Nej.

Svenskans svåraste ord. NEJ. Så kort, så enkelt. En stavelse. Två konsonanter och en vokal. Trots detta så svårt att förstå. Tusentals svenskar förstår inte NEJ och våldtar andra varje dag, om man får tro på en del statistik. Katter struntar i det. Små barn tar det inte på allvar. Politiker... tja. De begriper inte vad det handlar om. Uppenbarligen är det något med "Nej" som inte går fram tydligt. Jag trodde att svenska folket gjort sig förstått, men det var för inlindat. Dags att ta bladet från munnen och vara tydlig.

Patent och patienter

Christian utvecklar vår syn på läkemedelspatent här.

Läs den först, inklusive den artikel han länkar till.

Så, klara? Bra.

En invändning vi har fått mot vårt förslag till alternativ finansiering är att det är principiellt fel att staten ska styra forskningens inriktning på ett planekonomiskt sätt. Den invändningen missar ett par saker.

En replik till Kopit om stegstorlek och kraft

Kopit skriver en mycket läsvärd replik till min artikel om att välja (och vad man "får" välja), och de drar den helt korrekta slutsatsen att mina steg mot en bättre tillvaro är väldigt korta. I stället för att helt försöka komma ur de sanslösa situationer vi befinner oss i är mina exempel tänkta att lindra situationen i ett första steg. Kopit har en betydligt radikalare inställning, nämligen att det är bättre att bryta helt med de icke-fungerande systemen. Man kan säga att det handlar om att behandla symptomen kontra att avlägsna sjukdomen. Vi har båda varsin poäng.

Valfrihet eller frihet utan val

Tidningen Riksdag och Departement hade en notis häromnumret om att man skall etablera vårdcentraler med etnisk profil i Stockholm. Tanken är "att en mångfald av specialiserade vårdcentraler sporrar konkurrensen och ökar servicen till patienterna". Valfrihet framhålls som något mycket viktigt. Ibland.

Reglering av bloggandet, reglering av folket

Det höjs röster om pirater lite varstans i bloggarna, för en del anser att det är "vårt fel" att politikerna försöker reglera internet och begränsa det fria ordet. Det är en milt naiv inställning. Politikerna får magknip när de tänker på internet, för internet har det perfekta minnet. När något väl hamnat på nätet går det att kolla upp igen. När något väl finns på nätet kan (och kommer) folk att fundera över det, och kanske skriva om det. Det gör det mycket svårare och jobbigare att trixa med sanningen. Så vill inte politikerna ha det.

Osynlighet och att ta plats

Göran Pettersson, riksdagsledamot för M, beskriver gårdagens Högtidliga öppnande såhär: "Det var många olika demonstrationer utanför riksdagen. Mest uppmärksamhet fick nog den om barnens rättigheter. Demonstrationen mot FRA var avsevärt mindre än vad som hade förutspeglats, istället för flera tusen rörde det sig om något hundratal i Gamla Stan och kanske femhundra vid Segels Torg."
Jag förmodar att ni alla sett de massiva demonstrationerna för barnens rätt i tidningar och TV?

Synvinkel och tolkning

Carl Bildt skriver intressant och läsvärt på sin... ja, vad är det? Något så simpelt som en "blogg" är det antagligen inte, bloggar är något för oss i den otvättade massan. Han skriver till exempel "Ute på Mynttorget var det långt som under några timmar såg på den vita buss som vi ställt upp där för att minnas och hedra Folke Bernadotte än som marscherade mot FRA-lagen.". Jag antar att han utelämnat någon slags värdeord efter "långt". Antagligen "färre" eller "fler". Genom att utelämna det kan han inte beslås med att fara med osanning av oss illvilliga personer som vill svärta ned hans goda namn. Jag tror han vill att det skall stå "färre".

Skämmes, tammefan

Peter 'brokep' Sunde skriver om medias hantering av The Pirate Bay och Arbogafallet. Läs.

Skyffla pengar

Vi har en massa effektiva och fina lösningar i det här landet. En del kan verka lite märkliga, som till exempel att vi har en massa verksamheter som bedrivs så att säga frikopplade från sina egna produktionsmedel. SJ, som heter så fast de inte äger några järnvägar, har sin verksamhet skild från Banverket. Trots att de är helt nödvändiga för varandra är verksamheterna separata. Militären äger inte sina lokaler, det gör Fortifikationsverket. Skolorna äger inte sina lokaler heller. Vad är vitsen med detta?

En replik till Marie Demker

Marie Demker skriver insiktsfullt och intressant i SvD om gränslinjerna i det nya politiska sverige. Jag vill kommentera ett par av hennes ståndpunkter;

Prenumerera på innehåll