Varför är biografen modellen?

Jag läser på slashdot att Steven Metalitz, advokat för MPAA och RIAA, anser att det är självklart att den DRM-infekterade musik man "köper" inte kommer att vara spelbar för evigt. Det gör honom inte till den mest arroganta gris jag någonsin stött på, men det placerar honom på fem-i-topp-listan och det gör att jag personligen inte kan bärga mig tills skiv- och filmbolagen börjar gå i konkurs. Den här sortens idioti gör verkligen att jag önskar livet ur dem.

Det Metalitz och en del andra nötter fått för sig är att kunden skall betala om och om igen för det han vill ha. De har valt biografen som modell för köpupplevelsen: man går dit, man betalar det DE tycker att man skall, man går hem igen med tomma händer. Nej, det kan inte jämföras med en livekonsert, för det handlar inte om en live-upplevelse. Produkten är en inspelning som är masskopierad. Varför skulle vi gå med på att en skiva eller download vi betalar för plötsligt slutar fungera?
Det här visar återigen att frågan i fildelningen inte skall vara "hur skall artisterna få betalt?" utan "hur många gånger skall artisterna ha betalt för det jobb de gjort EN gång?", och varje gång jag kommer till den här slutsatsen blir jag mer och mer humorlös. Nej, jag är inte ute efter att ta brödet ur munnen på någon, men Metalitz är förbanne mig ute efter att plundra mig.

Varför skulle folk betala för DRM-försett skräp? Det här är svart på vitt att copyrightinnehavarna planerar att blåsa sina kunder. Det är inte ett olycksfall i arbetet att musikfilerna inte funkar i mer än en spelare. Det är strategin. Copyrightmaffian ser oss som får som skall klippas varje gång vi har lust att se eller höra något. Samtidigt som upplevelsen vi köper hela tiden tunnas ut.
Att gå på bio var en upplevelse då det fanns seriösa biografer. Det fanns en eller två salonger, med jätteduk, som bjöd på jätteupplevelse. Sedan gick trenden mot fler salonger per bio, och dukarna krympte. Skillnaden mellan en mindre biosalong och en bättre hemmabioanläggning börjar nu vara marginell, förutom att man inte kan justera ljudet på bio. Eller pausa filmen för att gå på muggen. Eller få klanten intill att sluta yra i mobiltelefon mitt i filmen. "Bioupplevelsen" är nu sämre på bio än hemma. Ändå är det den modellen - betala varje gång - som copyrightmaffian tror att vi skall köpa.
Topplistemusiken är så stereotyp att det som är de tio största säljarna låter som tio spår från samma skiva, och då menar jag inte "Absolute Drivel 661". Varför tror bolagen att det är en bra idé att styla artister så de inte går att skilja åt? Varför inte bara klona dem?

Vad kommer att hända med instrumenten i framtiden? När börjar RIAA kräva att det sitter en taxameter på varje synt så man måste betala per timme? När blir det månadslicens på att inneha en gitarr eller en saxofon, baserat på att du (din talanglöse typ) säkert kommer att spela musik som någon annan skrivit?
Ni vet väl att de redan försökt? På 70-talet bestämde sig musikbranschen för att Mellotronen var ett omedelbart hot, som skulle ödelägga all musikproduktion. Samma skillingtryck som vanligt, alltså. När Tangerine Dream turnerade i England och skulle spela i Albert Hall kom den lokala orkesterns intresseorganisation med ett krav på fem tusen pund för att de inte anlitats, utan TD tänkte "ersätta orkestern med en Mellotron". Fem tusen pund. Då. För att de INTE skulle spela.
Jag är så trött på de här skamlösa idioterna att jag mest blir illamående.

Men för att vara positiv vill jag föreslå något helt annat: en grej som Henry Rollins inspirerade mig till.
Henry är femjävlig på Spoken Word. Han var i Sthlm för ett par år sedan och gjorde ett gig på Rival. Jag hade inte råd att åka dit, för det skulle kosta ett par tusenlappar med resor och allt, men en kompis kände någon som hade med sig en inspelningsmoj dit. Jag fick föreställningen som mp3-fil. Eftersom jag konsekvent köper hans talskivor och filmer fick jag något senare tag på det mesta av Rivalmaterialet i officiell form också, med bättre ljud. Henry berättar inte sakerna likadant hela tiden. Som alla bra berättare lägger han till och putsar, och anpassar sig efter publiken. En av grejerna (I can't get behind that) var bättre berättad i Rival-versionen än i den officiella. Jag är väldigt glad att jag har båda.
Spoken word är ljudmässigt okomplicerat. Lätt att spela in, lätt att justera i efterhand. En mik, bara röst. Henry kunde med fördel spela in alla sina shower, göra volymjusteringar och småredigeringar själv och lägga upp mp3:an för download för de som varit på giget. Tryck lösenordet för hämtningen på biljetten. Kalla konceptet "Keep the show" och ge publiken extra värde för pengarna.
För den som var där blir det en bonus, att i detalj höra vad han sade och minnas hur han såg ut och vad han gjorde, vilket vi som inte var där aldrig får veta. För de som inte var där blir det ett dokument över hans berättande. Hur lät det just den kvällen? Var han i form? Finns det detaljer som inte finns i andra föreställningar? I Rivalfallet fanns en massa roligt om Adrian Belew som saknas i den "officiella" versionen, till exempel.
Jag tror inte han skulle förlora nämnvärt på det. Jag tror det skulle kunna ge honom en större publik. Det funkade för Grateful Dead. Jag är säker på att det skulle reta Metalitz och de andra DRM-idioterna, speciellt om det ökade hans försäljning.
Och just nu känns allt som kan tänkas motarbeta Metaliz & Co som en nödvändighet. Non illegitimo carborundum.

Trackback URL for this post:

http://webhackande.se/trackback/201

Kommentarer

Artisterna får pengar från

Artisterna får pengar från bolagen. Vill artisten istället själv bekosta sina inspelningar och sedan ge bort dem gratis är det bara att göra det.
Någon måste betala tex studiotekniker. Det hjälper inte en studiotekniker att artisten kan tjäna pengar på livekonserter.

Ge upp. Vi piratkopierar för att vi är snåla. Allt annat är undanflykter. Vi är helt enkelt själviska.

Alternativ

Det är just alternativet du beskriver som jag väntar på att någon sätter i drift. Artister som själva betalar studiotid etc och håller koll på sina finanser.
Som det är nu leker bolaget bank och lånar ut pengar till artisten för att göra skivan, och varenda grej som kostar något läggs till det lånet. Det är lätt för bolaget att säga att du får hålla dig till de här teknikerna, för de är våra, och du får använda den här studion, för den äger vi, etc etc. Massor av pengar går direkt tillbaka till bolaget för att de äger infrastrukturen, men artisten får fortfarande betala fullpris så hans skuld bara ökar. Det är så det går till när ett nytt band säljer 300.000 skivor och ligger på topplistan för att de är sommarens smak, men i slutänden är de fortfarande skyldiga bolaget en kvarts miljon. Under tiden har bolaget tjänat tre-fyra miljoner.
Om artistena ägde infrastrukturen själva, och betalade tekniker etc som vilka timlönare som helst, skulle det inte bli den här sortens överraskningar. Det skulle bli lättare för nykomlingar att få en ärlig chans eftersom det skulle vara färre ekonomiska fällor. Det skulle vara mycket färre konstiga managers och specialister (som kostar tio procent var) inblandade i det hela.
Tjugo artister som bildar ett gemensamt bolag som har en "hustekniker", en billig studio eller tre med kompetent mixprogramvara och en gemensam outlet för att skicka ut eventuella fysiska skivor etc borde ha driftskostnader som är en bråkdel av de nuvarande konstruktionernas. Teknikern skulle fortfarande ha jobb. Studiostädare Börje L skulle fortfarande ha jobb. Artisten skulle fortfarande ha jobb, och dessutom kanske intäkter.
Och specialisterna, som killen som är exert på att micka upp trummor, skulle fortfarande ha jobb. Den som gör inspelningen får känna efter: "Är det värt fem tusen extra för att ta hit Trumkillen eller duger det ljud vi har?" och rådfråga bandet. Tillräckligt många skulle vara beredda att ta den extra kostnaden, skillnaden är bara att han blir specialistkonsult i stället för evigt anställd av någon mysko underavdelning av skivbolaget.

Påståendet att vi piratkopierar för att vi är snåla kanske stämmer för en del. Jag vet att det inte stämmer för mig. Det jag kopierar in är saker andra vill att jag skall provlyssna. Det jag kopierar ut är saker jag vill tipsa andra om. Skillnaden mot "blandband" är minimal.

Kreativt och ett bra försök!

Busbra utfunderat med din idé med liveperformance och bonus i form av "keep the show" genom tillåten nerladdning. Eller varför inte vice versa också!? Köp en kod som ger dig laglig tillgång till koncerten högupplöst på nätet, men med mervärdet att koden också ger dig inträde till artistens nästa koncert i krokarna/landet/Skandinavien?

Känns plötsligt som om vi nu gett den baggbölande (Googla!) upphovsrättsmaffian två möjligheter till att inhåva kosing. För som Josh påpekar ovanför, så lär dom nog inte dela med sig till sin råvara. Artisterna (=råvaran) undrar faktiskt fortfarande vart alla milijorners milijarder tog vägen efter nersläckningen av t.ex Kaza. Dom fastnade på något sätt hos bolagen och blev inte ens till Nya Hotell Kramer som i Sundsvall i slutet av 1800-talet.

Som sagt - Googla på Baggböleri så framstår vad jag menar lite klarare: Så billig råvara som möjligt som mellanhanden efter så lite förädling som möjligt, säljer vidare så dyrt som möjligt.

Såg f.ö. i kommentarerna till Dagens Nyheter sjunde artikel om Internet att någon tipsade norska Stortinget om att ge hela infrastrukturen Internet nästa års Nobels Fredspris! Vilken markering!

http://www.dn.se/kultur-noje/nyheter/vi-ar-internet-1.921869

Nobels namn dras i smutsen

Jag håller med om att det vore vackert att ge Internet fredspriset, men med tanke på vilka tvekon som fått fredspriset tidigare känns det lite osunt att sätta stackars Internet i samma bänk som de.
Å andra sidan kunde pengarna i så fall lämpligen gå till EFF där de kunde göra stor nytta, eller till något av de projekt som arbetar för att bygga IT-infrastruktur i "utvecklingsländerna" (vad de nu heter i dag, om man är politiskt korrekt). OLPC kunde behöva några miljoner också. :-)

Jag undrar vad Nobel skulle tänkt om en del av dem som fått fredspriset. Jag undrar också vad han skulle tyckt om att Riksbanken instiftat ett eget "Nobelpris" i ekonomi, av alla konstformer. De kunde lika gärna ha ett i astrologi också, i så fall...

Fast det handlar väl inte om

Fast det handlar väl inte om hur många gånger artisterna ska få betalt heller, utan först och främst om hur många gånger bolagen ska få betalt?

Artister != bolag

Yep, men det är aldrig någon (utom möjligen pirater) som ställer frågan så. Alla är bekymrade över hur artisterna skall klara sig, ingen ifrågasätter varför bolagen alltid är först i kön när det kommer in pengar.
Jag är också orolig över hur artisterna skall klara sig, det är därför jag hoppas att majoriteten av de stora mediabolagen kollapsar så något nytt, som ser till kreatörernas bästa, kan växa fram i stället.

Alternativ för kommentarvisning

Välj ditt önskade sätt att visa kommentarerna och klicka på "Spara" för att verkställa dina ändringar.

Skriv ny kommentar

  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt till länkar.
  • Tillåtna HTML-taggar: <a> <em> <strong> <cite> <code> <ul> <ol> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Rader och stycken bryts automatiskt.

Mer information om formateringsmöjligheter

Type the characters you see in this picture. (verify using audio)
Type the characters you see in the picture above; if you can't read them, submit the form and a new image will be generated. Not case sensitive.