Hur jag tänker rädda vårt juridiska system

Vår EU-minister, Cecilia Malmström, uttalade sig nyligen i aftonbladet om att folk verkar engagera sig mer och mer. Det tyckte hon var utmärkt, men hon sade lite mysko saker mot slutet av artikeln:
Hela integritetsdebatten har blivit väldigt känslosam. Det skapas mycket rykten. Det är viktigt att ta debatten och att vara saklig. Vi måste visa varför en del av de här lagarna behövs och visa på att vi från svensk sida försöker balansera genom att föra in integritetsaspekten. Det här är väldigt viktigt bland annat för många ungdomar, säger Cecilia Malmström.

Tro det? Alla uttalanden om att "det är viktigt att ta debatten" kan vi ta med en nypa salt efter att ha sett Reinfelds gäng försöka tiga ihjäl FRA-eländet och till och med Reinfeldts kommentar att "det vore bäst om den här debatten lade sig". Med andra ord: facit säger att politikerna inte alls är intresserade av att "ta debatten" utan av att jobba ostörda med vad de nu hittar på.
Det är just för att makthavarna inte står för vad de gör som det blir ryktesspridning. När man håller på med ett hemligt avtal som ACTA där man inte ens kan ge en ledtråd om vad som sägs förrän efter det att allt är underskrivet och klart, så är det inte så konstigt om folk tycker att det verkar skumt. Öppenhet leder till förtroende. Hemlighetsmakeri leder till politikerförakt typ 1 (folk föraktar politiker). Politikerförakt typ 2 (politiker föraktar folket) är vad vi ser när politikerna omyndigförklarar oss när vi vill vara delaktiga i processen, och i stället säger "nu skall vi vuxna reda ut det här" (Beatrice Ask i frågan om fildelning).
Uttalandet att vi från svensk sida försöker "föra in integritetsaspekten" känner jag inte alls igen (med tanke på FRA-lagen och IPRED) om hon inte menar någon form av sodomi med den stackars aspekten, för folkets integritet har inte behandlats som något prioriterat av de senaste tre regeringarna. Utvecklingen av Bodströmsamhället går i rasande takt, trots att Bodström själv inte får vara med och leka just nu, och det långsiktiga målet verkar vara övervakning 24/7 av alla medborgare. En kamera i varje gathörn och en mikrofon i varje sovrum. Att säga att detta är "något viktigt bland annat för våra ungdomar" är att vara väldigt återhållsam. Det lär vara något viktigt för varje medborgare som inte är direkt anhängare av övervakning-som-livsstil.
Så vad skall man göra? Man skall rösta. Man skall rösta bort de här personerna som tycker att integritet är en fjärde rangens fråga!

Vad skulle då jag göra annorlunda?
Jag skulle införa samma försiktighetsprincip som när det handlar om nya kemikalier. Man gör först en konsekvensanalys och ser hur det liggande lagförslaget kommer att påverka miljön (i det här fallet folkets välmående och rättssäkerhet). Om något tyder på att miljön/integriteten skadas gör man en utvärdering av om detta är ett rimligt pris att betala för den förbättring den nya lagen/produkten ger. Målet är alltid att miljön skall vara opåverkad. Det här skulle tvinga lobbyisterna att komma med konkreta fakta och belägg för varför lagen skall säga si eller så, i stället för varmluft och ludd som det är nu. Ärendena skall utvärderas av experter inom sina områden, som omsorgsfullt väljs baserat på egen kompetens och inte på partitillhörighet. Dessa expertgrupper skall ha flera medlemmar med olika bakgrund i frågan, för att vara säker på att det inte "råkar" bli så att alla som utreder massavlyssning är voyeurer eller gamla SÄPO-spanare som tillbringat de senaste fyra decennierna med att avlyssna kurder i en källare någonstans. Alltså: sakkunniga, men inte fackidioter.

Jag skulle sätta en tidsgräns för de nya lagarna, och om de inte visat konkret resultat efter ett år skall de hävas automatiskt, och markeras som "testade och överflödiga" så inte nästa flock politiker försöker införa dem igen. Ta som exempel terroristlagen, "lagen om särskild utlänningskontroll", som använts exakt noll gånger under förra året. Större än så var alltså inte just det terroristhotet i verkligheten. Vi behöver inte fler lagar som geggar igen våra juridiska artärer, och vi behöver definitivt inte fler lagar skapade på grund av hysteri över inbillade hot. Se "häxprocesser" nedan.

Jag skulle införa riktiga kontroller av vad våra domare egentligen håller på med. Vi har rent etiskt inte råd att ha domare som extraknäcker med gud vet vad och därmed gör sig jäviga i olika situationer. Om domarna inte kan leva på sina löner är det nästan dags att fundera på vilka levnadsvanor de har. De är inte lågavlönade från början. Det är också "lite tveksamt" med poliser som sitter på flera stolar. Googla efter "Keyser" för mer information.

Jag skulle tillsätta en stor, muskulös och framför allt snabb utredning som gick igenom alla straffsatser och tittade på hur de används och om de är rimliga ur ett helhetsperspektiv. Att någon kan dömas till högre skadestånd för medhjälp till att ha skickat en film till någon än för misshandel ser jag som en kränkning av precis allt som har med rim och reson att göra. Likaså de fall där lagen medger längre fängelsestraff (rattfylleri) men man av tradition bara dömer till en månad, även i fall där förövaren är så välkänd i rätten att han har sitt eget namn på stolsryggen i båset för anklagade. Antingen är det fel på straffsatsen eller praxis. Endera bör ändras.

Jag skulle försöka införa en broms mot häxprocesser. Någon form av system där tingsrätten snabbt kan döma "33-åringen" till ett års frihetsberövande och om ett halvår (eller en vecka) när kvällstidningarna hittat något annat att skrika om så kan rätten ta upp fallet igen och behandla det neutralt utan att ha en massa murvlar flåsande i nacken. Om det visar sig att "33-åringen" är oskyldig får han ett skadestånd för det förlorade halvåret i karantän och en mycket offentlig ursäkt. Om det visar sig att han är skyldig som fan så räknas halvåret av från den slutgiltiga domen. Det här skulle hindra att folk hängs ut för evigt av oseriösa kvällstidningar och annan skvallerpress. Ett halvårs väntan med fotboja måste vara att föredra framför en snabb men helt orättvis häxprocess. För exempel, ta vilket uppmärksammat rättsfall som helst sedan 1980 ungefär. "Obducenten i styckmordsfallet" till exempel.

Jag skulle se till att polisen fick vara polis och inget annat. Genom att förse polisen med rikligt med kontorspersonal kunde vi få loss en massa nyttiga människor från skrivborden så de kan vara ute och faktiskt förhindra brott. Att vi skall ha poliser som är högt utbildade på målskytte och stoppande-av-buse sittande inne på kontoret i färd med att fylla i blanketter är slöseri med deras tid och kompetens. Administrativ personal hos polisen borde inte belasta polisens vanliga budget. Jag har hellre poliser ute i cirkulation så de kan stoppa krogslagsmål än jag har dem framför varsin uråldrig Halda.

Jag skulle också se till att ryktet om polisens ofelbarhet omedelbart monterades ned och sänktes i en tjärn nånstans. Poliser gör misstag, precis som alla andra människor, och det måste de få göra. Det betyder också att det måste vara möjligt att göra riktiga kontroller av vad som egentligen hänt när något tveksamt händer i en polisutredning. "Osmo Vallo" är det första och största namnet på listan över fiaskon i den här kategorin. Jag tror inte att det var meningen att skada honom, men jag är helt övertygad om att polisen oavsiktligt dödade honom. Om man hade kunnat medge detta hade man kunnat förändra polisens arbetsmetoder och undvika andra liknande händelser. När det nu av någon anledning ses som helt omöjligt att erkänna att ett misstag begåtts blir det i stället en rättsskandal av enorma mått, med lager på lager av lögner, som verkligen är en skam för det svenska rättssystemet.

Här ger jag mig, för det var inte meningen att det skulle bli en roman. Det här är de förändringar jag skulle vilja göra första månaden som beslutsfattare i det här landet. Det finns mycket mer att göra, men det här vore en start.

Trackback URL for this post:

http://webhackande.se/trackback/149

Kommentarer

Hur jag tänker rädda vårt juridiska system

>Så vad skall man göra? Man skall rösta. Man skall rösta bort de här personerna som tycker att integritet är en fjärde rangens fråga!

Håller med till 100%

> Jag skulle sätta en tidsgräns för de nya lagarna, och om de inte visat konkret resultat efter ett år skall de hävas automatiskt, och markeras som "testade och överflödiga" så inte nästa flock politiker försöker införa dem igen.

Nja. Vad jag vet har vi ett antal lagar som reglerar krig och katastrof. Jag skulle inte vilja att dessa annullerades bara för att de inte hade använts på ett år.

>Någon form av system där tingsrätten snabbt kan döma "33-åringen" till ett års frihetsberövande.

STOPP. Detta är inte genomtänkt. Det öppnar stora dammluckan för rättsosäkerhet. Vissa saker kommer du aldrig att kunna kompensera med skadestånd och böter om du låser in en person felaktigt. Vissa personer kommer dessutom vara känsligare( genuint laglydiga) än andra(yrkeskriminella) för frihetsberövande vilket skulle få farliga konsekvenser för vårat rättssystem. Fundera i stället på att skapa förtalslagar med verkligt bett så att tidningar inte kan kasta ur sig vilka lögner som helst och sedan gå opåverkade ur processen. Ett annat alternativ är naturligtvis att låsa in domstolen likt en amerikansk jury så att den inte kan bli påverkad av annat än vad som sägs under rättegången.

> Jag skulle se till att polisen fick vara polis och inget annat.
...
> Det betyder också att det måste vara möjligt att göra riktiga kontroller av vad som egentligen hänt när något tveksamt händer i en polisutredning.

Det finns en enkel lösning på dessa båda problem. Inför en värnpliktig polis. På den tiden vi hade militär värnplikt så hävdades det att det var ett utmärkt sätt att undvika att militären blev korrupt, skaffade sig en politisk agenda och genomförde en kupp. Dessutom skapade det in demokratisk och medborgerlig insyn i det militära systemet.
Dessutom så fick militären tillgång till billig personal. Varför skulle detta system inte fungera på polisen? Varje svensk ungdom får mönstra och sedan välja om man vill göra sin värnplikt inom militär, polis, brandkår, sjukvård eller dyl. Utbildning följt av handledning och enklare tjänst. De med utmärkta tjänstebetyg erbjuds vidare anställning och utbildning.

Tiden är någonting

De lagar vi har om krig och katastrof ser jag som undantag. Det jag fokuserade på var de nya lagar som skrivs för att någon haft dödtid på jobbet. Att samhället kräver spelregler är jag med på, men om det är just i lagform allt måste bindas ser jag inte alls som lika säkert. Var inte detta ett av argumenten för den gamla "svenska modellen"; att vi undvek en massa stela lagar på arbetsmarknaden genom att ha ett externt regelverk som inte belastade domstolsväsendet? Jag kan minnas fel.

Det tillfälliga frihetsberövandet är vi båda bekymrade över. Jag tror inte att förtalslagar mot pressen hjälper, även om jag gärna skulle se sådana för att förhindra en del grövre övertramp. Tänk på hur olika personer tolkar "kränkning" och "förtal". En del människor har tunnare skinn än andra, som du helt riktigt påpekar. Det skulle bli helt omöjligt att över huvud taget skriva om en del av våra politiker eftersom de skulle campa hos polisen och göra anmälningar med stämpel eftersom de anser att alla som inte håller med dem är emot dem. Carl Bildt brukar vara ganska snabb på att påpeka att han blivit felbehandlad, till exempel. Media måste ha relativt fria händer att gräva och skriva om de skall kunna göra sitt jobb. Frågan är hur vi skall få dem att faktiskt göra jobbet och ta ansvar, för massmedia sysslar mycket mer med underhållning än med nyhetsförmedling och undersökande journalistik nu.
Att låsa in domstolen är en frestande tanke, men ungefär lika olämplig som att tillfälligt låsa in en misstänkt. Det är inte ett bra sätt att behandla juristerna, och jag tror inte att det är bästa sättet att få dem att prestera maximalt.
Jag ser problemet, men jag har ingen bra lösning på det. Det irriterar mig.

Teorin att den militära värplikten höll militären ärlig tror jag på. Vi har haft betydligt färre problem än andra länder med militärens mer eller mindre autonoma beteende. Synd att värnplikten är avskaffad, faktiskt. Jag hade gärna haft den kvar i en radikalt annorlunda form, som kommer att få en egen blogpost om ett tag. Jag är delvis inne på ditt spår. :-)
Polisen har däremot unika befogenheter som gör den olämplig för värnpliktig personal, som till exempel våldsmonopolet och en del andra unika funktioner, men det hade onekligen varit bra om man på något sätt kunde luckra upp kårandan och samtidigt öka insynen i hur saker egentligen hanteras. Det viktigaste tror jag är att man måste spräcka myten om ofelbarhet. Misstag begås, och det är bara att inse att de misstagen måste hanteras på något sätt. Att inte låtsas om dem är en värdelös taktik. Flyget insåg det här för en massa år sedan och har försökt ha ett system där man rapporterar in alla misstag, utan att någon nödvändigtvis måste straffas för att ett misstag begåtts. Sedan gör man sitt bästa för att lära av misstagen så de aldrig sker igen.
Både polis och sjukvård borde ha ett liknande system, det skulle rädda liv både bokstavligt och bildligt.

> Var inte detta ett av

> Var inte detta ett av argumenten för den gamla "svenska modellen"; att vi undvek en massa stela lagar på arbetsmarknaden genom att ha ett externt regelverk som inte belastade domstolsväsendet? Jag kan minnas fel.

Rent tekniskt så finns det lagar och förordningar. Lagarna är beslutade av politiska organ och förordningarna kan beslutas av mydigheter. Lagarna anses därför trumfa förordningar men allt behöver inte vara lagar. Däremot så finns det en princip som kallas för "The rule of law" se: http://en.wikipedia.org/wiki/Rule_of_law. På svenska hade vi något liknande med "Land skall med lag byggas". Detta är en princip som diskuterats sedan de gamla grekerna och är till för att minska godtycket inom rättsväsendet. Enligt den principen kan den "Svenska modellen" både prisas och kritiseras.

> Att låsa in domstolen är en frestande tanke, men ungefär lika olämplig som att tillfälligt låsa in en misstänkt.
Nä det är det inte. jag skall förklara varför. Ett visst mått av inlåsning av domstolen existerar redan i dag. Det är naturligtvis reducerat till någonstans 9 - 5 med en timmes avbrott för lunch. Denna isolering är dessutom självvald och kan dessutom brytas vid "force majure" eller liknande. En "amerikansk jury isolering" skulle inte vara något annat en en förlängning av detta för att skapa arbetsro. Du kan som nämndeman innan överväga om du tycker att det är accepterbart för dig att deltaga i rättegången. En anklagad skulle inte ha detta val. Dessutom skulle ingen titta snett på en nämndeman eller jurist för att han eller hon varit isolerad i en rättegång i en vecka medan en person som varit inlåst som presumtiv gärningsman nog skulle få vissa problem. Skulle man få låsa in folk på bara misstanke om brott så skulle man kunna tänka sig att regeringen i ett land t.ex. anklagar samtliga ledande oppositionspolitiker för fildelning och låser in dem över hela valrörelsen. När valet väl är vunnet så släpps oppositionspolitikerna naturligtvis som oskyldiga med en liten dusör. Vilket knappas hjälper någonting.

>Polisen har däremot unika befogenheter som gör den olämplig för värnpliktig personal, som till exempel våldsmonopolet och en del andra unika funktioner
Nja. För det första så har militären också tillåtelse till att bruka våld ibland, (bevakning m.m.) där går det bra med värnpliktig personal. För det andra så menar jag inte att man skall släppa en värnpliktig polis helt utan ansvarigt befäl på annat än ren rutintjänstgöring /skrivbordssysslor. Det är inte precis värnpliktiga som flyger JAS. Men det är många värnpliktiga som kan ladda och tanka dem.

Ett sista varv

Ett varv till med tanken på tillfälligt frihetsberövande innan jag släpper den och går vidare (inte för att den är löst, utan för att vi inte löser den här och nu). Jag har fått en del att fundera på, och jag hoppas andra också fått det och att någon, någonstans faktiskt har en briljant lösning på det här ganska komplexa problemet.

Ett visst mått av inlåsning av domstolen existerar redan i dag. Det är naturligtvis reducerat till någonstans 9 - 5 med en timmes avbrott för lunch. [...] En "amerikansk jury isolering" skulle inte vara något annat en en förlängning av detta för att skapa arbetsro. Du kan som nämndeman innan överväga om du tycker att det är accepterbart för dig att deltaga i rättegången. En anklagad skulle inte ha detta val. Dessutom skulle ingen titta snett på en nämndeman eller jurist för att han eller hon varit isolerad i en rättegång i en vecka medan en person som varit inlåst som presumtiv gärningsman nog skulle få vissa problem.
Efterspelet efter ett tillfälligt frihetsberövande skulle nog bero mycket på hur eventuellt frisläppande presenteras. Går man ut tydligt och i alla medier och förklarar att person NN är släppt, inga vidare misstankar finns och det hela var ett misstag så tror jag folk tar till sig detta. Speciellt om staten "gör rätt för sig" och betalar ut en skälig ersättning för frihetsberövandet (hur den skall beräknas är en annan fråga).
Jag tror att det skulle vara extremt svårt att isolera rättens medlemmar under den tid som det handlar om, för det är ofta en lång uppladdning inför själva rättegången och man ser inte nödvändigtvis tendenserna till häxjakt förrän det är försent, och rättsledamöterna redan är "smittade". Det var därför jag tänkte desarmera själva rättsprocessen så den inte kan gå överstyr i stället för att isolera nämndemän etc i kanske ett par månader i värsta fall.

Skulle man få låsa in folk på bara misstanke om brott så skulle man kunna tänka sig att regeringen i ett land t.ex. anklagar samtliga ledande oppositionspolitiker för fildelning och låser in dem över hela valrörelsen.

Zimbabwe. Visst, förutsättningen var att det handlar om en åtgärd som används i mycket speciella och sällsynta fall, där det är uppenbart att en neutral rättegång är omöjlig att få på grund av massmedialt tryck. Vi brukar ha sådana typ vartannat år i sverige känns det som, vilket är en väldigt liten del av den totala mängden processer.

Jag tackar för sparrandet i det här ärendet. Det är alltid bättre att vara flera som resonerar om en lösning än att en person skall vara kreativ på egen hand. Det är därför jag tycker statens enmansutredningar är värdelösa...

Ingen expressdomstol tack

Annars håller jag med det mesta, men dethär stycket låter inte bra:

"Någon form av system där tingsrätten snabbt kan döma "33-åringen" till ett års frihetsberövande och om ett halvår (eller en vecka) när kvällstidningarna hittat något annat att skrika om så kan rätten ta upp fallet igen"

Det går inte ihop med ett rättssamhälle. Om det inte kan bevisas att en person är skylldig skall denne inte dömmas. Och kan det bevisas så skall den dömmas. Upplevs domen som orättvis kan den överklagas. Och domstolen skall vara opartisk och skilld från politik och media.

'Tillfälligt' fängslande utan ordentlig rättsprocess är ett kännetecken för diktaturer och polisstater. Inför man nånslags 'temporär' dom så står dörren på vid gavel för ändamålsglidning.

Jag är medveten om bristen

Jag håller med om att just den punkten är svag, och jag tvekade länge innan jag lät den stå kvar.
Det jag förordar är ett sätt att "pausa" rättsprocessen så att det inte blir möjligt för opinionen att påverka det riktiga rättsarbetet. Som det är nu löper alla amok och det är känslostorm och "publicering av obduktionsbilder" och kedjebrev för att stödja lilla [någons] minne och folkstorm arrangerad av kvällspressen etc etc. Allt detta skapar ett enormt tryck på rätten att döma hårt, snabbt och fel. Att bara lägga rättegången på is gör ingen skillnad, det gör bara att drevet fortsätter obehindrat och nu förstärkt med "här går 33-åringen omkring ostraffad" och pixlade bilder.
Tanken med mitt tillfälliga frihetsberövande är att det skall hålla den misstänkte "ur rampljuset" en kort tid, med någon form av frihetsberövande straff (jag tänkte mig elektronisk fotboja i hemmet) så att hela den aspekten vissnar bort för pressen. För det är pressen som skapar det här problemet. Inom kort kommer det att vara vi bloggare, men vi har inte riktigt nått dit än.
Skillnaden mellan det tillfälliga frihetsberövandet i hemmet (med automatiskt omtag av rättsprocessen så snart media lugnat ned sig) och ett verkligt fängelsestraff med en fullständig fällande dom etc är i mitt tycke väldigt stor. Så länge åtgärden är konstruerad så att den automatiskt leder till en omprövning inom en fast, kort, tid så ser jag den inte som ett hot mot riktig rättslig prövning. Risken för ändamålsglidning finns givetvis där, som alltid.
Problemet med den nuvarande tanken att "man kan alltid överklaga" är att det inte fungerar när tidningarna hängt ut den åtalade med bild och namn och ägnat sig så gott de kan åt att själva fälla den de tycker är skyldig. Mitt hopp är att undvika sådana situationer.

Jag är som sagt fullt medveten om bristerna med idén, men jag är också övertygad om att det nuvarande systemet gör att en hel del människor som dömts i "högprofilrättegångar" i praktiken döms i allmänhetens ögon redan innan rätten sagt sitt, och aldrig får upprättelse oavsett vad som händer i senare rättegångar. Det är aldrig lika kul för tidningarna att publicera "Vi hade fel, han var oskylig" som "här får Tage Knyck livstid för mordet på NN.".
Alla bra förslag på hur vi tacklar problemet är välkomna. Om min brandfackla kan starta debatt så kan jag ta att jag blir lite svedd av den. :-)

Alternativ för kommentarvisning

Välj ditt önskade sätt att visa kommentarerna och klicka på "Spara" för att verkställa dina ändringar.

Skriv ny kommentar

  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt till länkar.
  • Tillåtna HTML-taggar: <a> <em> <strong> <cite> <code> <ul> <ol> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Rader och stycken bryts automatiskt.

Mer information om formateringsmöjligheter