Per Strömbäck, som talar för alla dataspelsutvecklare överallt eftersom han är talesman för "Dataspelsbranschen", hävdar att det är piraterna som driver fram Bodströmsamhället. Låter det vettigt? Bara för en lobbyist, misstänker jag.

SvD ger återigen utrymme till de som livnär sig på att baktala pirater och piratrörelsen, och den här gången presenterar man det lite kontraintuitiva greppet att "piraterna måste ta sitt ansvar för utvecklingen mot övervakningssamhället". Scoop för SvD: piratrörelsen tar sitt ansvar, genom att protestera så mycket det bara går och arrangera demonstrationer och liknande. Andra, som till exempel Per Strömbäck, "tar sitt ansvar" genom att ränna hos diverse lättpåverkade politiker och övertyga dem om att allt löser sig med hårdare lagar, mer batonger, större våld och kanske ett litet fångläger på åland för obekväma fildelare som inte omfattas av den svenska rättvisan eftersom de är "oallierade terrorister", eller vad han och B- Ask nu kan hitta på för nysvenskt ord för att beskriva det hela.

Per Strömbäck pratar om en självuppfyllande profetia, när vi argumenterar mot övervakningen. Jag kan ge ett annat exempel: När en speltillverkare investerar massor av pengar i ett kopieringsskydd som gör allvarliga ingrepp i operativsystemet det installeras i, så blir kunderna förbannade. Det gör en armé av crackers motiverade att jobba för att få ut en version av spelet utan kopieringsskydd, och eftersom den crackade versionen alltså har högre värde för användaren blir det så att många av de som skulle köpt spelet (om det inte innehållit malware på gränsen till virus) i stället kör piratkopian. Således kan Dataspelsbranschen gnälla i tidningarna om att det senaste liret för bara 799 kronor inte sålde en miljon licenser som de fantiserat om, utan bara några tusen. Kunderna är inte förvånade, handlarna är inte förvånade, det är faktiskt bara Dataspelsbranschen som är förvånad över att folk inte vill ge dyra pengar för att få sin utrustning fördärvad, men profetian om att kopieringen är enorm slår i alla fall in.

De som faktiskt skapar det nu framväxande övervakningssamhället är de påtryckare från olika copyrightberoende organisationer som övertygat politiker med lite svagare intellekt än medel att vad som helst går att underordna den Heliga Vinsten. Om inte företagen får in de miljarder de tänkt sig kommer världen att gå under. Små röda djävlar kommer att dansa på gatorna. VD:n för vilken-branschförening-det-nu-är-som-yttrar-sig kommer inte att kunna köpa ett tredje slott i sydfrankrike. Världen, som de fantiserat ihop den, kommer att gå under.
Strömbäck vet att IPRED inte kommer att fungera, han skriver det i artikeln. Han skriver också indirekt att det betyder att det kommer fler och hårdare lagar, för det tänker han se till. Han passar också på att koppla ihop upphovsrättsfrågan med nätmobbning och barnporr, som han lärt sig att man skall göra på ett seminarium hos Antipiratbyrån (som rekommenderar den taktiken).

Christian E sammanfattar Strömbäcks yranden med att de låter som den klassiska ursäkten hos kvinnomisshandlare; "Hade hon hållit käften hade jag inte behövt slå henne.". De låter också för mig som den klassiska repliken från torterare: "ser du vad du tvingade mig att göra, genom att inte ge dig?". Skillnaden är att Strömbäck ännu inte torterar enskilda personer utan bara vårt juridiska system och vårt allmänna sinne för proportioner, men så snart han övertygat Ask om att han verkligen behöver ett koncentrationsläger utanför svensk jurisdiktion kommer han antagligen att stå där med en blåslampa och en tång och införa sina hårdare tag. Om han får chansen, vill säga.

För det är egentligen så att det är folket som väljer. Vi har inte valt honom, eller de andra branschlobbyisterna. Vi har möjligheten att välja bort de ryggradslösa geléhallon som lyssnar på de här personerna och låter dem stifta lagar till sin egen fördel. Vi ska rösta bort dem, och vi ska återställa lagstiftningen till den nivå då privatlivet respekterades och en röst från en betald lobbyist inte vägde mer än en röst från en väljare. Och sedan, herr branschföreträdare, ska vi se vem som reglerar vem.