Vi har en massa effektiva och fina lösningar i det här landet. En del kan verka lite märkliga, som till exempel att vi har en massa verksamheter som bedrivs så att säga frikopplade från sina egna produktionsmedel. SJ, som heter så fast de inte äger några järnvägar, har sin verksamhet skild från Banverket. Trots att de är helt nödvändiga för varandra är verksamheterna separata. Militären äger inte sina lokaler, det gör Fortifikationsverket. Skolorna äger inte sina lokaler heller. Vad är vitsen med detta?

Jag minns när man skulle fatta beslut om JAS-projektet. Det var långt från självklart att sverige skulle utveckla ännu ett eget jaktplan. Många tyckte det var vansinne. Ett av argumenten för var att det här skulle rädda svensk industri, det skulle ge spetskompetens inom en hel rad high-tech-områden och på längre sikt gagna hela landet eftersom vi skulle profilera oss som spjutspetsar. Andra hävdade att de enorma kostnaderna för projektet skulle lamslå det svenska försvaret.

Hax skriver en liten blänkare om att EU-parlamentet tänker reglera bloggandet. Tydligen är det fria ordet alldeles för fritt för de känsliga politikernas själar. Det måste bli Ordnung. Man får inte vara anonym, och det måste (borde) finnas någon slags avgift på "användarskapat material". Det låter som en rötmånadshistoria, men är tydligen sant. Geniet som ligger bakom förslaget är Marianne Mikko, som jag tycker genast borde börja arbeta som parkvakt eller korvförsäljare i stället. Vad det handlar om är ett försök att få tyst på det fria ordet.

Argumentet "Den som har rent mjöl i påsen har inget att oroa sig för" hörs varje gång någon försöker göra inskränkningar i någon annans privata friheter. Det är ett väldigt dåligt argument, och jag tänker förklara varför. Tantrablogen har sagt det riktigt bra här, men jag tänkte skriva lite om hur det här med mjölet är feltänkt. Vad skitar ned ditt mjöl?

Många bloggare är upprörda över hur regeringen ignorerar fakta OCH opinion i FRA-frågan. Det borde vara uppenbart för alla varför det är arrogant av politikerna att inte lyssna på sina väljare, men kanske är det värt att satsa fem minuter på att ge konkreta exempel på varför regeringens reaktion i den här härvan är så idiotisk. Det är nämligen så att vi har facit. Vi vet hur sånt här slutar.

Ingvar Svensson passar på att i sin blog Utblick Svensson underkänna alla som inte håller med honom i FRA-frågan. I och med detta gör han precis som alla andra bloggare i detta ämne, så det är inget nyskapande. Skillnaden är att Ingvar Svensson undrar varför alla tror att FRA skall läcka som ett såll, när inga andra myndigheter gör det. Det förekommer ju till exempel aldrig att poliser läcker hemligheter till journalister och andra, eller att sjukhus faxar känsliga uppgifter till fel nummer.

Många har helt missat den för mig viktigaste delen i motståndet mot FRA. Folk hänger upp sig på frågor som "skall vi inte få ha ett försvar" eller "det skall ju finnas kontrollinstanser", vilket betyder att de lyssnat på en del missvisande argument från diverse sidor. För mig är det viktigaste "målglidningen". Mission creep, på engelska. Om vi låter de här hemliga hemliga människorna komma till skott nu vet vi inte vad de sysslar med i morgon.

Cordelia Edvardson skriver tänkvärt i Svenska Dagbladet om de små människornas medlöpande i onda händelser. Hon refererar till Hannah Arendt och hennes beskrivning av "den banala ondskan". De små människornas tysta medverkan i många små onda handlingar som tillsammans bildar en gigantisk katastrof.

När jag studerade programmering i Modula-2 (en efterföljare till Pascal) på dataingenjörslinjen så lanserade jag datatypen LONGBOOLEAN bland mina kurskamrater. Den var som en vanlig BOOLEAN med skillnaden att variabler av den här typen inte bara kunde anta värdena TRUE och FALSE utan även MAYBE.

Idag lanserade Generaldirektör Ingvar Åkesson begreppet DOUBLEPLUSBOOLEAN.

Ett uttalande av typen doubleplusboolean är varken sant eller falskt utan helt enkelt nyttigt i den meningen att det är avsett att fylla ett visst syfte. I det här fallet syftet att få FRA att framstå som hyvens killar och tjejer som oförtrutet kämpar för fred, frihet, demokrati och, kanske lite i förbigående, en smula av Uncle Sams äppelpaj.

Det här är plan A med de saker som jag tror måste göras med FRA och deras verksamhet.

Först några utgångspunkter:

• Inkoppling av kablar med ofiltrerade dataströmmar till FRA utgör massavlyssning och är helt oacceptabel som koncept och av princip, oavsett vilka "integritetshöjande åtgärder" man än hänger på i efterhand.
• Sverige behöver förmodligen någon form av militär signalspaning, men det är just nu oklart med vilken inriktning och i vilken omfattning den i så fall ska bedrivas. Det måste utredas.
• Försvarsberedningen har lämnat ett milt sagt väl förankrat förslag på ny inriktning för Försvarsmakten som utgår från en viljebaserad verksamhet istället för den gamla hotbildsbaserade. FRA är inte med i den eftersom den påstås vara en civil myndighet.
• FRA har, genom sitt agerande, totalt raserat det förtroende de byggt upp sedan 40-talet. Arne Beurling roterar i sin grav som inmatningsrotorn på en Enigma.
• Den sammanblandning av militär signalspaning och civil avlyssning som inte bara skett i debatten, utan även i den faktiska verksamheten på FRA, är fullständigt förödande för bådadera.