Igår skulle jag skriva och skicka iväg ett par fakturor. Det brukar vara hyfsat enkelt; dra igång Win7 på arbetsstationen hemma, dra upp en gammal faktura i Acrobat, ändra lite bokstäver och siffror, spara om och maila. Jag har av olika anledningar aldrig orkat skaffa mig ett "riktigt" faktureringsprogram, mycket för att jag skickar rätt få fakturor.

Anywho, igår upptäckte jag att jag hade varit lite översmart när jag komprimerade disken. Jag har nämligen en 64GB SSD systemdisk med partitioner för både Win7 och en Ubuntu Linux. Det är lite trångt, särskilt på Windowssidan, så komprimering kändes ju smart och fint och miljövänligt och sådär.

Förutom att jag råkade komprimera BOOTMGR.

Oops. Och ingen Win7-skiva hemma. Och filservern (där det låg en Win7.iso) var nere efter ett strömavbrott som slutligen knäckte den urgamla UPSen. Jaja, sätta igång en nertankning av en rescue disc på min skitslöa ADSL (jag betalar för 24mbps men får som bäst ut 4) samtidigt som jag knatar ner i garaget för att byta strömkablar och drifta servrarna direkt istället för via UPSen. Jag har 5-6 flyttlådor fulla med bara kablar, men de står förstås underst i högen. Hittar ett par av rätt sort. Svär lite för att jag satt strömlisten längst bak i halvracket, där den är som svårast att komma åt. Kopplar in servrarna och knappar in diskkryptolösenordet. När jag kommer upp till arbetsrummet igen är den faktiskt precis klar med nerladdningen så jag bränner ut skivan och försöker boota på den. När jag listar ut att det inte är CDROM utan TSSDVDCD som jag ska boota på har det gått ännu en stund som jag aldrig får igen. Grmbl. Och bootar långsamt, förstås. Lite expand, rescue och våld senare startar så äntligen Windows 7.

Då saknar jag plötsligt ett typsnitt som finns i fakturan. Så Acrobat låter mig inte ändra varken datum eller summor. Men vaf... Gräver fram backuper av gamla XP och slangar över 930 typsnittsfiler, däribland en som påstår sig vara rätt. Nä. Acrobat läser ett annat namn på typsnittet så den godkänner det inte. Och den vill inte byta typsnitt för det är nåt fel på "font encoding" på den nya. Det är ju för fan bara vanliga siffror och några bokstäver, det är inte ens några åäö med! Byt! Nä.

Det slutar med att jag får göra om fakturamallen. Och då. Då, precis när jag ska spara den nya fakturan. Då säger Windows 7 att den inte mår så bra. Att den känner sig oäkta och nog ska gå och lägga sig en stund. Jag suckar, sparar fakturan och mailar den till kunden innan det blir helt svart och lovar mig själv att nästa gång, nästa gång ska alla 64 giggen vara Linuxpartition.

Det var ju faktiskt över tre månader sedan sist jag bootade Windows.

Nevermore, Bill. Nevermore.