Utbudet minskar. Kanske.

Dagens Nyheter, den tredje kvällstidningen, skriver att CDA går i konkurs. Bolaget som organiserar små skivbolags distribution får inget mer kulturbidrag och måste alltså lägga ned. Ungefär 90 små skivbolag med smal utgivning drabbas. Allt detta enligt DN.

Det här är väldigt tråkigt om det betyder att utbudet av bra musik minskar. Å andra sidan satt jag och läste för bara en kvart sedan att detaljhandeln flyttar ut på nätet och hotet mot skivbutikerna är främst representerat av de skivhandlare som har byggt verksamhet online. Kanske nedläggningen av CDA inte betyder att man stänger 90 skivbolag. Kanske de borde göra business direkt med näthandlarna i stället. Vad vet jag? Jag har ingen aning om exakt vilken roll CDA haft.

Det jag däremot kan läsa är att det här ses som ett hot mot de bolag som "specialiserat sig på icke kommersiella musikgenrer". Jag tror jag förstår hur de menar, men det där ser för det otränade ögat ut som "vi som valt att sälja musik ingen vill ha", vilket får mig att tänka på mafiaan igen: "vi som valt en distributionsform som ingen vill ha".
Inget blir heller lättare för bolagen när inte tidningen orkar stava deras namn rätt. Jag är beredd att slå vad om en mintnogger att bolaget vars representant uttalar sig i DN heter "Caprice", inte "Carprice". Caprice är så vitt jag vet en musikalisk term. Carprice är något bilhandlare försöker ta marknadsandelar med. Det är såklart inget jag förväntar mig att en icke specialiserad journalist vet om, precis som jag inte förväntar mig att en tidning som DN har korrekturläsare...

Men hur blir det då med den smala musiken? Tja, om teorin om den långa svansen stämmer så skulle de som ger ut smal musik gynnas starkt av nätets existens. Om bara en person på tusen tycker att balkan-speed-brass är roligt så kommer man ändå att sälja femtio tusen skivor, under förutsättning att man kan få de tänkta kunderna att upptäcka att den här musiken faktiskt finns. För att få kunderna att möta musiken skulle det behövas ett ställe där man kunde provlyssna ordentligt, och sedan enkelt köpa det man blev intresserad av. Ett ställe med låga distribueringskostnader. Ett ställe där i idealfallet kunderna skickade musiken direkt till varandra så att det inte kostade bolaget något. Synd att ingen någonsin hittat på något i den stilen.

Alla skivbolag som är så stora att de lyckas skapa sig ett namn verkar satsa på de säkraste tänkbara korten. Därför får vi dravel i radio och TV. Vi får boybands som är direkta kloner av varandra, precis som dansbanden var på sin tid och hår-metal-banden på sin. De stora bolagen skyddar sin ställning genom att lägga krokben för all utveckling (artistisk och teknisk), på kundernas och de små bolagens bekostnad. Det senaste utspelet om att Apple helst skall betala för de trettio sekunder långa provlyssningssnuttarna visar att storbolagen är mycket medvetna om att det de säljer är skit. Det är bäst om ingen får chansen att upptäcka att det är olyssningsbart. Man motar hellre bort kunderna än bjuder in dem.

Så vad borde de små förlagen med den "osäljbara" musiken göra? De borde genast överge branschorganisationerna som inte finns där för deras skull utan bara är till hinder. De borde testa affärsmodeller som bryter ny mark och gamla strukturer. Rensa bort mellanhänderna och sätt upp en gemensam webshop med en ansluten tracker där man kan ladda ned vadsomhelst i låg kvalitet (säg 64kbit MP3) och lyssna på hela låtar eller album och sedan återkomma och köpa musik till vettigt pris. Ett ställe som likt Amazon ger folk chansen att rekommendera saker baserat på vad man köper. "Du som tycker att Tuxedomoon var intressant kanske vill provlyssna Tones on tail". Det bästa sättet att upptäcka ny musik är fortfarande via rekommendationer, av vänner eller av bra recensenter. Om Amazon kan dra in storkovan på böcker som säljer "dåligt" måste det rimligen gå att göra det på udda musik också. I stort sett inget är så udda att det inte går att hitta likasinnade på nätet.
OM nätet får vara fritt. OM inte maffian hindrar innovation med hjälp av köpta politiker och beställda lagar.

Och i ärlighetens namn begriper jag inte varför staten skulle betala ut ett bidrag till ett distributionssystem. Varför inte vränga den där saknade miljonen ur Copyswede eller någon annan branschorganisation som vältrar sig i pengar och som faktiskt borde ha med saken att göra?

Trackback URL for this post:

http://webhackande.se/trackback/211

Kommentarer

Balkan-speed-brass? Gimme! :D

Balkan-speed-brass? Gimme! :D

Jag gör det lätt för mig, IGEN!

Eftersom jag jobbat för mycket i natt gör jag det extremt lätt för mig nu. :-)
Jag hittade inget riktigt high-speed-exempel med grabbarna, men det här är en mjuk introduktion till hur Fanfare Ciocarlia låter på treans växel, och detta är vad som händer när de tolkar en gammal klassiker på sitt eget sätt. De är nog de mest kända (och mest lättillgängliga) av mässingsdårarna. Definitivt lättast att hitta när man sovit för lite. :-)
Det finns en mycket trevlig film om dem för övrigt, en 3/4-fiktion om deras första världsturné om jag inte minns fel.
Det finns så grymt mycket rolig musik där ute, och radio och TV envisas med att upprepa samma två procent av utbudet hela tiden. Vill man upptäcka något nytt via SR får man lyssna på Klingan. (Vill man vidga sina horisonter med gammal musik lyssnar man på Wermelin.)
Förutom de två ljusglimtarna (ljudglimtarna?) är det ganska tomt när det gäller att försöka introducera något nytt i folks medvetande.

Alternativ för kommentarvisning

Välj ditt önskade sätt att visa kommentarerna och klicka på "Spara" för att verkställa dina ändringar.

Skriv ny kommentar

  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt till länkar.
  • Tillåtna HTML-taggar: <a> <em> <strong> <cite> <code> <ul> <ol> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Rader och stycken bryts automatiskt.

Mer information om formateringsmöjligheter