick

Det är bara att konstatera att val är tävling, inte politik — och jag har egentligen aldrig gillat att tävla. Var sak har sin plats, liksom, men om det finns vinnare finns det undersförstått förlorare. Det är ju samhället som ska vara vinnare, menar jag, inte ett parti — eller som det numer handlar om, ett block.

Ibland stöter jag på lite intellektuellt snobberi, “valet är så tråååkigt, kan det inte bara vara ööööver”. Det är inte utan att jag själv känner så ibland. Jag saknar det medmänskliga, visionerna, funderingarna — fasiken, jag kan till och med sakna navelskåderi och larvig ytlighet. Riktig ytlighet alltså, inte den där sorten som behandlar problem som om de är enkla att lösa, mest bara för att man tror att folk inte vet bättre. Eller för att man inte vet bättre själv.

Men så händer nåt — som att en aktivist berättar i en chatt att när han “ändå är igång” och delar ut valsedlar för Piratpartiet, så passade han på att ta med valsedlar för F!. Det ryktas vara flera som resonerat så.

Plötsligt känns allt så otroligt mycket bättre.

Trots valtävling och cynism bland både väljare och politiker så finns det där ändå: det allmänmänskliga, de där som gör saker för att det känns rätt. Det vackra, det lite mer ideologiska — i det lilla ser jag prov på de stora idéerna bakom. Massor av små saker som kanske inte gör sig i mediala rubriker, men som faktiskt nånstans är viktigare än det mesta som står där idag, helt krasst.

Just nu jobbar ett stort antal människor helt ideellt för att få med Piratpartiet på den politiska kartan. Jag hör talas om folk som tagit tjänstledigt från nu och fram till valdagen. Folk donerar pengar och tid på en skala som faktiskt är helt enorm.

Varje gång jag passerar en affisch blir jag jätteglad. För det är inte bara en affisch, det är en människa som traskat runt med en hög av dem och klistrat upp. Helt ideellt. Några kan lyxa till det med att recensera insatser bland volontärer — men kärnan i det som sker är så vackert att det lyfter hela valrörelsen ur ett ganska fult och tråkigt dike.

Tröttheten gör mig kanske lite blödig, men jösses vad jag är stolt över att vara med i det här partiet ibland.

Just nu arbetar massor av pirater flitigt med att se till att det finns valsedlar i alla vallokaler. Det är ett enormt arbete. Dessvärre har vi redan börjat få in rapporter om att vallokalsfunktionärer runt om i landet inte tycker att de behöver följa vallagen.

Om du hjälper till med valsedelsdistributionen, skriv gärna ut vallagen och ha den till hands vid behov. Och rapportera in alla oegentligheter till partiet på tel: 010 – 333 33 99.

Piratpartiets, och säkerligen även andra utmanarpartiers valsedlar, särbehandlas. Valsedlarna placeras inte tillsammans med de andra valsedlarna, de göms undan och gud vet vad i hopp om att väljarna ska missa dem. Exakt samma visa som förra året alltså. Då riktade JO kritik mot bland annat Lunds Valnämnd.

Eftersom det nu inte är första gången detta sker, så kan jag inte låta bli att fundera på vad som görs för att det inte ska ske. Får de som bröt mot vallagen förra året fortfarande jobba som vallokalsfunktionärer? Ofta är det politislkt aktiva som jobbar som vallokalsfunktionärer, talar riksdagspartierna om för sina funktionärer att det verkligen inte är okej att bryta mot vallagen? Gör man något om någon tas på bar gärning med att bryta mot vallagen? Jag skulle verkligen vilja ha svar på de frågorna, för jag är innerligt trött på allt fuskande.

Med tanke på att hela valsystemet i stort är designat så att det ska vara så svårt som möjligt för något nytt parti att ta sig in i de fina riksdagssalongerna, så tycker man att detta valfuskande borde vara överflödigt. Och när det nu tydligen inte är det, så skulle man ju önska att det fick konsekvenser för dem som ändå väljer att försöka fuska sig till fördelar. Det där med att skicka valobservatörer till Sverige känns mer och mer relevant.

Jag begär inga speciella fördelar i valet. Det enda jag begär är att alla ska få kämpa om rösterna på lika villkor. Jag tycker att alla de valfunktionärer som försöker gömma undan valsedlar på ett eller annat vis borde skämmas. Detsamma gäller de valnämnder som ger intruktioner till funktionärer som går stick i stäv med vallagen. Ni hör inte hemma i en demokrati. Uppenbarligen vet ni inte ens vad en demokrati är. Skäms!

Piratpartiet tar inte sådan här skit. Vi jobbar envist, trots att man ger oss både uppförsbacke och bakhala skidor. Den fjärde september arrangerar Piratpartiet Rösta Pirat!-dagen. Passa på att förtidsrösta i glada piraters lag den dagen! Ung Pirats förbundsordförande Stefan Flod har skrivit ihop en kortfattad text om hur man gör när man röstar. Läs den och gå och rösta! (Och tack till Stefan för bilden.)

Och DÄR damp det ner ännu ett mejl som berättar om valfusk. Den här gången handlade det om Botkyrka. Jag misstänker att det kommer att komma fler rapporter under dagen…

Mattias Bjärnemalm gästbloggar hos mig idag, det är den första postningen av en rad inlägg han kommer göra runt om på olika bloggar fram till valdagen.  //emma

GÄSTBLOGGARE: Jag hade under 2009 den stora förmånen att stå på tredje plats på Piratpartiets lista i europaparlamentsvalet. Det gjorde att jag fick uppleva valrörelsen på bästa tänkbara sätt. Jag deltog i valdebatter och jag valtalade. Jag deltog i torgmöten och åkte landet runt och träffade engagerade pirater från Luleå till Malmö. Kort sagt var det en av de roligaste och mest lärorika perioderna av mitt liv. Att vi sedan kom in med god marginal, tvärt emot vad alla förståsigpåare trott, gjorde bara saken bättre. Jag tvivlar på att jag någonsin kommer att tröttna på att minnas tillbaka till de hektiska dagarna de sista två veckorna före valet. Jag var upptagen från morgon till kväll, med väldigt lite sömn däremellan. Men aldrig att jag skulle ha bytt det mot något annat.

Nu är det en ny valrörelse och en ny slutspurt. Folk både inom och utom partiet har frågat mig var jag har hållt hus, vad mitt bidrag till årets valrörelse har varit. Och ska sanningen fram har det inte varit särskilt mycket hittills. Jag deltog i en panel under Almedalsveckan, jag åkte till Arvikafestivalen och marknadsförde partiet och Ung Pirat, jag syns som hastigast i några av våra valfilmer, och jag har hunnit med att träffa åtminstone en del nya pirater runtom i landet under sommaren. Men mer än så har det inte blivit. Min blogg har tystnat och mitt deltagande i partiets livliga interna samtal har minskat till nästan inget. Det som förra året var en ständigt pågående valkampanj under hela våren har i år enbart blivit några enstaka nedslag. Samtidigt som jag sett mina partikolleger gå på högvarv med målet inställt på riksdag, kommuner och landsting.

Varför blev det då såhär? Varför har jag inte gjort mer om jag nu uppskattade förra årets valrörelse så mycket? Det är frågor som inte har något enkelt svar. Till en viss del har det berott på en trötthet efter förra årets valrörelse. Även mitt i allt det fantastiskt roliga måste man komma ihåg att det är väldigt ansträngande att gå på högvarv under så lång tid samtidigt som man måste klara av att vara trevlig och representativ när man syns bland folk. En annan bidragande orsak har varit att jag inte haft samma möjligheter att delta. Jag flyttade efter förra valet ner till Bryssel för att på ideell basis hjälpa Amelia Andersdotter att sätta sig in i det stundande jobbet som vår andra EU-parlamentariker, som kommer bli hennes så fort alla turerna kring tilläggsprotokollet till Lissabonfördraget är färdigt. Och även om lån och en del sparade pengar gjort att jag kunna göra det på heltid sedan dess har jag inte haft varken tiden eller resurserna (eller ens en egen internetuppkoppling) till att samtidigt fokusera på den svenska valrörelsen. Ett tredje skäl har varit att jag inte har tyckt att jag behövts. Vi har i år ofantligt många fler engagerade än vi hade i valrörelsen förra året. Samtidigt finns nästan all kompetens som byggdes upp under förra valrörelsen kvar i partiet. Så jag har mer eller mindre sett en valframgång som oundviklig.

Nu är det inte långt kvar till valet, och det segertåg in i riksdagen som jag tidigare såg som oundvikligt har halkat ner till att enbart vara troligt i mina uppskattningar. Samtidigt har en givmild donation från en partikollega sett till så att jag inte behöver bekymra mig för hyran den kommande månaden. På tillträdesfronten för Amelia råder fortfarande stiltje, och jag finner att jag faktiskt har ett sug efter valkampanjutskicken.

Som Brysselbo har jag ingen möjlighet att åka runt och valtala eller dela ut flyers. Men internet ser inga avstånd, och avsaknaden av uppkoppling och en aktiv blogg är inga större hinder från att delta i nätdelen av valkampanjen. Därför kommer jag från idag och fram till valet göra en gästbloggsvalkampanj runt på mina partikollegers bloggar. Jag kommer skriva om varför jag tror att Sverige är i ett akut behov av ett livkraftigt och inflytelserikt piratparti och om vad som kan göras såhär i slutspurten för att nå hela vägen fram. Inte för att jag tror att jag ensam gör någon större skillnad i slutändan. Utan för att jag vet att alla små ansträngningar mot målet för oss närmare. Och om alla ger allt vad de har nu i slutspurten kan summan av allas ansträngningar bära oss till framgång på samma sätt som det gjorde förra året. Och för att det är förbaskat roligt att vara en del av piratpartiets valrörelse!

Imorgon fortsätter mitt gästbloggande på Jakob Dexes blogg, håll utkik efter mig där!

//Mattias Bjärnemalm

Förhandstitt: 

Mad Cranium - Vote4Pirate
http://www.madcranium.com/

Music: David Oskarsson
Lyrics: Göran Widham
Producenter: Mikke Svensson, David Radszuweit & Candice Lee Olin
Crew: Elena Pryanikova & Johannes Pohl

Delas under Creative Commons
AT-NC-SA

Onsdagen den 1:a september börjar förtidsröstningsperioden för riksdagsvalet, landstingsvalet samt kommunvalet. Den efterföljande lördagen, den 4:e september väljer vi att genomföra en rikstäckande kampanj där många av våra kandidater i dessa val och andra aktiva i partiet deltar för att locka så många som möjligt att träffa och rösta med sin Piratpartirepresentant.

IMGP1616.jpg

läs mer

Den svenska bokbranschens tidning Svensk bokhandel kör i sitt senaste nummer ett valspecial. Det betyder att representanter från partierna har fått uttala sig om frågor som rör bokbranschen. De frågade även Piratpartiet. All heder åt SvB för det.

Eftersom jag har ett förflutet i bokbranschen, så ryckte jag ut och svarade på deras frågor ur ett piratperspektiv. Det resulterade i en helsida piratpolitik i tidningen. Det har, så vitt jag vet aldrig hänt tidigare. Jag fick bre ut mig lika mycket som Förläggareföreningens vd, Christina Ahlinder. Det säger mig att det händer saker även i bokbranschen.

Det blev dessutom en trevlig artikel. Den fokuserar på att vi absolut inte vill göra det omöjligt för förlag och författare att tjäna pengar, utan att vi vill att de ska ta/få chansen och hänga med i utvecklingen, så att de inte blir strandade i en svunnen tid där de inte har en chans att överleva. Jag fick också sagt några ord om att vi vill hjälpa förlag och framför allt författare att få kunskap om de möjligheter som den nya tekniken erbjuder dem. Kort sagt, vi pirater fick chansen att framstå som de trevliga kulturälskare vi faktiskt är. Jag hoppas att det får bokbranschen att tänka till en extra gång.

Jag noterar dessutom att SvB även skickat sin enkät till Sverigedemokraterna, men att de inte svarat. Det tycker jag är lite intressant med tanke på att de är ett parti som säger sig värna om svensk kultur. Räknar de månne inte litteratur dit eller är det helt enkelt så att deras värnande om den svenska kulturen i själva verket inte alls har med svensk kultur att göra, utan bara är en panisk skräck för allt som känns ovant och främmande? Efter att ha sett deras gräsliga valfilm gissar jag helt fräckt på det senare.

EU-parlamentet drar igång med mycket spännande på agendan för hösten

Idag öppnade EU-parlamentet igen efter sommaruppehållet. Nu börjas det igen, och när jag skriver det här sitter jag på mitt rum i EU-parlamentet i Bryssel.

Just nu ser jag två frågor som ligger allra överst i den akuta högen:

• ACTA-avtalet om hårdare tag mot fildelare och mer övervakning på internet. EU-kommissionen har hunnit med att hålla ytterligare en förhandlingsrunda i Washington medan EU-parlamentet hade uppehåll. Den nya förhandlingstexten är hemlig, och har ännu inte läckt. Men vi får se vad som händer. ACTA-bloggen har lite mer information.
• Gallo-rapporten, som även den handlar om hårdare tag mot fildelare och mer övervakning på internet. Det här är en resolution från parlamentet som rent tekniskt inte är bindande, men som ändå är viktig för att den visar kommissionen var parlamentet står. Rapporten kommer antagligen att gå till omröstning i plenum endera nästa vecka eller veckan som börjar den 20 september, men jag har inga säkra besked ännu. Jag har skrivit ett antal inlägg om Gallo-rapporten och dess förslag om att inrätta ett ”IP Observatory”. Det här är ett spännande ärende, för även om rapporten antogs i en mycket dålig version i det juridiska utskottet i våras, är det inte alldeles säkert om den får majoritet i plenum i den versionen.

På lite medellång sikt under höstterminen förväntar jag mig bland annat tre ytterligare saker som säkert blir intressanta:

• Cecilia Malmströms nätcensur kommer antagligen att komma upp. Vår svenska EU-kommissionär Cecilia Malmström (FP) har lagt ett förslag om att införa ”blockering” av sajter på internet. Argumentet hon använder för att etablera principen är naturligtvis barnporr, men om EU väl accepterar censur som någonting bra och trevligt kommer det förstås inte stanna vid det. Läs mer om Censilia-direktivet.
• Datalagringsdirektivet, som ännu inte är infört i Sverige, men som ligger färdigskrivet och som både de rödgröna och alliansen vill införa efter valet, ska utvärderas av EU. Det finns stark kritik mot direktivet, bland annat från Tyskland, så det är möjligt att den här utvärderingen kan leda till någonting konstruktivt. Eller inte, det får vi se. Under alla omständigheter måste vi fortsätta slåss mot det i Sverige parallellt. Det är en av de frågor som Piratpartiet gärna skulle vilja diskutera i valrörelsen, men som de två blocken förstås vill tala så lite som möjligt om innan valet. Läs mer om datalagringen.
• Den ”Digitala Agendan” är ett samlingsnamn för ett antal initiativ som kommissionär Neelie Kroes kommer att komma med. Vad det blir exakt får vi förstås se när det dyker upp, men här finns det för omväxlings skull skäl att hoppas att det kan vara ett antal positiva förslag som vi kan stödja. Men som alltid hänger allt på detaljerna, så vi får se när det kommer.

Det här är de frågor som jag på rak arm kommer på, men förutom dem kommer det med säkerhet dyka upp ett antal andra piratfrågor också, som vi får hantera när de kommer. Det är en del av det spännande med jobbet som EU-parlamentariker, att man aldrig vet riktigt i förväg vad som kommer att dyka upp på den politiska agendan.

Piratpartiet ställer upp i riksdagsvalet i september för att kampen för ett fritt och öppet samhälle måste föras både på EU-nivån och i den svenska riksdagen.

…………

Andra som skriver om vad som komma skall i EU: Henrik Alexandersson

Tags: piratpartiet, eu, politik, informationspolitik

I dag är Emma Marie “Opassande” Andersson arg. När Emma är arg är det bäst att lyssna, för när Emma är arg, så har hon oftast helt rätt. Det har hon den här gången också.

En annan person som det är bra att lyssna på är Mikael Nilsson. Han blir inte heller arg i onödan, men när han ramlade över Uppsalacenterns valkampanj fick till och med denne lugne och vänlige man nog och utlyste den till valrörelsens pinsammaste kampanj.

Jag kan inte annat än sympatisera med Emma och Mikael. Den här valrörelsen är frustrerande. Varje gång jag ser en valaffisch undrar jag om politiska partier är immuna mot anmälningar om falsk marknadsföring. Man får tydligen lova precis vad som helst i en valrörelse, även om löftena inte har någon verklighetsförankring. När makten hägrar åker armbågarna fram. I krig, kärlek och valrörelse är allt tillåtet.

Det finns många duktiga politiker. Tyvärr tycks evolutionen gå långsamt i riksdagen. Amöborna frodas, men ryggraderna lyser med sin frånvaro. Det är inte många som står upp för grundläggande mänskliga rättigheter och de som försöker slås antingen ner av sina egna eller får se sitt hårda arbete kompromissas bort så snart tillfälle ges.

Jag är månne en smula naiv, men jag tycker faktiskt att min röst är värdefull. Jag förväntar mig att få en hel del i utbyte mot den. Jag förväntar mig ärlighet. Jag förväntar mig respekt. Jag förväntar mig handling. Låt mig förklara dessa tre förväntningar lite närmare.

Ärlighet – Det man lovar ska det finnas en sportslig chans att infria. Det är fult att lova folk saker som man redan från början vet att man kommer att förhandla bort så snart tillfälle ges. Centerns integritetsmanifest är ett utmärkt exempel. Vänsterpartiets riskerar att gå samma väg. MP:s och V:s fina ord om fildelning är redan bortglömda i och med överenskommelsen med S.

Respekt – Jag vill att de politiker som företräder mig har en grundläggande respekt för var min personliga sfär börjar och att de respekterar den gränsen. Det är verkligen inte okej att de tar sig friheter med mitt privatliv. Det är mitt och bara mitt. Vill de in och klampa i det så får de snällt vänta tills jag gjort mig skyldig till något allvarligt brott, vilket det inte är speciellt troligt att jag alls kommer att göra.

Handling – Stora ord blir snart tomma ord om de inte åtföljs av någon form av handling. Se bara på ovan nämnda integritetsmanifest. Centern lovade stort, men vad blev det av det? Absolut ingenting. Eller förlåt, det blev ju FRA och IPRED och annat… Men det är viktigt att ord och handling går hand i hand. Piratpartiet talar om yttrandefrihet, men vi låter det inte stanna vid prat. Vi omsätter pratet i praktiken genom att stödja Wikileaks demokratiarbete.

Det bästa sättet att stödja riksdagspolitiker med ryggrad är att ge deras silmjölkar till partier en knäpp på näsan. Anförtro dem inte din röst i det här valet. Rösta på Piratpartiet och låt oss använda din röst för att återuppbygga din integritet. Mejla gärna ditt gamla parti och tala om varför du valde oss den här gången. Om tillräckligt många gör det, så kanske de tänker om.

Innan EU-valet sa en del att en röst på Piratpartiet var bortkastad. Ett år senare är det lätt att se att så inte var fallet. En enda pirat har gjort stor skillnad i EU-parlamentet. Tänk hur stor skillnad drygt femton pirater skulle kunna göra i riksdagen.

Rösta på Piratpartiet och kickstarta evolutionen i riksdagen!

Jag är på ett riktigt dåligt humör idag. Egentligen försöker jag för det mesta ignorera humördippar, vänta tills de passerar. Ondska finns det alltid i världen och att gå omkring och vara ständigt frustrerad och arg leder ingenstans. Det är mest bara att beta av en galenskap i taget, ungefär, pausa mellan varven och sen på’n igen.

Men idag ger jag efter en stund för min ilska och fustration. Varför reagerar ni inte i Centerpartiet, Alliansen eller resten av riksdagen för den delen, på Maud Olofssons förskräckliga uttalande härom dagen? Varför behandlas vår integritet och våra privatliv så lättvindigt?

Därför att ni är fega kräk som inte står upp för människors integritet.

Ni verkar helt sakna den grundläggande värdering som under normala omständigheter gör att man respekterar sina medmänniskor. Det skulle inte förvåna mig om den bristen är en grund för hur partier som Sverigedemokraterna kan få fotfäste. Ni har gjort det okej att peka finger på hela grupper.

Gudarna ska veta att Piratpartiet inte heller hade existerat om ni i riksdagen hade använt er av lite vanlig jävla medmänsklighet, proportionalitet och respekt i lagstiftningen.

Var och en är sig själv närmast, tänk inte på andra för då kan de dra ner dig. Spotta neråt, sparka åt sidan om nån är i vägen, slicka uppåt. Makt är värt mer än medmänsklighet. Fuskare och lata människor som vi är hela bunten och inte förtjänar nåt bättre, sägs det på tusen och ett olika sätt av er. Hårdare tag och macdonaldifiering av hur vi får se ut och bete oss.

Jag anklagar er alla för att ha ansvar för ett samhälle där det anses vara fult att hjälpa varandra, hjälpa sjuka, lyssna på varandra. Ni har lagt grunden för hat, misstänkliggöranden med överförmynderi och fingerpekning helt enkelt för att det är det ni gör själva.

Folk vägrar ta på sig ansvar, allt är alla andras fel — för det har de lärt sig från er, kära politiker.

Vi skördar nu det samhälle ni sått, hoppas ni är stolta över era insatser.

Jag är under vädret just nu, med blandad feber som måste skynda sig att försvinna. Det här blir något av en metapost där jag förebrår mig själv för att inte posta på grund av feber. Men jag vill ändå inte låta bloggen gå orörd, särskilt inte som det finns mycket kul att prata om.

Så idag blir det bara en kort liten textsnutt: Informationsbyrån finns kvar och heter numera Kontoret för Särskild Inhämtning, KSI. De har egna kontor ute i FRAs komplex och avlyssnar svenska medborgare i parti och minut (och enligt uppgift ska FRA-personalen uppskatta dem för att de “inte ger lagboken onödig uppmärksamhet”).

Det finns alltså en mycket stark koppling, både nutida och historisk, mellan IB/KSI och FRA.

KSI, före detta IB, sitter här i FRA-komplexet på Lovön:

(Med förbehåll för att jag fått beskrivningen i text av min källa — jag kan ha tolkat textbeskrivningen fel. Men det väsentliga är inte vilken byggnad KSI sitter i, utan att de sitter ute på FRA och avlyssnar än idag.)

Pingat på Intressant. Andra bloggar om informationsbyrån, piratpartiet, ksi, ssi, ib, privatliv, meta

Jag utesluter inte att jag hade ställt upp att bli filmad under rätt förutsättningar. När något läggs fram som att det är hjälpsamt att få tag i en grov brottsling så tror jag de flesta är med på noterna nånstans. Men… nånting med nedanstående historia skaver obekvämt.

En kvinna utsattes för en gruppvåldtäkt på en Finlandsfärja stod det i Aftonbladet, så polisen beslutade sig för att separera alla männen vid ankomsten och filma deras ansikten när de klev av. I Expressen används till och med det förfärliga “rent mjöl i påsen”-argumentet.

Vad händer med filmen? Kommer de personer som filmades finnas i ett register framöver? För att de hade oturen att vara med på samma färja som några brottslingar?

Ja, jag vill gärna att gärningsmännen hittas och om de befinns skyldiga, straffas. Men kommer de oskyldiga som nu registrerats kunna känna sig säkra på att deras namn och ansikten förs bort omedelbums ur registren?

Jag är inte så säker på det. Vilket gör det hela så vansinnigt obehagligt.

På onsdag, den 1 september, drar förtidsröstningen igång. För att folk ska kunna rösta på Piratpartiet så behövs valsedlar finnas på plats i vallokalerna. Varje liten hjälp du kan bidra med är värt oerhört mycket. Har du dessutom bil och kan avsätta lite tid för att ta dig an flera vallokaler vore det fantastiskt. Gå in här och anmäl dig. Det går även att anmäla sig från förstasidan.

Piratpartiet behövs i riksdagen av flera skäl, här lite skrap på ytan:

1. Människor ska inte behandlas som kriminella när de inte begår några brott. Övervakningssamhället är här och vi ser fortfarande inte röken till vettiga förhållningssätt till hur det påverkar samhället. Många tror att de är hjälpsamma som ställer sina privatliv till förfogande, men blir istället bedragna av staten som utvecklar samhället mot att belöna lögnen istället. Piratpartiet behövs som motvikt till bortglömda integritetsperspektiv och föra in proportionalitet i lagstiftningen.

2. Fildelning används som ett ursäkt för att begränsa internet. Trots att oberoende forskning gång på gång visar att det inte nödvändigtvis är skadligt för kulturarbetare, så propageras den lögnen och används för att begränsa människors rättigheter. Framtida kulturyttringar håller på att nischas in och begränsas genom detta dessutom, och plötsligt snackar vi om hur konst ska få se ut, var den ska få förekomma och vilka som ska få skapa. Piratpartiet behövs för att representera den stora andel människor som idag kriminaliserats i onödan av riksdag och regering.

3. Demokrati och rättssäkerhet behöver vårdas och utvecklas. Vi blir framfösta mot en verklighet där tanken är att vi ska bevisa oss vara oskyldiga i varje given sekund. Det är inte okej att behöva försvara sin rätt till bibehållen integritet med misstänkliggöranden om att man nog är en skummis om man inte låter sitt liv vara väl synligt för staten. Piratpartiet behövs för att påminna om att frivillighet inte är ett annat ord för tvång och för att vårda det faktum att en människa ska anses oskyldig till motsatsen bevisats.

Som sagt, bara lite skrap på ytan men oerhört viktigt. I vardagen funderar vi över vilket dagis vi ska välja, hur mycket pengar vi får över i plånboken. Viktiga frågor som har ordentligt med representation. Men för vår demokrati och vår rättssäkerhet så har vi idag inga garantier för att det prioriteras.

Jag gillar inte skrämselpropaganda, och jag önskar att jag överdrev. Men all lagstiftning vi fått de senaste åren och de lagstiftningar som är på väg talar sitt tydliga språk. Det är stora och svåra ämnen som vi som människor egentligen aldrig borde ha behövt att sätta oss in i.

Det vi vet och kan se är att den närmaste framtiden kommer att handla om är hur vi på många olika sätt får vår integritet nedmonterad. Drogtester, datalagringsdirektiv, massavlyssning, nedmontering av rättssäkerhet, meddelarskydd och så vidare.

Det är faktiskt helt bisarrt att vi å ena sidan ser en formidabel förstoppning när det gäller utvecklingsskräck vad gäller det digitala för oss vanliga dödliga, å andra sidan upplever en fullständigt ohämmad diarré av lagstiftning för att kontrollera människor in i minsta detalj med hjälp av samma verktyg.

Tystnad ses som medhåll, låt oss inte vara tysta med våra röster i valet. Hjälp alla att få möjlighet att bli hörda. Hjälp Piratpartiet.

Hej och välkomna till dagens program om vett och etikett. Dagens avsnitt heter “Aj, aj, aj, så får man inte göra”, och handlar om när Informationsbyrån slarvade bort en väska – den enda väskan – med alla sina insamlade uppgifter. De återfanns först tjugo år senare.

(Notera att jag har påbörjat processen med att skaffa utgivningsbevis. Det står nu “Ansvarig Utgivare” längst ner i bloggen. Även om processen inte är klar, så har den kommit tillräckligt långt för att källskyddet ska vara effektivt ekvivalent med som om det vore klart.)

Dagens postning bygger på personliga intervjuer med människor som jobbade som stadsbud i Stockholm vid den här tiden. Framför allt två, som vi kan kalla Hans-Olof och Gustav.

De här buden transporterade ofta saker åt myndigheter, både dokument och andra saker. Just den här dagen hade de två jobb som skulle komma att få betydelse för historien.

Det första var att köra en massa dokument till destruktion. Elda upp dem, alltså.

– Mitt i alltihop kom Elmér och började kontrollera vad vi hade för oss, säger Hans-Olof. Ja, alltså, vi visste ju inte då att det var Elmér. Men han började hjälpa till och var väldigt noga med destruktionen, han hällde i skopor regelbundet och så.

(Ricks anmärkning: Birger Elmér var chef för IB fram till 1975. Skopor antar jag syftar på att man häller i skopor med sågspån med oregelbundna mellanrum mellan pappersbuntar när man eldar dokument i gamla oljefat.)

Det var alltså hela Informationsbyråns arkiv som förstördes. Det framgår inte av intervjuerna, men det gör att tidslinjen placerar händelsen någon gång 1978.

– När alla papper var uppeldade och Elmér hade åkt, så upptäckte vi att det stod kvar en väska, säger Hans-Olof. Den innehöll mikrofilm, massor av mikrofilm. Det var alltså kopior på vad vi precis hade eldat upp.

Två unga grabbar som jobbade som stadsbud tänkte emellertid inte mer på de politiska konsekvenserna av det här utan var mest lite störda över att ha en väska över från uppdraget som de inte visste vad de skulle göra med.

– Nästa uppdrag för dagen, sade Gustav, var att vi skulle magasinera ett gäng möbler åt en myndighet. Vi ville ju inte ha med oss väskan hem, så vad gör två unga grabbar? Ja, vi ställde helt enkelt in väskan bland möblerna i magasinet och stängde och låste.

Och det är historien om hur Informationsbyrån försökte kopiera sitt arkiv i smyg när det officiellt destruerades, men i stället lyckades med konststycket att slarva bort alltihop. Historien kunde ha slutat där, men det gör den inte. Så småningom — nästan 20 år senare — hittades nämligen väskan bland möblerna i magasinet.

Då kördes den hem till Överbefälhavaren. Av… någon. Det var på nyheterna ordentligt. Aftonbladet skrev den 10 december 1997:

I slutet av 60-talet brändes den hemliga svenska militära underrättelsetjänstens arkiv. I november fick förre ÖB Stig Synnergren en sliten väska levererad till sin dörr. Innehållet var mikrofilmer av hela det uppbrunna arkivet. Avsändaren är okänd.

(Min tidslinje placerar själva bränningen i slutet av 70-talet, efter IB hade blivit avslöjat. Även om det är oväsentligt för huvudpoängen, så vill jag ändå lyfta fram diskrepansen.)

Så här omsorgsfullt behandlade Informationsbyrån, den hemligaste av hemliga avdelningar, våra personuppgifter. Det är något att tänka på nästa gång man hör någon prata om “slutna system” eller “lita på oss”. Det är något att tänka på inför trafikdatalagring, FRA-lag och nästa generation av övervakning.

För Informationsbyrån finns kvar, om än med ett annat namn. Det återkommer jag till. Och uppgifterna har de kvar, fast på mikrofilm. Nu igen.

Pingat på Intressant. Andra bloggar om informationsbyrån, korruption, privatliv, birger elmér

Förhandstitt: 

Hej allihop!
Det är bara några få veckor kvar till valet och Piratpartiet jobbar på högvarv runt om i landet. Men innan jag går igenom lite roliga saker som hänt och/eller är på gång, så tänkte jag ta upp den viktigaste av allt: valsedelsdistributionen.

Vi måste ha valsedlar överallt för att ha en chans att komma in i riksdagen. Utan det spelar inte allt kampanjande i världen någon roll. Den goda nyheten är att var och en lätt kan hjälpa till att se till att det finns valsedlar i alla vallokaler.

Gå in på Piratpartiets hemsida. Mitt på sidan hittar ni en grön ruta. Där kan ni se hur många vallokaler som just nu är bokade, dvs har någon som ser till att det kommer dit valsedlar. Uppe till höger i den gröna rutan kan man välja kommun och klicka sig vidare för att se vilka lokaler som behöver distribution. Där kan du sedan boka in dig på en eller flera lokaler nära dig.

Om man har bil kan man med fördel boka in sig som vallokalsjour och hoppa in där det behövs i kommunen. Det finns mer instruktioner om hur man gör och en supportchatt. Man kan även nå valsedelsbokningen via direktlänk.

I morgon (lördag) kommer alla Piratpartiets servrar att ligga nere mellan 13:00-17:00. Allt kommer inte att ligga nere hela tiden, men räkna med att hemsidan, PirateWeb, PiratePad och andra funktioner kommer och går lite under eftermiddagen.

Nertid är alltid trist, men den här gången är den välplanerad och har två mycket goda anledningar. Dels handlar det om att vi uppgraderar våra servrar, vilket varit efterlängtat. Dessutom ska vi välkomna några nya serverkompisar till vår serverskara. De nya servrarna kommer från Wikileaks och jag hoppas att de kommer att trivas hos oss. Från och med nu måste man först mucka med oss om man vill mucka med dem.

Samarbetet med Wikileaks är i första hand viktigt eftersom Wikileaks utför ett mycket viktigt demokratiarbete. Det är också viktigt för att det visar att vi inte är rädda för att omsätta vår politiska teori i handling. En annan trevlig bieffekt är att samarbetet givit oss massor av tillfällen att berätta om Piratpartiets visioner för framtiden i både svensk och internationell media.

De senaste dagarnas turer kring anklagelserna mot Julian Assange som privatperson påverkar inte alls Piratpartiets samarbete med organisationen Wikileaks. Det spekuleras naturligtvis friskt, men Piratpartiet valde att snabbt mana till lugn och det tror jag var och är det enda rätta. Vilda spekulationer åt något håll gynnar ingen av de inblandade. Ibland måste man ha is i magen och invänta mer information. Det här är ett sådant tillfälle.

I helgen händer det saker i Stockholmstrakten. På lördag (28/8) är det Kringelfestival i Södertälje och Piratpartiet slår på stort med ett heldagsevent. Vår EU-parlamentariker Christian Engström, jag och många andra trevliga pirater kommer att vara på plats och tala och kulturbomba. Kulturbombning kan ni förresten göra var ni än befinner er. Det är mycket uppskattat.

På söndag (29/8) är det Kanalens dag i Österåker. Piratpartiet är så klart på plats där med. Rick kommer att finnas där tillsammans med vår riksdagskandidat Fredrik Lejnell och andra pirater.

Rick och Ung Pirats Stefan Flod kommer den 1/9 att inleda sina valturnéer. Mer info turnéplanerna kommer inom kort.

Och glöm inte att hålla koll på Kampanjbloggen. Där finns massor av bra info för kampanjsugna pirater!

Anna
———————————–
Anna Troberg
Vice partiledre

Jag stör mig lite på hur lätt Maud Olofsson kom undan med sitt misstänkliggörande av Thomas Bodström. Ett obehagligt tecken i tiden.

Det började med att Thomas Bodström fick kalla fötter och hoppade av att genomföra ett urinprov, inför kamera. (Det blev ett stöd-PM från Piratpartiet.) Dagen efter kom nyheten om att Fredrik Federley fick “erbjudandet” om att drogtesta sig av sin arbetsgivare. Helt frivilligt, som det hette, det var ju ändå för hans skull, ungefär.

Maud Olofssons svar på det hela summerar upp hela problematiken kring varför “frivillighet” blir ett ord som inte betyder något: eftersom Bodström hoppade av är han per definition skum. Så mycket för den frivilligheten, med andra ord.

Nyheter 24 följde sedan upp det hela med att ytterligare tvinga Bodström till lite “frivillig” drogtestning genom att erbjuda sig att testa en hårtuss från honom de har till förfogande.

Säg de människor som ska klara av att säga nej till drogtestning när det är den här sortens frivillighet vi snackar om. När kulturen tillåter att man inte respekterar ett nej, där omgivningen får påstå att det är den som säger nej som gör fel.

Vi som samhälle har inte bara möjlighet utan också ett ansvar för att berätta att detta är fan inte okej. Att våldta någons integritet för att det påstås vara frivilligt är absolut inte acceptabelt.

Det borde egentligen vara mer obehagligt att en justitieminister jämför drogtestning med vilken vardaglig händelse som helst. Jag upplever det som att hon äter lite lort för att lotsa in oss i en värld där vi ska tvångsmatas med lera.

Det är såklart stor ironi att det är just Thomas Bodström som får kalla fötter, det råder det inga tvivel om. Mannen som anser att massavlyssning är bra för Sverige. Men det innebär inte att det Maud Olofsson och Beatrice Ask denna vecka gjort på något vis är acceptabelt och det vore tjänstefel av oss alla att låta det passera utan att säga ifrån.

Sanna Rayman skriver mycket bra om hur valrörelsen behöver dras upp ur pottan — och jag skulle vilja be, på mina bara knän om det behövs, att lyfta det oerhört allvarliga som inträffat. Vi måste alla hjälpas åt att förklara att det inte är åt det här hållet vi vill gå. Kan media gå upp i limningen över en minister som inte betalar tv-avgift borde det vara ännu lättare att ryta ifrån när två framstående regeringspolitiker säljer ut vår integritet så här lättvindigt.

Vi vill inte misstänkliggöras till vardags. Vi är inte kriminella eller brottslingar för att vi råkar känna respekt för vår egen integritet. Det måste bli ett slut på detta.

Maud Olofsson och Beatrice Ask måste ställas till svars rejält för detta övertramp. Beatrice Asks totala ignorans vad gäller integritetsaspekter måste ifrågasättas. Maud Olofssons misstänkliggörande av Thomas Bodström måste ifrågasättas. Alliansens lättvindighet kring vår integritet måste ifrågasättas. Hela riksdagens svårigheter att använda sig av proporitionalitet och respekt för våra privatliv måste ifrågasättas.

Varför?

För att det idag blivit okej att påstå att folk måste bevisa sig vara oskyldiga till brott och misstänkliggöranden. Det är en skam för oss alla att vi befinner oss där som samhälle.

Det är inte okej att människor till vardags är redovisningsskyldiga med sina privatliv. Det är inte okej att föräldrar ska behöva gå med på att deras barn uppfostras till genomskinligt allmängods för stat och arbetsgivare. Det är inte okej att vi slentrianmässigt behandlas som sämre sortens patrask och oförtjänta av vanlig jävla respekt.

Det måste bli ett slut på detta omgående. Det är inte mig det är fel på som blir förbannad över tanken att jag avlyssnas, kartläggas och utstå ständig nedvärderande och misstänkliggörande behandling. Det är inte jag som går över några gränser.

Det är regering och stat.

Nu får det vara nog.

Uppdatering: Även Isobel Hadley-Kamptz har skrivit om detta nu, i Expressen.

I lördags var situationen tokig. Jag gick upp ungefär 0520 och det första som mötte mig var Expressens jättelöp på webben om att Assange var häktad misstänkt för våldtäkt. Efter att jag hade skakat loss chocken ur huvudet — jag trodde att en annan story skulle bryta på Expressen den morgonen — så insåg jag att den här dagen kommer att bli en kapplöpning.

En kapplöpning om informationsövertag. Medierna kommer att tävla med varandra och vi med medierna. Samtidigt var vi tvungna att hålla nerverna extremt under kontroll. Vad vet vi, vad bedömer vi, vad tror vi, och vad håller vi för möjligt? Vad kan vi tala om för våra funktionärer, vad kan vi tala om för media?

Innan jag hade tänkt klart ringde TT mig. Då var klockan 0545.

Första funktionärsbrevet gick ut 06:38. Det var innan någon annan hade vaknat, så det körde jag på magkänsla innan vi hade hunnit snacka ihop oss i ledningen. Där lade jag ut tre saker att tänka på när våra funktionärer får frågor från media: Först, exakt detta är vad som påstås, vidare, vi vet inte vad som har hänt så vi ska absolut inte gissa, och sist, det är organisationen WikiLeaks vi har ett samarbete med och på goda ideologiska grunder — vad en av deras medarbetare gör på sin fritid påverkar inte det samarbetet.

Resten av dagen var en frenetisk jakt på information och pusselbitar. För att kunna ge rätt svar när media ringer — och det gjorde de precis hela tiden — så måste vi ha informationsövertaget. Och det hade vi också länge.

En halv vecka senare har jag satt lördagens jakt på informationsövertag i samband med Socialdemokraternas Informationsbyrån. Jag kan mycket väl se hur en sådan jakt institituionaliseras, så som är fallet hos många medier, men sedan gick Socialdemokraterna över en extremt viktig gräns när de började använda försvarets tvångsmedel och avlyssning till att kartlägga Sveriges medborgare och sina egna politiska motståndare för Socialdemokraternas räkning. Ja, det handlade fortfarande om en jakt på informationsövertag, men nu på ett väldigt olagligt och oetiskt sätt.

Jag har också pratat med många som på olika sätt kom i kontakt med den verksamheten, och kan lova att mellan nu och valet så kommer saker att bli kända som ingen hade en aning om. Det kommer att involvera namn, händelser och organisationer som aldrig har knutits till sådan verksamhet. Dessa namn syns nästan dagligen i medierna idag under valrörelsen.

Allting under källskydd, förstås (fortfarande under handläggning, men kommer att vara giltigt vid den tidpunkten någon vågar utmana det). Så om någon har ännu mer information som jag kanske inte har, ta kontakt med mig på krypterad mail eller annan säker kanal.

Första teaser: IB hade ett eget kontor på FRA.

Andra teaser: Stora delar av verksamheten pågår fortfarande.

Tredje teaser: Den olagligt insamlade åsiktsregistreringen förstördes aldrig. Man bara låtsades göra det.

Pingat på Intressant. Andra bloggar om informationsbyrån, IB, Socialdemokraterna, återbesök, fortsättning, piratpartiet

Så var det dags igen. Polisen har slagit till mot fildelare i Stockholm och Haparanda. Jag undrar om de förstår vad det är de håller på med. Jakten på fildelare kriminaliserar miljoner människor och det är illa i sig. Men för mig, som inbiten kulturälskare, gör det ont ända in i själen när man kriminaliserar glädjen att dela kultur med sina medmänniskor.

Det går ingen nöd på upphovsrättsindustrin. Och för de som inte lyckas passera genom deras nålsöga in i de finare salongerna, så erbjuder nätet långt fler möjligheter att nå ut, hitta en publik och att tjäna pengar än någonsin tidigare. Varför i hela friden sätter man då käppar i hjulet för kulturen?

Det är snart val. Då har vi alla chansen att tala om att vi inte tycker att detta är okej. Detta är för övrigt ett alldeles utmärkt exempel på att Piratpartiet behövs i riksdagen. Det räcker inte att förvandla piratideologi till vackra, intellektuella ord- och ljudmattor i tal och skrift. Man måste se till att man hamnar i en position där man faktiskt kan påverka utvecklingen mer handgripligt. En del tycker att den inställningen är lite småvulgär, men det bryr jag mig inte om. Jag är lika skyldig till de där ord- och ljudmattorna som någon annan, men det finns en tid för eftertanke och en tid för handling.

Vi befinner oss inte i en tid där vi kan sitta och polera våra egon och försöka överglänsa varandra i förträfflighet. Nu är tiden för handling inne. Det betyder inte att man lägger eftertanken på hyllan. Det betyder bara att man inte fastnar i den och inte får något annat gjort.

Jag tror att vi redan vunnit upphovsrättskampen. Den tekniska verkligheten har gjort det åt oss. Nu handlar det om damage control. Lagarna släpar efter den tekniska utvecklingen. Därför är det viktigt att inte bara förlora sig i filosoferande och lämna de som drabbas av utdaterade lagar åt sitt öde. Det är vår uppgift att kliva in och göra vad vi kan för att hjälpa dem. Det gör vi bäst genom att skynda på lagförändringar och det gör vi snabbast parlamentariskt.

Det utesluter inte annat arbete, det handlar om att våga släppa lite på prestigen, kavla upp ärmarna och tillsammans hjälpas åt att släcka elden där det brinner.