Citat
Dela ut nyhetsflöde
Vi prioriterar det viktiga
Polisen, ni vet de där som inte tar fast våldtäktsmän eller mordbrännare eller biltjyvar eller ungdomar som spöar gamla, har nu satsat ordentligt på den sortens brott som verkligen behöver stävjas: Ekonomisk underminering av rika internationella företag. Skönt att veta att de tar oss medborgare på allvar.
I en presentation slår sig Polismyndigheten i Stockholms län för bröstet och förklarar att nu har de instiftat en gemensam organisation för att bekämpa immaterialrättsbrott (det som folk ibland kallar "brott utan offer", till skillnad från de där som polisen inte bryr sig om att försöka utreda längre).
Gemensam med vem står inte i rubriken. Gemensam med skivbolagen och filmbolagen är det logiska, sanna svaret misstänker jag efter att ha tänkt på den polis som plötsligt blev filmbolagsanställd efter TPB-tillslaget. Keyser Söze eller vad han nu hette. Det visar sig att det handlar om ett par nya specialåklagare som man inrättat för att jaga en hel generation. Bravo.
Om jag vore förälder skulle jag skriva till polisen och fråga varför de kan lägga extra pengar och energi på att jaga min unge för att han lyssnar på musik, men inte på att jaga de som snor hans/hennes moped. Men det är klart - genom att ignorera brott mot ungdomar och utreda fildelning så gynnar de i teorin både mopedtillverkarna, mobiltillverkarna, musikbranschen och skivindustrin. Så bra att någon värnar om den utländska tillverknings- och nöjesindustrin.
I slutet av presentationen står "Brott mot immaterialrätten är ofta gränsöverskridande och beräknas omsätta stora belopp." Det kunde ha stått "månen anses ligga långt bort och beräknas vara gjord av grönmögelost". Fildelning är nog den minst penningintensiva verksamhet som finns på nätet. Det är en väldigt idéell företeelse, där folk hjälper varandra. Ni vet, som idrottsföreningarna var förr i tiden innan allt växlades mot proffsidrott...
Nå, nu är i alla fall specialåklagarna tillsatta och polisens resurser är omdirigerade till insatser mot den här infama verksamheten som inte bevisats kosta någon något. Pengarna tas som vanligt från avdelningar som sysslar med "brott där offer kan styrkas". Men det är klart; att man tar fast en våldtäktsman ger kanske inte lika blaffiga rubriker som razzior mot tio stycken fildelare, och det är väl spaltmetrar polisen mäter sin framgång med? Eller?
Trackback URL for this post:
Slumpad bild
Kommentarer
Road och oroad
Polisen ser, precis som vården, till att med olika trick ordna till statistiken. Inom vården skickar man patienter vidare oavsett om dessa hamnar fel. Återkommer patienten är det ett nytt ärende.
Inom polisen är man trots allt lite effektivare och betar ofta av ärenden direkt genom att klassificera dessa som "brott kan ej styrkas" och "spaningsuppslag saknas", men bara så länge offren inte bedöms kunna orsaka organisationen någon skada.
Brott som är enkla att klara upp ger bättre uppklarningssiffror än komplicerade brott där någon kränkt eller skrämt någon annan. Det är ju ändå dessa senare brott som sätter tonen i samhället och som förändrar människors inställning till så skilda saker som vapen, allmän respekt för lagen och hjälpsamhet mot främlingar. Kommer människor att utgå från att personen som kommer emot dem är en bedragare eller är det en turist som gått vilse? De kommer att agera utifrån hur de ser världen. Polisen kan påverka den världsbilden om man har rätt fokus.
--
Ett kul exempel på det du nämner om spaltmeterstyrning hörde jag av en person som deltog i följande:
En person hade gått vilse på en större skärgårdsö och polisen skickar folk och en båt för att hjälpa lokalbefolkningen att söka. Än så länge låter det vettigt eftersom en person som går vilse på en ö mycket väl kan tänkas följa stranden för att hitta tillbaka. Polisen såg senare till att hamna i tidningen och se duktiga ut, trots att det av någon anledning var andra personer som hittade den saknade personen.
Det löjliga var att för att komma till vattnet måste den vilsekomna passera en bilväg oavsett vald riktning. Polisen underrättades om detta och blev även visad en karta som bekräftade detta. Polisen beslutar sig då ... för att patrullera längs med vattnet eftersom man anlänt i båt.
Om jag var vilse i skogen och plötsligt såg en väg.. Skulle jag då komma ut från skogen jag varit vilse i, korsa vägen och sedan gå in i skogen igen på andra sidan och gå vilse igen? Allt för att jag ville följa stranden?
--
Jag bevittnade ett rån förra sommaren och ringde polisen. En stackars butiksinnehavare hade fått en kniv mot halsen och medan jag ringer 112, springer rånaren från platsen. Polisen frågar om någon blivit skadad och när jag säger att ingen blöder frågar de mig om JAG anser att de ska skicka en patrull. Han jag talar med råkar säga något om att de ändå inte brukar få fast någon vid butiksrån, men rättar sig snabbt. Jag skämtar inte.
Efter 20-25 minuter kommer i alla fall den första patrullen och åker förbi och fel. Folk springer efter och vinkar. De vänder. Strax innan de når butiken accelererar de, slår på blåljusen och tvärnitar framför.
* En massa dumheter inträffar här, men jag återkommer till dessa längre ner.
Jag åker till grannkommunen, handlar och återkommer. Man har nu tre bilar utanför butiken, en helikopter i luften, en bil vid pendelstationen och ... inget signalement. Hur jag vet det? Åter till dumheterna.
Dumheterna var bl.a. att jag fick stå och "översätta" vad butiksägaren sa. Han var chockad och bröt på arabiska, men vi pratade alltså svenska med varandra eftersom jag är svensk och inte kan arabiska. Polisen som frågade ut honom verkade dock inte förstå sitt eget språk. Han frågade mig gång på gång "vad sa han?" när butiksägaren sagt något på svenska.
Lite senare. En kvinna som också såg rånaren, men redan blivit utfrågad, undrar om hon kan gå. Hon är chockad och skakar, eftersom rånaren sprang rakt emot henne med kniven uppe. Istället för att säga "nej, du måste vänta lite till" säger han med barsk röst till oss båda: "NI STANNAR HÄR, ANNARS HAR VI RÄTT ATT GRIPA ER ENLIGT POLISLAGEN!".
Själv var jag inte på väg någonstans. Jag var den som ringde polisen, pratade med dem i 20-25 minuter och sedan agerade "tolk". Jag stannade kvar och lugnade butiksägaren och kvinnan. Samma idiot som jag agerade tolk åt hotar utan anledning att gripa mig och verkar inte ens känna igen mig.
Lite tidigare, när kvinnan hördes stod jag bredvid så jag hörde vad som sades. Hon bröt svagt på spanska, men hon beskrev att rånaren hade mörkt hår. Efteråt sammanfattade polisen som frågat ut kvinnan för sina kollegor att rånaren är en mörk man. Jag påpekade felet, men .. tja ... det ignorerades.
Det kändes som om polisen kom direkt från clownskolan.
Fyra polispatruller och en helikopter söker nu efter "en mörk man".
--
Hela organisationen är seg, både reaktionsmässigt (långsam) och intelligensmässigt (långsam).
Jag har med åren kommit att förakta polisen. Inte alla personer som jobbar där förstås, men... hm.... de har en del stjärnor. Ok, jag har trots allt träffat flera trevliga och bra poliser och jag är säker på att det finns många fler som kämpar mot mörkret.
Nej, jag föraktar själva polisorganisationen som lyckas omvandla majoriteten av en grupp ambitiösa individer med olika begåvning, till en grupp initiativlösa robotar där lågstanivån sätter taket för vad den enskilda polisen tillåts besluta på egen hand.
Bah! Slut på galla.
Frågor om razziorna
Några frågor som dykt upp efter alla razzior är:
1. Vilket bevisunderlag har lämnats till polisen av IFPI/APB/inhyrd bevissamlare? I pressen talas hela tiden om 10000 låtar, 7000 låtar osv. Har de kört get file list och nöjt sig så? Det känns väl som en rätt normal mp3-mapp i mina ögon. Men filnamn räcker väl inte? Har de då laddat ner 10000 låtar, 7000 låtar osv, och lämnat in som bevis tillsammans med dokumenterad överföring? För teoretiskt skulle faktiskt filnamnen och filstorlekarna kunna finnas, även om inte innehållet gör det så, att säga. Säg att man slangar ner en massa torrents, men inte börja ladda på en gång. Filerna skapas väl ändå på en gång och filyta reserveras. Eller har jag fel där?
Det jag ville komma till var just värderingen av spanings/utredningsunderlag. I fallet stulen moped kan ju ofta offret peka ut förövaren, men utredningar läggs ändå ner pga brist på spaningsunderlag.
2. Om anmälan lämnades in i juli 2009 till polisen, vilken form av spaning har bedrivits i ett drygt halvår innan man beslutar sig för att göra husrannsakan? Och med tanke på avskrivna utredningar, hur kan man motivera en husrannsakan i ett upphovsrättsbrott med ett underlag som är över ett halvt år gammalt? Den ena DC-hubben fanns ju t.ex. inte kvar när polisen hälsade på.
3. Om nu mediamaffian tjatat sig till IPRED, varför använder de inte den lagen i större utsträckning? Vilken brottsrubricering och vilket straffvärde ligger till grund för husrannsakan? Ingen har såvitt jag vet dömts till verkställd fängelsedom i Sverige än (hur gick det med den villkorliga domen?).
4. Räknas straffvärde på samma sätt som man räknar "exemplar"? Dvs Hipp Hipp Hora sätter straffvärdet, du hade tusen filmer, det blir tusen gånger straffvärdet, alltså übergrov brottslighet? Mig veterligen räknar man inte straff så i Sverige, att man t.ex. kan få dubbla livstidsdomar för två mord (eller tusen livstider för tusen mord). Är det skillnad på att ladda ner tusen låtar en gång mot att ladda ner samma låt tusen gånger? Är det skillnad på att dela ut tusen olika låtar mot att dela ut samma låt i tusen exemplar i en mapp?
5. Om filerna inte finns kvar på den misstänktes dator vid kontroll, kan man anta att "exemplarframställning" skett ändå, eller är det bara överföringen och tillgängliggörandet som avses i såna fall, och håller även det utan att hitta filen på den misstänktas disk?
6. Hur kopplades IP-adressen till respektive misstänkt? Gick polisen till ISP:n och frågade? Hur fick man fram namnet på de misstänkta?
Skriv ny kommentar