Pirates, arr!

British government announces 15 years in prison for reading banned literature

Rick Falkvinge - 20 oktober, 2017 - 19:00

Repression: British lawmakers have announced 15 years in prison for taking part of banned literature. However, the threat of prison only covers new story formats that lawmakers think don’t deserve the same kind of protection as old-fashioned books: it’s only people who watch video on the Internet who will be put in prison, and only when they watch something that promotes terrorism, whatever that means this week.

The BBC reports that people reading banned books will face 15 years in prison.

Except, it’s not books; were it books, lawmakers would understand the value of open debate and art, and would never dream of putting people in prison for reading. No, it’s the new “moving pictures” format, video, which British lawmakers have learned from experts that it’s only used for violence-promoting dangers-to-society like the Texas Chainsaw Massacre.

And it’s not just in the violence-glorifying video format, it’s also on the horrible Internet, which British lawmakers have learned can’t be any good; at best the Internet is a luxury that can be taken away from citizens when they’ve been misbehaving.

So the title of this story is a little off: it’s not honorable books that are being banned, it’s this horrible thing called the Internet and the worst of the worst, video on the Internet, and only when it promotes terrorism, which is basically anything a government doesn’t like on a particular Wednesday afternoon.

This, again, shows why we need to think in terms of Analog Equivalent Rights: the notion that our children must have the same rights in their digital environment, as our parents had in their analog environment. Correction: our children should have at least the same rights. This shouldn’t even be controversial.

Lawmakers would never dream of banning books, any books, much less put people in prison for reading one. They understand what a book is, they’ve seen what happens to societies that ban and burn books, they grew up with stories (books!) about dystopias where you could go to prison for reading the wrong book.

It is obvious to the net generation that reading text on the Internet is no different from reading a book.

It is obvious to people born after 1970 that watching video can be just as educational as reading, be it current affairs debate, formal education, political commentary, or anything else; it is no different education-wise than reading a book.

Therefore, putting people in prison for watching video on the Internet is conceptually no different from putting people in prison for reading a book the government doesn’t like. But the offline-born politicians don’t understand this, and are putting society as a whole at risk through digital book burning.

As to the government’s definition of terrorism, it has lost all meaning: remember that a peaceful protests are formally classified as “Low-level terrorism” in government training material. Yes, that’s a peaceful assembly to petition a grievance about policy, exactly that is considered terrorism. That’s why new special police units handle both — kind of like in those old stories, where police were dispatched for your protection if you read the wrong book.

As for viewing actual “terror content”, like bomb-making instructions — such instructions can be found in any high school chemistry book, if one were to look for the word “exothermic reaction”, which you learn to calculate with precision early in high school chemistry.

Privacy and freedom of speech remain your own responsibility.

(This is a post from Falkvinge on Liberty, obtained via RSS at this feed.)

Kategorier: Pirates, arr!

Basinkomstförslag av Lennart Fernström, Tidningen Syre

Christian Engström - 18 oktober, 2017 - 11:36

Lennart Fernström, Tidningen Syre

Lennart Fernström på Tidningen Syre har presenterat ett förslag till basinkomstsystem.

I förslaget ingår en jämförelsevis hög basinkomst (13.000 i månaden skattefritt), samtidigt som alla får sänkt inkomstskatt, även höginkomsttagare.

Det finansieras med en stor grön skatteväxling med rejält höjd koldioxidskatt, skatt på finansiella transaktioner och ett antal andra skattebaser. Hela förslaget omfattar totalt runt 350 miljarder kronor per år.

Läs mer hos Tidningen Syre (29 juni 2017)

Kategorier: Pirates, arr!

FASIT 2016 — Reseavdrag ca 6 miljarder

Christian Engström - 18 oktober, 2017 - 11:14

Reseavdragen, alltså att man får dra av för att ta bilen till jobbet om man tjänar tillräckligt med tid på det, kostar statskassan mellan 5 och 8 miljarder om året. På rad 64 i kalkylarket FASIT-körning för 2016, som jag har bloggat om tidigare, ser vi att reseavdragen sänker den beskattade inkomsten med totalt 14,6 miljarder:

Observera att siffran 14,6 miljarder inte är kostnaden för staten, utan hur mycket den (totala) beskattningsbara inkomsten sänks. Hur mycket kostnaden i utebliven skatt blir beror på marginalskatten för var och en av dem som får avdraget beviljat.

För att räkna ut den exakta kostnaden skulle vi behöva veta hur avdraget är fördelat på människor med olika inkomster, men den statistiken har vi inte tillgång till. Därför får vi nöja oss med att göra en uppskattning.

  • Om alla som får reseavdrag har marginalskatten 32% (enbart kommunalskatt), blir kostnaden för staten 4,7 miljarder
  • Om alla som får reseavdrag har marginalskatten 57% (kommunalskatt + statsskatt + värnskatt) blir kostnaden 8,3 miljarder

Sanningen ligger rimligen någonstans däremellan. Det är inte troligt att precis alla som får reseavdrag bara har 32% i marginalskatt, men det är inte heller troligt att precis alla har 57%. (Alla påståenden som innehåller ordet ”alla” är falska.

Kategorier: Pirates, arr!

Reminder: In government training material, “terrorism” includes peacefully disagreeing with administration policy in public

Rick Falkvinge - 16 oktober, 2017 - 21:00

Global: Governments are still using “terrorism” as a scareword to get any insane law passed – like Britain’s digital book-burning law. But with its other hand, those same governments are expanding the definition of terrorism way beyond what the public could possibly imagine: the government’s own training material says that peaceful street protests in disagreement with administration policies are examples of terrorism.

“Terrorism” is still a fnord. If you look up the word “fnord” in a somewhat modern lexicon, you’ll come across an explanation that says it’s a word, any word, that makes people break out in a fearful sweat everytime it’s mentioned on the news and agree to any insane laws. “Communism” filled the same role in the early 1950s in the United States, and it’s an actual studied phenomenon in manipulation of public opinion.


When we hear a fnord, like Terrorism (or Communism), we’re supposed to fill in the blanks with our most fearful images, regardless of what the word actually means. When the British Home Secretary says people will be imprisoned for fifteen years for “repeatedly watching terrorist material”, we’re supposed to interpret that as Middle Eastern jihadists promoting cutting people’s heads off with a dull knife for being too happy, or something equally reprehensible.

And so, the public agrees to insane laws that target “terrorism”, all while the government has a completely different definition of what these laws cover.

It is in these moments that is it crucial to remember that street protests are labeled “low-level terrorism” in actual government training material. Yes, you read that right: the word “terrorism”, according to the government, includes peacefully disagreeing in public with administration policies.

Among the multiple-choice questions included in its Level 1 Antiterrorism Awareness training course, the [Department of Defense] asks the following: “Which of the following is an example of low-level terrorist activity?” To answer correctly, the examinee must select “protests.”

Yes, you’re reading this right: watching training material on how to organize a peaceful street demonstration to make a political point falls completely within the definition of what’s punishable by fifteen years in prison according to the new British law. It may not be enforced that way, but it’s still what the law says when connected to the government’s own training material – and so it can be enforced that way, should it prove expedient.

So next time you hear “terrorism”, remember that it includes the flower-haired woman doing the V sign in the middle of a peaceful petition for redress of grievance.

Privacy remains your own responsibility.

(This is a post from Falkvinge on Liberty, obtained via RSS at this feed.)

Kategorier: Pirates, arr!

Why does Britain want to put the public in prison for fact-checking claims in the mainstream media?

Rick Falkvinge - 15 oktober, 2017 - 19:00

Corruption: British Home Secretary Amber Rudd has announced a fifteen-year prison sentence for watching terrorist propaganda, whatever that means this week. There is an exception for academics and journalists with “legitimate reason” to watch the material firsthand. But this also means the general public is going to be banned, under threat of a long prison sentence, from fact-checking such stories in the mainstream media.

In the last post about Britain’s announced law putting people in prison for “repeatedly watching terrorist content”, which amounts to putting people in prison for reading banned literature, there is a catch that deserves particular attention.

There is an exception to the announced law, where you may have a “legitimate reason” to watch such “terrorist content”, and therefore should not have to be in prison for fifteen years for doing so. The announced legislation still doesn’t sound sensible in the slightest, but at least you can detect that somebody with a bit of sense had a small amount of say to mitigate the worst effects of this digital book burning law.

But there’s a catch.

The exception where you may be allowed to watch such material firsthand only applies if you’re an academic or journalist. Only then is it even considered whether you have a “legitimate reason” to view such material, whatever reason the government considers legitimate on a particular day. It is also noteworthy that the definition of “academic” and “journalist” is highly debatable; for example, most governments consider only full-time professional reporters to be journalists, even though serious bloggers — who do not have a boss breathing down on them with pressure to get a story out quickly — can and have produced higher quality stories than your average paid reporter.

However, for the general public, there is never a right to view the material firsthand. This also means there is never a right for the public to verify claims made by academics or journalists by checking against their firsthand sources, even though these sources are as available to the public today as they are to journalists.

Let’s take that again, because this is the consequence of these laws: the general public will be put in prison for fifteen years for verifying claims made by the mainstream media, by checking the claims against the primary sources.

This leads us to the inescapable question:

Why does Britain want to put the public in prison for verifying claims made in the mainstream media?

(This is a post from Falkvinge on Liberty, obtained via RSS at this feed.)

Kategorier: Pirates, arr!

FASIT 2016 — ROT- och RUT-avdrag 15 miljarder

Christian Engström - 14 oktober, 2017 - 14:51

ROT- och RUT-avdragen kostade statskassan 15 miljarder i uteblivna skatteintäkter 2016. ROT-avdraget kostade 11,2 miljarder, och RUT-avdraget 3,7 miljarder.

Vänstern är kritisk till de här avdragen, eftersom de till allra största delen går till de rikaste hushållen. Det är i och för sig alldeles sant, så ur fördelningspolitiskt perspektiv skulle det kunna vara helt rimligt att avskaffa de här avdragen för att hjälpa till att finansiera ett basinkomstsystem.

Men i det förslag till basinkomst som jag har presenterat har jag inte tagit bort ROT- och RUT-avdragen, utan låter dem vara kvar som idag. Mitt skäl är att även om det stämmer att avdragen i första hand går till de rika, kan man inte utesluta att de trots allt skapar ett antal nya jobb (eller i vart fall gör om en del svarta jobb till vita). Därför vill jag inte ta risken att ta bort dem samtidigt som vi inför basinkomsten.

I kalkylarket FASIT-körning för 2016, som jag har bloggat om tidigare, hittar vi ROT- och RUT-avdragen på rad 122 och 123. Det formella namnet på RUT-avdraget är ”Skattereduktion för hushållsnära tjänster”:

År 2016 ändrades reglerna för ROT-avdraget, så att man bara får dra av 30% av kostnaden för reparations-, ombyggnads- och tillbyggnadsarbeten, mot tidigare 50%. Det avspeglade sig direkt i kostnaden för ROT-avdraget. I Ekonomistyrningsverkets rapport Utfallet för statens budget 2016 skriver de på sid 16:

ROT-avdragen uppgår till 11,2 miljarder kronor [år 2016], vilket är en minskning med 9,1 miljarder kronor jämfört med 2015. Orsaken är att ROT-avdraget för 2016 sänktes från 50 procent till 30 procent av arbetskostnaden.

ROT- och RUT-avdragen utnyttjas mest av rika

Hur avdragen är fördelade mellan fattiga och rika hushåll går inte att utläsa ur FASIT-körningen, men de uppgifterna går att hitta hos Statistiska Centralbyrån SCB. Dels finns det en sida där man kan göra egna sökningar i statistiken över skattereduktioner, och på så sätt få en bild av fördelningen. Dels publicerade SCB år 2015 en mycket bra artikel där redan rubriken säger det mesta: ”Mest ROT-, RUT- och ränteavdrag till hushåll med höga inkomster”.

Exempelvis såg fördelningen för RUT-avdraget ut så här, om man delar in alla hushåll i tio grupper (deciler) efter inkomst:

Det här diagrammet är baserat på 2013 års siffror, men fördelningen är ungefär densamma vilket år man än väljer. Och fördelningen för ROT-avdraget är likartad.

Ur ett rent inkomstfördelningsperspektiv är det alltså svårt att motivera RUT- och ROT-avdragen. Staten har ju ingen särskild anledning att införa eller behålla specialregler som bara syftar till att gynna de rika på alla andras bekostnad.

Men avdragen skapar kanske en del nya vita jobb, trots allt

Att jag ändå låter både ROT- och RUT-avdragen vara kvar i mitt förslag till basinkomstsystem, beror på att jag inte kan utesluta att de här avdragen har lett till att det skapats en del nya jobb, och/eller har gjort en del svarta jobb vita.

– Fan, nu lönar det sig ju knappt att jobba svart längre! hörde jag en hantverkare säga någon gång i början när ROT-avdraget var nytt. Även om det var på skämt han sa det, tror jag att det ligger någonting i det. ROT- och RUT-avdragen gör det lite mindre lönsamt att skattefuska när man köper den typen av tjänster. Det har av allt att döma lett till att det tillkommit fler vita jobb inom de här sektorerna.

När det gäller ROT-avdraget för hantverkare kan man argumentera för att det knappast behövs just nu, i dagens byggkonjunktur. När avdraget infördes var det under en lågkonjunktur i byggbranschen, när många hantverkare och byggarbetare gick arbetslösa. Då var ROT-avdraget ett sätt att ge dem sysselsättning i väntan på nästa högkonjunktur.

Men just nu är situationen den motsatta, med en byggboom som skapat stor brist på utbildade hantverkare. Det är jätteknepigt att ens få tag på en elektriker eller rörmokare som vill åta sig ett småjobb, det vet varje villaägare som försökt. Just idag finns det ingen anledning att ha skatteavdrag för att skapa byggjobb, för problemet i branschen är inte arbetslöshet utan arbetskraftsbrist.

Men samtidigt kan vi inte gärna hålla på och hatta fram och tillbaka med ROT-avdraget efter konjunktursvängningarna i byggbranschen. Någorlunda fasta regler, så att man vet vad som gäller från år till år, har ett egenvärde i sig. Det man får titta på är den långsiktiga effekten av ROT-avdraget över konjunkturcyklerna.

Leder ROT-avdraget till att det skapas fler riktiga, vita jobb för hantverkare på lång sikt? Jag tror att det kanske gör det. Därmed har jag svårt att argumentera på ett tvärsäkert sätt för att avdraget ska tas bort, trots att den fördelningspolitiska profilen är att det mesta av avdraget går till de rikaste hushållen.

För RUT-avdraget för hushållsnära tjänster verkar arbetsmarknadsargumentet vara ännu starkare än för ROT. Efterfrågan på  städning, fönster­putsning och barn­­passning (som ger RUT-avdrag) är mer konstant, och varierar inte med någon vilt svängande byggkonjunktur. Här är det ingen arbetskraftsbrist.

Många av RUT-jobben är i kategorin ”enklare arbeten”, som vi rent allmänt behöver fler av. För många flyktingar som fått uppehållstillstånd i Sverige har ett städjobb varit det första steget in på arbetsmarknaden.

Många av de nya RUT-företagarna är utrikes födda kvinnor och en stor del av deras anställda är också utrikes födda” skriver SCB i en artikel där de tittar närmare på just den aspekten av RUT och ROT. Att få in så många som möjligt av de nyanlända på arbetsmarknaden är en av de viktigaste utmaningarna som Sverige står inför de närmaste åren. Det verkar någorlunda sannolikt att RUT-företagen kan bidra på ett positivt sätt till att lösa den uppgiften. Då känns det fel att ta bort avdraget som fått branschen att växa.

Så för att sammanfatta vill jag behålla både ROT- och RUT-avdragen. Det är visserligen sant att det mest är de rika som utnyttjar avdragen, men en hel del tyder på att avdragen ändå bidrar till att skapa vita jobb.

Och eftersom kalkylen för att finansiera basinkomst går att räkna hem i alla fall, utan att röra ROT och RUT, föredrar jag att inte ta risken att göra förändringar som påverkar arbetsmarknaden negativt i samband med att vi inför basinkomst.


Nästa inlägg: Reseavdrag ca 6 miljarder

Kommentarer på Facebook

FASIT 2016 — Index

Kategorier: Pirates, arr!

FASIT 2016 — Ränteavdrag 17 miljarder

Christian Engström - 12 oktober, 2017 - 13:29

Ränteavdraget kostade staten 17 miljarder i utebliven skatt år 2016. Vi hittar den siffran på rad 107 i kalkylarket FASIT-körning för 2016, som jag har bloggat om tidigare.

Jag har inte tagit med ett avskaffat ränteavdrag i mitt förslag på hur man kan finansiera ett basinkomstsystem för Sverige. Skälet till att jag inte har gjort det är lite ovanligt: Det är en alldeles för bra idé.

Ränteavdraget bör avskaffas omedelbart

Ränteavdraget bör definitivt avskaffas, men jag vill inte vänta med den saken tills vi fått politisk majoritet för att införa basinkomst. Även under det mest optimistiska scenario som tänkas kan, kommer det ta åtminstone fem eller tio år innan det är rimligt att tro att det ligger en proposition om basinkomst på riksdagens bord. Det är alldeles för lång tid att vänta med att ta bort ränteavdraget. Det bör göras nu, så fort som möjligt.

Just nu är ränteläget så lågt som det överhuvudtaget kan vara. Riksbankens ränta när den lånar ut pengar till bankerna är till och med negativ, och har varit det sedan 2015. Ju lägre räntan är när man tar bort ränteavdraget, desto mindre blir chocken för de högst belånade hushållen. Ett bättre läge än just nu, med negativ riksbanksränta, kommer aldrig att inträffa.

Ränteavdraget blåser upp bostadsbubblan

Den främsta effekten av att man får dra av för räntor är att hushållen blir mer okänsliga för hur stora lån de tar. Ju lägre ränta man behöver betala efter skatt, desto mindre roll spelar det för hushållen om de behöver låna en extra miljon eller två för att köpa en bostad. Det driver på bostadspriserna, som redan för länge sedan har tappat all rimlig kontakt med verkligheten. Men så länge det är så billigt att låna att månadskalkylen går ihop, kommer budgivningarna som trissar upp bostadspriserna fortsätta.

Tills kraschen kommer, vill säga.

Att bostadspriserna i Sverige är en bubbla som en dag kommer att spricka är alla överens om. Frågan är bara när det händer och hur brutalt det blir. Den exakta tidpunkten kommer bero på någon oväntad yttre händelse som inte går att förutse, så den går det inte att göra så mycket åt. Men vi kan mildra brutaliteten i den kommande kraschen genom att börja lägga om politiken redan nu, medan det kan ske under kontrollerade former.

En snabb och resolut avveckling av ränteavdragen löser inte hela problemet med bostadsbubblan, men är åtminstone ett någorlunda stort steg i rätt riktning.

Ränteavdraget är en gökunge som kan stiga till 60 miljarder eller mer

Med 17 miljarder år 2016 var ränteavdraget en stor post i budgeten. För att få något att sätta det i relation till kan man jämföra med den totala kostnaden för polisen, som var 22 miljarder år 2016 (sid 85 i Polisens årsredovisning), eller med barnbidraget, som kostade 26 miljarder (rad 149 i FASIT-körningen).

Men till skillnad från anslagen till polis eller barnbidrag, har politikerna ingen direkt kontroll över kostnaden för ränteavdraget. Med dagens regler beror statens kostnad för ränteavdraget inte på några politiska beslut, utan på hur högt ränteläget råkar vara.

2016 års kostnad på 17 miljarder är mer eller mindre ett all time low. Bara några år tidigare, när räntan var högre, var kostnaden för staten 30 miljarder (det framgår inte i artikeln exakt vilket år det gällde, men en annan källa tyder på att det var år 2013).

När räntan går upp igen, vilket den kommer att göra, kommer kostnaden för ränteavdraget öka igen helt automatiskt. ”Om tio år beräknas statens årliga kostnad för ränteavdraget nästan ha fyrdubblats till över 60 miljarder kronor” skriver SvD i ingressen till en (låst) artikel från 2017. Men siffran 60 miljarder är bara en gissning baserad på prognoser om det framtida ränteläget. Det kan bli mindre, men det kan också bli ännu mer. Notan för staten bestäms av räntemarknaden, inte av politiska beslut i budgetprocessen.

Ränteavdraget går till de rika

Fördelningspolitiskt har ränteavdraget en mycket tydlig profil: Det gynnar de rika på de fattigas bekostnad.

Att det blir så är inte det minsta konstigt. När banker lånar ut stora belopp gör de det till rika låntagare, inte till fattiga. Ingen som är fattig och arbetslös får låna 10 miljoner till en bostad, men är man rik och har goda inkomster möts man av glada leenden och positiva besked om man kommer in på banken och ber om ett sådant lån.

Statistiska Centralbyrån har tagit fram statistik där de har delat in alla hushåll i tio grupper (deciler) från de fattigaste till de rikaste, och tittat på hur mycket de har i ränteavdrag i medeltal. Fördelningsprofilen är glasklar:

Just den här statistiken är från inkomståret 2013, men profilen är densamma varje år. Ränteavdraget går till de rika.

Att så är fallet gör att det är svårt att se några objektiva argument för att bevara ränteavdragen. Att staten flyttar runt pengar och inför specialregler för att gynna fattiga hushåll går att motivera, eftersom ett visst mått av inkomstutjämning ingår i den välfärdsstat som har ett mycket brett politiskt stöd.

Men regler och system som aktivt flyttar pengar i motsatt riktning, från fattiga till rika, är det väldigt svårt att motivera ur ett objektivt perspektiv. I synnerhet när det gäller regler som har så uppenbara negativa samhällseffekter som ränteavdraget, som blåser upp bostadsbubblan och om några år kommer bli en gökunge i statsbudgeten.

Men givet att läget är som det är idag, är det ändå positivt att det mest är de rika hushållen som har glädje av ränteavdragen. Det gör det lättare att argumentera för en förändring.

Hur och när man än väljer att ta bort eller reducera ränteavdragen, kommer det alltid bli vissa enskilda hushåll som hamnar i kläm. Det är tråkigt, men det är tyvärr oundvikligt. Enkelt uttryckt handlar det om hushåll som har köpt de allra senaste åren, men som inte var så rika som de egentligen borde ha varit för att dra på sig så stora lån som de gjort.

Men i första hand kommer de borttagna ränteavdragen mest påverka de hushåll som har det så gott ställt att de har råd med det. De kommer säkert dra på sig offerkoftan och gråta i media i alla fall, och SVT kommer med all sannolikhet lyckas hitta någon familj som det blir ganska synd om på riktigt, och som kan väcka sympati för att bevara den här subventionen till de rika. Vi kan bara hoppas att de politiska partierna klarar av att stå emot, för att avskaffa ränteavdragen är en reform som behöver göras.

Det politiska läget idag

Att reducera eller ta bort räntebidragen är en extremt känslig fråga politiskt, eftersom den direkt påverkar många människors ekonomi på ett konkret och påtagligt sätt, som går att räkna ut på öret.

”Chockförslag: Si och så mycket mindre i plånboken!” är alltid medias favoritrubrik när de ska rapportera om politik. Därför har de politiska partierna (utom Vänstern, som ju inte har något emot att chocka de rika) varit rädda för att ta i den här heta potatisen.

Men kanske är det en förändring på gång, för vad de än vågar eller inte vågar säga offentligt med mindre än ett år kvar till nästa val, är alla partierna medvetna om att det här är en fråga som måste hanteras.

Finansministern: Ränteavdraget kan trappas ner” var Aftonbladets rubrik på en artikel för några veckor sedan. Hon är inte beredd att gå så långt att hon lägger något konkret förslag, och lär knappast göra det före valet. Men hennes varning att ”bostadsköpare bör räkna med att avdraget kommer att justeras” kanske ändå är ett tecken på att något är på gång.

Jag hoppas att det är så. För vare sig det är valår eller inte, är det nu vi har ett historiskt lågt ränteläge.

Om de politiska partierna inte kan samla sig till att genomföra den här nödvändiga reformen nu, när omställningseffekterna är så små som de någonsin kommer bli, då lär de inte klara av det senare heller, när räntan har börjat krypa uppåt igen. Då kommer vi att fortsätta i samma hjulspår tills vi hamnar i diket och kraschar. Och när det väl händer, då kommer det bli en gigantisk omställningschock som kommer drabba många hushåll hårt och blint, vid en tidpunkt när de redan har problem för att räntan har börjat stiga.

Det här går att undvika om politikerna är beredda att ta sitt ansvar och agera nu, innan det window of opportunity som det låga ränteläget innebär har försvunnit.

Vänsterpartisten Ann-Margarethe Livh, som är bostads- och demokratiborgarråd i Stockholm, skrev en utmärkt debattartikel för ett par år sedan där hon föreslog att ränteavdragen ska trappas ner med 5 procentenheter per år från dagens 30 procent, så att avdragen är helt avvecklade om sex år. I artikeln argumenterar hon med siffror för varför sex års avvecklingstid skulle vara en rimlig takt. Personligen tycker jag kanske att även sex år skulle vara på gränsen till för långsamt, men jag kan vara beredd att köpa hennes argumentation — om vi börjar nu.

Gör vi det nu kan det ske under någorlunda ordnade former. Väntar vi tills nästa finanskris tvingar oss, kommer det ske på ett kaotiskt sätt som blir mycket mera smärtsamt för alla berörda.

Det framtida basinkomstsystemet får vi finansiera på annat sätt, för utfasningen av ränteavdragen är en reform som inte kan vänta.


Nästa inlägg: ROT- och RUT-avdrag 15 miljarder

Kommentarer på Facebook

FASIT 2016 — Index

Kategorier: Pirates, arr!

Big Canadian ISP is actually asking the Canadian Government for Internet censorship

Rick Falkvinge - 11 oktober, 2017 - 19:00

Uncategorized: Bell Canada, one of Canada’s major ISPs, is requesting the Canadian government to create a governmental censorship regime, blacklisting resources that Canadians shall not be reading. According to Bell Canada, this is necessary to “prevent people from leaving regulated television and turning to piracy instead”. It is not explained how leaving the regulated TV system, or forcing new services onto the market by turning to unlicensed distribution, is a bad thing in itself.

Bell Canada, one of Canada’s major ISPs, is outright requesting the Canadian government to give them a blacklist of resources that its citizens shall not be allowed to read — a textbook example of governmental censorship. It is doing this in the “fight against piracy”, without realizing that the so-called cure may be many times worse than the problem.

Several ISPs have come under fire by the copyright industry in the past decade for not voluntarily preventing access to sites that allow people to manufacture their own copies of music, movies, and games outside of the licensed distribution channels, sites such as The Pirate Bay. Even though such constant barrage is a bother to ISPs, it is fundamentally of little difference from people who are annoyed by politics they don’t agree with, and react with trying to de-platform their opponents instead of improving their own message, just like the copyright industry appears hellbent on preventing the present time from occurring instead of offering a service people want to buy.

In this, it is understandable if a company tries to take an easy way out and ask the government for some sort of authoritarian list of what’s allowed and what isn’t, essentially in an attempt to get the copyright industry to stop bothering them. But understandable in this context should not be confused with excusable, for two reasons:

First, censorship is never the answer to anything, and in particular not to people manufacturing their own copies, because it is overreaching, ineffective, and counterproductive; and second, because we know the copyright industry will never stop asking for more: they discovered in 1905 that throwing constant tantrums simply works, and have done so ever since. (In 1905, the tantrum was against the self-playing piano, which was supposed to be “an end to a vivid, songful humanity”.)

In particular, it is quite noteworthy that Bell Canada is asking for censorship to prevent people leaving scheduled television programming:

“People are actually leaving the regulated [TV] system, not just because they want to watch Netflix but because they want to watch free content,” Rob Malcolmson, Bell’s senior VP of regulatory affairs, told federal politicians last week. He was speaking at a government hearing in Ottawa on NAFTA negotiations. — Canadian Broadcasting Corporation

In summary, this is wrong on basically every conceivable level.

It is utterly horrifying to see an Internet Service Provider, which is supposed to be the last line of defense for free speech and information, actually outright demanding governmental censorship — and this for something as fickle as people having grown tired of scheduled television programming once they discover they don’t need to watch passive entertainment on somebody else’s schedule anymore.

Privacy remains your own responsibility — as does your Freedoms of Speech and Information, in the face of events like these.

(This is a post from Falkvinge on Liberty, obtained via RSS at this feed.)

Kategorier: Pirates, arr!

FASIT 2016 — Jobbskatteavdrag 105 miljarder

Christian Engström - 11 oktober, 2017 - 12:51

Jobbskatteavdraget kostade staten 105 miljarder i uteblivna skatteintäkter år 2016.

Det framgår på rad 120 i kalkylarket FASIT-körning för 2016, som jag har bloggat om tidigare. Det formella namnet på jobbskatteavdraget är ”skattereduktion för arbetsinkomster”:

105 miljarder är väldigt mycket pengar, och det kan få det att vattnas i munnen och klia i fingrarna för vem som helst som vill finansiera någon reform, vare sig det är basinkomst eller någonting annat.

Jag vill inte ta bort jobbskatteavdraget

Men trots det har jag valt att inte röra jobbskatteavdraget alls i mitt förslag på hur man kan finansiera ett basinkomstsystem för Sverige.

Jobbskatteavdraget skiljer sig från andra avdrag genom att man inte behöver redovisa några kostnader eller speciella omständigheter för att få det. För att få ränteavdrag måste man ha betalt räntor, för att få RUT- och ROT-avdrag måste man haft kostnader för RUT- och ROT-tjänster, för att få avdrag för resekostnader måste man ha haft resekostnader, och så vidare. Men för att få jobbskatteavdrag behöver man inte ha haft några kostnader alls. Man får avdraget automatiskt bara genom att man haft arbetsinkomster som man ska betala skatt på. Jobbskatteavdraget är bara ett ovanligt krångligt sätt att göra sänkningar i tabellen för inkomstskatt.

Tar man bort hela eller delar av jobbskatteavdraget blir det en ren höjning av inkomstskatten för vanliga medelinkomsttagare. Så kan man i och för sig göra för att finansiera basinkomst om man vill. Basinkomst är fördelningspolitik för att hjälpa de mest utsatta i samhället, och det finns ingen regel som säger att man inte kan finansiera det med höjda inkomstskatter för medelklassen om man så önskar. Det som vill lägga ett sådant förslag är välkommen att göra det.

Men personligen vill jag inte finansiera basinkomsten med höjda inkomstskatter. Det är av två skäl.

Robotarna kan göra inkomstskatten till en krympande skattebas

För det första är ett av motiven för att införa basinkomst att det ger vårt samhälle en bättre beredskap om det skulle bli som många tror, att automatiseringen och robotarna kommer göra att jobben inte räcker till alla, utan vi får vänja oss vid att färre kommer ha lönearbeten i framtiden. Händer det kommer dagens trygghetssystem inte klara belastningen. Det är alldeles för mycket byråkrati och kringkostnader runt varje arbetslös för att det ska gå att fortsätta med samma system vid en radikalt högre nivå på arbetslösheten. Då måste vi ha ett mer strömlinjeformat system, som basinkomst.

Men ju mer basinkomstsystemet är finansierat av inkomstskatter, desto svårare blir det att få finansieringen att gå ihop om mängden lönearbete i samhället minskar. Inkomstskatterna är idag den i särklass viktigaste intäktskällan för staten och kommunerna, så det här problemet kommer vi få om antalet jobb minskar radikalt. Men vi behöver inte förvärra situationen genom att göra staten ännu mer beroende av inkomstskatten som skattebas.

Inkomstskattehöjningar ställer medelklassen mot de arbetslösa

Men mitt andra skäl för att inte vilja höja inkomstskatten för att finansiera basinkomsten är viktigare. Jag ser det som politiskt väldigt svårt att få igenom ett sådant förslag. Då låter jag hellre bli att lägga det. Jag vill se ett basinkomstförslag som är både ekonomiskt och politiskt rimligt, så att det faktiskt kan bli verklighet. Då är bedömningen av vad man tror kan vara politiskt möjligt lika viktig som att den ekonomiska kalkylen går ihop. Spricker någon av dem blir det ju ingenting.

Om man skulle vilja finansiera basinkomsten med höjda skatter för vanliga medelinkomsttagare, bäddar man för att den politiska skiljelinjen blir mellan ”oss i den hårt arbetande skötsamma medelklassen” mot ”dom där andra där nere, som säkert mest är latmaskar”. Media, som alltid vill rapportera om politik ur ett konfliktperspektiv, kommer utmåla det som en ett nollsummespel mellan medelklassen och de arbetslösa, där den som inte koras till vinnare blir förlorare.

Den falska politiska konfliktlinjen vill jag inte ha. Syftet med basinkomstreformen är att skapa ett bättre samhälle för oss alla, inklusive ett robustare och tryggare skyddsnät för alla som visserligen har jobb idag, men som kanske inte har det i morgon eller i övermorgon. Det är inte medleklassen mot de arbetslösa, utan vi alla mot bristerna i trygghetssystemen. Men väljer man att finansiera basinkomsten med höjd inkomstskatt är jag rädd för att det direkt kommer leda till en politisk låsning mellan vi och dom, och att visionen om hur vi alla kan tjäna på ett bättre samhälle trängs ut ur debatten.

Därför har jag själv valt att inte göra några inkomstskattehöjningar alls i mitt förslag. Det innebär att jag inte rör jobbskatteavdraget, utan låter det vara kvar precis som idag.

Men som sagt, andra kan vilja göra annorlunda, och då kan man få fram upp till 105 miljarder (2016) genom att sänka eller avskaffa jobbskatteavdraget, vilket leder till en höjning av inkomstskatten.


Nästa inlägg: Ränteavdrag 17 miljarder

Kommentarer på Facebook

FASIT 2016 — Index

Kategorier: Pirates, arr!

Sveriges befolkning 2016 var 9.995.153 personer — men vilka ingår?

Christian Engström - 10 oktober, 2017 - 11:11

Befolkningspyramid Sverige 2016

Sveriges befolkning var 9.995.153 personer den 31 december 2016, alltså nästan exakt 10 miljoner. Av dem var 5,8 miljoner i arbetsför ålder mellan 19 och 65.

För att bli folkbokförd i Sverige när man flyttar hit krävs att man rätt att stanna i Sverige i minst ett år, och har för avsikt att göra det. Asylsökande som väntar på beslut räknas inte in i befolkningen. De blir folkbokförda om och när de får ett uppehållstillstånd som gäller i minst 12 månader.

Befolkningsstatistiken finns hos SCB

Hos Statistiska Centralbyrån SCB finns Statistikdatabasen, där man kan hitta befolkningssiffror från 1860 och framåt. Jag har plockat ut siffrorna för 2016 och redigerat dem till ett kalkylblad där man lätt kan summera befolkningen i olika åldersintervall. Det kalkylbladet ligger som Ark 2 i FASIT-körningen för 2016 (öppnas i eget fönster), som jag började blogga om igår. Här är en sammanställning ur Ark 2 i kalkylbladet:

Själv är jag mest intresserad av dem som är i arbetsför ålder, eftersom jag håller på och räknar på vad det skulle kosta att införa basinkomst. Jag definierar ”arbetsför ålder” som 19-65, alltså de som har fyllt 19 år men inte fyllt 65. När man fyllt 65 får man ju pension, så de som är 65 eller äldre har i praktiken redan basinkomst (även om den kallas för garantipension).

Att jag valt startåldern 19 beror på att det är då de flesta går ut gymnasiet. Ungefär 70% av varje årskull går ut gymnasiet under det år de fyller 19. Fram tills dess är de enligt lag försörjda av sina föräldrar. Efter det övergår försörjningsansvaret på dem själva. Därför är det rimligt att räkna på basinkomst från 19 års ålder.

Men i andra sammanhang kan det vara intressant med andra åldergrupper. I så fall är det lätt att summera ihop önskat intervall i kalkylbladet med befolkningen 2016.

Vilka ingår?

Nästa fråga är vilka som anses ingå i ”befolkningen”. Här är vad SCB skriver på sin hemsida om vilka som ingår:

Statistik om invandring – frågor och svar Vi på SCB får en hel del frågor om hur asylsökande påverkar statistiken över folkmängden i Sverige. Vilka räknas in i statistiken över befolkningen och vilka gör det inte? Därför ger vi här svar på vanliga frågor om hur Befolkningsstatistiken fungerar.

Vilka är det som ingår i befolkningsstatistiken?

I folkmängden som vi på SCB publicerar ingår personer som är folkbokförda i landet. För att den som flyttar till Sverige ska bli folkbokförd ska personen ha för avsikt och rätt att stanna i Sverige i minst ett år.

  • För personer som inte är medborgare i ett EU-land innebär det att det krävs ett uppehållstillstånd som gäller minst 12 månader för att bli folkbokförd.
  • EU/EES-medborgare behöver uppehållsrätt i Sverige vilket den har som arbetar, studerar, driver eget företag eller har tillräckliga medel för din försörjning.
  • De nordiska länderna har en överenskommelse om fri rörlighet, vilket innebär att en medborgare från de nordiska länderna har rätt att folkbokföra i Sverige.

När räknas de som nu söker asyl in i befolkningen?

De som nu söker asyl blir folkbokförda om och när de får uppehållstillstånd som gäller i minst 12 månader. Hur lång tid det dröjer att få uppehållstillstånd beror på handläggningstiden hos Migrationsverket.

Var hittar jag uppgifter om antalet asylsökande?

Den aktuella statistiken över asylsökande hittar du enkelt på Migrationsverkets webbplats.

I SCB:s databas finns uppgifter från föregående år om asylsökande och ensamkommande flyktingbarn. Där kan du se hur många som kom till Sverige varje år och fördelningen på ålder, kön och medborgarskap. Den statistiken uppdateras i mars varje år.

Hur räknas de som stannar i landet trots att de inte har fått uppehållstillstånd?

Papperslösa invandrare ingår inte i befolkningen. Detta gäller oavsett om de är utom-europeiska medborgare som har fått avslag på sin asylansökan eller EU/EES-medborgare som bor i landet längre tid än tre månader utan uppehållsrätt.

Hur vet man vilka som har utvandrat från Sverige?

Personer som flyttar från Sverige och har för avsikt att bo utomlands längre än 12 månader ska meddela sin flytt till Skatteverket. Då räknas de som utvandrade. Detta gäller såväl svenska som utländska medborgare.

Skatteverket gör regelbundna kontroller på personer som är folkbokförda men som saknar registrerade händelser och avregistrerar de som antas ha utvandrat. De nordiska länderna har ett samarbete, vilket innebär att en person som folkbokför sig i ett annat nordiskt land automatiskt avregistreras från folkbokföringen i Sverige. På det sättet undviks dubbelregistrering.

Mer information

Här hittar du statistik om invandring och utvandring

Här hittar du information om SCB:s befolkningsprognoser

De som räknas in i befolkningen är alltså alla som bor och jobbar här och som har rätt att göra det, vare sig de är svenska medborgare eller inte.  Asylsökande, papperslösa, turister och EU-migranter som är här för att tigga ingår inte i befolkningen, och inte heller svenska medborgare som har flyttat ur landet.

Den gängse definitionen hos SCB och andra myndigheter om vilka som ingår i befolkningen stämmer alltså mycket bra med de allmänna reglerna för vilka det är som har rätt till de svenska trygghetssystemen som sjukvård, försörjningsstöd och annat. Vart och ett av de svenska trygghetssystemen har iofs en egen uppsättning detaljregler, så vilka som ingår i befolkningen och vilka som har rätt till trygghetssystemen stämmer kanske inte riktigt till 100% på individnivå.

Men på det hela taget är det de som ingår i befolkningen som omfattas av trygghetssystemen, så det är rätt population vi tittar på. Och totalt var vi 10 miljoner år 2016, varav 5,8 miljoner mellan 19 och 65.


Nästa inlägg: Jobbskatteavdrag 105 miljarder

Kommentarer på Facebook

FASIT 2016 — Index

Kategorier: Pirates, arr!

FASIT-systemet från SCB — Sveriges ekonomi 2016

Christian Engström - 9 oktober, 2017 - 11:31

När regeringen gör ändringar i skatte- och bidragssystemen presenterar de alltid beräkningar över hur mycket förändringarna kommer kosta, alternativt ge, i statskassan. De beräkningarna är gjorda i ett system som heter FASIT, som finns hos Statistiska Centralbyrån SCB. I grunden ligger en databas med alla som är folkbokförda i Sverige, med uppgifter om vad var och en tjänat, hur mycket skatt de betalar, vilka bidrag och avdrag de får, och en hel del annat.

Med FASIT kan man göra noggranna simuleringar av vad effekten av olika politiska förslag blir. Regeringen och departementen (i synnerhet Finansdepartementet) använder systemet i sin dagliga verksamhet. Alla riksdagspartier har tillgång till systemet via Riksdagens Utredningstjänst RUT, där de kan beställa körningar för att räkna på politiska förslag som de kan tänkas vilja lägga fram. Utomstående aktörer, som till exempel tankesmedjor, forskare eller media, kan också beställa mer eller mindre vilka specialkörningar de vill från SCB mot betalning.

Men redan i grundutförandet, med en körning på dagens skatte- och bidragsregler, ger FASIT en god överblick på makronivå över den svenska ekonomin och de offentliga finanserna. Det kan vara intressant i många sammanhang när man diskuterar politiska förslag.

Att räkna på basinkomst

Ett sådant sammanhang är om man vill räkna på basinkomst, och hur ett basinkomstsystem kan finansieras. FASIT-körningen i grundutförande räcker inte för att räkna ut vad ett basinkomstsystem skulle kosta. För det behöver man ytterligare statistik, som visar inkomstfördelningen hos befolkningen.

Men däremot kan man hitta tänkbara finansieringskällor i FASIT, i form av olika avdrag som kanske (eller kanske inte) kan tas bort i samband med en reform, för att hjälpa till med finansieringen.

Jag har fått en FASIT-körning för 2016 i form av ett kalkylblad. Jag har tänkt skriva en serie med några blogginlägg där jag först går igenom FASIT-körningen rent allmänt, och sedan tittar på de olika skatteavdrag som kan vara intressanta att diskutera i samband med basinkomst.

I det förslag till basinkomstsystem som jag själv har presenterat tidigare, har jag inte tänkt röra något av de här avdragen för att få ihop finansieringen. I samband med att jag går igenom de olika avdragen ska jag för vart och ett av dem berätta varför jag inte valt att ta bort dem för att få pengar till finansieringen. Men andra kan vilja föreslå andra system, och då är det bra att ha siffrorna lätt tillgängliga.

Don’t Panic!

När man tittar på en FASIT-körning första gången känns det som ett gytter av obegripliga siffror och ännu obegripligare bokstavskoder. Så här ser början av FASIT-kalklybladet från SCB ut i original:

Men det finns ingen anledning att gripas av panik. Tar man det lugnt och metodiskt går det att förstå tillräckligt mycket för att man ska få ut värdefull information ur körningen. Allt man lyckas begripa är av godo, även om man inte lyckas begripa allt.

Två dataset

FASIT-körningar innehåller två olika dataset som redovisas bredvid varandra för att vara lätta att jämföra. När man ska utvärdera ett visst politiskt förslag gör man normalt så att Dataset 1 innehåller alla variabler så som de ser ut under dagens gällande regler, medan Dataset 2 visar hur det skulle bli med de nya föreslagna reglerna. Då kan man direkt se var det blir skillnader och hur stora de är. För att underlätta sådana jämförelser innehåller kalkylbladet från SCB kolumner som visar skillnaden mellan Dataset 1 och Dataset 2, både i absoluta tal och i procent.

I körningen som jag presenterar här finns det inget nytt politiskt förslag inbakat. Både Dataset 1 och Dataset 2 visar hur det är med dagens regler. Skillnaden är istället att Dataset 1 omfattar alla individer som är folkbokförda i Sverige, från 0 års ålder till 100+, medan Dataset 2 bara omfattar dem som är i arbetsför ålder, och har fyllt 19 år men inte 65. (Att jag valt just 19 som startålder beror på att det är den ålder då de flesta ungdomar går ut gymnasiet, och föräldrarnas försörjningsansvar upphör.)

Dataset 1 med totalbefolkningen är intressant dels när man vill jämföra totalbeloppen med siffror man hittar på andra ställen för att utröna vad som är vad, dels när man vill veta vad olika avdrag och bidrag kostar staten totalt. Dataset 2 med alla mellan 19 och 65 är intressant när man vill titta specifikt på den del av befolkningen som är i arbetsför ålder.

Individ- och hushållstabeller

SCB´s originalversion av FASIT-körningen för 2016 innehåller flera olika flikar med olika uppsättningar data:

  • ITAB2015 – Individtabell
  • HTAB2015 – Hushållstabell
  • BTAB2015 – Bostadshushållstabell
  • FDITABHB – Fördelningstabell med individer
  • VTAB – Olika statistiska mått på fördelningen av disponibel inkomst

Även om de tre första flikarna har namn som slutar på 2015, återspeglar datat inkomståret 2016.

Individtabellen innehåller en massa variabler summerade över alla individer i populationen. I de två hushållstabellerna är summeringarna istället gjorda över alla hushåll (enligt två olika definitioner av vad som är ett hushåll), för att man ska kunna se fördelningseffekter på hushållsnivå. FDITABHB innehåller medelvärden för disponibel inkomst för olika ålders- och inkomstgrupper, och VTAB fler statistiska mått på den disponibla inkomsten.


Individtabellen är den tabell jag kommer fokusera på här. För att göra den lite lättare att läsa har jag gjort en redigerad version av Individtabell FASIT 2016 (öppnas i eget fönster). I den redigerade versionen är alla belopp uttryckta i miljarder (istället för miljoner), och jag har valt ut de intressanta kolumnerna ur originalfilen och flyttat runt dem för att öka läsbarheten.

Jag har tagit bort kolumnerna som visar skillnaden mellan Dataset 1 och Dataset 2 i absoluta tal och i procent. De är inte så intressanta i det här fallet, eftersom det är dagens regler som gäller för bägge dataseten, och Dataset 2 bara är en delmängd av befolkningen snarare än något specifikt politiskt förslag som ska utvärderas. (Och skulle man vara intresserad av skillnaderna är det ju lätt att räkna ut de kolumnerna igen, eftersom det är ett kalkylblad.)

Så här ser början av den redigerade versionen av kalkylbladet ut:

Det är fortfarande mycket information, men förhoppningsvis är den redigerade versionen lite lättare att läsa.

Till exempel kan vi se att den samlade löneinkomsten (enligt någon definition) uppgick till 1.637 miljarder efter avrundning. I den siffran ingår delposterna ”- Sjuklön” med 15 miljarder, och ”- Avtalsersättning som lön” med 3 miljarder. Att det rör sig om två delposter som ingår i den föregående totalen ser man på att beskrivningen börjar med ett bindestreck.

På samma sätt kan man se att posten ”Total pension” innehåller ett antal delposter med olika typer av pension, som (nästan) summerar sig till totalen 466 miljarder.

I kommande blogginlägg ska jag dyka lite djupare i siffrorna för att se vad man kan få fram för politiskt intressant information.


Nästa inlägg: Sveriges befolkning 2016 var 9.995.153 personer — men vilka ingår?

Kommentarer på Facebook

FASIT 2016 — Index

Kategorier: Pirates, arr!

Bloggserien FASIT 2016 — Index

Christian Engström - 9 oktober, 2017 - 10:00

Statistiska Centralbyrån har ett ekonomiskt simuleringssystem som heter FASIT. Det används för att ge en bild av Sveriges ekonomi på makronivå, inklusive inkomstskatter och bidrag.

Här är en serie blogginlägg som jag skrivit med utgångspunkt från en FASIT-körning för 2016 (öppnas i nytt fönster). Bakgrunden är att jag är intresserad av att räkna på hur förslag om basinkomst kan finansieras, men siffrorna kan förstås vara lika intressanta om det är något annat politiskt förslag man vill räkna på.

FASIT 2016
  1. FASIT-systemet från SCB — Sveriges ekonomi 2016. Inledande översikt och förklaring till FASIT-körningen.
  2. Sveriges befolkning 2016 var 9.995.153 personer — men vilka ingår? De som ingår i befolkningsstatistiken är nästan exakt de som omfattas av trygghetssystemen. Bosatta i landet ingår, men inte asylsökande och inte svenska medborgare som flyttat utomlands. Vi var 10 miljoner totalt, varav 5,8 miljoner i arbetsför ålder 19-65.
  3. Jobbskatteavdrag 105 miljarder. Att ta bort eller minska jobbskatteavdraget är en ren höjning av inkomstskatten, och det vill jag inte göra. Men om man vill, finns det upp till 105 miljarder att hämta här.
  4. Ränteavdrag 17 miljarder. Ränteavdraget borde avskaffas nu omedelbart, medan räntan är så låg som den någonsin kommer vara. Vi har inte tid att vänta med att ta bort ränteavdraget tills det kan ligga ett skarpt basinkomstförslag på riksdagens bort, så därför kan vi inte räkna med de här pengarna till finansieringen.
  5. ROT- och RUT-avdrag 15 miljarder. Det är visserligen sant att de här avdragen till största delen går till höginkomsttagare, men jag kan inte utesluta att de trots allt skapar en del nya vita jobb i tjänstesektorn. Därför låter jag de avdragen vara kvar.
  6. Reseavdrag 6 miljarder. Jag har valt att behålla avdraget för arbetsresor med bil, eftersom jag inte vill höja inkomstskatten alls. Men avdraget är minst sagt tveksamt ur miljösynpunkt, så i förslag som tänkt kombinera basinkomsten med en grön skatteväxling är ett borttagande av reseavdraget en naturlig del.
  7. Sammanfattning: Alla avdrag från inkomstskatten. Jobbskatteavdraget kostar 105 miljarder och de fyra ”r-avdragen” 38 miljarder. Övriga avdrag från inkomstskatten är bara småsummor i sammanhanget.


Nästa inlägg: FASIT-systemet från SCB — Sveriges ekonomi 2016

Kategorier: Pirates, arr!

Why shouldn’t copyright monopoly law apply on the Internet?

Rick Falkvinge - 2 oktober, 2017 - 19:00

Copyright Monopoly: Every so often, you hear copyright industry lobbyists ask “why copyright law shouldn’t apply on the Internet”, suggesting that the Internet is a lawless land with regard to people sharing what they like. They have a point, but not the point they think: Our laws have checks and balances that prevent enforcement against sharing culture and knowledge in the offline world, and there’s no reason why these check-and-balance laws shouldn’t apply online too.

Every so often, you will hear people from the copyright industry pull the cliché, “why shouldn’t copyright law apply on the Internet!?”, with the understanding that laws apply everywhere in society, and so obviously copyright law should apply on the Internet too.

This question is misleading and false. If the offline laws applied fully online, which they don’t, then copyright law could not be enforced at all against ordinary file sharers — and that would be a good thing.

In the offline world, there are many laws that provide checks and balances against each other. It’s important that these checks and balances carry over to the digital world, and today, they don’t — the checks and balances haven’t been carried over at all.

For example, you’re technically not allowed to send a copy of some creative work under copyright monopoly in the mail — but nobody is allowed to open your mail to check if you did. You’re not allowed to play a song to your friend in a phonecall (yes, really), but nobody is allowed to listen in to your phonecall to determine if you do.

In this way, the copyright industry executives have a point; the offline laws regarding copyright don’t fully apply online. If they did, no file sharing would ever be punished, ever, because privacy is considered more important than noncommercial copyright infringement in the offline law book.

In our transition to digital, very important liberties have been lost — such as the important right to send a private letter.

Our children can still send an analog letter the way our parents did, but they don’t have nearly the same rights when performing the equivalent action in their digital environment — and there’s really no reason for that other than copyright industry lobbying. (I predict that’s going to be regarded as one of the greatest failures of our generation: our failure to carry the civil liberties of our parents over to our children.)

Let’s take a look at the analog letter. It has a couple of properties we associate with proper law and order: it is untracked, it is anonymous (or can be, that’s entirely up to the sender), the carrying courier has immunity from liability, and it is never opened in transit (except in the case of prior individual suspicion of a serious crime — note the words prior, individual, and serious).

This letter can even contain a copy of something: sheet music, a poem, something that makes sending the letter a copyright infringement. It would not matter, and precisely that is the point — the rights above would still apply: the letter would still be untracked, anonymous, unopened, carried without liability. It would still reach its recipient unopened and untracked.

This is what we call Analog Equivalent Rights — the idea that a civil liberty that existed in the analog world should also exist in the digital world, in its equivalent action, completely regardless of whether that means somebody needs to make money in a different way, or not at all. It isn’t rocket science. It should not even be controversial to say that our children should have at least the same amount of civil liberties in their environment as our parents had in theirs.

In other words, privacy law completely trumps copyright law offline, as far as private noncommercial copies are concerned, and there’s no reason it should not do so online as well. The laws should apply online exactly as they do offline.

So the next time you hear this argument, respond with a “yes, all the laws should apply on the Internet. Especially the laws that say we can send an anonymous package to somebody with a copied film or cassette, without the letter being opened in transit, the courier being responsible for carrying the package, or the letter being traced to its sender — even if it is a copyright infringement. That’s what the laws look like outside of the Internet, and there’s absolutely no reason they shouldn’t apply on the Internet as well!”.

They will typically respond something like, “But then we can’t make money!”, or possibly with some nonsense like “then the artists won’t create”. It doesn’t matter.

At that point it’s just a matter of driving the point home; “A business exists for the purpose of making money within existing laws. If you can’t do so, you don’t get to dismantle civil liberties just because you don’t know how to run a business.”

(This is a post from Falkvinge on Liberty, obtained via RSS at this feed.)

Kategorier: Pirates, arr!

Email the European Parliament about the future of copyright before October 10, 2017

Christian Engström - 12 september, 2017 - 08:45

Emailing the Members of the European Parliament is easy

Right now, the European Parliament is considering changes to the European copyright legislation, and how it will apply to the internet. On October 10, 2017, the parliament’s Legal Affairs Committee JURI will vote on what the new EU Copyright Directive will contain.

Right now – before October 10 – you can help defending freedom on the internet by emailing the members of JURI, to ask them to vote no to the bad proposals and yes to the good ones.

The outcome of the votes in JURI hangs in the balance, and several important issues are too close to call. If there are enough emails from ordinary citizens that demonstrate that there are people out there who care, we have a good chance of achieving at least some improvements to copyright. But if nobody shows an interest, there is an overwhelming risk that the copyright lobby will win, and will introduce further restrictions and even more absurdities into copyright on the internet. Right now, you as and individual can make a difference.

The copyright proposal contains many different parts. Here is a list of five issues that have not been decided yet, and where the vote in JURI could go either way. Two of them are idiotic proposals that we need to stop, but the other three are positive opportunities to make at least some improvements.

1. Bad proposal: Automatic upload filtering ”Article 13”

According to this proposal all internet platforms, like for example YouTube and Facebook, would be required to install automatic filters to block uploads that infringe copyright.

Can a computer really decide accurately what is an infringement, when it normally takes courts and highly trained copyright lawyers to determine if a publication falls under various exceptions and limitations or not? No, of course an automatic upload filter cannot do that. A computer has no way of telling if a certain film clip is satire or parody, for example, or represents some other kind of use that is covered by an exception in the copyright legislation. The result will be that the internet platforms will rather block too much than to little, in order to be on the safe side and avoid having to pay damages. This reduces both freedom of speech and artistic creativity.

Formally speaking this is not censorship, since censorship is when the government bans the publication of something. But in practice, the effect will be the same except that there is no due process, and no way of appealing if you think your material has been blocked unjustly. This is a really bad proposal.

Read more:

2. Bad proposal: Link tax (or ”snippet tax”)”Article 11”

Newspaper publishers want to ban everybody from linking to news articles, unless they pay the media companies for the right to link. This proposal would apply to everybody, from Google to ordinary internet users and bloggers.

If the proposal goes through, most of the internet as we know it will become illegal overnight. That you can link to whatever you want without having to ask for permission is the foundation of the internet, and what has made the net what it is today. What kind of internet would we get if you ran the risk of being sued for damages every time you post a link? Most of the time nobody would of course bother suing you, but the risk would be there every time you link.

The old media lobbyists in Brussels are pushing this proposal because the media companies hope to extort money from Google every time Google links to a news article. But when legislation like this has been introduced in some countries (like for example Spain), Google just stopped linking to news articles, which made old media lose even more readers. And even if this was not the case and everything worked just like the newspaper publishers are hoping, the potential payouts from Google would be peanuts when divided between all actors who publish things on the internet.

But despite this, the legacy newspaper publishers are continuing to demand that it should cost money to link, in some kind of desperate hope that if they can just rein in those pesky internets, everybody will go back to reading Properly Authorized News on paper, and the natural order of things will be restored.

Read more:

3. Good proposal: Allow remixes and user generated content

Remixes, mashups, fan fiction, and memes in the form of a picture with a text, are important and popular aspects of modern internet culture. Unfortunately, most of them are illegal according to today’s copyright legislation, since they rely on quoting pictures, film clips, and music.

To remedy this problem, the European Parliament’s Internal Market Committee IMCO has tabled a very good proposal (Amendment 55) to ”allow for the digital use of quotations […] within user-generated content for purposes such as criticism, review, entertainment, illustration, caricature, parody or pastiche”.

This is a very good proposal, that would help harmonize the single market if it becomes mandatory for all member states. If enough citizens show their support for it, it can become reality.

Read more:

4. Good proposal: Freedom of panorama

In a recent verdict against Wikimedia, a Swedish court decided that it is illegal to photograph a public work of art and post it on the internet, unless the artist who created the work has been dead for at least 70 years. If you take a selfie in front of a public statue you may (at least in theory) be sentenced to pay damages to the organization that represents the dead artist.

The rules vary widely from country to country, but this is a problem in many European Union member states. According to French copyright law, it is illegal to post pictures of the Eiffel Tower taken at night, since the lighting arrangement on the tower is considered protected by copyright, and light technician who designed it has not yet been dead for 70 years. (You may, however, post pictures of the Eiffel Tower taken during daytime, since Gustave Eiffel died in 1923, which is more than 70 years ago.)

The proposal to introduce ”freedom of panorama” on the EU level would address this problem, and remove one of the more blatant absurdities from copyright legislation.

Read more:

5. Good proposal: Allow data mining

Data mining is a technique where you let a computer sift through large data sets (like, for example, data bases containing millions of scientific articles), and look for patterns and correlations that no human would be able to find because there is such a vast amount of data. This technique has proved very useful for finding new knowledge in many areas.

Today, however, data mining is often in breach of copyright, since it is considered that the authors of the scientific articles and other data would have to give an explicit permission for their articles to be used in that way. From a practical point of view it would be impossible to get such permissions from the authors of millions of different articles, so in practice, data mining is illegal today in many cases.

The EU wants to introduce a mandatory exception to copyright to allow data mining, and this is a good thing. But unfortunately, the proposal as it stands is too narrowly drafted. Data mining would become legal for ”scientific institutions”, but not for other actors such as independent researchers, research companies, journalists, or ordinary citizens. The proposal for an exception for data mining is basically good, but it needs to be extended so that it applies to everybody.

Read more:

How to email the members of the JURI committee

Emailing the members of the committee is not at all difficult. Here is how to do it:

  • Write yourself. If there are suddenly lots of identical emails where the text is just copy-pasted, the recipients will (quite rightly) see it as spam. This usually does more harm than good. It is more important that you have written the text of your email yourself than that it is perfect. Write in English, all Members can handle that.
  • Be brief, roughly like an ordinary comment on Facebook. Pick one or two of the issues/arguments, and focus on those. If everybody chooses their own favorite issue or argument, there will be many different emails from different people highlighting different aspects. This is exactly what we want for the campaign to be as efficient as possible. You should not feel that you have to cover all arguments, one or two will do nicely. The entire email does not have to be longer that two or three paragraphs.
  • Be polite. No matter how upset you are, write in a nice and polite way. The object is to convince the committee Members, not to vent anger (even if the anger as such may be entirely justified). If nothing else, remember that some of the Members that you will be writing to are already on our side and agree with us, and you would not want alienate or be rude to them.
  • Email all the Members of the JURI committee. In the position we are now, before October 10, 2017, all the Members of the JURI committee are of interest, but only they. At a later stage, when there will be a vote in plenary, it may be that we want send emails to all the Members of the European Parliament. But not now, now it is JURI we should focus on.

You can use this mailing (“mailto”) link to create an email to all 46 delegates of the JURI committee. The mail addresses come from this official page at the European Parliament.

It is easy to think that you cannot influence anything as an ordinary citizen, but this is completely wrong. When I was a Member of the European Parliament 2009-2014, I could see with my own eyes the enormous difference it makes when ordinary citizens take an interest and start emailing the parliament. This was how we won the fight against the ACTA agreement last parliamentary term. An individual citizen may be just a drop in the ocean, but many drops together can become an unstoppable flood wave.

Now we once more have the opportunity to show that committed citizens can beat the Brussels lobbyists!

Sit down today and start drafting your email to the Members of the JURI committee. You will make a difference.

Kategorier: Pirates, arr!

Mejla EU-parlamentet om framtidens copyright före 10 oktober

Christian Engström - 22 augusti, 2017 - 12:44

Att mejla EU-parlamentet och påverka framtidens upphovsrätt på internet är inte svårare än så här

EU-parlamentet arbetar just nu med att göra förändringar i copyright, och hur den ska gälla på internet. Den 10 oktober ska parlamentets rättsliga utskott JURI, som är ansvarigt för frågan, rösta om vad som ska ingå i EU’s nya upphovsrättslag.

Just nu – innan den 10 oktober – kan du göra en insats för friheten på nätet, genom att mejla ledamöterna i JURI och be dem rösta nej till de dåliga förslagen och ja till de bra.

Det är mycket osäkert hur det kommer gå i omröstningarna i JURI-utskottet, och flera viktiga frågor står och väger. Kommer det tillräckligt många mejl från vanliga medborgare som visar att det finns folk därute som bryr sig, då har vi en stor chans att få igenom åtminstone vissa förbättringar av upphovsrätten. Men om ingen visar intresse är risken stor att upphovsrättslobbyisterna vinner, och det blir ytterligare skärpningar och ännu fler orimligheter i upphovsrätten på internet. Just nu kan just du göra skillnad.

Förslaget till förändrad upphovsrätt innehåller många delfrågor, och här kommer en lista över de fem frågor som det är hårdast strid om. Två av dem är idiotiska förslag som det gäller att sätta stopp för, men de andra tre är positiva möjligheter att göra åtminstone vissa smärre förbättringar.

1. Dåligt förslag: Automatisk filtrering av uppladdningar (automatic upload filtering).

Enligt förslaget skulle alla plattformar på internet, som till exempel YouTube och Facebook, installera filter som automatiskt bestämmer om något som laddas upp strider mot upphovsrätten.

Kan en datamaskin verkligen avgöra det med säkerhet, när det i vanliga fall krävs domstolar och högt utbildade upphovsrättsjurister för att utreda vad som är tillåtet och inte inom upphovsrätten? Nej, naturligtvis kan ett automatiskt filter inte göra det. En dator kan inte avgöra om ett visst klipp till exempel är satir, eller något annat som det finns lagliga undantag för. Följden blir att internetföretagen kommer ta det säkra före det osäkra och hellre blockera för mycket än för lite, för att undvika skadeståndskrav. Det inskränker både yttrandefrihet och konstnärlig kreativitet.

Rent formellt räknas det här inte som censur, eftersom censur är när staten förbjuder publicering av något. Men i praktiken blir effekten densamma – förutom att det inte sker någon rättslig prövning, och att det inte går att överklaga om man tycker att ens material har blivit blockerat felaktigt. Det här är ett riktigt dåligt förslag.

Läs mer hos MEP Julia Reda: Censorship machines, hos EDRI.org: Privatised censorship and filtering of free speech, hos Copyright4Creativity och hos Electronic Frontier Foundation

2. Dåligt förslag: Länkskatt (link tax).

Gammelmedia vill förbjuda alla att länka till nyhetsartiklar om de inte betalar mediaföretagen för att få länka. Enligt förslaget ska det här gälla alla, från Google till vanliga internetanvändare och bloggare.

Om det här förslaget går igenom, innebär det att det mesta av det internet vi känner idag blir olagligt över en natt. Att man kan länka till vad man vill utan att behöva fråga är ju själva grunden för internet, och det som har gjort nätet till vad det är idag. Vad skulle vi få för internet om man riskerar att få betala skadestånd varje gång man postar en länk? I de allra flesta fall skulle förstås ingen bry sig om att stämma en, men risken skulle finnas varje gång man länkar.

Att gammelmedias lobbyister i Bryssel driver det här förslaget beror på att mediaföretagen hoppas kunna pressa Google på pengar för att Google länkar till nyhetsartiklar. Men när sådan här lagstiftning har införts i en del länder (till exempel i Spanien) har Google bara slutat länka till nyhetsartiklar, vilket gjort att gammelmedia förlorat ännu fler läsare. Trots det fortsätter gammelmedia att driva kravet att det ska kosta pengar att länka, i någon sorts desperat förhoppning om att allt ska bli som förr om de bara kan kväsa dom där internetten.

Läs mer hos OpenDemocracy.net och hos Copyfighters.eu

3. Bra förslag: Tillåt remixer och användarskapat innehåll (remixes and user generated content).

Remixer, mashups, fan fiction och memer i form av en bild med text är viktiga och självklara inslag i den moderna kulturen på internet. Tyvärr är de i dagsläget oftast olagliga enligt upphovsrätten, eftersom de bygger på att man citerar bilder, film och musik. Enligt dagens upphovsrätt har man rätt att citera text, men det finns ingen motsvarande generell rätt för bilder, film och musik.

För att råda bot på det här problemet har EU-parlamentets kulturutskott CULT lagt ett bra förslag (ändringsförslag 56) om att ”tillåta den digitala användningen av citat eller utdrag ur verk […] i användarproducerat innehåll i kritik-, gransknings-, underhålls-, illustrations-, karikatyr-, parodi- eller pastischsyfte” (så länge det inte orsakar större ekonomisk skada).

Det här är ett mycket bra förslag, och om tillräckligt många medborgare visar sitt stöd kan det bli verklighet.

Läs mer hos MEP Julia Reda: User-generated content / remixing exception

4. Bra förslag: Panoramafrihet (freedom of panorama).

Enligt en dom mot Wikimedia för några månader sedan är det förbjudet i Sverige att ta en bild där det ingår ett offentligt konstverk och lägga upp den på internet, om inte upphovsmannen till konstverket har varit död i 70 år. Vill du ta en selfie framför Poseidon-statyn på Götaplatsen och posta på sociala media får du vänta till år 2025, eftersom konstnären Carl Milles inte dog förrän 1955. Struntar du i förbudet kan du (åtminstone i teorin) bli dömd att betala skadestånd till organisationen som företräder den döda konstnären.

Det här är ju uppenbart orimligt på alla sätt, och är ett problem i många EU-länder. Enligt fransk lag är det förbjudet att posta bilder av Eiffeltornet när det är upplyst nattetid, eftersom själva belysningsarrangemanget anses vara skyddat av upphovsrätten och den som gjorde belysningen inte har varit död i 70 år ännu. (Däremot går det bra att fotografera tornet dagtid, eftersom Gustave Eiffel dog 1923.)

Förslaget om ”panoramafrihet” skulle råda bot på det här problemet, och ta bort en ren absurditet ur dagens upphovsrätt.

Läs mer hos Communia: EU copyright should protect photography in public spaces och hos Wikimedia.org

5. Bra förslag: Tillåt data mining (data mining).

Det har visat sig vara ett effektivt sätt att få fram ny kunskap på många områden genom att låta datorer gå igenom mycket stora datamängder (till exempel databaser med miljontals vetenskapliga artiklar), och leta efter mönster och samband som ingen människa kan hitta i och med att det är så väldigt mycket data. Den här metoden kallas data mining, och har som sagt ofta visat sig vara mycket framgångsrik.

Idag bryter data mining ofta mot upphovsrätten, eftersom det anses att författarna till vetenskapliga artiklar och annat skulle behöva ge uttryckligt tillstånd till att deras artiklar används på det sättet. Rent praktiskt finns det ju ingen möjlighet att i efterhand få fram sådana tillstånd från författarna till miljontals olika artiklar, så därför är data mining i praktiken olagligt idag i många fall.

EU vill införa ett obligatoriskt undantag i upphovsrätten för att tillåta data mining, och det är bra. Men tyvärr är förslaget alldeles för snävt formulerat. Data mining bli tillåtet för ”forskningsinstitutioner”, men inte för andra aktörer som till exempel oberoende forskare, forskningsföretag, journalister eller vanliga medborgare. Förslaget om ett undantag för data mining är i grunden bra, men det behöver utvidgas så att det gäller alla.

Läs mer hos MEP Julia Reda: Text and data mining

Så här mejlar du ledamöterna i JURI

Det är inte alls svårt att skriva mejl till EU-parlamentarikerna. Gör så här:

  • Skriv själv. Kommer det mejl från en massa olika personer där texten bara är kopy-pejstad och likadan, uppfattas det som spam av mottagarna, och kan ofta göra mer skada än nytta. Det är viktigare att du själv har skrivit texten i mejlet än att den är perfekt. Skriv på engelska, det kan alla ledamöter hantera.
  • Skriv kort, som ett vanligt Facebook-inlägg ungefär. Välj ut en eller högst två punkter/argument, och fokusera på det. Om alla väljer sin egen favoritpunkt kommer det komma olika mejl från olika människor som lyfter fram olika aspekter. Det är precis så det ska vara för att kampanjen ska fungera bäst. Du behöver inte alls känna att du måste lyfta fram samtliga argument, utan det räcker med något eller några. Hela mejlet behöver inte vara mer än ett par-tre stycken långt.
  • Håll en trevlig ton. Hur upprörd du än är, skriv hövligt och sakligt. Målet är att övertyga ledamöterna, inte att släppa ut ilska (även om ilskan i sig kan vara helt sakligt motiverad). Om inte annat kan du tänka på att en del av ledamöterna som du mejlar redan är på vår sida och tycker som vi, och dem vill du ju inte skälla ut eller vara oförskämd mot.
  • Skicka till samtliga ledamöter i JURI-utskottet. I läget just nu, inför den 10 oktober, är det bara ledamöterna som sitter i JURI-utskottet som är intressanta. I ett senare skede, när det ska bli votering i plenum, kan det eventuellt bli aktuellt att skicka till alla ledamöter i hela parlamentet. Men inte nu, nu är det JURI som gäller.
Här hittar du mejladresserna till ledamöterna i JURI

Det är totalt 46 ledamöter inklusive suppleanter (substitutes), så det innebär lite klickande att gå in på var och en av dem för att kopiera mejladressen. Men det tar inte så jättelång tid att bara göra det, när man väl har mejlet färdigt att skicka.

Det är lätt att tro att man själv som vanlig medborgare inte kan påverka något, men det är helt fel. Det kan man visst. När jag själv var ledamot i EU-parlamentet såg jag med egna ögon vilken enorm skillnad det gör när vanliga medborgare engagerar sig och börjar mejla parlamentet. Det var så vi vann striden om ACTA-avtalet under förra mandatperioden.

Nu har vi än en gång chansen att visa att engagerade medborgare kan ge Bryssel-lobbyisterna smisk på fingrarna!


Uppdatering: I en tidigare version av den här bloggposten angav jag ett datum i september för omröstningen i JURI, men det datumet var fel. Enligt den senast tillgängliga informationen är det den 10 oktober som gäller men även det kan komma att förändras. Men under alla omständigheter kommer omröstningen ske nu snart, i början av hösten 2017.

Kategorier: Pirates, arr!

PKU-registret och samtiden

Opassande - 29 juni, 2016 - 08:26

När nyheten dök upp om att PKU-registret skulle utredas för att öppnas upp för polisanvändning, så missade jag helt att det även öppnades upp för användning av försäkringsbolag. När jag läste en artikel om det, kunde jag inte för mitt liv begripa varför det ens inkluderades i en utredning. Jag trodde inte att kommersiellt intresse skulle vara meriterande för att ens övervägas få tillgång till ett forskningsregister.

Jag kan emellertid inte förutsätta att det handlar om kommersialitet. Jag vet faktiskt inte den riktiga anledningen bakom. Eftersom jag råkade stöta på nån artikel eller så, där Anders Ygeman (S) uttalade sig kring utredningen drog jag en fråga till honom på twitter. Som jag inte fått svar på.

Emma Bouvin tipsade mig om kommittédirektivet bakom utredningen, där just försäkringsbolagen nämns. Jag erkänner att jag inte riktigt kan utläsa anledningen till varför det finns med, men uppskattar verkligen att få feedback. Jag blev även tipsad om att det möjligen är Morgan Johansson som är pappa till utredningen.

Hela diskussionen om varför försäkringsbolag ens är med i utredningen består av spekulationer och gissningar. Visserligen inte helt från det blå, men ändå. “Det är väl bra att det utreds”, sa någon till och med, och det är väl aldrig principiellt fel att göra ordentligt grundarbete. Såklart.

Men jag erkänner att det ens utreds är för mig lika främmande som att segelsällskapet i Årsta skulle utredas för att få tillgång till PKU-registret. Jag skulle vilja veta varför. Direktivet hintar om nån EU-relaterad motivation, samt något om “second opinion” vid patientskador. Vad nu det betyder och innebär. Varför det kommit med i utredningen, är för mig fortfarande mest bara underlag för gissningar.

Jag passade på att ställa frågan till några försäkringsbolag, om de har någon insyn i detta. Det är ju rent av möjligt teoretiskt att de inte ens bedrivit lobby om detta, eftersom det inte finns någon “paper trail” att tillgå. Utan riktig information och transparens, så är det skitsvårt att ha en synpunkt över huvud taget om man har lite stolthet. Vem vill låta som en konspiratorisk dåre, liksom.

Jag får lov att nöja mig med att peta på omgivningen om att jag inte får svar. Det är emellertid jättesvårt att undvika gissningar och spekulationer även om det. Kanske handlar det om min personliga oförmåga att inhämta information, kolla källor osv. Kanske är det strategier kring kommunikation. Kanske lite av båda – och andra saker jag är för oinsatt för att ta hänsyn till.

Jag kan ha ställt frågan till helt fel person. Men jag hade i och för sig uppskattat om Ygeman informerat mig om vem jag borde fråga istället då – hade varit jätteenkelt kan man tycka. Det är en lite trist spaning att en seriöst, icke-konfrontativt ställd fråga inte får svar. Dels ur ett öppenhetsperspektiv, men berör även en nivå av samtidens behov av källkoll. Kanske är det till och med symptomatiskt för det ömsesidigt låga förtroende som existerar mellan politiker och väljare.

Kategorier: Pirates, arr!

Vad används massövervakningen till?

Opassande - 16 juni, 2016 - 08:08

Vi är inmålade i ett ganska omöjligt politiskt hörn idag, när det gäller massövervakning. Trots att övervakningen i sig inte förhindrar terrordåd, finns det inga som har det politiska modet att riva upp de lagar som idag gör det möjligt att övervaka alla medborgare på olika sätt. För, om det händer något, om ett terrordåd genomförs efter ett sådant beslut, så blir det konsekvenser och man kan riskera få bära skulden.

En av anledningarna till att det inte fungerar är för att det försvårar för analytiker pga mängden information. Det är en ond cirkel på alla sätt och vis. Det fungerar inte med massövervakning för att förhindra terrorism, och det går inte att ta bort massövervakningen för det är så tätt sammankopplat med förhindrande av terrorism.

Kritiker av den slentrianmässiga massövervakningen stöter på det här problemet från andra hållet. Att förespråka brottsmisstanke, relevans eller rent av proportionalitet tolkas oftast som att man inte är intresserad av att fånga in terrorister. Narrativet är så hårt knutet till att övervakningen ska göra det jobbet, att samtalen om problemen inte går att föras.

Nu är massövervakning användbart för andra saker. Politisk dissidens kan spåras och kartläggas. Man kan zooma in på helt lagliga, men obekväma, personer. Man kan antagligen redan idag använda det till att följa och påverka opinion så man får politiska fördelar, det är bara en tidsfråga innan det blir vardag. (När möjligheter finns, tenderar de att användas.)

Fortfarande lider debatterna av att riskera framstå som en foliehatt, när ämnet är på tapeten. Eller som indikerat tidigare i texten – vara nån som inte tycker att kriminella ska sättas i fängelser. Ur ett politiskt perspektiv är det galenskap att förändra det som inte fungerar. Ur ett opinionsbildande perspektiv är det galenskap att kritisera det.

Politikerna bär en stor del av ansvaret som dragit poängerna så hårt, men vi bär även som medborgare ett stort ansvar som inte klarar av debatter som inte är polariserade: vi vill ha de enkla förklaringarna, det svarta och det vita. Och detta är ett globalt problem, inte bara något som vi har att tackla på hemmafronten.

Som kritiker av det som pågår känner jag ofta ett slags ansvar för att komma med en politisk lösning. Ett alternativ. Problemet är bara att det är just den reflexen, att framstå aktiv, att ”göra något”, som gjort att vi hamnat i den här situationen från första början. Vi trängs alla i det här inmålade hörnet.

Jag upplever det emellertid som viktigt att allmänheten en gång för alla förstår att massövervakningen inte fungerar mot det som vi drillats att förstå det som. Det var då, det var under debatterna. Idag lever vi med det, och kan se att det inte gör det jobb som det var sagt att det skulle göra. Förhindra terrorism.

Att ändra narrativet till “ensamma galningar” har säkert hjälpt till en del för att skingra fokuset på denna dissonans i samhället, men borde inte få göra det som jag ser det. Det blir inte mindre terrorism för att man väljer andra ord. Det får plötsligt inte vara okej att säga att det är svårt, eller rent av omöjligt, att hitta terrorister. Det är något vi inte borde gå med på.

När vi väl förstår att massövervakning inte gör jobbet vi övertalats att det är viktigt för, är det läge att ställa frågan vad det används för istället. Kanske är det en ända att börja nysta i, som kan leda nånvart.

Kategorier: Pirates, arr!

Riksdagen sviker oss om och om igen

Opassande - 5 juni, 2016 - 20:05

Det pratas om att PKU-registret ska tillgängliggöras för polis, för att hitta människor som begått brott. Det finns ju där – det hjälpte till att hitta Anna Linds mördare, inte minst. För vissa är det självklart att man då ska utvidga forskningssyftet (som många ställt upp och lämnat dna-prov från sina nyfödda till). Ett gott syfte, eller nåt.

Jag har funderat mycket genom åren på det där med att vi idag inte tycks ha några problem med att leva i ett övervakningssamhälle. De allra flesta jag pratar med i vardagen tycker inte att det är bra, men det existerar inte något reellt motstånd.

Det är bara så himla konstigt att vi är där vi är idag. Skulle kravet ställas rakt ut – ”ni måste som medborgare acceptera att ni ständigt är redovisningsskyldiga vad det än gäller” – så skulle vi antagligen inte gå med på det. Vi har lärt oss det gång efter annan, att ett sådant samhälle är ett helvete att leva i.

Ändå så fortsätter politiker att smyga in just den här sortens verklighet, hela tiden. Det skulle aldrig falla dem in att säga att vi inte har rätt till något privatliv, det handlar i princip alltid om att hitta de som begår brott av olika slag. Terrorister är väl det mest använda argumentet i de här sammanhangen.

Vi har blivit lurade gång efter annan av politiker, som sen blir inröstade igen. Om och om igen. Vi blev lurade när det gällde FRA-lagarna – den där kontrollstationen dök aldrig upp, nån utvärdering av deras arbete syns inte till, och nån redovisning av konsekvenser och eventuellt drabbade av felaktigheter existerar inte.

Jag ser politiker som lovade att det skulle vara en bra, rättssäker process, sitta dagligen och komma undan på sociala medier, som om de aldrig sagt såna saker. Många är i grunden bra politiker antar jag, men deras svek när det gällde FRA borde inte vara så lätt glömt. Om man ens förstår att de svikit. Det kanske finns de som verkligen trodde på dem, 2008, och deras ”punkter av åtgärder”, och tror att det är en välfungerande process. Det är det inte.

Ibland kan vi se det i medier, när SIUN prickat FRA. (Tio gånger enligt TT, hittills, har jag förstått – media rapporterar det knappt längre.) FRA har ingen skyldighet att göra något åt dessa. SIUN har ingen möjlighet att sätta något tryck på dem och i år ska Datainspektionen utreda dem, och gissningsvis vara precis lika tandlösa. Själva systemet är upplagt så att FRA är självgående och gör sin grej, utan redovisningskyldighet eller ha något ansvar för eventuella konsekvenser. Det var vad lagarna som drogs igenom 2008 gjorde.

Datalagringsdirektivet är ett annat exempel. Det skulle endast röra sig om grov kriminalitet, terrorism, människohandel som trafficking osv. Det var superviktigt att våra data sparades (till stora kostnader) för att förhindra kriminalitet ingen av oss vill stötta. Det drog ut på tiden, Sverige blev till slut ”tvungna” att föra in direktivet sa de. De sa att de tyckte att det var ett skitdåligt direktiv, men vi var tvungna. Så det fördes in till slut.

Och så gick EU-domstolen och dömde ut direktivet, som bröt mot flera regler om mänskliga rättigheter och rätten till privatliv. Då beslutade samma politiker som uttalade missnöje över att vara tvungna, att de minsann vill behålla det. Och alla de där kriminella som man vill åt med hjälp av datalagringen? Fildelare.

Så nu vill polisen ha tillgång till ett forskningsregister för att kunna klara upp brottslighet. Finns det något förtroende kvar för en något sånär etisk bedömning eller rättssäkerhet finns med när detta planeras? Nej. PKU-registret tas nu upp igen (det har provats tidigare) och folk anses idag vara “mogna” för att acceptera det här. Också. Väl värt att fundera på varför politiker resonerar så.

Riksdagen har under de senaste 15 åren underminerat våra rättigheter något enormt. Och de har lurat oss i princip hela vägen, för att få till det. Varför? Ingen aning. Kanske handlar det om politisk teater där de framstår ”göra något”, kanske handlar det om dumhet. Det är ju väldigt lätt att tänka sig att de är korkade när de föreslår så idiotiska saker som statliga trojaner.

Kanske handlar det om renodlat maktsug som leder gud vet var. Kanske något så löjligt som att vilja vara kompisar med stormakter som köper och säljer data dagligen.

Jag vet inte. Ingen av oss vet. Och det borde göra fler än mig förbannade. Men framför allt borde det göra alla försiktiga i att acceptera ytterligare ändamålsglidningar från stat och myndighet. Vi måste börja lära oss att det är sånt här som händer varenda gång. Inget riksdagen gjort hittills, har indikerat något annat.

Kategorier: Pirates, arr!

Konsten att skilja mellan fejk och äkta på nätet

Opassande - 18 maj, 2016 - 18:56

Idag spreds tydligen en fejknyhet med SVT som avsändare, som spred virus. Igår fick vi fejkfaktura till jobbet (som även andra hade fått). Idag fick även en kollega ett fejksms, om att “nån installerat Angry Birds” på en enhet Apple inte kände igen, så vänligen logga på här… blablabla. Varje vecka får jag samtal från “microsoftsupporten“, som vill komma åt mina inloggningsuppgifter. Fejk är en del av vardagen.

Tidigare kände jag mig någotsånär trygg, tyckte jag kunde avgöra när det var något skumt, ändå var det jättenära härom veckan, att jag klickade på en fejklänk som såg ut att vara från gmail. Mailet råkade komma när jag höll på och gjorde om en massa saker i gmail, så nånstans var reflexen “att jag kanske hade råkat komma åt något”. I sista sekund insåg jag att det var något knas.

Allt detta fejkande sker per nån slags automatik. Miljontals mottagare, och alltid är det nån som betalar, alternativt laddar ner trojaner, även på sina telefoner. Många bäckar små. Trojaner som bland annat skapar s.k. “botnets”, dvs, nätverk av datorer som gör som någon på fjärr vill att den ska göra. Som att sänka tidningssidor en lördagskväll, eller så. Det går tydligen att köpa den tjänsten, har jag förstått.

Överlag är det ett jätteproblem att det blir allt svårare att skilja mellan fejk och äkta. Jag har kompisar som är duktiga på det där med tekniken, så jag har ett antal tillägg installerade i min browser pga deras tips. Som Adblock, uBlock Origin, Privacy Badger och så vidare. De förhindrar reklam, enkelt uttryckt. I princip är det hygien – för “reklam” är en vanlig bärare av trojaner. Tänker på det ofta när jag läser olika kommentarer om hur “AdBlock sabbar affärsmodeller”.

Mycket görs för att förhindra hot och hat via nätet. Vi pratar om det, även om jag ibland tänker att det antagligen inte riktigt går att “lösa” med mindre än att vi människor muterar och blir lite smartare plötsligt. Men vi pratar om det i alla fall. Hur det påverkar den offentliga diskussionen, hur det riskerar landa i självcensur (vilket faktiskt borde oroa de som rasar över politisk korrekthet, att de kan ha orsakat det till och med). Det finns där, det kampanjas och det snackas och tycks saker.

Fejkandet har vi däremot inte riktigt tacklat. Tänker att det antagligen påverkar en hel del. Under tiden har vi världens konstigaste dissonans i debatterna, där man pratar om inkomster för medier när AdBlock är på tapeten, och att poliser inte kan göra sina jobb om de inte får statliga trojaner, no less. Vi verkar leva i en slags digital medeltid, just nu. Smittorna sprids vitt och brett, och kunskap om simpel hygien som skulle kunna göra skillnad icke-existerande.

Tyvärr finns inga tillägg som skyddar mot politiker som fejkar problemlösning medelst trojaner. Där måste du själv försöka ha lite koll.

Kategorier: Pirates, arr!

Rättegång mot Pirate Bay nästa år

Piratnyheter - 15 oktober, 2008 - 20:33
Nu är ett datum för rättegången mot The Pirate Bay satt. Processen i Stockholms tingsrätt väntas pågå i flera veckor.
Kategorier: Pirates, arr!
Prenumerera på innehåll