Opassande

Prenumerera på innehåll
Webbadress: http://opassande.se
Uppdaterad: 14 min 59 sek sedan

PKU-registret och samtiden

29 juni, 2016 - 09:26

När nyheten dök upp om att PKU-registret skulle utredas för att öppnas upp för polisanvändning, så missade jag helt att det även öppnades upp för användning av försäkringsbolag. När jag läste en artikel om det, kunde jag inte för mitt liv begripa varför det ens inkluderades i en utredning. Jag trodde inte att kommersiellt intresse skulle vara meriterande för att ens övervägas få tillgång till ett forskningsregister.

Jag kan emellertid inte förutsätta att det handlar om kommersialitet. Jag vet faktiskt inte den riktiga anledningen bakom. Eftersom jag råkade stöta på nån artikel eller så, där Anders Ygeman (S) uttalade sig kring utredningen drog jag en fråga till honom på twitter. Som jag inte fått svar på.

Emma Bouvin tipsade mig om kommittédirektivet bakom utredningen, där just försäkringsbolagen nämns. Jag erkänner att jag inte riktigt kan utläsa anledningen till varför det finns med, men uppskattar verkligen att få feedback. Jag blev även tipsad om att det möjligen är Morgan Johansson som är pappa till utredningen.

Hela diskussionen om varför försäkringsbolag ens är med i utredningen består av spekulationer och gissningar. Visserligen inte helt från det blå, men ändå. “Det är väl bra att det utreds”, sa någon till och med, och det är väl aldrig principiellt fel att göra ordentligt grundarbete. Såklart.

Men jag erkänner att det ens utreds är för mig lika främmande som att segelsällskapet i Årsta skulle utredas för att få tillgång till PKU-registret. Jag skulle vilja veta varför. Direktivet hintar om nån EU-relaterad motivation, samt något om “second opinion” vid patientskador. Vad nu det betyder och innebär. Varför det kommit med i utredningen, är för mig fortfarande mest bara underlag för gissningar.

Jag passade på att ställa frågan till några försäkringsbolag, om de har någon insyn i detta. Det är ju rent av möjligt teoretiskt att de inte ens bedrivit lobby om detta, eftersom det inte finns någon “paper trail” att tillgå. Utan riktig information och transparens, så är det skitsvårt att ha en synpunkt över huvud taget om man har lite stolthet. Vem vill låta som en konspiratorisk dåre, liksom.

Jag får lov att nöja mig med att peta på omgivningen om att jag inte får svar. Det är emellertid jättesvårt att undvika gissningar och spekulationer även om det. Kanske handlar det om min personliga oförmåga att inhämta information, kolla källor osv. Kanske är det strategier kring kommunikation. Kanske lite av båda – och andra saker jag är för oinsatt för att ta hänsyn till.

Jag kan ha ställt frågan till helt fel person. Men jag hade i och för sig uppskattat om Ygeman informerat mig om vem jag borde fråga istället då – hade varit jätteenkelt kan man tycka. Det är en lite trist spaning att en seriöst, icke-konfrontativt ställd fråga inte får svar. Dels ur ett öppenhetsperspektiv, men berör även en nivå av samtidens behov av källkoll. Kanske är det till och med symptomatiskt för det ömsesidigt låga förtroende som existerar mellan politiker och väljare.

Kategorier: Pirates, arr!

Vad används massövervakningen till?

16 juni, 2016 - 09:08

Vi är inmålade i ett ganska omöjligt politiskt hörn idag, när det gäller massövervakning. Trots att övervakningen i sig inte förhindrar terrordåd, finns det inga som har det politiska modet att riva upp de lagar som idag gör det möjligt att övervaka alla medborgare på olika sätt. För, om det händer något, om ett terrordåd genomförs efter ett sådant beslut, så blir det konsekvenser och man kan riskera få bära skulden.

En av anledningarna till att det inte fungerar är för att det försvårar för analytiker pga mängden information. Det är en ond cirkel på alla sätt och vis. Det fungerar inte med massövervakning för att förhindra terrorism, och det går inte att ta bort massövervakningen för det är så tätt sammankopplat med förhindrande av terrorism.

Kritiker av den slentrianmässiga massövervakningen stöter på det här problemet från andra hållet. Att förespråka brottsmisstanke, relevans eller rent av proportionalitet tolkas oftast som att man inte är intresserad av att fånga in terrorister. Narrativet är så hårt knutet till att övervakningen ska göra det jobbet, att samtalen om problemen inte går att föras.

Nu är massövervakning användbart för andra saker. Politisk dissidens kan spåras och kartläggas. Man kan zooma in på helt lagliga, men obekväma, personer. Man kan antagligen redan idag använda det till att följa och påverka opinion så man får politiska fördelar, det är bara en tidsfråga innan det blir vardag. (När möjligheter finns, tenderar de att användas.)

Fortfarande lider debatterna av att riskera framstå som en foliehatt, när ämnet är på tapeten. Eller som indikerat tidigare i texten – vara nån som inte tycker att kriminella ska sättas i fängelser. Ur ett politiskt perspektiv är det galenskap att förändra det som inte fungerar. Ur ett opinionsbildande perspektiv är det galenskap att kritisera det.

Politikerna bär en stor del av ansvaret som dragit poängerna så hårt, men vi bär även som medborgare ett stort ansvar som inte klarar av debatter som inte är polariserade: vi vill ha de enkla förklaringarna, det svarta och det vita. Och detta är ett globalt problem, inte bara något som vi har att tackla på hemmafronten.

Som kritiker av det som pågår känner jag ofta ett slags ansvar för att komma med en politisk lösning. Ett alternativ. Problemet är bara att det är just den reflexen, att framstå aktiv, att ”göra något”, som gjort att vi hamnat i den här situationen från första början. Vi trängs alla i det här inmålade hörnet.

Jag upplever det emellertid som viktigt att allmänheten en gång för alla förstår att massövervakningen inte fungerar mot det som vi drillats att förstå det som. Det var då, det var under debatterna. Idag lever vi med det, och kan se att det inte gör det jobb som det var sagt att det skulle göra. Förhindra terrorism.

Att ändra narrativet till “ensamma galningar” har säkert hjälpt till en del för att skingra fokuset på denna dissonans i samhället, men borde inte få göra det som jag ser det. Det blir inte mindre terrorism för att man väljer andra ord. Det får plötsligt inte vara okej att säga att det är svårt, eller rent av omöjligt, att hitta terrorister. Det är något vi inte borde gå med på.

När vi väl förstår att massövervakning inte gör jobbet vi övertalats att det är viktigt för, är det läge att ställa frågan vad det används för istället. Kanske är det en ända att börja nysta i, som kan leda nånvart.

Kategorier: Pirates, arr!

Riksdagen sviker oss om och om igen

5 juni, 2016 - 21:05

Det pratas om att PKU-registret ska tillgängliggöras för polis, för att hitta människor som begått brott. Det finns ju där – det hjälpte till att hitta Anna Linds mördare, inte minst. För vissa är det självklart att man då ska utvidga forskningssyftet (som många ställt upp och lämnat dna-prov från sina nyfödda till). Ett gott syfte, eller nåt.

Jag har funderat mycket genom åren på det där med att vi idag inte tycks ha några problem med att leva i ett övervakningssamhälle. De allra flesta jag pratar med i vardagen tycker inte att det är bra, men det existerar inte något reellt motstånd.

Det är bara så himla konstigt att vi är där vi är idag. Skulle kravet ställas rakt ut – ”ni måste som medborgare acceptera att ni ständigt är redovisningsskyldiga vad det än gäller” – så skulle vi antagligen inte gå med på det. Vi har lärt oss det gång efter annan, att ett sådant samhälle är ett helvete att leva i.

Ändå så fortsätter politiker att smyga in just den här sortens verklighet, hela tiden. Det skulle aldrig falla dem in att säga att vi inte har rätt till något privatliv, det handlar i princip alltid om att hitta de som begår brott av olika slag. Terrorister är väl det mest använda argumentet i de här sammanhangen.

Vi har blivit lurade gång efter annan av politiker, som sen blir inröstade igen. Om och om igen. Vi blev lurade när det gällde FRA-lagarna – den där kontrollstationen dök aldrig upp, nån utvärdering av deras arbete syns inte till, och nån redovisning av konsekvenser och eventuellt drabbade av felaktigheter existerar inte.

Jag ser politiker som lovade att det skulle vara en bra, rättssäker process, sitta dagligen och komma undan på sociala medier, som om de aldrig sagt såna saker. Många är i grunden bra politiker antar jag, men deras svek när det gällde FRA borde inte vara så lätt glömt. Om man ens förstår att de svikit. Det kanske finns de som verkligen trodde på dem, 2008, och deras ”punkter av åtgärder”, och tror att det är en välfungerande process. Det är det inte.

Ibland kan vi se det i medier, när SIUN prickat FRA. (Tio gånger enligt TT, hittills, har jag förstått – media rapporterar det knappt längre.) FRA har ingen skyldighet att göra något åt dessa. SIUN har ingen möjlighet att sätta något tryck på dem och i år ska Datainspektionen utreda dem, och gissningsvis vara precis lika tandlösa. Själva systemet är upplagt så att FRA är självgående och gör sin grej, utan redovisningskyldighet eller ha något ansvar för eventuella konsekvenser. Det var vad lagarna som drogs igenom 2008 gjorde.

Datalagringsdirektivet är ett annat exempel. Det skulle endast röra sig om grov kriminalitet, terrorism, människohandel som trafficking osv. Det var superviktigt att våra data sparades (till stora kostnader) för att förhindra kriminalitet ingen av oss vill stötta. Det drog ut på tiden, Sverige blev till slut ”tvungna” att föra in direktivet sa de. De sa att de tyckte att det var ett skitdåligt direktiv, men vi var tvungna. Så det fördes in till slut.

Och så gick EU-domstolen och dömde ut direktivet, som bröt mot flera regler om mänskliga rättigheter och rätten till privatliv. Då beslutade samma politiker som uttalade missnöje över att vara tvungna, att de minsann vill behålla det. Och alla de där kriminella som man vill åt med hjälp av datalagringen? Fildelare.

Så nu vill polisen ha tillgång till ett forskningsregister för att kunna klara upp brottslighet. Finns det något förtroende kvar för en något sånär etisk bedömning eller rättssäkerhet finns med när detta planeras? Nej. PKU-registret tas nu upp igen (det har provats tidigare) och folk anses idag vara “mogna” för att acceptera det här. Också. Väl värt att fundera på varför politiker resonerar så.

Riksdagen har under de senaste 15 åren underminerat våra rättigheter något enormt. Och de har lurat oss i princip hela vägen, för att få till det. Varför? Ingen aning. Kanske handlar det om politisk teater där de framstår ”göra något”, kanske handlar det om dumhet. Det är ju väldigt lätt att tänka sig att de är korkade när de föreslår så idiotiska saker som statliga trojaner.

Kanske handlar det om renodlat maktsug som leder gud vet var. Kanske något så löjligt som att vilja vara kompisar med stormakter som köper och säljer data dagligen.

Jag vet inte. Ingen av oss vet. Och det borde göra fler än mig förbannade. Men framför allt borde det göra alla försiktiga i att acceptera ytterligare ändamålsglidningar från stat och myndighet. Vi måste börja lära oss att det är sånt här som händer varenda gång. Inget riksdagen gjort hittills, har indikerat något annat.

Kategorier: Pirates, arr!

Konsten att skilja mellan fejk och äkta på nätet

18 maj, 2016 - 19:56

Idag spreds tydligen en fejknyhet med SVT som avsändare, som spred virus. Igår fick vi fejkfaktura till jobbet (som även andra hade fått). Idag fick även en kollega ett fejksms, om att “nån installerat Angry Birds” på en enhet Apple inte kände igen, så vänligen logga på här… blablabla. Varje vecka får jag samtal från “microsoftsupporten“, som vill komma åt mina inloggningsuppgifter. Fejk är en del av vardagen.

Tidigare kände jag mig någotsånär trygg, tyckte jag kunde avgöra när det var något skumt, ändå var det jättenära härom veckan, att jag klickade på en fejklänk som såg ut att vara från gmail. Mailet råkade komma när jag höll på och gjorde om en massa saker i gmail, så nånstans var reflexen “att jag kanske hade råkat komma åt något”. I sista sekund insåg jag att det var något knas.

Allt detta fejkande sker per nån slags automatik. Miljontals mottagare, och alltid är det nån som betalar, alternativt laddar ner trojaner, även på sina telefoner. Många bäckar små. Trojaner som bland annat skapar s.k. “botnets”, dvs, nätverk av datorer som gör som någon på fjärr vill att den ska göra. Som att sänka tidningssidor en lördagskväll, eller så. Det går tydligen att köpa den tjänsten, har jag förstått.

Överlag är det ett jätteproblem att det blir allt svårare att skilja mellan fejk och äkta. Jag har kompisar som är duktiga på det där med tekniken, så jag har ett antal tillägg installerade i min browser pga deras tips. Som Adblock, uBlock Origin, Privacy Badger och så vidare. De förhindrar reklam, enkelt uttryckt. I princip är det hygien – för “reklam” är en vanlig bärare av trojaner. Tänker på det ofta när jag läser olika kommentarer om hur “AdBlock sabbar affärsmodeller”.

Mycket görs för att förhindra hot och hat via nätet. Vi pratar om det, även om jag ibland tänker att det antagligen inte riktigt går att “lösa” med mindre än att vi människor muterar och blir lite smartare plötsligt. Men vi pratar om det i alla fall. Hur det påverkar den offentliga diskussionen, hur det riskerar landa i självcensur (vilket faktiskt borde oroa de som rasar över politisk korrekthet, att de kan ha orsakat det till och med). Det finns där, det kampanjas och det snackas och tycks saker.

Fejkandet har vi däremot inte riktigt tacklat. Tänker att det antagligen påverkar en hel del. Under tiden har vi världens konstigaste dissonans i debatterna, där man pratar om inkomster för medier när AdBlock är på tapeten, och att poliser inte kan göra sina jobb om de inte får statliga trojaner, no less. Vi verkar leva i en slags digital medeltid, just nu. Smittorna sprids vitt och brett, och kunskap om simpel hygien som skulle kunna göra skillnad icke-existerande.

Tyvärr finns inga tillägg som skyddar mot politiker som fejkar problemlösning medelst trojaner. Där måste du själv försöka ha lite koll.

Kategorier: Pirates, arr!