Hör, de spelar vår sång

För en gångs skull något som inte har med dagens affärer att göra, annat än rent idémässigt. Jag fick en gammal (urgammal) låt på hjärnan och gjorde som man nu gör, letade upp den på youtube. Att se videon igen väckte en del gammal förundran till liv, tänk vad man kan uträtta med relativt små verktyg.

Videon är med Country Joe McDonald som ensam, med en akustisk gitarr, framför "I feel like I'm fixin to die rag". På många sätt är det den bästa antikrigssång jag hört. Det finns många antikrigslåtar, men den här är en av de mycket få som är glad på ett makabert sätt, och ingen annan är så lätt att sjunga med i.
Det som gör videon magisk är att det är från Woodstock. Publiken är på nånstans mellan 300.000 och en halv miljon människor. Ensam i detta hav av människor lyckas Country Joe få grepp om den enorma publiken. Visst, han har ett rejält PA bakom sig, men han gör minst halva jobbet genom närvaron och trycket i sången.

Jag undrar hur det kändes när de tusentals människorna i publiken började ställa sig upp och sjunga med och klappa. Hur låter det när hundra tusen människor är med på noterna och sjunger samma sak?
Woody Guthrie hade en gitarr med texten "This machine kills fascists". När man ser woodstockvideon inser man att det inte bara är tomt skryt. En man med gitarr kan nå en otrolig massa människor, om han säger något de vill höra och de alla är på samma våglängd. Man behöver inte ha världens största megafon, eller världens mest polerade stil, om det man gör är något folk vill ta till sig.

Här kommer den svaga kopplingen till dagens läge. Woodstock var en händelse under förra årtusendet. Vissa saker är desamma; politikerna lyssnar inte på folket utan fattar vansinniga beslut, och väljarna är förbannade och försöker göra sig hörda. Skillnaden är att nu har vi internet, som kan vara en stilig och polerad megafon, eller en enkel blog där någon laddar ur sig. Alla kan göra sig hörda. I valet '06 lämnades ungefär fem och en halv miljon röster in. Country Joe spelade för kanske 400.000 personer, om vi tänker oss att hans gissning på 300.000 och Wikipedias knappa halvmiljon är ytterligheterna. Fyra hundra tusen människor. S och m fick över en miljon röster var, men centern som är nästa parti på storleksskalan fick 437389 röster. Woodstockstorlek. Alla andra partier var mindre.
En man med en gitarr kan alltså med lite vind i ryggen få inte bara centerpartiet utan alla deras väljare att ställa sig upp och sjunga samma sång. Redan på den tiden, utan internet och dubbelriktad kommunikation och de medel som nu står till folks förfogande.

Jag tror att det som behövs är att vi pirater hittar "vår sång". När vi väl får folk att vakna till och inse att det är deras trygghet, deras liv och deras välbefinnande det handlar om kan vi med lätthet ta de procent som behövs och få plats i riksdagen och regeringen, och stoppa marschen mot Bodströmsamhället och Asklagarna. Det behöver inte vara en man med gitarr som gör jobbet den här gången, men Country Joe visar att det räcker med en person som gör rätt sak i rätt ögonblick så är bollen i rullning. Jag tycker att det ska bli riktigt kul att rulla den här bollen i mål, och ni är alla välkomna att vara med.

Trackback URL for this post:

https://webhackande.se/trackback/103

Kommentarer

Anti-krig

Just Vietnam har fått representera sinnebilden av det smutsiga kriget, ett krig mot en civilbefolkning som bedrevs utan något större stöd av hemmaopinionen. Det finns fler såna krig.

En annan bra låt om det kriget är Red Gums Only 19. Och om man inte är kräsmagad skrev jag en liten text om en händelse i det kriget.

Och just nu slås jag av tanken; varför länkar vi till musikvideos istället för direkt till låtarna? Det är ju för att motsvarande tjänst som Youtube inte finns för musik. Då kan man ju fundera på varför det är så...

Tänk, jag har både en gitarr

Tänk, jag har både en gitarr och en penis! Jag känner mig kallad. :)

Point taken :-)

Risken med att peka på en specifik sak är att det lätt blir "Han där" i stället för "Någon". Det finns massor av kvinnor med gitarr som slår knock på en också, men inte så många i just den där genren. "I feel like I'm fixin" är som sagt en unikt glad och elak låt också, och det är inte så många tjejer som varit just glada och elaka samtidigt. Den första jag kommer att tänka på är Nina Hagen.
Tjejer skulle mer vara väna och ljuva och lite diskret i bakgrunden om möjligt. Sen kom det en liten tjej med stor gitarr som hade mer talang än folk var beredda på, och fixade till marknaden lite. Joni Mitchell är en smula speciell, det är inte alla som gillar rösten och sångstilen, men det syns i det där klippet att hennes konkurrenter på scen begriper att de är på väg att bli jämförda med en Talang, och det ser ut som om hela gänget funderar på att bli rörmokare i stället. Speciellt stackaren som ska ta vid och köra nästa låt ser sammanbiten ut. Det där var en av hennes första egna låtar, för övrigt.
Men det är historia. Nya tider och nya pucko-lagar kräver ny musik. Svårigheten är att skriva något som är bra, som alla kan "sjunga med i" och känna sig delaktiga i, och som fångar dagens problem. Att skriva en låt om att våra rättigheter avskaffas är nog betydligt kämpigare än att skriva något om krig. Jag önskar dig, och alla andra med gitarr (och eventuell penis), lycka till med Vår Sång. Pårom.

Alternativ för kommentarvisning

Välj ditt önskade sätt att visa kommentarerna och klicka på "Spara" för att verkställa dina ändringar.

Skriv ny kommentar

  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt till länkar.
  • Tillåtna HTML-taggar: <a> <em> <strong> <cite> <code> <ul> <ol> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Rader och stycken bryts automatiskt.

Mer information om formateringsmöjligheter