Röstfångaren från Hameln

Piratpartiets framsteg får en del att beskriva oss som bondfångare, som "råttfångare" som lockar värnlösa. Det är fel, och jag skall förklara varför. För de som är unga nu, de som är födda efter 1994 ungefär, har internet alltid varit en del av vardagen. Lika självklar som vatten i kranen eller varma element. Nätet är en förlängning av jaget. Man har självklart kompisar på nätet, antagligen i andra delar av landet. Möjligen i andra delar av världen. Folk samarbetar i webforum kors och tvärs över landsgränser och gör saker gemensamt.

För de yngre är det här vardag och inget speciellt. För mig, som är mycket äldre, är det fortfarande lite fränt. För de som är direkt gamla (tänk "mellan 60 och graven nånstans") är det här en ny och helt obegriplig värld, som inte på något sätt verkar viktig. De har ju klarat sig bra utan den. De riktiga problemen uppstår när personerna i kategori 3 försöker bestämma över folk i kategori 1 och 2.
När Kat3-personer pratar om att stänga av användare från nätet för att de fildelar (eller gör något annat som de flesta i Kat1 och Kat2 inte anser är kriminellt) är detta fullkomligt horribelt för den som vuxit upp med nätet som en del av livet. Det är som att säga att "du har cyklat utan att ha godkänd cykelhjälm, så vi förbjuder dig att ha lampor i hemmet i ett år". Det är ett straff man inte direkt dör av, men det är ett rejält ingrepp i livet, i vardagen och i livskvaliteten. Jag tror inte att någon äldre jurist skulle döma en medmänniska att vara utan rinnande vatten, inomhustoalett eller elektriskt ljus, men de inser inte att nätaccess är en infrastrukturdel av samma eller högre värde för de yngre generationerna. Att lättvindigt prata om att ta ifrån någon denna koppling till vänner, kunskap, tjänster och marknader är otroligt oproportionerligt. Som att förbjuda någon att använda telefon eller se på nyheterna.

Resultatet blir att den som hör politiker prata i de här banorna tar en snabb titt på nätet, ser hur partierna stiftat lagar som i princip kriminaliserar deras vardag, och sedan tittar de efter alternativ. Det finns ETT parti som just nu ens försöker förstå hur de tänker och resonerar. Övriga partier ser nätet som något som man lagt till i vardagen, och som man kan ha och mista. Pp ser nätet som lika självklart som andningsbar luft. Inte lika nödvändigt, men lika självklart. Alla borde ha det, precis som alla hushåll borde ha rinnande vatten.
De andra partiernas oförmåga att lyssna driver de yngre generationerna i vår famn. De hierarkiska äldre partierna är inte ens ett tänkbart alternativ. Som ung måste du vara aktiv i ett decennium eller två innan någon tar dig på allvar i ett äldre parti. I pp är debattfältet jämnare och mer demokratiskt. Alla som kan formulera sig blir tagna på allvar. Det spelar ingen roll om de är dyslektiker eller språkpoliser, högutbildade eller grundskoleelever. Har de en fräsch idé att komma med är den välkommen. I pp blir man en del av gemenskapen samma dag som man ansluter sig, och man kan börja bidra på en gång. Inte bara med pengar som i de andra partierna, utan med tankekraft och engagemang. Vad kan vara mer frestande för den som är ung och pank och vill stoppa orättvisorna?

För den som växt upp med nätet är det självklart att man värderar nätbekanta på deras direkta meriter. Ett exempel är Calandrella. Jag vet inte mycket om C. Jag vet inte om det är en kille eller tjej. Jag vet inte om C är tretton eller trettio, svart eller vit eller grön. Så vitt jag vet kunde Calandrella vara en otroligt intelligent hund som rymt ur ett labb någonstans, eller ett kollektiv av människor som skriver under ett gemensamt namn. Det enda jag kan vara säker på är att C skriver genomtänkta saker som jag gillar. Det räcker för mig. Det riktiga namnet är inte viktigt, för jag bryr mig inte om vad den här personen har för påbrå. Det går inte att ärva status på nätet på det sätt man kan i resten av samhället. Att vara en Bush eller en Bodström öppnar inga dörrar automatiskt när man bedöms på sina egna meriter i stället för pappas. Det är bland annat därför jag aldrig brytt mig om att sätta ut mitt riktiga namn här, för det borde vara helt ointressant. Det viktiga är vad jag tänker.

Jag är 100% säker på att jag aldrig skulle stött på Calandrella om det inte vore för nätet. Nätet är "den stora jämlikaren" såna här gånger. Du kan vara ett mobboffer i skolan eller en hackkyckling på jobbet, men du kan vara något helt annat på nätet. På internet vet ingen att du är en hund. På internet stammar ingen. På internet har ingen psoriasis, eller sitter i rullstol, eller har epilepsi. Om de inte vill visa att de har det och gör ett aktivt val. Det gör att nätet är otroligt värdefullt för många utsatta människor och att förlora det vore en tragedi. Det spelar ingen roll om du har en obegriplig dialekt eller en brytning som ger folk migrän, om du kan skriva så folk förstår.
Just därför är det viktigt med nätneutralitet. Därför är det viktigt att kämpa emot när klåfingriga människor i alla åldrar försöker mickla med nätet för att tjäna pengar eller få någon annan kortsiktig fördel. För den som växt upp med nätet är det som att ha någon som micklar med en del av ens själ, en del av ens hjärna. Och de som micklar är alltid, utan undantag, okvalificerade att göra det. För den som har sitt sociala liv på nätet är avstängning jämförbart med frihetsberövande. Om någon förbjuder dig att kommunicera med alla dina vänner, vad gör du då?

Det är hög tid att börja ta nätet på allvar. Det är inte som Janne och de andra dinosaurerna tror, en "fluga som kommer att gå över" eller "en skock idioter som pratar strunt". Nätet består givetvis till en viss del av idioter, precis som mänskligheten i stort, men här har de faktiskt mindre möjlighet att jävlas med folk. Här är fysisk styrka och ärvda pengar mindre värda än en vass hjärna eller ett varmt hjärta. Internet är en allmänning som måste värnas, och någon måste hindra Sarkozy och hans hejdukar från att spänna taggtråd över den. Vi måste få trallgökarna i Storbritannien att begripa att avstängning inte är ett sunt alternativ. Därför behövs vi i Bryssel och i riksdagen. För de som växt upp med nätet är det här så självklart att vi är det logiska alternativet när det är dags att rösta, för vi är det enda parti som begripit det här och tagit det på allvar.
Och återigen: om inte vi räddar världen, vem skulle då göra det?

Trackback URL for this post:

http://webhackande.se/trackback/185

Kommentarer

Datormysticism

Det finns en aspekt som komplicerar kategoriseringen och som i sig är mycket intressant. Man kan lätt se det på svaren olika människor ger på frågan: Vad är en dator?

Jag skulle ibland vilja gå så långt och säga att medelsvensson hade en både bättre och sundare uppfattning i början på 80-talet, då när få ens hade sett en dator. På den tiden såg man en dator som en underlig korsning mellan räknemaskin, TV-skärm, skrivmaskin och arkiv. Detta var tämligen korrekt. Idag råder allt oftare något som kan kallas datormysticism, i synnerhet inom kategori ett och tre. Svaret på den där frågan är ofta mycket svävande och varierar mycket starkt på personens egen användning. Grunden till ens uppfattning ligger nämligen där, på ens egen användning. Idag kan alla använda en dator, men i stort sett ingen bland vanligt folk har kontroll över den. Den grundläggande synen som en gång ändå var ganska korrekt, har bytts i den där mysticismen. Själv kommer jag alltid osökt in på uttrycket "design for idiots, and idiots is what you get". Själv kan jag fullständigt och 100% uttömmande svara på frågan med ett enda ord, jag tror att även du kan det (utelämnar medvetet svaret) och inser vidden. Men hur många är vi?

Jag gissar också att majoriteten av den ytterligt lilla minoritet som vi är, finns i kategori två, i stort sett bara där. Konsekvenserna ser vi t ex. när fullt programmeringskunniga snickrar ihop en webbsida där de gjort sig stora besvär för att stänga av högerklick i någon sorts tro om att hindra vad de indoktrinerat kallar bildstöld. Hade inte den där mysticismen rått istället för en sund grundförståelse, så hade dels inte den flockmentala indoktrineringen fungerat och de hade insett att ingen hade kunnat se bilderna om de inte _fick_ en kopia. Detta då bara som ett ändå ganska harmlöst exempel. Värre blir det ju när politiker, t ex. i FRA-debatten inte inser att trafikfiltrering är detsamma som avlyssning, det går liksom inte in att alla ettor o nollor ser likadana ut, att betydelsen av dem måste tolkas för att kunna skilja dem åt och då är avlyssningen ett faktum. Förståelsen av detta har inget att göra med hurvida man är uppvuxen med nätet eller ej, datormysticismen är lika utbredd i båda lägren, dock av olika orsaker.

Att ständigt vara uppkopplad på ena eller andra viset, att nätet är en stor del av ens liv. Det betyder bara att man använder, inte förstår. Märk väl att jag inte talar om att kunna programmera eller så, det är inte den förståelsen jag talar om, vilket var mitt syfte med "högerklick-exemplet". Inte heller förståelsen om att internet är en lika självklar del av livet som all annan kommunikation eller toaletter, elbelysning osv.. Jag talar om den abstraktion folk har gjort rent mentalt bara för att datorer idag finns runt omkring oss och att de kan använda dem i så många olika sammanhang. Någonstans har folk tappat det mest grundläggande som får dem att.. jag har svårt att hitta orden här. Samma grundmekanismer som i "design for idiots, and idiots is what you get".

Psykologi, eller snarare socialpsykologi är också en del i det, socialt accepterade kognitiv som utan minsta tanke tas för sanning. När vi framför helt logiska, så logiska att man kan bevisa det med matematik, så uppstår bara kognitiv dissonans. Alltså en mental situation där de befintliga kognitiven står i motsats. En mentalt mycket obehaglig känsla som måste lösas, annars tror sig personen vara på väg att bli tokig. Ofta är dubbeltänk "lösningen" när den mentala situationen blir för svår. Exakt samma mentala mekanismer som grundlägger kätteri och blasfemi hos religiösa, guds vägar äro outgrundliga kan vara ett fullgott svar när personen inser att saker står i motsats. För de som är tillräckligt mentalt blockerade av sina kognitiv, så krävs det regelrätt avprogrammering av samma typ som i fallet med avhoppade sektmedelemmar för att ens få dem att kunna tänka rationellt och självständigt kring frågeställningarna.

Innan datormysticismen hade fått fäste, alltså rätt länge sen i dessa sammanhang, så hade inte kognitiven hunnit rota sig så hårt som idag (ja, indoktrinering). Då kunde saker förklaras utan att folk hamnade i kognitiv dissonans. Kort sagt kunde de tänka klarare och förstå sammanhangen. Då var det inte kontroversiellt när man påpekade att man faktiskt måste få en kopia av informationen för att kunna tolka densamma. Ta bara exemplet om att streama och ladda ned. En diskussion kring de begreppen blir direkt kontroversiell och det har inget att göra med om nätet är en självklar del i livet eller ej, inte ens bland folk som tom. är lite programmeringskunniga.

En webhackades skitprat

Jag blir bara förbannad när jag ser ditt generaliserande. Det blir för mycket helt enkelt. Visst finns det en hel del 60-åringar som inte vet så mycket om nätet, men när du häver ur dig "För de som är direkt gamla (tänk "mellan 60 och graven nånstans") är det här en ny och helt obegriplig värld, som inte på något sätt verkar viktig". Då kan man inte annat än fråga sig är du medvetet ohyfsad eller bara dum?
Jag är en av dom som du så nedlåtande kallar mellan 60 och graven och jag är säker på att jag och många fler i min ålder begriper vad Internet handlar om lika bra som du, kanske t.o.m bättre det är ju vi som byggt det. Så vill du vara så förbannat vänlig att hyfsa till ditt språkbruk och be om ursäkt annars får vi nog svårt att jobba ihop, för trots allt så känner jag att vi har samma mål och samma intresse av ett fritt Internet.

Jag bugar mig

Det är inte min mening att göra dig förbannad, men eftersom jag gjort det ber jag såklart om ursäkt. Inte för att du låter hotfull, utan för att det ärligt inte var min mening att irritera dig.
Men minns du när du var sexton? Folk som var 35 var urgamla. Folk som var sextio var samtida med dinosaurerna. När jag försöker beskriva hur det ser ut ur ett perspektiv hos en person som är hälften så gammal som jag, knappt, så är det så det ser ut. Det kan såklart ha ändrat sig totalt. Att tonåringar inte längre tror att de är odödliga och att folk över 40 inte förstår dem och bara är jobbiga. Jag har bara inte sett några tecken på att den saken är annorlunda nu än den var då jag var i den åldern.
Jag är i kategori 2. Nånstans mellan 40 och döden. Jag blir kallad "gubbjävel" när jag står ivägen för någon ute på samhället. Jag har också varit med och byggt det här samhället och det här nätet, och jag är hundra procent övertygad om att jag inte fullt ut förstår hur de som är unga nu använder nätet. Jag ser inte vitsen med en hel del av de program och system de använder dagligen. Jag har till exempel aldrig gillat livechat i någon form. Alla som är yngre än jag verkar vara bofasta i livechattarna. Det betyder att de inser något som jag missar, och jag är ödmjuk nog att medge det. Jag har ett invant sätt att använda nätet, de har ett annat. Eftersom de har växt upp med nätets fördelar räknar jag med att det är de som har rätt, och jag som missat något.
Om du är säker på att du håller jämna steg med de som är yngre, så gratulerar jag dig. Good for you.
Tror du att du är representativ för över-60-gruppen? Jag har kunder som är i 50-årsåldern som ringer och ber om hjälp med saker som är triviala för mig och jag kan lova dig att jag är pedagogisk och mycket artig mot dem. Det är inte deras fel att de aldrig fått chansen att lära sig.
När jag gick i gymnasiet hade skolan fem datorer totalt. Fyra CBM Pet 16K och en 32K, kopplade till en gemensam floppy, och en fristående Wang. Det fanns EN lärare som verkligen behärskade dem, och en som var ganska bra.
Min svärfar börjar vara ganska säker på grundläggande surfande, men mail är fortfarande en gåta för honom. Han kan ta emot, men inte skicka eftersom han aldrig blir överens med formen på en epostadress.
I intervallet mellan 40 och 60 tunnas kompetensen ut betänkligt. De som verkligen kan datorer i det intervallet är de som arbetat med dem, vanligen. Tror du våra yrkespolitiker och karriärbyråkrater har gjort det?

Jag ser det inte som ett problem (för mig) att jag börjar vara gammal och dammig i datasammanhang mätt. Entropi drabbar de flesta av oss, åtminstone alla jag känner personligen. Därav "mellan 40 och döden". Jag har hunnit begrava ett par av mina jämnåriga, så jag tar inte tiden för given.
När jag skriver här gör jag det för att illustrera något, kanske för att förklara eller ifrågasätta något. Mitt språkbruk är som det är. Jag skriver på ett mycket omodernt sätt, men jag riktar mig inte heller till de yngsta. Om mitt sätt att skriva stör dig så är de två alternativen att jag slutar skriva eller att du slutar läsa, för jag tror inte att det är någon mening att jag försöker lära mig ett nytt sätt att formulera mig nu.
Skall vi singla slant om saken?

Ingen stor sak

Ditt språkbruk är som det är, och mitt humör är också som det är, så jag tycker inte vi ska göra någon större sak av det här.

Det kan bli fel när man målar och har en för bred pensel. Sedan kan det ju bli åt skogen när både tonfall och kroppsspråk inte finns med.

Visst känner jag igen mig när du pratar om den 16-åring som ser en 15 år äldre som gubbjävel, jag minns också hur jag som nykläckt ingenjör försökte tala om för gubbarna på verkstan hur saker och ting fungerade. Jag var ju ingenjör gud bevars.

Det är balansen som blir så svår. Det gäller att man i just fallet med PP, att ta till vara de yngres entusiasm men inte strunta i de lite äldres erfarenhet. För innerst inne vill vi ju samma sak.
Nu tror jag inte att jag är speciellt representativ för hela min åldersgrupp, jag har ju arbetat inom IT och telecomm i mer än 30 år, men det finns många fler som gjort det och som skulle vilja stötta PP men känner sig inte riktigt hemma alla gånger, just på grund av att det upplevs som ett gäng närmast fanatiska entusiaster som ibland gå till överdrift med hatmail och liknande.
Det finns de som skräms av datorer och ser det nästan som status att man inte ha en dator hemma. Det är dem vi måste väcka till liv och det tror jag inte en 20 årig student är den mest lämpade till att göra. det var väl därför jag reagerade när du kategoriserade efter ålder.

Jag tror ju att ska PP finna kvar som en trovärdig kraft så måste man kunna samla alla sorts människor och få debatten upp från gratis är gott och fildelning är stöld. Ska PP ha en chans i riksdagsvalet kan man inte bara bygga på enbart unga entusiaster
Som så ofta så finns det föregångare inom politiken som måste vara en varningsflagga, jag behöver väl bara nämna sextiotalets vänsterrörelser och Ny demokrati som varnande exempel och Miljöpartiet som positvt.
Men alla kan vi lära av varandra, så därför ska vi inte slösa allt för mycket tid på att bråka internt, utan jobba på för det vi tror på.
Du kan en massa jag inte kan, och kanske kan jag något som du inte vet och tillsammans blir vi mycket bättre båda två eller hur?

Såg din kommentar efter att

Såg din kommentar efter att jag postade min långa kommentar om datormysticism. Jag håller med dig Lars. Den här sortens generaliseringar är inte helt lyckad. Jag misstänker någonstans att du nog håller med mig i min långa postning. Det beror dock lite på ur vilken aspekt man ser saken. Talar man om vad nätet betyder, hur viktig del i livet nätet är, då är generaliseringen som lholmq42 gör lite mer relevant. Men givetvis måste man ha i minnet at det just är en generalisering, en rätt så grov sådan dessutom. Det finns 80 åringar som skrev datorprogram för 40 år sedan! Å det finns en del pensionärer som visserligen inte har en aning om hur det funkar, men ändå "lever" på nätet minst lika mycket som skolungdomar, de har dessutom mer tid till det än skolungarna. Jag tror dock att vi alla inser att de är få, för att inte säga väldigt få i jämförelse..

80 och äldre

Ja de är för få, helt klar. Men jag tror också att det ger en viss trovärdighet att de är med och därför reagerar jag mot att det ofta blir så ålderfixerat.
"Piratpartiet är bara 18-åriga grabbar som vill stjäla från de stackars upphovsmännen"
Så vad jag egentligen vill säga är att jag vill bli av med den uppfattningen, och då får vi inte själva gruppera folk efter ålder.
Det finns inget som med automatik gör att en femtonåring som skickar SMS och laddar ner filer vet mer om Internet än en åttioåring. Men det är den bild man ofta får och det är den bilden jag vill komma bort från.

Bra skrivet!

Hej!

Riktigt bra skrivet på ett sätt som alla förstår!

/Fredrik

Jajamen!

Väl skrivet! Kategori-2:a här. Jag skulle gärna vilja se Pp utveckla en tydlig retorik för detta, så att jag kan få hjälp med att få Kategori-2-3-personer att förstå. Ungefär så här tror jag:

Nätet är invävt i samhället. Nätet är den viktigaste arenan för kommunikation, kultur, bildning, debatt, politik -- demokrati. Nätet är en ofrånkomlig del av samhällslivet. Nätet bubblar och brusar..

De flesta av mina Kategori-2-kompisar ser nätet som något trevligt men inte viktigt. Det är mail/Facebook och/eller ett shopping-centrum och/eller en interaktiv kabel-tv-kanal -- d.v.s inget som har med "mänskliga rättigheter" att göra. När jag försöker förklara Piratpartiet för dessa ser de bara frågande ut. Och jag förstår dem -- jag behöver hjälp med retoriken!

Hurra!

Hurra!

Alternativ för kommentarvisning

Välj ditt önskade sätt att visa kommentarerna och klicka på "Spara" för att verkställa dina ändringar.

Skriv ny kommentar

  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt till länkar.
  • Tillåtna HTML-taggar: <a> <em> <strong> <cite> <code> <ul> <ol> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Rader och stycken bryts automatiskt.

Mer information om formateringsmöjligheter