Opassande

Prenumerera på innehåll
Webbadress: http://opassande.se
Uppdaterad: 28 min 14 sek sedan

Tankeström: Alla människor är dumma i huvudet

11 mars, 2016 - 12:00

Tankeström jag postade i en piratpartigrupp på facebook:

Filosofisk fundering: I några trådar här på gruppsidan, så har ämnet “människa” dykt upp i några olika skepnader. Egentligen, tänkte jag, så är väl varenda ämne på planeten något som har med “människa” att göra – metat är enormt i alla fall.

Jag hamnar hur som helst i humöret “folk är idioter” med jämna mellanrum. Ju äldre jag blir, desto längre håller den där känslan i sig, dessvärre. Grejen är att jag intellektuellt sett vet att om jag tycker att alla andra är idioter, så missar jag det grundläggande i att jag och alla faktiskt aldrig utökat den mentala kapaciteten sedan vi målade på grottväggar en gång i tiden. Vi har aldrig varit särskilt smarta.

Som jag skrev till någon annan, våra förväntningar om andras intelligens och kanske framför allt, förmåga till empati, är alldeles för högt ställda. Ja, vi har en Stephen Hawking, men faktum är ju att han är Stephen Hawking för att han är ett undantag ur ett vardagsperspektiv. Han är ett specialfall, som lyfter mänskligheten fler snäpp på smartskalan, än antagligen hundratals pirater gemensamt skulle klara av. (Ur nåt slags matematiskt perspektiv, faktum är att han kanske är världens jävla pucko när det handlar om andra saker.)

Vi är inte intelligenta. Inte på det vis som vi förväntar oss. Vi förväntar oss att politiker ska vara bättre än oss, till och med. Det är en svindlande tanke nånstans, när vi som oss sitter och aspirerar på ansvaret. Dissonansen mellan förväntan och vardag är ganska betydande mellan varven. Hjärnan är ett fantastiskt instrument och vi kan lära oss mycket, men hjärnan är även ett hinder för den låter oss inte alltid lära oss saker. Vi fastnar i beteenden och sociala mönster, för hjärnan har programmerats av natur och kultur att vara där den är. En självbevarelsedrift.

Alla människor är dumma i huvudet på ett eller annat vis. Det är en för mig obestridlig sanning, när jag ser det ut perspektivet förväntningar (från mig och andra). Det existerar inte några intelligensmutationer mellan generationerna, vi är samma som vi alltid varit. Och eftersom jag skriver detta på ett teknologiskt gigantiskt kliv som internet, så är det inte kattskit. Vi är dumma i huvudet och här sitter vi. Vi är tillräckligt smarta kollektivt för sånt och vi har samtidigt en kollektivt inbyggt förväntan som är skitjävla korkad.

Empatin som behöver stödja upp intelligensen är många gånger bristfällig. Jag tror det bor en slags självbevarelsedrift i den reflexen också. Att vara sig själv närmast är säkert jävligt hjälpsamt under vissa förutsättningar. I andra, not so much. För mig personligen är det alltid en match att leta fram empati när jag egentligen varken känner något eller kan ens relatera till det. Under livets gång har jag tränat hjärnan (lärt mig) att även om det inte “angår” mig i stunden, så är det inte säkert att jag har rätt i den reflexen. Det kan helt enkelt vara att jag inte vet bättre.

Här nånstans dyker även behoven upp att få andra att vara som en själv är. Eller från andra hållet, att hitta ett socialt sammanhang där man är en självklarhet. Där det även ingår att utse en gemensam fiende som socialt verktyg för att hitta sammanhållning. Detta är en av de läskigaste egenskaperna vi har som människor, som jag ser det. För vi skulle inte klara oss utan möjligheten att banda ihop oss mot potentiella hot, men vi hittar även på potentiella hot, för att vi förväntar oss att de finns. Förmågan att sålla hot från andras frihet är särskilt tydlig online, där folk på allvar säger att de har yttrandefrihet, när de hotar någon.

Har ni tänkt på hur ofta man hör “rädda planeten”, när man nånstans egentligen menar “rädda mänskligheten”? Planeten kommer att överleva. (Nåväl, tills den dan om några miljarder år, solen expanderar.) Jorden har inte problem att överleva och existera. Det är vi som mänsklighet som har det problemet. Vi har dock väldigt svårt för att känna att mänskligheten är värd att överleva. Visst, du och jag ska leva, men den där andra jävla idioten tänker jag inte anstränga mig för.

Det är så symptomatiskt för mänskligheten, tänker jag. Och vips har vår självbevarelsedrift, våra värdefulla reflexer och instinkter, förvandlats till något självdestruktivt.

Alla människor i politiska sammanhang pratar om mänskliga rättigheter, och lite för ofta för att det ska vara bekvämt för mig som person, vilka människor som ska ha lite färre rättigheter pga [insert reason here]. Jag har fnissat ibland tillsammans med vänner om hur vi inte verkar anse att mänsklighetens överlevnad är en rättighet. Miljöförstöring, rovdrift, folkmord och diverse signalerar ju det nånstans. Om det inte är underliggande drift för att gallra… *brrrr*

Nåväl, jag anser att alla människor är idioter, dumma i huvudet, totalt oansvariga och så vidare. Jag önskar dock att vi inte var så självdestruktiva. Vi har faktiskt tagit oss en bit med hjälp av kunskapsdelning så vi förtjänar lite mer förtroende än orimliga önskeförväntningar.

Kategorier: Pirates, arr!

Hemkokad blåbärssylt

9 december, 2015 - 12:21

Jag tycker det är spännande att se när folk verkligen kämpar för att visa vilken skillnad det är mellan folk och folk. Ibland såpass att det nog inte ens kan anses vara folk, så stor skillnad är det-fenomen. Vi ser det när det gäller tiggare, vi ser det i genusdebatter, politiska diskussioner etc. Det är ingen ände på variationer av att lyfta våra olikheter – och omvandla dem till etiketter som man ska kunna sorteras under.

På Reddit som jag besöker nästan dagligen, är det ett enormt tryck på att det är skillnad mellan killar och tjejer. (Det är verkligen superviktigt att du förstår att det är skillnad mellan killar och tjejer, där.) I kölvattnet på detta dyker det även upp värderingar som går ut på att tjejer är sämre på ett eller annat, för att riktigt trycka på hur viktigt det är att folk förstår att det är skillnad mellan kvinnor och män.

Nu säger jag inte att det inte är skillnad på kvinnor och män – det är i och för sig större skillnad mellan oss som individer än det är mellan kön, men skitsamma. Olikheter är generellt sett inte farligt. Om något är det mest bara komplementerande i nåt slags universellt perspektiv.

Det är så himla intressant att så mycket av vår tid på jorden läggs på just såna här saker. Och nästan alltid för att skapa sociala relationer med de som man identifierar som “sin” etikett, ironiskt nog. Alla vänstermänniskor, och alla högermänniskor, som existerar bara för att jävlas (med varandra). Alla jävla idioter. Darwin Awards och soffpotatisar. Tjatiga kärringar, gnälliga gubbjävlar…

Det finns så många olika sociala konstruktioner som man kan välja bland, och försöka passa in i – men priset är nästan alltid att välja nån grupp att se ner på. Jag säger priset, för det är en ruskig sida av oss människor. Jag tycker det är skitjobbigt att se ner på människor. Man skulle kanske kunna tänka sig att jag är lite hemligt nöjd över mig själv, som är så “fin”, men det handlar inte om det över huvud taget. (Den enes ödmjukhet blir den andres anledning att känna överlägsenhet.)

Jag avskyr att se på medmänniskor som dumskallar och idioter, för det gör mig inte bara ensam, det gör mig även till en fullblodsidiot själv. Ingenting i min vardag indikerar att jag är så intelligent eller smart så att jag har nåt slags överläge i jämförelse med alla andra. Inte ett dugg.

Det intressanta är att när jag själv i goda vänners lag säger saker som att jag har medelmåttig intelligens, så säger folk (ibland i nån slags medlidsam ton t.o.m) att neeeeejdå, du är ju jättesmart. “Sluta göra ner dig själv”, säger andra. Sluta göra ner mig själv? Jag gör för tusan inte ner mig själv, jag är den jag är, jag är jättenöjd med mig själv (okej vissa saker önskar jag att jag var bättre på, men du fattar vad jag menar). Jag är inte kass bara för att jag råkat landa på nån slags kunskapsmedian. Implicit säger denne att man är sämre, för att man inser att man inte är bättre än alla andra.

En vansinnig tankevurpa, om du frågar mig, och fullkomligt nedlusad av en värdering som jag inte kan se har nån förankring i verkligheten. Det är värderingarna som är problemet, tror jag. Inte att vi är olika. Utan värderingen som följer. Det är en svaghet som vi faktiskt borde tackla på allvar. För kanske det största bekymret är att etiketter och rubriceringar i princip luras. Rejält.

Kategorier: Pirates, arr!

Vi får inte göra fel, men gör vi inget så gör vi fel

7 december, 2015 - 15:02

Man kan rätt tydligt se uppfostringstendenser i sociala sammanhang på internet. Hur man ska vara, vad man ska tycka osv. Tänker att det är så vi fungerar, vi människor. Det sociala är allt, på nåt vis. Jag funderar mellan varven på vilken typ av samhälle allt detta uppfostrande skulle kunna leda till.

En spaning som jag gjort, till exempel, är det där med att objektivitet som koncept för journalister är ett vanligt förekommande krav, och när journalister är “objektiva” (dvs inte tar ställning) så är de sillmjölkar. Som programledaren som ville att gästen i programmet skulle vara försiktig med att säga att SD är grundat av rasister. Vilket är faktualt korrekt, men omvandlats till något “icke-objektivt”, uppenbarligen.

Många gånger får tjänstemän på myndigheter o.dyl. rätt mycket skit. Lyssnade på några i helgen som lyfte några horribla exempel ur verkligheten på tjänstemän som agerat smått oetiskt på olika sätt. Vänskapskorruptionen som vi har väldigt svårt för att se, här i Sverige, om oss själva. Samtidigt är det lika verkligt med stukade tjänstemän som inte vågar säga något, ta några beslut såvida de inte sitter i grupp och slipper egna ansvaret. Strykrädda efter åratal av kritik och uthängningar.

Man måste vara beredd på att få kritik, lite skinn på näsan måste man faktiskt ha i ett slags offentliga sammanhang där saker diskuteras. Det är en skapligt vettig inställning i grunden, men en gränsdragning som var rätt länge sen vi passerade i offentliga samtal, upplever jag det som. Det är inte att ha skinn på näsan att acceptera hot på olika sätt. Det är heller inte yttrandefrihet att hota folk, vilket många verkar förvirra det med. Kravet på att tåla lite, har landat i att tåla jävligt mycket. Och inte minst från rätt många.

Åsikter tenderar dessutom att framställas som fakta, inte minst har det varit ganska intressant att följa debatterna kring Sveriges asylpolitik. Där det påstås att Sverige inte klarar av mer – när det egentligen verkar handla om att Sverige inte klarar av att justera byråkratin så att den funkar bättre. Det handlar inte om att vi står på ruinens brant heller, det går bra för Sverige, bättre än jag hade en aning om till och med.

Det offentliga samtalet verkar på flera håll ha tagit inspiration från nån Twitchkanal för nåt dataspel, där unga lär sig att social interaktion går ut på att ge och ta skit, lite lagom självdestruktivt. Sammantaget verkar vi som folk vilja uppfostra varandra till att vara misstänksamma, lite lagom psykopatiskt okänsliga för andra människor, och vara den som slår först.

Det blir en skaplig moment 22 av det. Folk vill såklart att andra ska göra rätt, men det mesta man verkar uppnå i längden är handlingsförlamning hos de som lyssnar. De som verkligen vill se förändring inspirerar mest bara till försiktighet. Vägen asfalteras för de oempatiska och psykopatiskt lagda och resten av oss måste välja våra strider lite oftare än som är bra för hälsan.

Kategorier: Pirates, arr!

Det naiva med övervakning

21 november, 2015 - 14:02

Funderar på ordet naiv – något av ett favorit-skitord i diskussioner om övervakning. Enligt synomer.se är jag som är motsträvig till nedmontering av mänskliga rättigheter “barnslig, godtrogen, troskyldig, blåögd”. Till och med Stefan Löfvén anser att Sverige är “aningslös, omogen; enfaldig”.

Nu är alla människor “lättlurad, lättrogen, dum, korkad” i nån bemärkelse. Alltid. För ingen vet eller kan allt. Inte ens när de har pipeline rakt in i våra hjärtan och hjärnor via teknologin.

Terroristerna i Paris använde sig exempelvis inte av kryptering. Trots att dådet används som anledning för att kunna förbjuda kryptering på olika sätt. Och i Sverige användes en man som hade sitt namn på dörren och öppen profil på Facebook som underliggande skäl för att tillåta statliga trojaner. Faktum är att all denna övervakning som existerar idag inte förhindrat terrorism.

Jag undrar – vad skyddar oss medborgare från “naiva” politiker och säkerhetsorganisationer? Inser de att även de kan agera utifrån naivitet? Till exempel vad gäller hur trojaner fungerar, om det ens skulle göra världen fri från terrorister? Vad skulle ett såpass intrikat och farligt instrument kunna göra när man inte vet att man kan söka efter folk på Facebook?

Nu anser jag nånstans att naivitet inte är ett relevant argument i debatter över huvud taget. Det är en variant av härskarteknik som är särskilt ondskefull. “Tycker vi inte samma så är du korkad” skulle inte funka som argument normalt sett, och naivitet sorterar under den sortens icke-argument.

Men även terrorister är naiva, uppenbarligen. Terrorister är inte i klass med James Bonds superskurkar och det verkar onekligen som att de teknologiska gadgets man vill använda inte gör ett dugg för att förhindra deras uppkomst och existens.

Det är märkligt att massor av övervakningslagar dras igenom, inga resultat redovisas, och branschen förutsätts behöva ännu mer, för att det ska funka. I vilka andra sammanhang skulle det vara acceptabelt i längden? På sätt och vis är till och med övervakningsindustrin beroende av terrorism, för sin fortlevnad. Just nu känns det som att man säger sig bygga världens bästa maskin som löser allt, men tyvärr är drivmedlet blod och människoliv.

Visst gäller det att inte vara naiv. Svårigheten är väl mest att klura ut om vad. Jag vill inte att människor ska bli offer för terrorism. Jag vill verkligen att de ska fångas in och föras inför rätta. Jag vill att förutsättningarna för gryende terrorverksamheter ska motverkas. Jag vill att den bästa utrustningen tänkbara ska hjälpa poliser när de utreder brottslighet och misstänkta. Jag vill verkligen att politiker, poliser och säkerhetsorganisationer ska göra sina jobb.

Jag tror bara inte på metoderna som sägs lösa problemet – av den enkla anledningen att det fortsätter att uppstå. Vi kan inte fortsätta betala med våra privatliv, för något som inte levereras.

Kategorier: Pirates, arr!